söndag 24 juni 2012

Vad gjorde barn när inte dataspel fanns?

Efter några dagars bloggtorka är jag tillbaka. Det är galet mycket nu och imorgon inleder jag min sex veckor långa semester. Jag satt och tänkte på mina sommarlov i dag. De jag hade förr alltså. Min nuvarande lärartjänst är en semestertjänst, så jag har sex veckors semester som alla andra, inga lov över huvud taget - inte ens en klämdag då och då. Vi jobbar jämt, och då menar jag jämt, på min skola...

Just därför tänkte jag kanske på sommarloven som man hade som barn. När skolan äntligen var slut för terminen och sommarens ledighet låg oändlig framför en. Mest tyckte jag nog om åren när jag var runt tio - tolv år. Man var fortfarande för liten för att oroa sig för mycket för framtiden eller för hur man såg ut och samtidigt stor nog att ha kul och vara självständig. Då fanns inget fritids utan man skötte sig själv och fixade väl mat själv om dagarna när föräldrarna jobbade. Jag minns inte ens att jag åt eller vad jag åt, så särskilt utsvulten kan jag inte ha varit. Men ingen micro hade man...

Jag minns när bonden slog gräset första gången och vi samlade ihop så mycket vi vågade och byggde gräskoja i huset på lekplatsen. Vi satt på varsin gren i den stora eken i kossehagen och hade hemlig klubb. Jag minns också att helt plötsligt en dag i juni stod bara min sommarkompis där och sa: "Hej!" och så var leken igång. Vi hade inte setts på ett år eftersom han bodde i Göteborg, men hans mormor bodde i min hemby Nättraby och hos henne var han om somrarna. Men Bästisen S var jag förstås mest med.

Vi cyklade, plockade smultron, badade, lekte Röda och vita rosen, indianer och cowboys och satt på Indianberget och skrev upp bilnummer och bytte filmisar. Vi fiskade mygglarver i gölarna uppe i skogen, vi köpte surbomber och sega häxskor i Mjöviksbutiken och åt glass i stora lass. Ibland var vi hos mormor och morfar och läste gamla Allers från fyrtiotalet och klippte ut klippdockor som vi lekte med. Vi lekte med våra fina plasthästar och drömde om en egen häst en dag. Min skulle vara svart och heta Aramis. Vi läste hästböcker och någon enstaka gång såg vi sommarfilm som SVT satte in när det regnade allt för jäkligt. Annars visades inga program dagtid. Vi samlade sniglar, grodor och skalbaggar. Ödlor om vi hade riktig jaktlycka.
Bild: F. Gelotte

Allt detta och mycket mer gjorde vi och himmel vad roligt vi hade. Det fanns inga dataspel, inga föräldrar som skjutsade oss överallt och inga tecknade filmer på TV. Sommaren var vår och vi ägde den utan en tanke på att man kunde ha tråkigt annat än korta stunder. Jag tror inte att våra föräldrar hade dåligt samvete för att de inte gjorde så mycket med oss. Det var helt naturligt att barn lekte med varandra och inte hängde inne och väntade på att föräldrarna skulle roa dem.

Och vi plockade jordgubbar... Söta och solvarma fanns de hos morfar som var trädgårdsmästare. Sengana och allt vad de hette. De största var inte så söta som de mindre. De allra största var en sort som mormor gjorde saft och sylt på. Jag tänkte på allt detta. Igår plockade jag en hel liter jordgubbar i vårt trädgårdsland. De var precis så söta som jag minns morfars. Imorgon ska jag bjuda mina brorsbarn dem till frukost. Sedan ska jag baka vaniljhjärtan och njuta av min ledighet, trots regnet.

Har ni börjat er semester än?

17 kommentarer:

  1. Åh vad härligt...jag minns mina sommarlov med glädje, allt var så enkelt...jag minns familjerna som flyttade in i granngården på somrarna...som vi lekte...undrar var dom finns nu? I gamla verkstaden hade vi ett eget rum på övervåningen, allra längst in...väldigt spännande...

    Semester? nej inte här, vi är aldrig lediga eller vi tar oss aldrig ledigt. Maken är ju förståss ledig från sitt lärarjobb men här hemma finns alltid jobb att göra och denna sommaren är mer än fulltecknad. Men det blir ju också vad man gör det till, för oss är det ett sätt att leva och vi trivs med det. För mig är det semester när jag inte behöver tänka på tiden... gå upp när jag vaknar, äta när jag är hungrig...

    Vaniljhjärtan låter inte fel, lyckliga brorsbarn:)

    Ha det gott Erika!
    kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, semester kanske man kan vara utan om man lever sin dröm? Ja, du har rätt i att det är semester att göra det som faller en in. Så skönt det låter! Kram och tack för din, som alltid, fina kommentar! Kramar!

      Radera
  2. Fina minnen! Jag minns mina sommarlov med kusinerna, hur vi lekte ute i skogen; Robin Hood, byggde pilbåge och pilar, byggde träkojor...ja det var fina tider det, som man så varmt kommer ihåg.
    Vaniljhjärtan låter gott! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Vi lekte också Robin Hood och himmel vilka pilbågar vi täljde! Jag önskar att jag fick skjuta med en sån igen!!! Kram!

      Radera
  3. Oj, vad mysigt det lät. Jag skulle också velat vara liten med dig :) Fast jag minns det som om jag var ute mest hela somrarna jag med, trots dator-&tvspel. Vi spelade basket, byggde kojor, samlade sniglar, cyklade och hoppade vattenspridare. Man hade så mycket fantasi. Hoppas jag kan ge mina tjejer en sådan barndom :)
    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, min dotter lilla B brukar också säga att hon ville varit liten då. Men visst finns det barn som leker "riktiga" lekar nu också. Jag är säker på att dina tjejer kommer att göra det. Kram!

