torsdag 31 januari 2013

Skicka vidare lite glädje

Hos en av mina bloggfavoriter läste jag igår ett bra inlägg om att "skicka vidare", eller som romanen med idén heter "Pay it forward". Det hela handlar om att göra goda gärningar helt utan egen vinning, för att det så småningom ska löna sig så att alla får ta del av det goda. Hajar ni? Jag gör tre bra saker för tre personer utan att de har bett om det. Kanske klipper jag gräset åt min sjuka granne så att det är fint på gräsmattan när han kommer hem från sjukhuset. Jag ger en bukett blommor till min kompis som är ledsen för att hennes chef varit orättvis. Jag skickar ett fint kort till en bloggvän för att hon ska bli glad.

De ska sedan i sin tur göra tre goda gärningar för någon annan, vem som helst. Sedan gör DE tre goda gärningar för någon annan osv. Det här är väl inte en revolutionerande idé men jag tycker om den i all sin enkelhet, eftersom det bygger på osjälviskhet.

Därför hänger jag nu på bloggaren Lenas idé om att skicka vidare. De tre första bloggare som kommenterar det här inlägget och gör samma sak på sin blogg, kommer att få någonting av mig under det kommande året (jag säger inte när). En överraskning på posten helt enkelt. Det blir inget dyrt eller galet exklusivt men kanske något hemmagjort eller specialköpt just för dig. Något för att glädja just dig. För uppmuntran och glädje behöver vi väl alla!?

Dessa tre vänner måste alltså göra ett sådant här inlägg på sin blogg! Sedan kommer de goda gärningarna att rulla vidare och vidare. Varför då bara till de som har bloggar? Ja, varför inte? Kanske för att vi är många bloggare som aldrig har några annonser eller intäkter utan bara bloggar på för att förhoppningsvis glädja andra. Bloggen har också en stor förmåga att sprida glädje och dela med sig av både det som är härligt att dela med sig av och det som är svårt att bära ensam.

Alltså - pay it forward!


onsdag 30 januari 2013

En liten liten kökspryl

Äntligen är jag på benen igen, om än något darriga. Mat är ingenting som jag direkt proppar i mig efter en svår släng av den fruktade vinterkräksjukan. Men men... allting har en ände utom korven. Så nu bloggar jag igen. Det får väl bli ett inlägg om min allra minsta elektriska kökspryl. Oumbärlig om ni frågar mig.

En av mina bästa medhjälpare i köket är min karamelltermometer. Jag förstår helt ärligt inte hur jag klarade mig utan den tidigare!? Jag köpte den på Verner och Verner för något år sedan och har redan använt den så mycket att jag befarar att den snart är utsliten.

Tidigare fick jag göra det berömda "kulprovet" när jag kokade kola eller knäck. Efter evighetslång väntan droppade jag en liten klick kolasmet i ett vattenglas och kontrollerade om det gick att rulla en liten, liten kula. Oftast gick det inte utan smeten fick koka en stund till, och så på det igen. Alla dessa gånger jag bränt mig när jag provat! Och alla gånger jag har tagit av smeten för tidigt och stått där med etthundra knäckar som inte vill stelna och som fått stå i kylen för att man över huvud taget ska kunna skala dem och som till slut ändå kastats för att jag glömt bort dem...

Numera doppar jag min lilla svartröda vän i den kokande massan och väntar. 113 grader - nej en liten stund till. 118, nej inte än. 125 - ja nu! Och så är det klart. Inget spill, inget söl, bara lycka och perfekta kolor! Sega så där så att de fastnar i tänderna men släpper precis när man tänker att nu, nu måste jag nog sticka in fingret och peta loss den.

Lakritskola doppad i mörk choklad och toppad med flingsalt är min favorit men annan kola går också bra. Vanilj, choklad, ingefära... För att inte tala om fudge! Där är det viktigt som bara den med rätt temperatur.

Men kola får vänta lite. Jag får som tidigare sagt/skrivet knappt i mig vanlig mat ännu. Fast snart, snart ska jag koka nåt smarrigt att bjuda på jobbet.



måndag 28 januari 2013

Bloggtorka

Jag vill bara be er läsare om lite tålamod. Bloggerskan är helt utslagen av vinterkräksjuka medan lilla B kämpar med förkylningsinfluensa. Jag återkommer.

fredag 25 januari 2013

Musselpyssel och kokt fisk

I dag blir det möte i Musselakademien och jag är ordförande denna gång. Det kommer att bli gratinerade havskräftor á la Mannerström och musslor med hasselnötsdressing. Recept följer endera dagen.
Bild: www.hemkop.se

Så skönt att det är helg och dessutom lönehelg. jag har längtat efter denna lön, så det varit väldigt mycket månad på den förra lönen. Jag har en del hål att stoppa pengarna i, så efter några dagar känns det nog som vanligt igen men i dag tänker jag känna mig ofantligt rik. En lite summa ska det köpas en ny doppvärmare för. Till akvariet alltså.

Det blev ofrivilligt kokt fisk igår natt. Mina stackars gurami fick uppleva att doppvärmaren skenade och jag gissar att det var ca 39 grader varmt i akvariet när jag steg upp på morgonen. Två av de fyra fiskarna hade lämnat jorde(vatten?)livet och jag fick gruvligt dåligt samvete, även om det inte direkt var mitt fel.

Bild: www.wikipedia.org
I asiatiska länder äter man konserverad gurami. I alla fall verkar det så när man besöker den asiatiska livsmedelsbutiken. I små glasburkar ligger släktingar till mina fiskar fint konserverade men jag kan inte påstå att jag blir sugen på att prova. Konstigt det där med att man har svårt att äta akvariefisk men inte sill? En gång hade vi ett akvarium med Tilapia, en slags fisk som man har på risfälten blanda annat. De äter upp ohyran vid risplantornas rötter har jag läst. På senare tid har jag hittat Tilapia i COOPs fiskdisk, men det lockar mig inte särskilt.

