Nu har helgen gått och
oj vilket väder det har varit! Underbart varmt och härligt och jag har laddat batterierna till max, med sol och värme. I fredags hade jag barnens faster här - jo - de har en faster även om deras pappa aldrig haft någon syster. Vännen Pernilla utnämndes till faster ganska nyligen, då vi tyckte att jag kunde behöva lite stöttning med stora F och lilla B. Inte så att de är besvärliga, nej, mer så att det kan vara bra att ha en faster om det kniper nån gång.
Faster är expert på drinkar så vi blandade till en goding med Bols blå likör, vodka och sprite. Lite is och så var det klart! Somrigt och snyggt!
Vi grillade naturligtvis och åt tills vi blev fyrkantiga. Sedan blev det soffmys resten av kvällen. Fredagar orkar man ju inte så mycket.
Igår lördag fick jag skjuts med faster Pernilla till kolonin. Det var väldans snällt, för jag hade en massa grejer med mig. De nya grå trasmattorna till stugans vardagsrum, mat, Goliat, morgonrock, handdukar, elektriskt rånjärn, vin och andra nödvändiga saker.
I koloniträdgården hade det växt mycket på bara en vecka. Bigarråträdet har nästan blommat över och nu är päronträdet på väg att spricka ut. Farmor och farfar kom för att hälsa på och fika en stund. Vi fick en söt liten vit korg med fjärilar från Haga hem med en blomma i. På pricken passade den. Det är farmor Inger som har god smak och alltid vet vad hon ska hitta på. Tack!
 |
| Päronträdet mot grannens röda stuga |
När det blåser yr det vita blomblad från bigarråträdet, likt ett vårligt snöfall. Päronträdet är fint beskuret som jag tidigare berättat, och i år kommer det inte att bli så skuggigt under det. Jag tror ändå mycket på min idé om en skuggträdgård där. Ännu har jag inte planterat något, men lagt på lite jord och ställt dit en väktare. Det är lille Kalimero, som vi döpt honom till. Han fanns där när vi köpte stugan och det känns som om det vore otur att göra sig av med honom. Därför får han nu bli skuggträdgårdens väktare...
 |
| Kalimero |
Lilla B tycker att han är "jätteful" men det får hon inte säga så att han hör det.
I pallkragarna växer det så att det knakar. Ruccolan och rädisorna har kommit upp. De sistnämnda ska ju bli svarta utlovar påsen som fröna låg i, men bladen är i alla fall precis lika de vanliga rosa rädisorna. Spänningen stiger!
Vi hade ett "dödsfall" i helgen. Det var Goliats fina gummitupp som blev av med huvudet i en dragkamp mellan Sputnik och lilla B. Det såg ganska komiskt ut med ett tupphuvud liggande på marken bara så där...
Lilla B och jag övernattade i stugan lördag till söndag och det var väldigt mysigt. Vi åt en sen middag igår kväll, och lyssnade sedan till Stephen Frys uppläsning av Harry Potter och den flammande bägaren. Tända ljus, Pollygodisar och Frys underbara engelska i det lilla stugköket tillsammans med den ena älskade dottern. Då är det gott att leva.
I dag var det gemensam städdag i kolonin och alla hjälptes åt att rensa ogräs och ställa allt i fin ordning inför säsongen. Många var med och fina Irene gick och sålde lotter med en mobiltelefon som vinst. Jag tänkte först inte köpa några men så var det något som sa mig att köpa fyra lotter ändå. Så klart att jag vann, hihi! Det var ingen häftig mobil men en liten käck Sony Ericsson med kontantkort. Jag har inte bara tur i kärlek...
J gav sig på den förhatliga nyponbusken precis innanför staketet mot Katarina och Peters kolonilott. Han spettade och högg, grävde och spettade igen så att svetten rann. Efter en god stund fick vi se grannen Javier från andra sidan komma klivande. Han såg bestämd ut och J såg lite fundersam ut när han tog ett skutt in i vår trädgård. Javier är trädgårdsexpert och när han och J gemensamt gav sig på roteländet tog det mindre än två minuter så var allt klart. J tog det bra, trots allt!
Så här nöjda såg de ut efter sitt intensiva samarbete!
Nu är det dags att sätta punkt för denna helg. Godnatt alla fina läsare!
Nu har de nya trasmattorna kommit på plats i stugan, och det blev riktigt fint! Jag tycker om det grå och vita, och letar nu efter ett gammalt soffbord som jag kan måla om, och patinera. Det vi har följde med i stugköpet och är nästan det enda vi har sparat av det ursprungliga. I köket står också Emgards gamla köksbäddsoffa - den som hon och hennes syster sov i som små. Hon besökte oss nu i våras och bekände att hon mer än en gång ångrat att hon inte tog med soffan när hon sålde stugan. Fast å andra sidan var hon glad att vi tycker så mycket om den. Finfin med hjärtan i ryggstödet.
