Lördagsröj

Det är lördag och jag röjer. Nja, inte på nån krog eller så utan jag röjer i källaren. Ett jäkla röj, fast utan öl och hög musik. Fast musik har jag. Lite lågt så där så att jag inte stör grannarna. Åttiotalslistan med The Vapors, Corgis och Bowie. Så att man blir så där glad i benen och måste steppa lite på stället. Inte så att lilla B ser, för hon tycker att jag är rätt pinsam tror jag, när jag hänger mig åt mina nostalgitrippar och sjunger med lite lagom falskt och tar ett par steg till "Let´s dance"; ja för han sjunger ju faktiskt det - låt oss dansa!

Rummet i källaren, där jag röjer, är fullt av saker. Julsaker, påsksaker, vardagssaker, bra.att-ha-saker och saker som jag definitivt borde slänga men inte riktigt kan. Barnens teckningar vill jag inte slänga. Teckningen av mig och J när vi precis träffats. Jag är ett lamm som säger "bä" och J är en gris som säger "nöf". Konstnär: Lilla B så klart. Jag analyserar inte det faktum att hon tecknat mig som ett lamm och J som en gris. Teckningen åker ner i en att-spara.låda.

Och alla breven från pappa! Minst en bananlåda full. Fast jag KAN inte spara alla. Jag läser dem, skrattar lite, gråter lite när jag tänker på pappa då och nu. Läser mellan raderna och funderar på hur människor ibland inte förmår att förändra sina liv, fast de vill. Käre, lille pappa! Breven får ligga i en särskild låda, bara för mig att läsa.

Städning efter den stora översvämningen...

Rummet i källaren har varit mitt sovrum i ganska många år. Tills översvämningen kom och blötte ner en hel del av mina saker. Tack vare stora F upptäcktes översvämningen i tid och vi kunde rädda det mesta. Nu ska trappan ner till rummet bort, och vår lägenhet åter bli en enplanslägenhet. Rummet i källaren blir enbart ett förråd med ingång från källargången och rummet ovanpå blir åter ett stort rum, utan trapphus som tar golvyta.

Anledningen till att det måste bli mer plats är att jag ska bli sambo med J. Efter nära tolv år som särbo ska vi flytta ihop. Först här och sedan får vi se vart vi ska ta vägen. Jag är väldigt glad att J stått ut med mig i så många år. Under de åren har det hänt mycket, på gott och ont. Glädje och sorg har kantat våra liv och vi har nog växt ihop rätt mycket utan att vi märkt det.

Jag är glad att bli sambo. Glad att J tar mig som jag är med fel och brister men också en och annan förtjänst. Själv har jag blivit äldre, rynkigare och mer sliten sedan vi träffades. Åren passerar inte oförmärkt. Men min matlagning har blivit bättre och det är ett av mina knep för att få behålla J. Min pesto, lakritskola, banansalsa, mina köttbullar och kycklinggryta blir bara godare med tiden. De är mina ess i rockärmen. Sen är det ju mer än så. Vi tycker väldigt mycket om varandra och har roligt ihop. Det betyder mer än något annat. Eller vad tror ni?