Hur är det med er? Finns det mat ni inte gärna vill prova? Sniglar och ostron avstår jag. Möjligen missar jag en smaksensation på det viset, men det får jag leva med.

onsdag 23 januari 2013

Hattar i affär och på tallriken

Jag tillhör de läsande. Ända sedan jag var fem år har jag läst. Mycket har jag läst. Böcker i långa banor. Som liten gick jag till biblioteket med min mamma och lillebror varje vecka. Det var en lång promenad för en liten flicka, men jag minns att jag så gärna gick de två kilometrarna för att få byta in mina lästa böcker mot nya. Sagabibliotekets rödryggade små volymer lockade med alla troll- och jättesagor. Elsa Beskows berättelse om det flintskalliga trollet Klampe-Petters möte med lille Pelle som skulle plantera hårstrån på, i utbyte mot en förtrollad fårskinnsfäll.  Fantasysagan Mio min Mio, där huvudpersonen Bo Vilhelm Olsson får det så mycket bättre hos sin fader Konungen, även om han först måste besegra den hemske riddar Kato med stenhjärta. Barbro Lindgrens Jättehemligt som tog upp alla funderingar man kunde ha om sina känslor och hur det där med kärlek fungerar. Alla hästböcker som närde min dröm om en egen häst. Även om jag förstod att det inte var så troligt att den fattiga flickan vann en häst på lotteri, fick jobb i stallet och sist av allt vann alla pokaler som kunde uppbådas i hela England.


Numera läser jag lika mycket, men kanske inte alltid enbart för nöjes skull. Jag läser en del fackböcker som jag har nytta av i jobbet och ibland läser jag en bok som mina elever har pratat om. På det fordonsgymnasium jag jobbar, är det norm att INTE läsa. De som läser pratar inte jättemycket om det, men ibland får jag tips om böcker som är” jättebra” och som jag ”måste läsa”. För tillfället läser jag om Sebastian Darke och hans äventyr. Det är en fantasybok som riktar sig till något yngre barn än mina elever men jag måste säga att jag rekommenderar den även till barn i mitten av tonåren. Särskilt pojkar KAN vara svåra att få att läsa, men dessa böcker kan man även läsa högt ur och på så sätt få en stund med de mest ovilliga barn som ”bara vill spela dataspel”.

I vuxen ålder kan det ibland vara skönt att läsa en vad jag kallar för ”feel-good-bok”. Böcker osm stärker dig, som du lämnar med en skön känsla i magen och kanske ibland med en viss saknad eftersom du måste överge karaktärerna i boken då den är slut. Jag har ett par stycken tips om böcker som åtminstone jag mått väldigt bra av att läsa sista tiden, då jag haft det rätt stressigt och tufft på olika sätt.

Bild: www.adlibris.se

Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist. En riktigt rolig bok om äldre kvinnor som hittar på ett sätt att tjäna pengar. En härlig bok om kärlek, vänskap och om att kvinnor i alla åldrar också har en sexualitet, något som ofta förtigs. Underbar läsning med många skratt eller leenden.

En man som heter Ove av Fredrik Backman. Ove är en femtionioårig gubbe som kör SAAB och inte fjäskar för någon. Han kollar så att grannarna sopsorterar rätt, parkerar sina cyklar rätt och inte stör ordningen i området. Ove blev avsatt som bostadsrättsordförande några år innan bokens handling utspelar sig. Han likställer detta med en statskupp och kan inte förstå att alla andra inte har hans krav på ordning och reda.  Några nyinflyttade grannar sätter igång en kedja av händelser som först håller på att göra Ove tokig av ilska, men som så småningom byts till en vänskap som åtminstone fick mig att fälla både en och två tårar. En Ove finns i alla svenska bostadsrättsföreningar…

Bild: www.adlibris.se

En liten hattaffär på hörnet, av Marita Conlon-McKenna. Den här boken gav jag till en av min absolut bästa vänner för ett tag sedan, för jag tycker så mycket om henne och ville att hon skulle få samma sköna upplevelse som jag när jag läste den. Boken handlar om hur Ellie ärver en hattaffär efter sin mamma och hur hon på olika sätt tacklar livet. Hennes hattar blir populära och läsaren får följa Ellies kunders olika livsöden.

På tal om hattar så är svamphattar alldeles utmärkt mat. Fyllda champinjonhattar som tilltugg eller portabellahattar som vegetariska hamburgare. Vegetarianer och veganer men också alla köttätare borde verkligen testa en portabellaburgare som smakar hundra gånger bättre än många andra vegoalternativ. (Ja, jag menar inte din mat Amy. Riktigt lagad vegomat är alltid god).


Portabellaburgare


Skär tomat och rödlök i skivor. Blanda crème fraiche och parmesan och smaka av med salt och peppar. Skär av foten på svamparna. Stek hattarna i olivolja några minuter per sida tills de blivit mjuka. Ha inte för hög värme. Salta och peppra. Skär bröden i två delar och värm dem gärna. Lägg i grönsaker, portabella och klicka på parmesankrämen.




Fyllda svamphattar

8 champinjoner
4-5 msk örtkryddad färskost
8 skivor chorizo, gärna av kalkon eller vegetariskt alternativ

Sätt ugnen på 200 grader. Putsa svampen och ta bort foten. Fyll svamphatten med färskost, t ex Philadelphia eller Cantadou. Lägg en skiva korv på toppen och ställ svamphattarna i en smord liten form. Baka i ugnen cirka tio minuter. Servera som förrätt eller småplock. 


Recept från www.tasteline.se




söndag 20 januari 2013

Utmattning och indiskt

Nu är jag tillbaka efter lite bloggtystnad. Jag har jobbat så kopiöst mycket den här veckan, med elevvårdskonferenser, öppet hus och elevsamtal förutom allt det vanliga med undervisning och planering. Jag har dessutom en kollegas lektioner och även om det är roligt att lära känna nya elever tar det på krafterna en vecka som denna.

Igår lagade jag indiskt och jag och J njöt av god mat och låg sedan i soffan och somnade till. Pensionärsvarning på detta känns det som. Jag hittade ett recept i Stora asiatiska kokboken men grejade till det lite efter egen smak och så här blev resultatet. Bilden visar kanske inte riktigt hur goda köttbollarna blev men jag kan lova att de smakade mycket!!!

