onsdag 29 augusti 2012

Plåster på såren och balsam för själen

Av fina fina bloggvännen fick jag igår ett kuvert med uppmuntrande presenter, och ett underbart Muminkort med värmande ord på baksidan. Tänk, vilken tur jag har! Jag vill tacka dig, Sofia, för alla kommentarer och din inbjudan till Hjo. Var säker på att vi kommer! Kram!

När jag bläddrade i den gamla tidningen från 1973 slogs jag av hur tiderna förändras; inte minst språket. Uttryck som "alla tiders", "pennfajtas" och "party" känns ju ruskigt förlegade. Sååå 1973 liksom...

Jag började inte läsa Starlet förrän jag var tolv år - ganska sent kanske, men jag var lite sen med sånt. Det var mest hästar innan. Men sen kom ju Familjen Macahan som TV-serie och då var det klippt! Luke fanns på bild överallt och jag klippte och klistrade. Himmel vad alla dyrkade honom. Utom min mamma som var rätt tänd på Uncle Zeb i sin tighta skinndräkt. Jag ryser fortfarande när jag tänker på hur han måste ha doftat efter en vecka i sadeln med denna jättesparkdräkt på sig. (Ja, jag vet att det bara var film, men ändå).

På sjuttiotalet bakade man chokladbollar, fast då hette de något annat. Man lagade lövbiff (elefantöra) med persiljesmör och kyckling var festmat. I ovan nämnda tidning Starlet, hette killarna "Steffe" och tjejerna "Sussie". De rökte hasch, hade party och hånglade. I dag heter killarna Marcus och tjejerna Ellen. De tar en gobbe och strular. Så vad är nytt under solen? Inte mycket. Det är same same, but different.

Vad läste ni för tidningar och magasin när ni var i början av tonåren?

söndag 26 augusti 2012

Krabbigt värre!

I fredags unnade jag mig en hel krabba till middag. Rödbrun och fin låg den där på tallriken och väntade på att jag skulle hugga in. Det är nästan den bästa stunden; när man sitter och väntar på allt det där goda. Här på västkusten finns ju allehanda skaldjur att avnjuta, men krabba och havskräftor är nog det jag tycker allra mest om. Visst, hummer är gott, men så dyrt att jag inte tycker att det är riktigt värt pengarna längre.

Nu på hösten, egentligen först om ett par veckor är krabban som bäst. Alla månader som har bokstaven R i sig, sägs vara bästa krabbmånaderna. Då är vattnet kallt och klart och krabban är fullmatad med allt det där goda som sitter inunder skölden. Många tycker ju att köttet i klorna är godast men jag tycker att rommen och det så kallade krabbsmöret är bäst och mest smakrikt.

Som sällskap till krabban åt jag en bit vitlöksbröd och lite kall gräddfilssås. I glaset en skvätt vitt vin, så var måltiden fullbordad.

Det kan vara lite pilligt att öppna en krabba på ett bra sätt, dvs så att man får ut mesta möjliga av det ätbara innehållet. På Tasteline finns en käck guide till hur du på bästa sätt tar dig in under skalet.

När jag gör sås till färska skaldjur brukar jag vara lite lat och göra enklast möjliga, ofta improviserad. Tre delar gräddfil blandas med en del majonnäs, en nypa strösocker, lite svartpeppar, salt och en massa färsk klippt dill. Ibland tjoffar jag i lite hackad gräslök också. Någon gång gör jag en romsås på samma sätt, lite mindre dill bara och utan gräslök.

För den riktigt hungrige passar det fint med en bit kantarellpaj som varmt tillbehör till skaldjuren. Jag passade på att plocka ihop en påse i fredags, då jag var ute med min nya goa klass för att ha lite övningar i skogen. De var så fina, alla fjorton grabbarna, och grillade hamburgare både till sig själva och till oss lärare. När de förberedde maten stack jag upp i skogen en bit, och fick ihop en tredjedels papperspåse med gula kantareller.

Jag brukar göra ett vanligt pajskal och använder gärna kesella istället för smör  för att det ska bli mindre fett.

Smalare pajdeg

2 dl vetemjöl
0,5 dl grahamsmjöl
 125 gram kesella lätt
 50 gram flytande margarin
 2 msk vatten
 1 krm salt

Nyp ihop degen och låt vila kallt i 30 minuter. Tryck ut degen i en pajform och förgrädda i 7 minuter (200 grader).

Fyllning

Förväll och stek många fina gula kantareller i lite smör. Lägg dem i det förgräddade pajskalet. Vispa ihop 3 ägg med 1,5 dl matlagningsgrädde och 1,5 dl lättcreme fraiche. Krydda med 1/2 tsk salt och 2 kryddmått svartpeppar. Strö 3 dl riven god ost med 17 % fetthalt över svampen och häll sedan över äggstanningen. Grädda pajen i ca 30 minuter i 225 graders ugnsvärme. Ät och njut!



fredag 24 augusti 2012

Att sitta och uggla

Den här veckan har jag haft en massa egen tid på kvällarna, efter jobbet. Jobbet har varit så intensivt, precis som det brukar och ska vara vid skolstart. Mina nya ettor har gjort sitt intåg i skolan och jag har fått fjorton rara gossar på min lott. En riktigt vinstlott!

Kanske borde jag ta till vara på de här ensamma kvällarna, och göra en massa kul saker och träffa en massa kul människor. Det har jag inte gjort. Jag har varit hemma och bara varit. Likadant ikväll. Jag ska nog inte göra någonting eller träffa någon alls. Imorgon är det lördag och jag vet inte om jag vill eller orkar hitta på något. Lördagkväll! Då borde man ju göra något. Eller? Jag får se om jag orkar eller om jag sitter hemma och ugglar hela helgen.

PÅ tal om att uggla så har jag en brorson som heter Elias. Han tycker väldigt mycket om ugglor och har till och med (med lite hjälp av sin pappa) byggt en uggleholk. Den ska upp i ett träd hemma på deras tomt, men väger tydligen bly, så vi får se hur det går. NU är det kanske någon som sitter och funderar på om det ska komma ett recept på stekt uggla, haha! Oroa er inte. Det finns gränser även för mig.

Ett pysseltips kommer dock. Jag gjorde ett ugglekort/ugglemobil härom dagen. Det ska min brorson få att hänga i sitt fönster om han vill. Därför får inte du, bror (om du läser detta), tala om för honom att det finns här på bloggen! Det ska bli en överraskning. Lilla B tipsade mig om ett kul kort, som jag lånade rakt av, fast på fri hand. Jag tycker nog att det blev ganska fint, av gamla restpappersbitar. Scrapbooking på engelska...


torsdag 23 augusti 2012

Fina fisken - lax

Ikväll har jag varit hos barnens fina farmor och farfar och lämnat igen cykeln som stora F lånade när vi cyklade i Danmark. Inte förrän nu har jag tagit mig samman och cyklat dit den. I motvind, men nu är det gjort.

