Mindfulness och gröna tomater

September är en skördemånad, då vi tar in de sista tomaterna för att de ska mogna på fönsterbrädan istället för att hänga gröna och frusna på plantornas torra och gulnade grenar. I trädgårdslandet hittar jag fortfarande röda smultron och bredvid växer persiljan fortfarande så att det knakar. Grönkålen är frodigare än någonsin och något år fick den stå ända till jul för att avnjutas med kalkon.

Hemodlat är lyx och det måste inte vara så avancerat. I sociala medier postas det inlägg med bilder på hur någons sambo byggt ett enormt växthus eller anlagt 214 pallkragar med olika sorters sallad. Jag tittar avundsjukt och tänker att det är väl ingen konst om en har 300 m2 att odla på. Men även ett par krukor på balkongen ger odlarglädje. En tomatplanta på fönsterbrädan eller en basilikakruka på köksbordet. Det ska aldrig vara en tävling.

Själv odlar jag för välbefinnandet jag känner när jag gräver, rotar, räfsar, krafsar och rensar bland jord och gräs. Det finns nog i mina gener, det där. Behovet av lugn och ro är stort hos mig men desto svårare att få till. Mindfulness kan tränas på olika sätt och hos mig är trädgården eller skogen de bästa platserna. Skogen är mitt tempel eller heliga plats i livet.

I dag ska jag ut i skogen med min svägerska L som bor en bit från Göteborg. Naturligtvis hoppas jag på att hitta svamp som vi sen kan frysa in, torka och spara till vintern. Trattkantareller lär det finnas gott om nu, och de blir en ju sällan besviken på. efter avklarad svamptur blir det inomhusmys med god mat och dryck och förhoppningsvis en värmande brasa. Myskläderna packas ner så klart.

Jag hoppas att det blir en fin helg även för dig som läser det här.