Kofta

1 kg färs, vegetarisk, lamm, kalkon eller nöt
1 medelstor lök
2 små gröna chilifrukter
1 msk riven färsk ingefära
1/2 färsk vitlök
1 tsk mald kardemumma
1 ägg
0,8 dl ströbröd
salt
peppar
40 g ghi eller matolja

Sås

4 tsk ghi eller matolja
1 medelstor lök i skivor
 1 finhackad grön chili
1 msk riven färsk ingefära
1 tsk mald gurkmeja
1 tsk mald koriander
2 tsk mald spiskummin
1 tskchilipulver (inte chilipeppar)
3 msk vit vinäger
1 grönsaksbuljongtärning
3 1/2 dl vatten
2 dl kokbar yoghurt
3 dl kokosmjölk

Blanda färsen med lök, chili, ingefära, vitlök, kardemumma och ströbröd, smaka av med salt och peppar. Rulla stora köttbollar av smeten och bryn dem i ghi eller olja. Lägg dem åt sidan när de fått färg - de ska alltså inte vara genomstekta.

Såsen: Hetta upp ghi eller olja i en gryta (gärna gjutjärn). Lägg i chili, lök, ingefära och gurkmeja och stek på svag värme utan att det hela får färg. Tillsätt koriander, spiskummin, chilipulver, vinäger och vatten. Låt koka upp.

Lägg försiktigt ner köttbollarna i grytan och sjud under lock i trettio minuter. Tillsätt kokosmjölk och yoghurt och sjud ytterligare tio minuter med locket på glänt.

Servera med ris, naan, mango chutney, limepickles, raita och banansalsa. Görgott som man säger i Göteborg.

(Ghi är smör som skirats tills mjölken separerats från smörfettet. Det bränner inte på höga temperaturer eftersom det inte innehåller mjölk. Det ger den där goda och kraftiga smörsmaken som jag tycker att man ofta känner i vällagad indisk mat. Jag brukar ersätta det med smör blandat med matolja.) Rätta mig om jag har fel, Amy!!!

onsdag 16 januari 2013

En köksmaskin till

I väntan på att kaffemaskinen ska bli lagad (enligt Nespresso så finns det hopp), presenterar jag en litenn hjälpreda i mitt kök som jag storligen uppskattar. Min Moulinex express gör jobbet åt mig, när jag ska riva lite morötter, skiva gurka eller riva ost till fajitas. Den är liten och smidig och tar ingen plats i skåpet, något som annars brukar tala emot köksmaskiner...
Bild: www.netonnet.se

Jag gav 599 kronor för min men nu kan man faktiskt hitta den för 399 på flera ställen, och på Tradera ännu billigare har jag sett. Det är väl alltid bra att vänta lite men jag har ju svårt att "tya mig" när jag hittar nåt jag vill ha. Inom rimlig prisgräns så klart. Någon Kitchen aid har det ännu inte blivit...

Ibland när man är en eller två i ett hushåll känns det inte så kul att släpa fram stora matberedaren ur skåpet för att strimla en morot eller riva en ostkant till några tacos eller fajitas. Då är lille Mulle fin! Röd och pigg plockas han fram ur skåpet, en halv böj ner. Jag väljer vilken rivskiva jag vill ha, ställer en skål framför Mulle och trycker ner en morot eller potatis i matningsröret. Vips så har jag det rivna i skålen.

Ibland hamnar inte allt i skålen, men tydligen så har de nyaste maskinerna ett längre munstycke så är detta avhjälpt. För mig som har värk i handlederna kan det ibland vara svårt att trycka tillräckligt hårt på moroten, men jag får vrida handen på ett visst sätt så går det lättare. För en reumatiker skulle jag inte rekommendera Mulle dock.
Bild: www.netonnet.se

Något av det godaste jag vet är rårakor med lingon. Mulle fixar det enkelt och snabbt. In med rivskivan och utmatningsröret i diskmaskinen så är det klart. Här är mitt enkla recept på rårakor. Min morfar Gustav älskade rårakor. Dessa är till minne av honom, världens finaste morfar.

Rårakor 

Skala och riv tre stora potatisar. Jag brukar riva en fint och två grovt. Blanda med ett rått ägg och lite salt och svartpeppar. Ibland tar jag lite lökpulver i smeten om jag är sugen på mer smak. Stek rårakorna i plättliknande högar i het stekpanna. Jag tycker inte att det blir så gott i teflonpanna utan steker dem i smör och olja i gjutjärnspanna. Det får kosta i kalorier!

Till detta serverar jag rårörda lingon av hög kvalitet. Ibland en klick gräddfil också.

Tävla hos Hildas hem!

Gå in hos Hildas hem för att tävla om finfint pyssel hos Craft & Creatvity



tisdag 15 januari 2013

måndag 14 januari 2013

Cupcakes som tar ställning

Den fina cupcakesställningen har stannat i huset, hos både mig och lilla B. Jag vann ju den i en tävling hos matkonstnären Amy före jul, men har ännu inte hunnit använda den. Lilla B och jag har enats om att ha delad vårdnad om denna fina attiralj.
Bild: www.philadelphia.alltommat.se

Jag bestämde mig för att bjuda arbetskamraterna på chokladcupcakes med dekoration. Lilla B valde recept och då blev det Leilas, vilket det inte skulle blivit om jag själv fått välja. Jag kan bara inte med Leila men måste erkänna att hennes kakor ofta är mycket bra och goda. Receptet följde jag inte helt, eftersom jag ville ha muffins som var kladdiga i mitten. Jag bakade dem i mindre formar som jag vunnit hos fina matbloggaren Malin för länge sedan. Jag kortade alltså gräddningstiden till ca åtta minuter. Jag bytte gräddfilen mot kvarg. Dessutom valde jag bort frostingen och spritsade på den nya Philadelphiaosten med Marabou chokladsmak istället. OMG! Det var nog den godaste frosting jag använt! 14 % fett gör den till ett alternativ tycker jag. och smaken! Halleluja!