Farfar Lennart har en kontakt i Göteborgs fiskhamn, som vi får köpa fisk av då och då. Finaste fisken is tan kan jag lova! I dag hade jag beställt färsk laxfilé, räkor och rökt Savolax (mer om detta i nästa inlägg). Räkorna var slut men de andra varorna fanns. Snälla J var också där och skjutsade hem mig, då cykeln ju skulle stanna och jag fått ta buss annars. Trist - jag hatar buss!

När jag kom hem med min "fångst" paketerade jag den i fryspåsar för kommande behov. Stjärtbiten av laxfilén fick bli en rykande varm fisksoppa med lite upptinade räkor i. Cayennepeppar, en gnutta grädde, fiskbuljong, lite tomatpuré, dill och fräst gul lök. Det blev mumsigt och värmande.

Jag känner mig lite risig ikväll; ont i magen och oro för min pappa som ligger på sjukhus igen. Därför får det bli ett kort inlägg. Mer en annan kväll, kära bloggisar!


tisdag 21 augusti 2012

Pytt och Doris förstärkta

Ikväll har jag lagat pytt i panna, eller "pytt in der pann" som de sa på låtsastyska i en gammal reklamfilm. På finska heter det "pyttipannu" och på danska "biksemad". Men det är tydligen inte samma sak. Jag tror att det är köttet som är olika i biksemad. Någon som vet?

Varje gång jag gör denna skåprensar-rätt tänker jag på min hädangångna faster Doris. Hon som satte sån skräck i min yngre bror när han var liten, att han åt upp sina frukostflingor i ren förvåning och av rädsla. Med henne bråkade man inte ostraffat! När vi åkte till Göteborg för att hälsa på släkten, när jag var barn, bodde vi hos faster Doris. Hon bodde i lägenhet och hade en guldspegel i hallen. Överst på spegeln satt undulaten Pippilotta som var en hane. Min blygsamhet föbjuder mig att berätta vem som döpt den stackars pippin, haha!
Faster Doris med mig på armen, 1966. Mamma i bakgrunden
i tjusigt skuren sextiotalsklänning.

Doris skrattade lite tillgjort som en del gjorde på film och hade alltid vanvettigt goda godispåsar på lut. Såna där gelégrodor som inte görs längre, så där så att den vita papperspåsen fick fettfläckar av de färska gröna grodorna. Sockerbitarna var så sega att de nästan fastnade i tänderna. Mmmm!

Men allt var inte godis, även om Doris var den största sockerråtta jag mött. Hennes "förstärkta" pytt i panna slår det mesta jag smakat i pytt i panna-väg. Här var det inte tal om skåprensing utan ren och skär kokkonst. Goda små korvar, fint skuret kött, jämna och fina potatisbitar, skinka, perfekt stekta ägg och som en extra piff blandade hon i finhackad smörgåsgurka av god kvalitet. Ägg efter ägg stekte hon efter allas önskemål men jag kan aldrig minnas att hon åt så mycket själv. Hon åt desto mer godis, vilket gav henne en ganska stor kroppshydda med åren. Doris var oerhört generös trots att hon och hennes man, Erik, hade en ganska begränsad ekonomi. De tjänade lite men var sparsamma i kombination med generositet mot andra. Sedan var Doris en stridsvagn utan pardon i andra lägen men det kan jag berätta mer om i ett annat inlägg...

Oj, jag höll på att glömma rödbetorna, detta nödvändiga tillbehör. Igår åt vi ketchup och senap till pytten men rödbetor ska det vara tycker jag. Här får ni ett recept på egeninlagda från Perstorps ättika, för visst är det godast!?
Kolonirödbetor och annat gott, 2010


Inlagda rödbetor

2 kg små späda rödbetor
vatten
salt
1 tsk hela nejlikor

Lag :
2 1/2 dl ren ättika, 24 %
7 1/2 dl vatten
800 g socker, ca 9 dl
1 tsk hela nejlikor
1 bitar hel ingefära
1 tsk hel vitpeppar
2 bitar muskotblomma

Borsta och skölj rödbetorna väl. Skär av bladen, men inte skaft och rotspets. Koka rödbetorna 15 minuter eller knappt mjuka i lättsaltat vatten. Spola dem med kallt vatten. Drag av skalet.
 
Koka upp ättika, vatten, socker och kryddorna in-knutna i en bit gasväv eller tunn linnelapp. Lägg ner rödbetorna i lagen. Koka dem 10 - 15 minuter eller tills de mjuknat. Tag upp rödbetorna. Lägg dem i glasburkar.

Koka ihop lagen cirka 10 minuter. Häll den het över rödbetorna. Sätt på täta lock. Låt stå 3 dygn.

Häll av lagen. Koka den 10 minuter med krydd-påsen. Låt lagen kallna. Tag upp kryddpåsen. Häll den kalla lagen över rödbetorna. Strö över nejlikorna. Sätt på täta lock. Förvara svalt.

Jag brukar vända burkarna upp och ner medan de svalnar, för att luften ska försvinna och för att de ska hålla länge utan att mögla. Och när jag inte lägger in rödbetor själv köper jag jättegoda färdiga på COOP. Även solen har fläckar, hihi!




måndag 20 augusti 2012

Månstads egen lilla loppis

I helgen var jag och J på besök hos lilla B och hennes loppis. Ja, hennes och hennes, men det är ju hon som sköter den. Nästa helg är sista helgen som det är öppet, så har ni vägarna förbi kan ni handla finfina väskor, smycken och dricka gott kaffe. Kanske att hon rear glassen sista dagarna?

Det var ett skönt avbrott att komma bort från vardagen om så bara för en natt. Att ett dygn kan kännas så långt och så bra! Både jag och J var överens om att vi trivs så bra med att åka bort tillsammans. Att sedan få bo hos lilla B i det vackra gamla huset var en extra bonus! Imorgon blir det recept igen, men i dag bara lite bilder.

ALLA i Månstad har en damm. Alla!
Såsen har fyra ben, även om man inte alltid ser dem.
Rör INTE min morot!

Lilla B och Tycka.

Hästlycka!

fredag 17 augusti 2012

Duktig

I dag hade vi ett samtal kring att vara duktig, på kafferasten på jobbet. Det började med att jag bjöd några arbetskamrater på hembakat bröd till kaffet. Min arbetskamrat utbrast spontant: "Du är så duktig!". Snabbt korrigerade hon sig själv, eftersom vi förut har diskuterat det där med att vara duktig. Det finns ju inte mycket som är värre än att ständigt ha kravet på sig att vara duktig. Det blir en press och till slut måste man leva upp till bilden av att vara en "duktig flicka" (hur gammal man än blir).
Mitt duktiga bröd!
Det finns ju en slags vanföreställning om människor som bakar och lagar mat. Att de är så duktiga. Är det duktigt att baka själv? När man tycker att det är mycket roligare än att se på TV eller pilla på bilen?

Jag menar inte att den som bakar och lagar mat är motsatsen till duktig, men det finns någon slags status i vissa handlingar. Duktig är man dessutom om man fixar i sin trädgård. Eller om man syr. Eller stickar tröjor.

