Vaser så in i vasen...

Ja, nu är vi hemma från vår sydliga resa med allehanda spännande inslag. Ni som följer mig på Instagram har ju redan sett alla bilder (nästan) från min och J:s semesterresa till Ystad och Karlskrona. I Ystad blev vi fägnade med såväl guidning av denna lilla pärla till stad, som drink med tilltugg (goooda!) hemma hos det fantastiska paret Mårtenssons. De är väl värda ett besök även på bloggen, om det nu finns någon läsare här som inte redan har besökt dem. De kan faktiskt allt. Korv, kultur (ja, korv är också kultur- jag vet!), vin, all annan mat - ja allt faktiskt. Jag och J hade en fantastisk dag med dessa goa människor och nästa gång blir det hos oss här i Götet hoppas vi!

Färden gick vidare mot Karlskrona och där hade vi många trevliga stunder med familjen. Mycket god mat blev det också här och det är inte utan att vi känner oss aningen tjocka på mitten efter denna kulinariska vecka. Höjdpunkten för egen del var pizzan med lotusrot och babybläckfiskar - när det gäller mat. Den andra höjdpunkten var att komma hem till mitt och J:s gemensamma hem, som sambo på riktigt liksom. Vi stack ju iväg dagen efter att J lämnat sitt hus, så det är först nu vi kan känna efter hur det känns. För min del känns det riktigt bra och jag tycker att det är skönt att J slipper kuska mellan sitt och mitt hem. Nu gör vi saker tillsammans på ett annat sätt och det blir säkert bra, även med alla hans vaser som flyttat hit, hrm.

J samlar på ALLT som det står Uppsala/Ekeby på eller möjligen nya favoriten Syco, från Danmark. Saker från sextiotalet är ju så klart allra bäst design på (se på mig, hihi) men det finns en gräns för hur många vaser man kan ha i en trerumslägenhet, eller hur? Redan i Ystad högg J tag i en loppisvas, i suspekta färger som definitivt inte passar in hos oss, på nåt torg och vägrade släppa taget om densamma. Han går nu under namnet "vaskramaren" hos de berömda Mårtenssons...

På väg hem från Karlskrona gjorde jag misstaget att släppa in honom ensam hos nån saksamlare. Denna kluriga man lurade på honom inte mindre än ett trasigt fat med orden "du kan ju lägga frukt på det så syns det inte att det är trasigt". Kan man anmäla sånt i EU-domstolen eller nåt? Va? Dessutom var det blått och gult. Herreminje! Därutöver hade han en brunmurrig vas i andra handen jämte en lampfot som han var överlyckligt över att ha prutat till sig för sextio kronor. Mitt humör sjönk en aning på vägen, men jag bet ihop. Fyra "nya" saker till våra övriga sjuhundratusen.

Den berömda foten...

Väl hemma tänkte jag och tänkte. Hur ska jag kunna leva med dessa totalt överflödiga ting? Nåväl, vi är ju två och nån talan vad gäller inredningen ska väl J också ha. När han så var iväg på ett ärende beslöt jag mig för att öppna mitt sinne och faktiskt försöka hitta en plats för åtminstone lampfoten. Sagt och gjort jag lade pannan i veck och när J kom hem hade jag en överraskning. Lampfoten matchade en tavla av karlskronakonstnären Kjell Hobjer. Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig, men fatet kommer att hamna i källaren, tro mig.  Nästa projekt får bli att hitta en skärm till foten.

Imorgon blir det potatissallad med bruna senapsfrön på bloggen. Jag har börjat laga mat igen.