Chocolate cupcakes

3 st ägg
2.5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
50 g smör
1dl gräddfil
2 msk kallt kaffe
3.5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
4 msk kakao av god kvalitet
1 st nypa salt
100 g mörk kvalitetschoklad 70 %




Chocolate frosting
60 mjukt smör
dl florsocker
tsk vaniljsocker
0.5 dl kakao av god kvalitet
100 Phiadelphiaost
msk varmt kaffe

Strössel eller blommor till garnering


Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt. Smält smör, häll i gräddfil och kaffe och blanda det sedan med äggsmeten. Blanda vetemjöl, bakpulver, kakao och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.

Hacka mörk choklad grovt och smält den i ett vattenbad (i en skål över kokande vatten).Blanda ner din smälta choklad i smeten.

Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet. Grädda dina chocolate cupcakes i mitten av ugnen i cirka 15 minuter. Låt svalna.

Chokladfrosting
Rör smör, florsocker, vaniljsocker, kakao och philadelphiaost krämigt. Rör sist ner kaffe.Bred frostingen på dina cupcakes och garnera med strössel eller blommor.

Receptet hittar du i original HÄR!

Och så här glad var vännen Sven-Olof när han fick gofika!




Känslan av att inte räcka till...

Ibland finns det stunder då jag känner att jag inte räcker till. Hur jag än gör och hur jag än försöker är det inte nog. Jag vränger ut och in på mig själv och försöker finnas där på alla sätt och vis, men känner ändå mig otillräcklig.  Både privat och på jobbet. Känner ni igen det?

Läraryrket är härligt givande när det fungerar och lika tröstlöst när det inte riktigt flyter. Dagarna rusar på med massor av undervisning och inte minst administrativa uppgifter som tar allt mer tid. I dag var en sådan dag, då lektionerna var sex hela klocktimmar, rasten gick åt till att ringa, jag sprang mellan klassrum och undervisning och kopieringsrum och arbetsrum. När sista lektionspasset var över stod jag där och svajade som bara en trött liten fröken kan svaja. Jag var övertygad om att min dag var till ända och att jag skulle falla död ner till marken av utmattning...

Då, vid dörren stod en elev som dröjt sig kvar efter religionslektionens prat om gudar, myter, riter, livet och döden. Eleven ifråga har varit lite skör en tid efter en mycket tråkig och svår händelse och vi har pratat lite försiktigt om detta. Jag har känt att det varit svårt att fråga eftersom det är en elev med mycket integritet och som inte alltid pratar vitt och brett om saker och ting. Just i detta har jag känt mig så otillräcklig. Jag har inte tyckt att jag räckt till i våra samtal, inte haft kunskap nog om vad jag skulle säga. Det rätta orden liksom. Vad säger man till en ung människa i sorg? En väldigt fin person som man känner men ändå inte.

Jag försökte lyssna in eleven, vänta på elevens berättelse, men också säga vad jag tror, tänker och tycker. Som tröst. Som stöd. Som kännande medmänniska, hur taffligt det än kan vara. Inte för mycket men inte för litet. Där och då, i dag så kände jag ändå det där. Att jag inte räckte till eller visste hur jag skulle stötta. Jag kände mig liten och okunnig. Då kom det. Ett svagt leende i all ledsenheten och sorgen. Eleven sista ord för dagen var: "Tack! Du är ett sånt bra stöd för mig."

Eleven gick och jag stod kvar. Ögonen fyllda till brädden av tårar, gråtmild som jag är. Hjärtat fullt av tacksamhet över att få ha det arbete jag har. Mitt hjärta sjöng av lättnad över att det ändå fanns något jag kunde hjälpa till med. Min osäkerhet kanske inte gjorde så mycket? Kanske räcker det att finnas där, att lyssna och att verkligen visa att man bryr sig. Inte bara säga att man gör det utan att visa det genom att ge av sin tid. Då krävs det inte att man kommer med lösningar. En varm kram eller en klapp på axeln räcker långt.

söndag 13 januari 2013

Asiatisk biffsallad och reafynd

Igår sågs jag och J för första gången på många dagar. Han har haft fullt upp med att måla i sitt hus, och jag har gjort annat. Vi tog bussen in till stan och passade på att fynda på rean. Inget planerat så där utan bara i största allmänhet. När man kan köpa blockljus för sex kronor styck, tvåvåningsplåtburkar med rosor för femtio kronor och badlakan i ekologisk bomull för femtio kronor - då är jag glad över rean. Annars väcker denna företeelse mest minnen från tiden då jag jobbade som dekoratör och ensam på jobbet satt halvt berusad av tuschen från textpennorna på annandagen. Då var det inte öppet på annandagen. Julfriden var något längre då för tjugofem år sen.
Bild: www.cervera.se

Vad jag fyndade ska ni få se i ett annat inlägg. När jag skriver detta är det fortfarande skumt ute och familjen sover. Inte läge för något fotograferande alltså. Jag sitter i köket med tända ljus, våldsamt snarkande hund och en kopp kaffe. Det dricks ur pappas fina koppar från Pillivuyt. Gröna koppar med gudlkant. Jag hade själv de små kopparna men nu tyckte pappa att jag hade bättre användning för hans stora koppar, än han. Jag har ingen bild på dem, men de är buteljgröna och har en ganska tjock guldkant. Superfina tycker jag.

Mjölkkossan från Pillivuyt har jag också; en present från min mamma och stora F för länge sedan. Den finns hos Cervera för 299 kronor. Inte så billig kanske men en klassiker på fikabordet.

Väl hemma från stan pustade vi ut med en drink gjord på apple sourz-mix från Hemköp, Sprite och en skvätt vodka. Lite lime pressade jag också i för vitaminernas skull, hihi! Jättegott och enkelt. Till middag blev det en biffsallad, då vi hade en bit biffstek liggande i frysen. Det var biff med fettkappa, så jag stekte den hel i ugnen efter att ha brynt den i en stekpanna först. Jag lät biffen vara mycket rosa inuti men det kan man ju göra som man vill med.