Vad är det som gör att just sådana handlingar anses som så speciella? Vad är det som gör att man inte är duktig om man ser på TV i fyra timmar? Eller ligger i solstolen? Eller bara sitter och glor för att man inte orkar annat?

I dagens samhälle finns det så många krav på människor.Samtidigt som man jobbar heltid ska man hålla hemmet snyggt och prydligt, komma ihåg att packa matsäck till ungarnas utflykt (hembakade bullar och fruktsallad på ekologisk frukt), plantera och odla egna grönsaker, styla hemmet med de senaste inredningsdetaljerna, gå på gym, dansa zumba, bjuda hem vänner på trerätters middagar med tema, ta hand om sina gamla föräldrar, resa till spännande platser i världen, vara en engaerad förälder som tar del av sina barns skolarbete och så vidare i all oändlighet. Trots att man kanske tycker att det är skittråkigt.

Muminform från www.kalasform.se
Hur ska man orka? Räcker det inte att vara människa? Jo, jag tror det. Vi försökte hitta andra sätt att uttrycka sig på, medan vi fikade. Man kan säga: "Vad omtänksamt att du bjuder mig på smörgås, så jag slipper gå och köpa en i affären!" Eller: "Vilket fint bröd du har bakat!" Eller: "Vad fint!"


Jag har själv varit en förälder som talat om för mina barn att de varit duktiga i olika sammanhang, och de har fått en massa mer eller mindre outtalade krav på sig, helt i onödan. Jag visste inte vad jag vet då, men om jag fått vara småbarnsförälder igen skulle detta vara en av de första sakerna jag skulle ändra på hos mig själv. Barn är inte duktiga när de knyter skorna själva. Säg istället: "Vad bra att du kan knyta skorna sjäv!" Eller: "Så bra att du åt upp maten, nu orkar du leka en stund till!" Konstigare är det inte. Men det är enkelt att säga "tulipanaros"; svårare att göra en...
Några frallor

Brödet var förresten inga konstigheter för den som är van att baka. 50 g jäst, 1 msk honung, 1 tsk salt, 2,5 dl mjölk och 2,5 dl vatten. Lite vetemjöl och resten lantbrödsmjöl och rågsikt. Efter behag som farbror Melker sa.





torsdag 16 augusti 2012

Tacksam

I dag är min kropp och själ fyllda av tacksamhet. Tacksamhet över en massa saker som jag nödvändigtvis inte måste sätta ord på. Kanske går det över snabbt, kanske inte. Och visst finns det en massa saker som inte är så bra i mitt liv, men jag känner mig tacksam ändå. Över det som är bra.
Mina barnbarn, Goliats barn.

Ikväll ska jag tvätta och baka. Då är jag tacksam över att slippa ligga vid en bäck och skölja kläder med mina värkbrutna fingerknogar. Tacksam över att ha en varm ugn att baka i och mjöl att göra deg av.

Det är säkert otroligt pretentiöst att gå och vara tacksam, men det struntar jag i. Det är en skön känsla som oftast inte varar så länge. Därför surfar jag på vågen.

...ja, glömde jag att skriva att jag är tacksam över er som läser här? Förlåt! Jag är mycket tacksam över alla som läser mina tankar! Tack!

Askar och höstkänning

Eftersom min förra vaniljburk ska flytta hemifrån var jag tvungen att göra en ny. Jag som älskar att pyssla blir ju så glad när jag måste göra nytt. Man kan ju inte ha hur många  burkar som helst, så därför är det tur när något av mina alster ibland flyttar långt bort. Den här gången dessutom till en underbar vän.

På Panduro inhandlade jag också på sommarrean en "fusk-pysselgrej". Bara 14,50 kr. Det är en byggsats till en hjärtformad pappask, men bara att trycka ut och limma, Lite fusk för mig som är pyssel-tant men ett bra tips för den som saknar både idéer, tid och tålamod.

Panduro är ganska dyrt annars men på sommaren brukar jag köpa på mig ett lager när det är 70 % rabatt. Det finns alltid något jag behöver till min pysselarsenal... I september ska jag och några vänner åka till Ullared och shoppa. Där finns en Panduro-outlet som tydligen är en guldgruva för pysslare. Rapport kommer.

Butikerna gör ju plats för allt nytt som ska komma in nu, när det snart är höst. Höstkläder, höstsmink, höstinredning, syltburkar... Har ni känt det än? Höstens krispiga och friska luft? På morgonen är det en helt ny känsla i luften, även om dagen före varit varm. Jag välkomnar faktiskt hösten och ser fram emot att få klä mig i svart igen, att mysa med tända ljus och att soffgosa med lilla B. Hon flyttar hem igen om ett par veckor. Sen bär det av mot nya äventyr för henne. Vi får se vad det kan bli.

Panduroasken. Vad ska jag lägga i den?
Hemlagad kola att ge bort, fint lindad i rosa cellofan?



onsdag 15 augusti 2012

Loppisfynd från semestern

Jag lovade ju att visa bilder på några av mina loppisfynd, som jag gjorde under semesterfirandet i vårt vackra och regniga land. Först en pall som jag inhandlade i en skog utanför Limmared. Det var lilla B som tipsade oss om denna undangömda loppis. Själva hade vi aldrig hittat dit. Där fanns hur mycket fina saker som helst, men eftersom vi håller på att sälja kolonistugan har vi ingenstans att sätta alla fina och lantliga saker, så jag fick hålla i mig för att inte köpa tallrikshylla, gamla tvättfat och annat vackert med patina.

Men - det blev den här finfina pallen från (tror jag) femtiotalet. Den är klädd i ett ganska förfärligt fleeceliknande tyg (flanell kanske?) som jag ska ta bort, men i övrigt är den underbar. Kusin Vitamin har lovat att klä om den eftersom hon är världsbäst på sådant!

I pallen fanns HUR mycket grejer som helst. Tråd, nålar, stickor, virknålar, fingerborgar, måttband, knappnålar, knappar i massor, tryckknappar, resårband - ja allt som man kan behöva när man syr. Pallens översta fack går att lyfta bort och det finns förvaring även under detta. Där ligger dock allt i en röra, så det får ni inte se, haha!

Men det bästa av allt var att det i pallen låg handvirkad spets på rulle. Jo! Supertunn och fin spets som någon suttit och pillat med. Helt oanvänd låg den bara där.

Bara den är ju värd en hel del. Jag betalade 250 kronor för pallen och då fick jag en jättesöt keramikvas på köpet. Jag är värdelös på att sy, mest för att jag tycker att det är så infernaliskt tråkigt. Men när jag nu fick en ny och fin symaskin i födelsedagspresent så måste jag ju sy ibland. Bra att ha koll på sina grejer då, eller hur!?

