söndag 5 februari 2017

På jakt efter den perfekta pizzan

I  höstas fyllde världens bästa Pernilla år. Som hon alltid gör i september - inget konstigt med det. Som den inbitna Italien-älskare hon är fick hon en pizza-kokbok av mig. I presenten ingick en pizza-bakarkväll hemma hos henne då vi skulle försöka skapa den ultimata italienska pizzan, bakad i en svensk ugn. Lättare sagt än gjort, som ni förstår.

Boken jag talar om är en bok som heter "Pizza Napoletana: Jakten på en fulländad napoletansk pizza i hemmaugn"- Ingen kort titel direkt men en titel som lockar. Jag blev nyfiken på boken redan innan den kom ut för matlagare puffade för den i olika sammanhang. Nåväl, den inhandlades och sedan dröjde det ett antal veckor innan vi kunde få till en pizzakväll.

Neapel är oomtvistat pizzans hem-stad. Inte många kan säga emot där. I somras hade jag lyckan att besöka denna fantastiska stad för första gången, och då med omnämnda vän ovan - Pernilla. Pernilla talar italienska som en infödd och alla italienare nästan svimmade av lycka när hon drog igång. "Bella, buono parle italiano, prego, prima, mozzarella..." Vi blev oerhört väl bemötta och väl trakterade. 

Jag ska aldrig glömma mozzarellan som var helt nygjord som bars in som en trofé i en gränd där vi åt middag. Vit och gräddig pöste den på fatet men den blev inte långlivad. Eller pasta Vongole som vi åt på en restaurang vars ägare måste ha varit släkt med Loredana (som var gift med tennisspelaren ni vet), och vi nästan grät av hänförelse. Den bästa pasta jag ätit i mitt liv. Oöverträffbar.

Pasta Vongole...


Och så pizzorna då. Den första åt jag i hamnen i Neapel. Den andra i handen i en take away-butik på Capri. Varma, nybakade och smaken... Det går liksom inte att beskriva smakerna jag upplevde. Jag åt till och med färsk tomat som jag aldrig gör här hemma. 

I lördags kom vi en bit på väg i vår strävan efter den perfekta pizzan. Mjölet var inhandlat i Rom. Pernilla lagade till degen efter konstens alla regler, vek och knådade, slog och kastade och jag vet inte vad. Redan på fredagen dessutom. På lördagen bakade vi ut den och resultatet blev förvånansvärt bra. Förts pizzan blev lite för hårt gräddad men godast i smaken. Anda pizzan blev perfekt gräddad men toppingen var mer svensk. 


För er som tycker att ICAs recept med max fem ingredienser i tre steg är snudd på för mycket - köp inte boken. Den är aningen mer komplicerad än så. För er som älskar italiensk pizza är boken ett måste. Den är en orgie i nördande kring mjöl, vatten, temperaturer, vikningar och diametrar. Det är inte en pizza du bakar var dag, men OM och NÄR du gör det gråter änglarna i Sixtinska kapellet av lycka och jag vågar sätta en peng på att även du får en tår i ögat.






Capri - det blir inte vackrare än så


Sorrento - också svindlande vackert






4 kommentarer:

  1. Ååå vad fint du skriver! Du tog mig tillbaka till sommaren och Italien! All maten, havet, Limonciellon och alla trevliga människor vi träffade! Bilderna är underbara! Och pizzan blev väldigt god! Även om vi har en bit kvar till en helt fulländad napolitansk pizza. Men det var farbaskat bra för att vara ett första försök!
    Jag är så glad att du följde med till Italien!
    //Pernilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag är så glad att du tog mig med och visade allt!

      Radera
  2. Ohhh, mums! När du skriver och beskriver så är det ju nästan som att sitta och se er på film där nere i Italiens sköna land. Tänk om vi också någon gång kunde få våra tummar och ändor loss och resa dit någon gång... men en sak i taget, vi börjar med Helsingborg och det Italienska restaurangbesöket där:)

    Härligt att ha dej tillbaka på linjen igen Erika, vi har saknat dina ord och målande texter!

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gulle gulle er! Jag har saknat att vara här, men nu är jag faktiskt det. Och snart ses vi bästa finaste ni. Som vi längtar!!! Kram!

      Radera