      Radera
  4. Jag känner igen mycket från det du skriver. Vad som är lustigt från tiden när jag var liten är jag jag inte minns att jag klagade på vädret så ofta. VI var yte och lekte i alla väder.

    Bygga kojor, var min stora passion. Vi hade en liten skogsdunge nära mitt hem, där grejade hela dagarna med grenar och brädor. Så skoj vi hade. Vi började på våren och höll på till långt in på hösten.

    Vi var även mycket på stranden, mamma och pappa ägde då en badstuga på Skrea Strand. Hela familjen på mammas sida hade stugor där, så det var supermysigt att hänga där. Övernattningarna var det bästa, med tillhörande mysfrukostar.

    Åh, vad härligt att få minnas lite Erika!

    Kram Malin

    Ps, JA, min semester är i gång, men jag vill nu bara ha semesterväder

    SvaraRadera
  5. Åhh och så läste jag till punkt, suckade nöjt och kände mig lycklig! Det är ju makalöst hur du skriver och vad du skriver om:) Vet du, jag känner så väl igen mig. Mycket av det du skrivet kunde varit mig det handlade om. Min barndom. Jag lekte dagarna i ända, minns knappt att det fanns långtråkighet annat än ytterst korta stunder. Min sommarkompis var kusin Stefan och vi hade så kul. Annars träffade jag mina kompisar i byn. Det var många ungar där då på den tiden.

    Mina föräldrar lekte inte med mig och vi for inte på semester. Tror första gången var när jag var ca 9 år. Men jag hade oftast roligt alltid med eller utan semester och jag minns inte att jag åt lunch. Hungrig blev jag väl säkert men jag minns inte.

    Jag var lycklig och glad där i byn med fjälltopparna. Oj vad vi lekte, badade i kallt vatten och solen sken nästan varje dag på sommarlovet. Men ibland tar saker och ting ett plötsligt slut. Min mamma blev allvarligt sjuk när jag var ca 10 och dog den sommaren jag skulle fylla 13 och börja i sjunde klass. Efter det blev inget som förr.

    Tack för ditt underbara underbara inlägg! Jag älskar att läsa det du skriver :)

    Tusen kramar!/ Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det KAN inte bli som förr när livet tar en sådan vändning. Du blev vuxen alldeles för fort och på fel sätt. Det är inte meningen att livet ska bli så för en liten flicka men vad kan man göra åt det? Du vet ju att jag vet precis hur du menar. Vi har ju också upplevt detta i familjen. Skönt ändå att du har en del goda minnen från tiden före din mammas död. Det är så viktigt med goda barndomsminnen - de gör en hel på något sätt. Tack själv! Du ger mig ny inspiration hela tiden! Kramar tillbaka!!!

      Radera
  6. Fint inlägg! Även fast jag är född flera år efter, och mycket förändrades under de åren kan jag ändå känna igen mig i utomhuslekarna.

    Jag spenderade väl rätt så mycket tid utomhus på mina sommarlov som liten, mycket jage på cykel och stenförsäljning som inte gick med någon direkt vinst. Dock kom väl tv-programmen och datorspelen när min generation var små, men jag kan inte komma ihåg att jag påverkades särskilt mycket av det.

    Jag tycker det är väldigt synd att barn vill vara inomhus på sina lov, även om jag såklart förstår att tiderna förändras. Jag hoppas bara att det kommer finnas tillräckligt många utomhuslekar kvar att lära mina barn, när den dagen kommer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det kommer det att göra. Jag ska passa dina barn (mina barnbarn, hurra!), ta ut dem i skogen och skrämma dem för skogrået, fniss! Oj, vad kul vi ska ha! Puss mitt hjärta!

      Radera
  7. Katarina Möllermåndag, 25 juni, 2012

    Vet du var din sommarkompis från Göteborg gör idag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, vi har träffats för några år sen men vi har liksom inget gemensamt längre. Vi är totalt olika. Våra mammor umgicks när vi var små men gör inte heller det längre. Man får släppa taget när man inte längre har så mycket att säga varann, men leva på de goda minnena. Vi hade fruktansvärt roligt då - det tycker vi båda.

      Radera
  8. Goa, lilla du!
    Mycket lek och bus.
    Minns du tant Ingrid? Hon tyckte vi sjöng för högt när vi gungade i lekparken. Hon hötte åt oss mer en en gång.
    Och vår fantastiska kaninhoppning. Våra försök att virka selar till kaninerna. Marsvinskuppen mot mina föräldrar.
    Lite äldre var vi när vi fick hundarna. Du året före mig. Mycket bus med dem också, och slit. Ansvar. De var så goa kompisar även om de var lite omaka. En hoppig och glad (så länge inga andra hanhundar var nära), den andra lugn (ibland lite seg) och glad.
    Kram, S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uj uj, tant Ingrid. Jag minns mest Larsa och de andra stora killarna som drack öl och tältade i hennes trädgård. Gud vet hur hon kände Larsa - kanske var han hennes barnbarn?

      Kaninhoppningen - himmel vad de hoppade! Och hundarna, våra älskade hundar. Vad roligt vi hade, kära S! Kram!

      Radera
  9. Instämmer till fullo med dig! Jag minns somrarna som oerhört långa och helt underbara. Vi var mycket i skogen, busade och lekte precis som ni gjorde. TV det tittade man knappt på när det var sommar, himmel. Bra skrivet, kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog dessa somrar som danade oss till de personer vi är i dag. Bra och kloka (och ödmjuka, fniss!). Kram!

      Radera