När jag var i Hallsberg hos stora F tog hon med mig och J på en loppis i utkanten av sta´n. Det var där champinjonodlingen fanns. Då köpte jag stolen på bilden nedan. Den lurade jag till mig för bara 40 kronor genom att gnälla lite om att ryggstödet kändes knäckt. Hoho, det gjorde det inte alls men damen i kassan såg allvarlig ut och köpte mitt resonemang. Visst är det en läcker stol!?

tisdag 14 augusti 2012

Nytt jobb och saffransmuffins

I dag har jag börjat mitt nya jobb! Joho, jodå, jomen, javisst! En dag i veckan ska jag tillsammans med fem andra lärare och en rektor arbeta fram ett program som syftar till att Göteborgs gymnasieskolor ska arbeta på ett bättre sätt än i dag. Vi lutar oss mot forskning kring elevers lärande i länder som Finland, Nya Zeeland, Kanada och några till. Detta är länder som står sig bra i jämförelse med andra länder, då det gäller elevers kunskaper. Sverige har, från att ha varit ett land i täten, gått tillbaka till att ligga i mitten. Det är inte okej för ett land som vårt, där alla barn går i skolan och där skolan är "gratis" för alla. Jag vet att det är skattepengar men det finns åtminstone inga skolavgifter som stänger ute barn från utbildning som i vissa länder.

Hur som helst, roligt är det och jag känner mig lyft av att få delta i ett så spännande projekt. Jag inser också att jag arbetar på en bra skola, om man ser till hur vi arbetar och vilka arbetskamrater jag har. Oerhört kompetenta människor med mycket empati och dessutom himla roliga. Jag lyfter på hatten för hela "mitt" lärarlag, dvs. alla mina underbara arbetskamrater på MTG. Hurra för er!
Kantareller, plockade förra året. Jag glömde att fota dagens
små läckerheter. Jag åt upp dem i ett nafs (några sparade jag
till en omelett imorgon. Mums!)

Eftersom jag nu arbetar inne i Göteborgs centrum på tisdagar blev det en pigg cykeltur på två gånger en mil. Skönt att röra på de stela gamla benen lite. Mitt knä har hämtat sig ganska bra efter motvinden på cykelsemestern, och det gick hyfsat snabbt att cykla.
Väl hemma stekte jag de mest ljuvliga kantareller som jag fått av mina barns farmor, den fantastiska Inger! Oj, så goda de blev. Lätt knaperstekta i smör och serverade med lite kalkonkorv och andra rester, blev det en festmåltid.

Vidare har jag bakat saffransmuffins i fina små formar som jag vann hos Malins Diner för ett bra tag sen. Jättesöta små formar med svampar på. Nu när jag ändå var i svamptagen liksom... Det blir att ta med till jobbet imorgon. Tänk vad glada alla blir när man tar med fika; det är helt galet!
I bakgrunden mina kaffesirapsvarianter.
Vaniljsirap och kanelsirap. Gött till latten!

Nu ska jag faktiskt hoppa i bädden med mina två små paddor. Den ena är hund och heter Goliat och den andra är min I-pad. Himmel så bra att titta på SVTPlay i den! Sov gott alla kära vänner!

måndag 13 augusti 2012

En blogg kryddad med indiska influenser!

I dag tycker jag att ni ska titta in hos Amy´s piece of cake för att delta i hennes fina utlottning om kryddor m.m. Amy firar ett år som bloggare och har verkligen lyckats bli populär. Det är inte svårt att förstå med alla godsaker hon presenterar på bloggen. Dessutom skriver hon på ett personligt och trevligt sätt. Jag har lärt mig en massa saker som trogen läsare av denna härliga blogg!
 Jag önskar Amy lycka till i fortsättningen!

fredag 10 augusti 2012

Fredagspyssel

I dag fick jag sluta tidigare från jobbet eftersom vår TF rektor själv skulle på WOW, festivalen som äger rum i Slottsskogen i fyra dagar och nätter. Själv är jag ingen festivalmänniska så jag cyklade hem i min illrosa regnponcho (med texten "Telia" - förskräckligt!) och tog fram pysselnerverna. Av två gamla burkar förfärdigade jag så en förvaringsburk för vaniljsocker och en burk att ställa pennor i, eller som på bilden här - att ställa bakredskap i. Redskap modell mindre.

Jag tog en rendiskad och tom konservburk som jag avlägsnat papperet ifrån. Ur mina gömmor trollades en sida ur en gammal kartbok fram, och jag valde en karta över Tyskland som jag skar till i lämplig storlek.

Efter att jag fäst den med dubbelsidig tejp satte jag en bit grön spets av bomull högst upp på burken. Längst ner valde jag att sätta en remsa grönt enfärgat papper. Jag brukar ta enfärgat då jag ska dekorera med småsaker så att det inte blir för plottrigt.

De små gröna pärlorna är köpta i någon pysselaffär och är självhäftande på den flata sidan. Paljettblommorna har jag fått av lilla B, som köpt dem på Ullared/Gekås Panduro-outlet. Jättesöta och med hål i mitten om man vill trä dem på tråd.


Det är ganska kul att göra sådana här burkar och ge bort. Här har jag valt att sätta Berlin i centrum. Passar fint till en tysklärare eller någon som är ovanligt förtjust i denna stad av olika skäl.

Kartboksidor kan användas till att göra kort, bokmärken och att klä lådor eller burkar med. Hur fint som helst. Man kan också ta en bit av en karta och rama in som en tavla. Ofta är det väldigt fina pastellfärger i gamla kartböcker.

Visst blev det ganska fint!?


Vaniljsockerburken är gjord av en liten plåtburk som innehållit svindyra kaffebönor i choklad en gång. Nu när den var tom tyckte jag att den skulle göras om. Så här blev den.

Jag satte dit några fina hjärtformade knappar i matchande färg, också inköpta på Panduro-outlet i Ullared. (Tack, lilla B!) För att dölja fula skarvar kan man pilla dit allt möjligt. Jag hittade en liten tag som det stod Kärlek på. Eftersom jag har en stor kärlek till vanilj tyckte jag att det passade fint. Jag limmar lite tjockare detaljer med limpistol eftersom det går så fort att fästa dem då. Jag är lite otålig av naturen nämligen.

Lite självhäftande spets på rulle klämdes dit på mitten för att det skulle bli ännu mer gullepluttigt. På locket var jag lite lat. En rundel av grönt papper limmades dit och sedan använde jag färdiga bokstäver istället för att texta själv. När det nu fanns färdiga i mitt block liksom...

En liten rosa rosett förfärdigades av en bit överblivet sidenband. Klart!!!





Vinnare - jag

Hurra! Igår vann jag den sjätte ringen i utlottningen hos blivande frun Elin, med bloggen http://elvornashem.blogspot.se/ Oj, vad roligt! Själv ska jag inte gifta mig, så jag lär inte få någon ring på annat sätt än att vinna eller köpa.
Tack söta, fina Elin för att du hade en så fin och rolig tävling! Jag önskar dig all lycka imorgon och i framtiden, när du nu blir Johans fru. Ni som inte har varit inne på Elins blogg hittar den HÄR.

Jag blir lite varm i hjärtat av Elins skrivande och hennes stora lycka över livet. Hon har två små guldklimpar, som jag följer i deras utveckling. Jag tror att jag längtar efter barnbarn... Eller? Är det klimakteriebesvär? Nä, det är bara så att jag gillar Elins sätt att skriva om sina barn, sitt liv och hennes sköna attityd till saker och ting. Nu vet ni det!

torsdag 9 augusti 2012

Lilla syster kanin och pappa kanin...

