I dag är det söndag och veckans sista dag. Jag brukar jämt tycka att söndag är veckans sämsta dag och kan inte njuta av ledigheten, då jag ser en ny arbetsvecka hota å det snaraste. Men i dag har jag en massa projekt som ska genomföras, så jag kommer nog inte att ha tid att noja. Nästa vecka är en hemsk vecka, rent arbetsmässigt. Jag har så många olika uppgifter att jag kommer att krokna om kvällarna. Därför måste jag nog passa på att få saker gjorda i dag.
Ikea kommer att få ett besök av mig och J. Nya krukväxter måste inhandlas, eftersom jag tydligen har alltför gröna fingrar. Mina växter blir alltid skyhöga och ryms inte längre i mina fönster. Nu ska jag köpa suckulenter som inte KAN bli så stora. Sen blir det samma grejer som alltid, ni vet - värmeljus och en toaborste osv. Dock inga chips och definitivt inga servetter. Jag har en hel låda full och har köpstopp på servetter just nu...
Sen blir det klippa gräs, laga mat, städa hemma, läsa en fackbok m.m.
Jag lovade ju att visa bilder från vår kräftskiva med vännerna Martin och Mathias från Uganda. Nu har jag äntligen lagt in dem på datorn. De två unga männen som arbetar som lärare i Mbale, Uganda, har åkt tillbaka och jag hoppas att de får det bra i fortsättningen. De hade aldrig varit utanför Uganda förut och tjänar dessutom inte mer än att mycket av det vi dagligen får här, var rena lyxen för dem. En lärare i Uganda tjänar 600 kronor i månaden. Visserligen är saker billigare där än här, men ändå. Att köpa en dricka på restaurang kostar ca 5 -6 kronor men när lönen inte är högre blir det ändå omöjligt att unna sig allt det där som vi inte alltid reflekterar över. En fika på stan, ett biobesök, ett par nya skor (bara för att de är snygga) osv.
Kräftor var en ny upplevelse för afrikanerna, liksom musslor och räkor. De tyckte att det var ganska gott och åt faktiskt upp alla kräftorna. Det måste betyda att de inte åt av ren artighet, för det fanns annat här i Sverige som de inte uppskattade lika mycket, och det berättade de så klart. Liksom jag gjorde när jag var i Uganda. Deras majsgröt var t.ex. inte direkt det godaste jag ätit. För att inte tala om den torkade fisken. Är det någon som minns den torkade hundfisken "Vov" från sjuttiotalet? Ungefär så var känslan av den torkade fisken som jag skulle äta. Tur att det fanns en hungrig hund under bordet där jag var bjuden på middag... Han var jätteglad!
Mitt internet är så långsamt i dag att det får bli några bilder. Jag gjorde en dumhet när jag bytte avtal...
.JPG)