Som alltid grejade jag lite med det ursprungliga receptet men ni får det som jag utgick ifrån. Jag gjorde en nudelsallad istället för isbergssallad som jag tycker blir slabbig om man häller varma saker på den. Dessutom wokade jag pak choy och morot istället för att servera det rått. En smaksak. Rättika hittade jag ingen, så det uteslöt jag bara.

Asiatisk biffsallad med mango, chili och limedressing

Ingredienser
200 gram lövbiff (jag tog som sagt biffstek)
 1 huvud isbergssallad
 1 st morot
 1 bit rättika
 1 st Pak Choy (Pak soi, Bok Choy)
 0,5 st mango, omogen
1 st salladslök
 1 tsk chili, finhackad
 2 kvist koriander
 1 kvist mynta
 1 msk jordnötter, grovhackade
salt och peppar

 Dressing
 3 msk fisksås
 3 st lime, saften
 2 msk soja

Tillagning

1. Salta och peppra biffen. Stek eller grilla den och låt den kallna.

2. Skölj isbergssallaten och bryt den i bitar.

3. Skala och strimla morot och rättika. Strimla pak choy. Skiva mango och salladslök tunt. Hacka chilin.

4. Plocka bladen av koriander och mynta och grovhacka dem.

5. Skär biffen i tunna skivor.

6. Vispa samman dressingen. Blanda den med sallat, grönsaker och kryddor.

Toppa med biff och jordnötter.

Recept: Melker Andersson


Foto: Jurek Holzer/Svenska Dagbladet/Scanpix


Receptet från: http://www.tasteline.com/Recept/asiatisk_biffsallad_med_mango_2c_chili_och_limedressing



fredag 11 januari 2013

Instagram och fredagskänsla


Från och med nu finns jag även på Instagram. Jag har ännu inte riktigt kört in mig på detta sociala medium, men lilla B övar mig på att bli modern och på att hänga med i det som händer i cyber space. Vill ni se mig på Instagram så kan ni söka erikasfunderingar, så finns jag där. Instagram är en app där man kan dela foton men också ett socialt nätverk där man kan följa vänner och bekanta, och även okända om man vill.

Så här kommer jag att se ut i soffan, runt
halv åtta ikväll.
I dag är det fredag och jag ser fram emot en kväll i soffan, med J, som jag inte träffat på länge. Han har haft fullt upp med att renovera sitt hus, men ikväll ska vi ses. Det blir en drink, rökt lax med dillstuvad potatis och avslutningsvis mörk choklad med flingsalt.

Kanske blir det en drink hos favoritbloggarna Mårtenssons kök? De har alltid spännande mat och drinkar på gång, men gör sällan samma rätt två gånger. Hur det är med drinkarna vet jag inte, men jag har en känsla av att de sällan upprepar dem heller. Ett spännande liv verkar de ha, dessa två underbara matinspiratörer...

Först ska jag gå och handla, träna och sedan hem till skrynkelvovven och mysa. Vad gör ni denna fredagkväll???




Här en drink från Mårtenssons blogg:

Apelsinbubbel 1 glas
2 cl Cointreau eller annan apelsinlikör
ca 15 cl champagne eller vitt mousserande vin
Kyl likören och slå den i ett champagneglas, kyl gärna glaset innan du blandar drinken.
Fyll upp med champagnen och njut! Har du en apelsin hemma så släng gärna på en skiva som garnering!

Straffet

Jaha, där kom straffet för att jag var så glad över min Nespressomaskin. I dag vägrade den att fungera. Kapseln bara sitter där, pyttelite vatten kommer, den morrar svagt och så lägger den av. FÖRBANNAT!!! Jag hoppas att det går att laga den fort och lätt för annars vet jag inte vad jag gör. Köpa ny är liksom inte bara nåt jag gör direkt. Den kostar ändå en del... Usch, vilken början på dagen! Inget kaffe! FY!

onsdag 9 januari 2013

Kaffetåren den bästa tåren är

Som liten flicka kunde jag inte förstå hur vuxna kunde dricka kaffe. Denna bruna, beska dryck som dessutom var jättevarm så man brände sig på tungan. Ja, inte morfar förstås; som hade Riddar Krongrädde på flaskan. Minns ni den?
Bild: www.arla.se

Jag tycker att flaskan är misstänkt likt Pucko, så jag undrar om de bara hällde i lite kakao och bytte etikett med tiden, för nu finns väl inte den här att köpa? Jo, i Danmark kanske, men i Sverige? Någon som vet?

Jag minns i alla fall att jag tyckte att kaffedoften var ganska härlig, inte minst för att det brukade vankas bullar då. Mormors kalljästa vanlijbullar med en massa strösocker ovanpå och kardemummaskorpor i påsen i nedre ugnen. Jo då, gofika fanns allt på den tiden också. Det var inte bara bark i brödet när jag var liten...

Jag kan egentligen inte minnas riktigt när jag började dricka kaffe. Inte på gymnasiet i alla fall. Då drack jag nyponte i finkopparna hos fina Gunvor, vars son jag tyckte mycket om. Ja, jag tyckte mycket om hela hans familj och gör så än.

Finkopparna flyttade hem till mig för något år sedan och jag är mycket rädd om dem. På bilden här till höger ser ni ett av faten, fast utan kopp då. Servisen tillhörde ursprungligen vännen Gunvors mamma och pappa, så de är väl så där hundra år gamla, kopparna och faten. Ni kan själva tänka er hur vackra de är med orangefärgat nyponte i!

Men kaffet... Jag tror att jag började med kaffe nån gång i 23-årsåldern. Då med mycket mjölk i. Jag tyckte egentligen inte att det var gott, men det var ju vuxenpoäng ändå. Kaffedrickandet. Jag umgicks en del med lite äldre arbetskamrater och det verkade så barnsligt att dricka coca cola när de drack kaffe, så jag bet ihop. Förfärligt ont i magen fick jag av det, men vad gör man inte för några vuxenpoäng?

