Det kom ett kort i mitt brevinkast. Ett jättefint tackkort med läskande framsida. Jag blev så sugen på Pommac igen. Vi kallade det för läsk när jag var barn, i Kalle Anka-tidningen kallades kolsyrad dryck för läskeblask medan man i Göteborg sa och säger "dricka". Det säger man om alla typer av läsk, festisar osv.
Jag tittade och tittade på kortet, lät mig förföras av färgerna, frukten och kvinnans andäktiga eller extatiska uttryck. Hon till och med smeker sig själv lite lätt på bröstkorgen... Och texten: Drick mer frukt! Det hade inte funkat i dag, eller hur? Alla vet ju att det är mer frukt i ett jordgubbsläppglans än i en läskedryck... Och att det är mer socker än någonting annat i densamma. Ordet sockerchock passar bättre som undertext.
Men så gott det var med en kall Pommac i syrénbersån där hos mormor. Rulltårta och syltkakor att mumsa på och så Pommac. Fast bara en halv, aldrig en hel flaska. 33 cl Pommac var alldeles för mycket, även till fest. Man delade, mätte och hällde över mellan glasen. Drack, njöt och fick kolsyra i näsan.
Champis var också gott men lite mer vuxensmak. Zingo och Cola kom senare och var lite nytt och spännande. Hos oss var det mest Apotekarnes (en av mina elever undrade vem den där Arne var?) och varför drickorna var uppkallade efter honom. Hallonsoda, Sockerdricka, Fruktsoda, Päronsoda... Vilken gillade ni bäst, ni som har några år på nacken? Och ni som är yngre - vilka drickor har ni ni minnen av? Vira Blåtira eller någon annan?