När jag var barn fick jag alltid ha husdjur. Många husdjur! Jag hade akvariefiskar, undulater, hamstrar, marsvin, hundar, katt och kaniner. Min första kanin hette Jocke och var en liten, liten kaninbebis som vi köpte för fem kronor på Sturkö djurpark. Det var ganska mycket pengar i början av sjuttiotalet, även om det låter lite i dagens penningvärde. Jocke visade sig ge valuta för pengarna, åtminstone om man räknar på kilopriset. Han var nämligen av rasen belgisk jättekanin som växte och växte och blev JÄTTESTOR!
Jocke skymtar i kaninburen till höger om lekstugan

Jocke var den sortens kanin som, när man öppnade burens lucka, vände rumpan till och kissade rakt bakåt på den som öppnat. Liten som jag var tyckte jag mest att Jocke var skräckinjagande och jag vet inte vem som tog beslutet att han skulle "flytta till en bondgård". Vart han tog vägen vet jag inte och har aldrig frågat pappa och mamma heller. Jag hoppas att han trots allt fick ett bättre liv. Det är svårt att tro att någon skulle ha ätit upp den stora kaninen. Han måtte ha varit fasligt seg i så fall.

Nästa kanin hette Piggelin och var världens sötaste kaninunge. Det var mina kusiners kaniner som hade gjort det  som kaniner är bäst på, och fått tre alldeles förtjusande små kaninbarn. Piggelin blev min och Friscus blev min lillebrors. Piggelin var i mångt och mycket som en liten hund. Han hoppade hinder, gick i koppel och följde med mig när han var lös. När jag blev tretton år var jag inte längre så intresserad av kaninen, så då fick han flytta till en kille som jag tror kallades Svenne Duva och som längtade svårt efter en egen kanin. Friscus var då död, namnet till trots.
Jag, ca fyra år gammal. I vänstra handen har jag min
leksakskanin Trubbnos!
Nästa kaninbekantskap var när min första dotter stora F var några år gammal, och vi skulle läsa om Lillasyster kanin som mötte de hemska morgonrävarna. Har ni inte läst om Lillasyster kanin måste ni genast göra det, oavsett om ni har små barn eller inte. Beställ den genast hos Adlibris. Stora F identifierade sig med Lillasyster kanin så mycket att hon snart inte kunde gå förbi en port i stan utan att andäktigt kika in mellan gallren och viska: "Därinne bor morgonrävarna!" Dessa hemska rävar som lurpassade överallt.

Stora F fick en egen kanin när hon fyllde åtta eller nio år, jag minns inte riktigt. Han hette, som så många andra kaniner, Stampe och var svart och jättefin. Han gick i koppel och var alldeles väldigt rar. En vacker dag var han inte i livet mer. Senare fick lilla B en kanin som fick heta Totte. Totte var brun och gick tyvärr ett förfärligt öde till mötes. Han övertogs av min dåvarande arbetskamrat, eftersom Goliat, min hund, var helt skogstokig bara vid åsynen av Totte. Totte glömdes bort i sin bur mitt i solskenet, fick värmeslag och dog på fläcken. Usch!

Men vem är då Pappa kanin? Jo, det är min senaste kaninbekantskap. En dag när jag skulle gå till soprummet upptäckte jag något brunt som skuttade på gräsmattan på gården. Vi har många harar runtomkring så jag tänkte inte så mycket på det först. Men när jag kom närmare såg jag att det var en kanin, med brun och lurvig päls och de sötaste små öron. Han skuttade mjukt omkring och åt grönt gräs och var så hjärtans glad. Hjälp, tänkte jag, han har rymt. Jag måste fånga honom. Men i rörelsen hejdade jag mig med tanken: "Vem blir det som får ta hand om kaninstackaren om ingen vill ha honom?" Så jag frågade några grannar som satt i sin trädgård om det möjligen var deras kelgris som rymt? Nej, sa de, det är grannens kanin som är en utekanin. Jaha!??? Vadå utekanin så här i stan? Jo, tydligen har han en bur i sin trädgård där han kan skutta in efter behag. Vilken tur att jag inte fångade och bar iväg honom då! Kaninrövare liksom...

Dagen därpå mötte jag kaninens ägare som var på jakt, eftersom han tydligen gett sig av på vift. Vi hittade honom i den vajande rosenrabatten längs gatan, där han lugnt mumsade i sig av ogräs och andra delikatesser. När jag frågade den rare lille gossen vad kaninen hette, blev han en aning skär om kinderna och medgav att kaninen inte hade något namn. "Men vi brukar kalla honom för Pappa Kanin, eftersom han har så många barn!" Himmel vad jag fick hålla mig för att inte brista ut i skratt! Pappa Kanin! Det var det roligaste kaninnamn jag hört.

Imorse träffade jag och Goliat på Pappa Kanin när vi tog vår morgonpromenad. Blöt i pälsen skuttade han på gården, obekymrad om allt utom det saftiga gräset. Under min promenad tänkte jag på alla faror som måste hota Pappa Kanin. Bilar, hundar, stora katter, kråkor, måsar... Efter en stund kom jag fram till att även om Pappa Kanins liv kanske blir kortare än en burkanins liv så har han ju ett mycket, mycket bättre liv. Stackars alla dessa burkaniner som aldrig får komma ut och som sitter på 40X50 cm och gnager på burgallret i ren frustration. Nej, då är Pappa Kanin en bra mycket lyckligare kanin, även om hans liv skulle bli kort.

Vart vill jag då komma? Jag vet inte. Jo, köp inte en kanin som gosedjur till yngre barn. Kaniner är enormt krävande och kan bli aggressiva om de inte får tillräckligt med motion och stimulans. Köp hellre ett marsvin eller ännu hellre två om barnen vill ha djur.

Ja och så var det det där med recept... Recept på kanin kan ni få - det är väldigt gott kött. Säkert finns det en och annan som tycker att det är hemskare att äta kanin än kyckling, men det där ligger inte för mig. Att äta djur som är söta är inget problem om jag inte känner dem. Jag skulle hellre äta en okänd kanin än ett lamm som jag fött upp själv. Men alla är vi olika. På http://www.recept.nu/recept_nu/huvudratt/vilt/kaningryta_fran_mykonos/ hittade jag ett recept som fungerar lika bra med kyckling, om man nu hellre äter det. Även bilden är därifrån.