När barnens far fyllde trettio år fick han en kaffemaskin av sin vän. Denna maskin var en av de första espressomaskinerna som kom för privat bruk till Sverige. Den var stor, den brölade likt en brunstig tjur och tog upp halva köksbänken. Men gott kaffe gjorde den! Det fanns flera funktioner på den, som mjölkskummare, elektrisk kvarn för hela bönor och olika tryck för olika kaffesorter. Vänner och bekanta vallfärdade nästan till oss för att dricka kaffe. Bland annat ett gäng ruggigt snygga poliser som sa att vårt kaffe var det bästa i Göteborg. Billigaste för dem också skulle jag tro, haha!

Bild: www.cdon.se
Min egen kaffemaskin är en kapselmaskin som jag från början inte alls trodde på. När Nespresso lanserade dessa var jag misstänksam, inte bara för att det var George Clooney som gjorde reklam för dem. Nä, men kunde det verkligen bli gott kaffe i en sådan? Svar: JA! Kaffet är jättegott och om man betänker alla skvättar överblivet bryggkaffe som slängs ut dagligen, för att man bryggt för mycket, så tycker jag inte att 3,50 - 4 kr är så dyrt för en latte. Jag köpte en maskin med tillhörande mjölkskummare som är fantastisk. Kall mjölk eller varm mjölk, vilket man vill. Cremefärgad och svart är maskinen så den skäms inte för sig heller där på köksbänken.

Mina favoritkapslar är de svarta Ristretto och bruna Roma. Perfekta att blanda med en massa vispad sojamjölk och en pytteskvätt vaniljsirap. Min kapselmaskin är en av mina absolut bästa maskiner och den blir inte sämre av att jag fyndade den till halva priset vid en konkursutförsäljning. Jag har även en perculator, en bryggare och en presskanna. J har ett litet kokkärl för turkiskt kaffe och så kör jag ju snabbkaffe med hjälp av vattenkokaren. Men inget är som latten från kapselmaskinen.

Hur gör ni ert kaffe?



tisdag 8 januari 2013

Värmande vetekudde och färsbiffar!

Jag har fått en låsning på höger sida från axeln och ända ner under skulderbladet. Polotröja, halsduk och vetesäck är på plats. Jag är snyggare än nånsin, haha! Min kollega Håkan antydde i dag att jag bara gick omkring så för att jag ville ha uppmärksamhet... Han ska få stryk, det är ett som är säkert, men först måste jag bli bra i axeln igen.




I dag blir det inget inlägg om någon köksmaskin utan helt enkelt ett recepttips. Jag lagade några rätter ur Monikas vardagsmat häromdagen och frös in för att ha lite färdigt i frysen. Bra att tina upp och värma nu när vardagen sätter in igen. Den boken är ett fynd för bara 229 kronor!







Färsbiffar med paprikasås

500 g nötfärs (jag tog kalkonfärs)
1 dl ströbröd
1 dl mjölk
2 dl ajvar relish
flingsalt och svartpeppar
smör till stekpannan

Sås
1 gul lök
1 röd paprika
2 msk tomatpuré
2 dl vispgrädde (jag tog matlagningsgrädde)
1 dl vatten
flingsalt och svartpeppar
1 dl finhackad persilja
2 kvistar färsk timjan (repa av de små bladen)

Blanda ströbröd med mjölk och låt stå i fem minuter.

Under tiden: Hacka lök och paprika till såsen. Fräs dem mjuka i smör i en stekpanna utan att de tar färg. Blanda ner tomatpuré, grädde och vatten. Rör om. Koka upp, sänk värmen och låt såsen småputtra några minuter.Smaka av (jag tillsatte en skvätt kalvfond istället för salt och en tsk rökt paprikapulver).

Blanda nu ner färsen i ströbrödsblandningen. Tillsätt också ajvar relish, salt och peppar. (Jag petade i lite tomatpuré också). Forma ca 12 biffar och stek dem sedan gyllene, ca 3 minuter på varje sida. Lägg ner biffarna i såsen, stör över persilja och timjan.

Servera med klyftpotatis och en god sallad.


måndag 7 januari 2013

Hur många köksmaskiner kan man ta med sig när man dör?

Jag har en stor kärlek till köksmaskiner, stora som små. Det är allt ifrån min ananasskalare som är manuell, till min oumbärliga riskokare och min helt umbärliga äggkokare. Ja, jag erkänner - det skänker mitt materiella jag en stor glädje och tillfredställelse att ha alla dessa saker i min ägo. Om jag använder dem? Ja, det är olika med det. Färsk ananas äter jag inte så ofta, så skalaren/stockurtagaren används inte varje vecka precis, men NÄR den används, då är den grymt bra.

Jag tänkte göra en lite bloggserie och ni vet ju att jag älskar att blogga på ett tema. Mitt nya tema blir alltså: Maskiner/kökshjälpredor som bor i mitt kök. Första inlägget kommer att handla om min riskokare från Melissa.

Jag hade aldrig funderat på att köpa en riskokare förrän jag en dag stod på Elgigantens rea och en för mig ny maskin mötte min fuktiga blick. Jag älskar att strosa omkring i butiker med köksmaskiner och fundera på vad som kan vilja flytta hem till mig nästa gång... Helt plötsligt stod den alltså där och ropade "köp mig!" för sådär fem år sedan eller kanske mer. Tiden går fort när man är lycklig... Billig var den också och det stod helt plötsligt klart för mig att en riskokare var vad jag alltid hade önskat mig, utan att direkt veta om det.

Trots protester från delar av familjen (du kommer aaaldrig att använda den) så halade jag upp de 249 kronorna som den kostade och bar hem den i triumf! En ny köksmaskin! Vilken lycka!

Så här i efterhand måste jag säga/skriva att den är ett av mina bättre köp. Givetvis kokar jag inte ris till bara mig och lilla B i den, men så fort vi är tre - fyra eller fler personer är riskokaren fantastiskt bra. Den kokar riset till perfektion - torrt och fint och håller det varmt precis så länge jag vill och strömmen fungerar. Den är lätt att diska och att hålla ren. Det enda negativa är möjligen att den tar lite plats i skåpet.

