I dag har vår lille vän och vapendragare Sputnik lämnat oss för alltid. Tomheten och sorgen i våra hjärtan är så stor att den inte ryms på jorden. Mitt hjärta blöder av saknad efter denna lilla ljuvliga hund, som i flera år förgyllt våra liv på olika sätt. Sputnik blev åtta och ett halvt år.
Vi hittade en annons på nätet när vi letade sällskap åt Goliat, vår franska bulldogg. Dvärgpinscher fyra år som behöver ett nytt hem. Vi åkte och tittade på honom, för man kan ju alltid säga nej om hunden inte passar. Men oj, vad han passade oss. En sjövild liten tok som sprang runt, runt hos sin matte och var högt och lågt och överallt. Han var vacker som få och hade en energi som får en duracellkanin att verka stillsam.
Sputnik följde med oss hem på prov, men vi visste att vi var fast. För vem kan motstå ett par pepparkornsögon som tindrar när man möter blicken? Och vem kan motstå en liten kall nos som läggs i ens hand, strax innan man ska sova? Vem kan motstå en liten varm hundkropp som ligger sked mot ens stora människokropp? Inte vi i alla fall.
I drygt fyra år har han varit Goliats vän och bror, min lille pälsklädde son, katternas fiende nr ett, skatornas jägare, matresternas behållare men mer än någonting annat - lilla B:s bästa bästa vän. Ingen har kunnat skilja de två när de dragit kring på äventyr och ingen har kunnat komma emellan dem när de legat under täcket och sett på Harry Potter tillsammans. Jag har aldrig sett en sådan kärlek mellan hund och människa, och då har jag ändå varit i hundvärlden i många år.
Sputnik fick somna in på ett värdigt och stilla sätt. Han somnade med sin mattes armar runt sig och helt utan skräck eller smärta. Vi lämnade honom inlindad i en ljusblå filt med Snobben på. Eller... Vi lämnade inte honom. Sputnik hade redan lämnat den lilla svarta, vackra hundkroppen och gett sig av på nya äventyr i hundhimlen. Nu jagar han mormors gamla katt och stjäl mat från andra hundar. Han skäller lyckligt där han springer över ängar av moln och tuggar på änglaben. Han är helt utan oro och i visshet om att han under sin tid på jorden var en mycket älskad hund. Vi är så tacksamma över att få ha lärt känna honom och ha honom till låns. En större kärlek kan inte finnas, och när den värsta sorgen viker kommer minnena att vara ljusa. Mycket ljusa.