Kaningryta från Mykonos
Antal portioner: 6
kg kanin (med ben)salt och malen vitpeppardl vetemjölgula lökarvitlöksklyftor3/4 tsk riven muskotnöt1 1/2 tsk timjanlagerbladmsk rödvinsvinäger2 1/2dl torrt vitt vin1hönsbuljongdl olivolja



1. Dela kaninen i bitar. Krydda dem med salt och peppar och vänd i vetemjöl.
2. Skala lökarna och skär dem i 4 delar. Skala vitlöksklyftorna. Häll olivoljan i en gryta och sätt den på stark värme. Lägg i löken när oljan blivit het, men inte börjat ryka. Fräs den i 5-6 minuter och krydda sedan med muskot och timjan. Häll på vin och vinäger, lägg i vitlöksklyftorna och lagerbladet och salta. Lägg på locket och sänk värmen.
3. Låt en stekpanna bli het på stark värme med så mycket olja att den skyler bottnen. Bryn kaninbitarna i omgångar när oljan är het och precis börjar ryka. Lägg över bitarna i grytan.
4. Späd med hönsbuljong. Buljongen ska nå upp till 3/4 av köttet. Lägg på lock och sjud på svag värme i minst 1 timme. Det kan ta ända till 1 1/2 timme innan köttet är mört. Det är bättre att koka lite för länge än tvärtom.



För dig som är känslig har jag också ett recept på falsk hare...

http://www.smakapaskane.se/download/18.57943c6a132ea9b676d80001474/Falskhare.pdf















onsdag 8 augusti 2012

Trerättersmiddag en helt vanlig tisdag

Igår blev jag bjuden på middag av lilla B. Jag fick order om att hålla mig ifrån köket, då jag kom hem. Hon hade dessutom bokat om min tvättid för att jag skulle slippa springa mellan lägenheten och tvättstugan -. tvätten tar hon hand om i dag...

Jag fick sätta mig vid ett litet runt bord med vit linneduk och ljusstake, mitt i vardagsrummet. Lilla B serverade vitt vin och tände ljuset. Unders tor spänning väntade jag på första rätten.

Det var en fin liten puckformad avocadomousse, smaksatt med lök, salt och peppar (jag tror att det var det). Översidan täcktes av riktigt fin och god kallrökt lax och garneringen var citron och gräslöksstrån, enkelt och elegant.
Tänk vilken lyx att få komma hem efter en av de första arbetsdagarna efter semestern och mötas av detta! Jag var (och är fortfarande till viss del) mållös av beundran över min pyssliga dotter. Gott var det naturligtvis, men här kan ni ju enbart beundra utseendet, inte känna den lätt rökta smaken och laxen mjälla konsistens, moussens smekning mot gommen och citronens uppiggande syra. Eller hur nu Frithjofsson skulle ha uttryckt det.

Sedan vankades det huvudrätt i form av en ugnsbakad squash med fyllning av bland annat rökt kalkonbacon, äpple, lök, tomat och ost. Det var otroligt gott och squashen hade kvar en del av sin spänst. Annars har den ibland en tendens att bli lite blöt och svampig i ugnen, men inte här inte. Varsamt hanterad av ett köksproffs!
En klick pesto fick agera smakförhöjare och små droppar av olivolja prydde den, liksom squashen, avlånga tallriken. Genomtänkt, rykande varmt och enormt gott!

Nu började en viss mättnad infinna sig i den, efter semestern, runda magen. Jag är ingen dessertmänniska utan uppskattar mest för- och varmrätter. Men lilla B hade utlovat en dessert som jag tidigare aldrig smakat, så det är klart att min nyfikenhet stegrades medan jag väntade.

In kom en cappuccinomousse med små egentillverkade kaffepärlor av gelatin och kaffe. Makalöst goda och väldigt fina. Bilden gör dem faktiskt inte rättvisa men jag var storligen imponerad av lilla Bs tålamod och pillande och grejande. De små kulorna påminde om de gamla sagogrynen som fanns i sjuttiotalets saftsoppa, men oändligt mycket godare i smaken.

Jag garanterar er att lilla Bs slit i köket uppskattades storligen av hennes mor, dvs. mig, och att jag i skrivande stund fortfarande är lite tagen av hennes kunskapsnivå i köket, endast 19 år gammal. Vad månde bliva? Ni som eventuellt vill ha recept och tips kan gå in på lilla Bs blogg och avlägga en kommentar, så är jag säker på att hon vidarebefordrar recepten. Tack käraste ungen min för att du pysslar om mig precis så som jag älskar! God mat och fint sällskap vid bordet - då är jag lycklig!


Lilla B




tisdag 7 augusti 2012

Höstvarning

I dag kändes det lite höstlikt när jag cyklade till jobbet. Blåst, kylig vind och regntunga skyar som hotade att dränka mig. Om vädret kan man prata i all evighet, när man bor i ett land som Sverige. Det är min övertygelse att detta eviga regnande går oss på nerverna; inte bara vi som har haft översvämningar i huset titt som tätt. Måtte hösten bli solig, varm och svamprik! Efter en sommar med så mycket kyla och regn behöver vi en höst som är varm och vänlig. Egentligen uppskattar jag ännu mer de varmare höstdagarna då man kan spendera en hel dag ute, i den klara luften, dricka kaffe sittande på en sten utan att förfrysa fingrar och tår.
Den här hösten har jag inga egna bär eller frukt att sylta, safta eller geléa. Lite sorgligt men så är det nu. Däför blev jag så extra glad när lilla B igår kom hem med en egentillverkad röd vinbärsgelé till mig. En fint pyntad burk med innehåll som definitivt är fritt från tillsatser, ja förutom socker då! Denna gelé ska jag äta till höstens mustiga grytor!

Jag brukar tänka att jag har haft en sån tur. Två fina döttrar som pysslar om mig, som tänker på mig och har ett sånt bestyr om hur jag mår och att jag håller näsan ovanför vattenytan. De sms:ar, ringer och muntrar upp mig. Små presenter dimper också ner. Av stora F fick jag det mest bedårande pepparkakshus i papper som blir till en adventskalender när man vecklar upp det. Hur fint som helst och snart är det advent, tro mig. Tiden flyger...

Med tanke på advent hittade jag ett recept på vinbärsgelé, med lite julkryddor i. Kanske värt att prova?

 

 


 

Kryddig vinbärsgelé

Ingredienser
1 liter vinbär, vita, röda eller svarta
1 1/2 dl vatten
1 kanelstång
3 kryddnejlikor
1 bit färsk ingefära, stor som en sockerbit
1 stjärnanis
2 tsk vitvinsvinäger
1 dl Dansukker Gelésocker Multi/dl avrunnen saft
Skölj bären innan de läggs i en gryta tillsammans med vattnet och kryddorna. Sjud under lock i 15 minuter. Häll upp i silduk och låt självrinna i 30 minuter. Mät saften och häll tillbaka den i den nu rengjorda grytan. Tillsätt vinäger och gelésocker, en deciliter per deciliter saft, och koka i en halv minut. Skumma. Häll upp på varma, väl rengjorda glas. Förslut. Förvara kallt.
Variation på vinbärsgelé
Ersätt kryddorna i receptet ovan med 2-3 msk konjak.

Receptet kommer från Dansukkers hemsida.

måndag 6 augusti 2012

Sista semestertipset!

I dag börjar jag jobba efter sex veckors sammanhängande semester. Det har inte varit den bästa semestern i mitt liv precis, med sjukdom i familjen, försäljning av vår lilla älskade stuga och dessutom en älskad hund som inte finns hos oss längre. En tung sommar på många sätt men naturligtvis fanns det soliga stunder...