Nu står en lite mer avancerad riskokare på önskelistan. Vad sägs om den här från Cuisinart? Den kostar 925 kronor hos www.homeme.se
Bild: www.homeme.se

Jag brukar alltid köpa basmatiris, eftersom jag tycker att det passar till det mesta. Jasminriset är aningen för parfymdoftande för min del, vanligt långkornigt är inte alltid torrt nog för min smak och råris är inte så gott till asiatisk mat kan jag tycka. Jag har alla dessa rissorter hemma för det mesta (plus avorioris och vildris) men det är basmatiriset som går åt fortast.

Om ni vill koka perfekt basmatiris utan riskokare kan ni titta in hos Amy, som är expert på indisk mat ( i Sverige i alla fall) och min ledstjärna då det gäller indiska influenser. Jag är endast en blygsam novis i det indiska köket men jag älskar att prova nya rätter och tillbehör till detta kulinariska kök. Här är en rätt som jag tycker mycket om, Kyckling Jalfrezi. Jag brukar vara lat och köpa Pataks färdiga curryblandning Jalfrezi men här är ett lättlagat recept för den som vill krydda själv. Servera med doftande basmatiris!


Jalfrezi Kyckling

400 g kyckling filé skuren i bitar
2 msk garam masala
2 msk mald kummin
1 msk curry
1 skivad lök
1 stor skivad vitlöksklyfta
1 röd paprika
1 grön paprika
200 g krossade tomater
3 msk koriander
1 tsk senap
Färsk ingefära
1 tsk chilipeppar

1.      Stek löken, ingefäran och vitlöken tillsammans med garam masala, kummin, senap och curry.
2.      Tillsätt paprikan och stek tills den mjuknat. Tillsätt chilipepparn.
3.      Då grönsakerna mjuknat, lägg i kycklingen och bryn den. Häll sedan i tomatkrossent och koriandern och stek i 5-10 min.
4.      Servera med ris

Källa: http://kycklingrecept.blogspot.se/2012/10/jalfrezi-kyckling.html


Nästa inlägg kommer att handla om en köksmaskin som sorgligt nog har gått i graven, så nu måste jag skaffa en ny. Snarast!

lördag 5 januari 2013

Telmas potatissoppa


När stora F var mer lilla f, gick hon på ett dagis i vårt bostadsområde. Detta dagis var väl inte något dagis att blogga om egentligen, då mina idéer om hur barn ska tas om hand inte riktigt går ihop med vissa av den personalens idéer. Låt mig säga/skriva att stelbenthet och principer aldrig har varit min grej…

Men… där fanns en mycket liten kokerska som hette Telma. Jag vet inte om hon egentligen hette det, men det var vad hon kallades i alla fall. Telma älskade sitt arbete och hon älskade god mat. Dagisbarnen älskade Telma OCH hennes mat. Mina barn har alltid varit duktiga på att äta det mesta och aldrig petat i grönsakerna eller ”hatat fisk”, så de var väl tacksamma att servera mat antar jag. Men även den mest kräsna unge fick något ljust i blicken när Telma kom dragande med matvagnen full av karotter med de godaste rätter.

Telma var från Sturkö i Blekinge så vi hade ju något gemensamt från första stund vi pratade med varandra. Hon var en ljuvlig människa, alltid glad utan att vara glättig. Hon besatt en stor visdom bakom sina pliriga ögon och jag kommer för alltid att tänka på henne med sin lilla vita kockmössa på sned. 

När stora F blev stor nog att prata riktigt rent (hon var nästan två år när hon började på dagis) så var det en rätt framför alla andra som hon pratade om att hon ätit på dagis. POTATISSOPPA! Denna soppa var tydligen något av det godaste man kunde äta på denna jord och jag tappade nästan hakan, för potatissoppa är väl inget jag nånsin lagat eller ens tyckt om. Ja, inte för att jag tyckt att det smakade illa eller så, men potatissoppa liksom. Menlöst, färglöst, smaklöst… Men inte Telmas soppa. Den var världsberömd på hela dagis.
Foto: Linnea Swärd

I dag, när lilla B kom hem från jobbet, sjuk, frusen och jättetrött frågade jag om det fanns någonting hon kunde tänka sig att äta även om hon mådde dåligt. Hon önskade sig då potatissoppa, och det var då jag kom att tänka på Telmas soppa. Om jag ska vara ärlig har jag nog lagat potatissoppa högst två gånger tidigare i mitt liv, men jag bet ihop och tänkte att kunde Telma så kan väl jag. Typ…
Lilla B är mycket lojal mot sin mamma, så jag vet inte om det var så gott som hon sa att det var, men hon åt upp allt i skålen hon fick. Receptet hittade jag på www.tasteline.se

Jag vet inte när Telma gick i pension men jag vet att sådana människor som hon, görs helt enkelt inte längre…

Potatissoppa till Telmas minne

Ingredienser
8 st potatisar
1 st gul lök
1 st vitlöksklyfta
2 msk smör
2 dl vatten
6 dl mjölk
1 st hönsbuljongtärning
salt och peppar

Tillagning

1. Skala och skiva potatisen i mindre bitar. Skala och finhacka löken och vitlöken.
2. Fräs lök och vitök i smöret i en kastrull, utan att det får färg. Tillsätt potatis, mjölk, vatten och buljongtärning.
3. Låt soppan koka cirka 10 minuter tills potatisen blivit mjuk. Smaka av med salt och peppar.
4. Mixa soppan men spara en del potatisbitar för varje portion. Servera med vitt bröd.

Recept: Mia Troberg Elonq




torsdag 3 januari 2013

Trängselskatt och bifteki

Igår var första dagen på jobbet efter elva dagars ledighet. Det var lite segt att komma upp men det gick. I fikarummet var det prat om trängselskattens införande i Göteborg och på Facebook gick diskussionerna varma kring detta. Som cyklist förväntas jag inte uttala mig i frågan vilket jag inte kan förstå. Jag menar - trängselskatten är ju inte till för att straffa bilister utan för att att samhället faktiskt ska fungera. Om vi inte tar hand om miljön och ser till att fler åker kollektivt istället för att ta bilen slentrianmässigt, har vi snart ingen miljö kvar. Jag menar inte att de som bor på landet utan kommunikationer ska lifta vid vägkanten, utan talar om alla oss som bor i stan med bussar, spårvagnar och vad det nu kan vara.

De pengar man får in på denna trängselskatt ska användas till att bygga ut kollektivtrafiken, vilket är alldeles utmärkt. Jag hoppas nu bara att det blir så. Fler bussar, tätare turer och bättre utbildning till chaufförerna. Då kan till och med jag börja njuta av att ta spårvagnen, som jag annars avskyr. Jag cyklar ju helst men på vintern är det ibland en omöjlighet. Nu väntar jag på våren!

Igår var min ömma moder på besök igen och jag lagade bifteki till oss. Grekiska färsbiffar med vitlök och oregano. Till dessa serverades ugnsstekta potatisbitar, blandsvamp och en yoghurtsås. Ganska gott om jag får säga det själv. Vi var hungriga som vargar - jag hade ätit nutrilett och sallad för att minska magsäcken och det berömda midjemåttet, så min mage kändes tom.

Bifteki

Jag blandade ett halvt kilo nötfärs med ett ägg, två matskedar ströbröd, salt, svartpeppar och en hel liten pressad vitlök. En och en halv matsked oregano och samma mängd torkad persilja hamnade också i smeten. Biffarna stektes sedan i olivolja i stekpanna tills de var rosa inuti. Till detta stekte jag ICAs frysta blandsvamp, en höjdare för att vara frysvara. Före servering strödde jag grovhackad persilja över och pressade en citronklyfta över biffarna för att sätta lite extra sting på det hela.


Yoghurtsås

Blanda två deciliter grekisk tjock yoghurt (10 % fett) med en matsked honung eller en och en halv om man gillar sött. En gnutt svartpeppar och en nypa salt är också gott i.

Sallad, citronklyftor, ugnspotatis och en kanna isvatten - där har ni en måltid som faktiskt var busenkel, snabb och jättegod. Vegofärs funkar naturligtvis till biffarna om man så önskar.

I dag försov jag mig i mer än en och en halv timme, så jag är inte vaken än. Nu vankas mer kaffe för att orka genom förmiddagen. Ikväll träning på gymmet. Ha en fin dag, alla!








tisdag 1 januari 2013

Välkommen 2013!

Så här på nyårsdagens kväll, år 2013, står TVn på. Det är kungafamiljens år som visas och jag kan inte låta bli att få en tår i ögat när jag ser lilla prinsessan Estelle. Inte för att hon är sötare än andra barn men för att hennes föräldrar verkar så lyckliga över sitt barn. Som så många andra föräldrar intalar jag mig. Rojalist är jag inte, även om jag tycker att alternativet mest är ett jippo. Men strunt i det, nu är det nytt år och jag ser tillbaka på året som gått.

Mycket har hänt och det har varit bra och mindre bra saker. I familjen har vi haft en del sjukdom och tyvärr också en mycket kär släkting som gick bort nu i höst. Mycket älskad och mycket saknad är han.

Min lilla hund har varit ganska skraltig men hänger fortfarande med, trots att han är både sned och vind. Glad som sjutton är han och så länge han är det, får han stanna hos oss. Utan hund är jag en halv människa...


Mina älskade barn borde ha kommit allra först i inlägget, för de ju utan tvekan det viktigaste i mitt liv. Lilla B kommer att bli galen när hon ser att jag har lagt ut den här bilden för av någon anledning tycker hon att den är hemsk. Jag tycker dock om den och det är min blogg, hihi! Hon har lagt ut en förfärlig bild på Instagram på mig, så det här får bli min lilla hämnd... Lilla B tog studenten i maj och helt plötsligt hade jag inga små barn längre. Över sommaren flyttade hon för att jobba på en gård och stora F flyttade till Örebro nu under senhösten/vintern.

Tack mina fina tjejer för att ni alltid är så fina, så goa och för att ni är så kloka och bra människor. Jag är djupt tacksam!

Även J har hängt med. Han är en klippa och ibland undrar jag hur tiden har kunnat gå så fort? I mer än elva år har vi känt varandra nu, och jag hoppas att det fortsätter så. Planen är ju det och vi har så smått börjat leta gemensamt boende även om det ligger en bit framåt i tiden, inte minst beroende på våra barn som måste hitta egna fungerande boenden innan vi skaffar något gemensamt. Puss på dig, J!

Det är inte utan att det ska bli skönt den dagen vi har en lägenhet ihop och kan hitta på lite mer spontant än vi kan nu.

Lussekatten Lucia rymde i somras och var borta från sin oroliga matte, stora F, i flera dagar. Glädjen var stor när hon kom tillbaka och jag och stora F kunde lugnt ge oss ut på vår planerade cykelsemester i Danmark.

Jag insåg att jag inte är så ung som jag vill tro och mitt högra knä pajade ihop och gjorde mycket ondare än vad jag ville medge för stora F... Jag bet ihop och trampade med vänstern istället. Det dröjer nog innan hon ger sig ut på äventyr med gamla mamma igen...

Under hösten fick jag nytt uppdrag som innebar arbete på Göteborgs Utbildningsförvaltning. Det gav en massa nya kunskaper och jag fick två nya vänner som jag tycker så mycket om - Kina och Tina. Nu är uppdraget över och jag återgår till min vanliga skola på heltid. Det viktigaste jag lärt mig av det här är nog att jag har det väldigt bra på min egen skola. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan även om man ibland kan tro det.

Slutet av året blev en arbetssam period. Trots det lyckades jag pyssla lite i advent, som ju är min högtid framför julen. Godis och fina burkar att sälja och ge bort till nära och kära.

Nu är det dags att ta tag i sötsaksbehovet och plocka fram Nutrilett-påsarna istället för godispåsarna. Jag ska också öka träningen och försöka komma upp i förra årets frekvens, minst två pass i veckan, helst tre.


Jag vill tacka alla er som följer min blogg. Ni är ganska många även om det är få som väljer att kommentera. Det gör inget men jag är oerhört glad för alla fina kommentarer. Ni gör mitt bloggande värt varje minut jag lägger ner på det!