Mitt sista tips är för er som har turen att ha lite semester kvar, så här i augusti. Självklart blir det då min stad, Göteborg, som jag rekommenderar. Här har jag bott i 28 år nu, och räknar mig väl som mer göteborgare numera, än blekingebo. Ingen jämförelse i övrigt men jag skulle aldrig kunna tänka mig att flytta tillbaka till Karlskrona igen.

För den som väljer att turista i Göteborg finns det många olika sätt att bo. Man kan bo hos mig, vilket blir aningen trångt eftersom min lägenhet är så liten. En hel familj ryms inte men för en ensam person går det fint att sova på soffan. Hotell finns i överflöd och ett och annat vandrarhem dessutom. Sist jag rekommenderade ett vandrarhem gick det inte så bra - mina vänner hade otur och bodde ganska illa. Därför är mitt råd att kontakta sta´ns turistbyrå för att få tips på boende. Man är ju inte expert på att bo på hotell i sin hemstad precis...

Vad ska man då hitta på i denna västkustska pärla? Ja, det beror ju på om man är barnfamilj med fokus på glass, karuseller och salta bad eller om man är (som jag) modell äldre med önskan om uteliv, god mat, bra barhäng och shopping. Jag ger lite tips till båda kategorierna och börjar med den förstnämnda. Jag gör några nedslag i utbudet.
Bild: www.liseberg.se

Liseberg är väl oundvikligt för den som har barn. Vi göteborgare är inte alltid överdrivet förtjusta i denna Sveriges mest populära attraktion, då det är fruktansvärt dyrt och inte alltid prisvärt att besöka denna nöjespark. Parkens ansvariga har dock fått backa efter förra sommarens idiotiska system med enbart åkband och lösa biljetter. De populära åkhäftena är tillbaka, och det är tur det, för annars skulle jag inte ens överväga att gå dit. Ett annat råd är att välja rätt dag. Jag köade i nära två timmar bara för att komma in på Liseberg tillsammans med mina brorsbarn, Elias och Gustav. Det är ju helt galet att det ska ta sådan tid att bara köpa entrébiljett...

Men... för den som är åksugen finns det att välja på. Kanonen, Balder, Lisebergsbanan, Atmosfear och Uppskjutet är för den som har lite råg i ryggen. Modige Elias, endast nio år, åkte både Flumeride och Lisebergsbanan redan förra sommaren då han var åtta. Bra gjort, tycker hans åkglada faster, dvs jag. För den som inte vill åka finns det glass, churros, femkamp, öl och möjlighet att vinna choklad, chips och andra nyttigheter. Lilla B gillar inte kaninerna så jag kan inte motstå att lägga upp en bild på dessa hemska grönrosa nöjesambassadörer.
Bild: www.universeum.se
Universeum ligger bredvid Liseberg och är en kul upplevelse för barn i mellanåldern. Här kan man titta på små söta apor i regnskogen och göra experiment på olika sätt. För den modige finns rockor att klappa och se på spindlar stora som min hand. Jag måste avslöja att jag, när jag gick i min fobiträning, had en chilensk fågelspindel krypande fram och tillbaka på min hand och arm. Det var ganska scary...

Hard Rock Café ligger på Kungsportsavenyn och är ett matMekka för stora och små barn. Den som tänker på kolesterol och vill äta nyttigt kanske inte ska göra sig besvär, inte heller den med liten plånbok. Men för oss som gillar rykande heta sizzling fajitas och en burgare med goda pommes är detta stället att landa på. Det händer att personalen samstämmigt sjunger med i den gamla discolåten YMCA och dansar på bardisken. Födelsedagsbarn brukar gratuleras med en dessert med tända och sprakande ljus medan personalen sjunger Happy birthday. Jättepinsamt tyckte åtminstone lilla B när hon fyllde år...

Och nu blir det vuxenmaterial...

Göteborgs konstmuseum är värt ett besök och ligger allra längst upp på Avenyen, närmare bestämt på Götaplatsen med statyn Posiedon i förgrunden. Man har sett till att förminska en viss del av statyn, då det tydligen väckte anstöt med ett alltför stort organ... Min favorit på museet är så klart den moderna avdelningen, inte minst med Picassos målning Akrobatfamiljen. Det finns också en hel del fin nordisk konst, bl.a. av Ivar Arosenius, Bruno Liljefors och så klart av Anders Zorn och Carl Larsson.

Efter ett museibesök kanske en kopp kaffe sitter fint. Då ska ni ta er till Café Centro på Kyrkogatan eller Da Matteo i Victoriapassagen. Här kan du dricka riktigt gott kaffe och spana på de trendiga unga som finns i Götet. De är inte så många men det finns en och annan cooling som går med mössa inne och som har fullt upp med att försöka se ut som om han/hon egentligen är för cool för lilla Göteborg... Café Vanilj på Drottninggatan och Café Husaren är också heta fikaställen. Det sistnämnda är värt ett besök på grund av sina gigantiska kanelbullar. OBS! En bulle räcker till en familj på fyra personer.

En båtfärd behöver inte kosta mycket, och de bästa turerna betalar du med vanligt spårvagnskort. En enkel resa till nån av öarna, t.ex. Rörö eller Vrångö, betalar du ungefär tjugo kronor för.  Båtarna går från Saltholmen och dit hittar du med spårvagn 11. På Saltholmen finns ett stort kallbad där damer och herrar har varsin avdelning. Här kan man sola/bada naken till ett billigt pris och toalett och fika är billigt. Slipp bikiniranden/badbyxranden och kasta kläderna!

När kvällen närmar sig kan det vara skönt att koppla av med en drink och då passar väl ett besök på Hotell Gothia Towers bra. Härifrån kan man se stora delar av stan samtidigt som man varvar ner/upp inför kvällens fortsatta övningar. Alternativt kan man ta sig till Linnéstan, där det är troligare att man träffar mig, och halka in på Karlssons garage, Linnégatan 54, för en öl. Avspänt och pubmiljö. Ett stenkast härifrån ligger Linneterassen där man sitter fint på uteserveringen och spanar på förbipasserande från verandan. I detta fina trähus har jag sovit när jag var i tjugoårsåldern (länge sen). Då var det bostad till större delen. Nu restaurang med väldigt goda svenska tapas på menyn.

När det är dags att äta vuxenmiddag bokar man lämpligen bord, eftersom det kan vara svårt att få plats på de mer populära ställena. Gå in på www.restaurangguiden.se för att få tips. Jag kan rekommendera Da Vinci på Nordensköldsgatan, Toscana på Kungsgatan eller Pasta plus på Södra vägen för de som gillar pasta eller pizza. Taras på Södra vägen för den som gillar grillat kött och 23e våningen på Gothia towers för den som vill ha en rejäl räkmacka att tampas med.

Nu tipsar jag om ställen som är lätta att hitta, inte så dyra och kanske lite väl publikfriande. Vill ni gå till ställen som är lite mer undangömda eller annorlunda lovar jag att guida den som vill.

När det gäller shopping är Frölunda Torg helt nära där jag bor ett paradis för den köpsugne med barn som inte vill gå så långt. Här finns allt från H&M, Lindex och de vanligaste kedjorna till Peak Performance, Gant och en och annan exklusiv damboutique. IEMS, Dimoda och Haga hem för den inredningsintresserade och Claes Olsson för den som kanske hellre tittar på teknikprylar och billiga engångsartiklar...

I city är det lätt att hitta eftersom stan är liten och allt ligger samlat. Inga tips här alltså, utan åk in och strosa men undvik Nordstan. Är ni i Göteborg så tveka inte att maila mig först. Jag visar er gärna runt!

lördag 4 augusti 2012

Nu ska vi gå ut på tramp och plocka svamp...

...eller hur nu den där gamla barnvisan gick? Jag har ännu inte plockat några sommarkantareller, för det har helt enkelt inte funnits tid. När jag var i Hallsberg och besökte stora F var vi dock på besök hos en champinjonodlare. Alldeles bredvid en stor second handaffär fanns en liten källare med den enklaste (men jättefin och ekologisk) odling man kan tänka sig. Svalt och fint växte de små och stora svamparna där, snällt på en vagn. Längst ner var det brunare skogsvarianten av denna delikatess.

Jag älskar champinjoner och faktiskt all svamp. Stora Fs pojkvän, ännu större M, älskar INTE svamp. Men det är bara bra för stora F för då får hon äta ALLA svamparna själv när hon plockat. Så gott!!!
När jag var liten brukade min mamma och jag gå en promenad med vår boxer i skogen som vi kallade Hästabacken. Jag antar att det en gång varit en hage för hästar, men är inte säker. Den hårt trampade skogsstigen kantades av alla möjliga blommor från vårens Gökärt till sommarens Blåklocka och illande rosa Tjärblomster. Allra längst bort vid stigens slut, fanns en stenmur med en öppning till en stor äng. Så långt orkade jag sällan gå som liten, så den naturliga vändningen blev här. Och just här fanns en björk som vid sin fot hade en helt liten kantarellkoloni. Jag vet inte om någon mer än vi brukade plocka en dem, men vi såg alltid till att lämna några svampar, och alltid de minsta.

När vi kom hem med vårt fynd (mamma hade alltid en papperspåse i fickan om-uti-fall-att) förvällde mamma de gula små godingarna. Sedan stektes de i smör och lades på rostat bröd med leverpastej underst. Detta var en delikatess och lyx och jag kände mig alltid som en skattsökare som funnit den eftertraktade skatten. En hemlighet som mamma och jag delade. Kanske gick hon dit med min lillebror också, det vet jag inte, men det spelar ingen roll. Minnet av vår svamppromenad i skymningen lever kvar. Jag kan minnas hur det doftade i skogen och hur solen letade sig ner mellan de täta träden och värmde min lilla barnakropp. Fina minnen minsann!

Här kommer ett extra smarrigt svamprecept från AlltOmMat:

Kantarellpaj


Ingredienser

Pajskal:
3 dl vetemjöl
75 g kylskåpskallt smör
0,75 dl lättkesella

Fyllning:
2 st finhackade gula lökar
300 g kantareller
1 msk smör
1 dl vispgrädde
1,5 dl standardmjölk
2 st äggulor
1 st ägg
1,5-2 dl riven lagrad svensk ost
salt och peppar


1. Pajdeg: Finfördela smöret i mjölet för hand eller i matberedare. Tillsätt kesellan och arbeta snabbt ihop till en deg.

2. Kavla (enklast mellan två ark plastfolie) eller tryck ut degen så den täcker botten och kanter av en pajform, cirka 24 centimeter i diameter. Klä formen med degen och nagga den med en gaffel. Låt pajen vila i kylen 15–30 minuter.
3. Förgrädda pajskalet ugn, 200 grader, 10 minuter.
4. Fyllning: Hetta upp en stekpanna med smöret och lägg i kantareller och hackad gul lök. Stek tills vätskan som kantarellerna släpper försvunnit.
5. Slå i grädden och mjölken. Koka upp och sjud i cirka 4 minuter.
6. Sila vätskan av svampen ner i en bunke. Vänta tills vätskan har kallnat något och vispa därefter ner ägget och gulorna i den avsvalnade gräddmjölken. Smaka av med salt och peppar.
7. Fördela hälften av osten i botten på det förgräddade pajskalet. Lägg i kantarellerna och slå sedan på vätskan med ägget i så att svampen täcks.
8. Lägg på resterande ost och baka pajen i ugn, 175 grader, cirka 30 minuter eller tills pajen har “stannat”.

Tips! 
•Ett lager riven ost i botten på pajen bildar en barriär mot äggstanningen och skyddar botten från att bli blöt och mjuk.
•Det är gott att blanda ner lite färsk spenat i pajfyllningen. Tillsätt spenaten i svampfräset innan du slår på mjölk och grädde. 

fredag 3 augusti 2012

Mästare på kaffe - Kaffemästaren i Örebro!

I onsdags var jag och J på besök i Örebro, en stad som jag tidigare besökt endast lite hastigt med stora F och ännu större M. Vi strosade omkring i solskenet/molnen och handlade lite olika saker som vi både behövde och inte behövde. På Drottninggatan passerade vi plötsligt en kaffebutik/barista med namnet Kaffemästaren. Det lär lovande tyckte jag och backade ett par steg och klev in i den fräscha butiken.

Vi blev varmt välkomnade av en trevlig ung man, som genast hörde att J talade göteborgska (nähä, säger väl alla som hört honom... J talar extremt mycket göteborgska). Det visade sig att baristan själv växt upp i Fiskebäck här i västra Göteborg, och vi köpte så klart kaffe hos honom.

Vi fick en snabb men kunnig guidning i kaffets underbara värld och fick provsmaka olika bönor och rostningar. Givetvis hade han sojamjölk till mitt kaffe, vilket vittnar om klokhet och servicetänk.

Butiken var så där fräscht vit med mörkt trä som kickfärg och stål för att ytterligare ge en känsla av renhet och stil. Kaffemaskinerna som han säljer är av sorten "to die for" och kaffet smakade ljuvligt gott.

Kringprodukterna var av hög kvalitet och jag ångrar lite att jag inte köpte en chokladkaka med chili eller en med mandel och salt. De var så snyggt förpackade som små hockeypuckar att de bara måste ha smakat fantastiskt. Det får väl bli nästa gång...

Är ni på besök eller rent av bor i Örebro eller runtomkring måste ni gå till denna kaffevirtuos. Det är inte lika billigt som Mc Donald's men ni får väldigt mycket för pengarna och dessutom en genuint trevlig pratstund. Jag var på gott humör resten av dagen efter denna oväntade upplevelse. Och ni... De snygga teburkarna på hyllan innanför disken är värda ett besök bara de. Inga fula handtextade skyltar i hemska kinaburkar utan stil rakt igenom. Sånt som jag är så svag för.