Advent står för dörren

Advent står strax inför dörren och jag tänker att i år ska advent verkligen innebära det som ordet betyder, nämligen ankomst. Som religionslärare missar jag aldrig chansen att berätta vad ordet står för eftersom jag tycker att det är viktigt att förstå vad det egentligen är man firar.

Ingefärssnitt är mums!

Men är det någon som firar frälsarens ankomst? Jag, som inte är kristen gör det inte. Vad är det då jag firar? Ja, julens ankomst är jag inte så noga med. Själva julen tycker jag mest är ångestfylld och jobbig. Jag är alltid lika glad när julafton är över. Men advent. Det är en tid av mys, glögg och samvaro.

Nu när jag har varit hemma har jag passat på att pilla och greja lite med blommor och mossa. Jag har hängt upp ljuskronan i köket och satt fram mormors silverljusstakar från tjugotalet. Jag har köpt hem tre sorters alkoholfri glögg och provsmakat två av dem. Det fina med glögg utan alkohol är att man kan köra bil även om man har druckit av den. Måste man ha sprit i glöggen kan man få det, men för mig är det inget måste. Bäst är Dufvenkrooks glögg med smak av portvin och fikon. Julig och med fin färg. Gott till hembakade ingefärssnitt! Jag stoppade i en tesked malen kanel också - därav den bruna färgen.

I vardagsrummet har de vanliga kuddarna ersatts med röda och i fönstret står amaryllis i knopp och vill opp. Vita amaryllisar som jag tycker är allra, allra vackrast. Numera är det inte så mycket juligt pynt hemma hos oss. När lilla B och stora F var små fyllde de sina fönsterkarmar med tomtar, änglar och annat vackert så att det inte gick att öppna fönstren på en månad. I granen hängdes allt hemgjort pynt upp liksom smällkaramellerna från dagis och det obligatoriska glitteräpplet i papier mache som tillverkades varje år. Lilla B frågade mig för ett tag sedan hur jag kunde gå med på att ha en sån ”ful” gran när de var små!? Svaret var att det var deras gran och att de fick bestämma pyntet. En tjusig gran kan man ha när inga barn finns hemma, och den ska jag blogga om närmare jul.

Vännerna Mårtensson

I dag bjuder jag på en länkning till ett enormt gott men ganska lättlagat recept hos Mårtenssons kök. Jag lagade detta till mig och J i fredags och det satt som en smäck. Tack för det Anki och Håkan.

Långsamhetens lov

När man är hemma några veckor som jag har varit nu, får man mycket tid att tänka. Det kan vara både bra och dåligt. Det som har varit bra för mig är att jag har hunnit sörja min pappa som gick bort för fem veckor sedan. Jag har haft tid att reflektera över vår relation och all den glädje som han gett mig genom livet. Det har varit fint. Jag har också haft tid och möjlighet att gråta ut. Ensam hemma med min lilla hund som sällskap och tröst. Livet har gått långsamt, så långsamt.

Jag fick ta farväl av min pappa först då han dog, och jag satt med honom in i sista andetaget. Sen på begravningen och minnesstunden efteråt då min familj var hos mig och vi kunde stötta varandra. Det var inte optimalt att en operation var inplanerad mitt i begravningsbestyren men sånt kan man ju sällan påverka.

Jag har alltså varit hemma i fyra veckor nu och det är märkligt hur dagarna går. De första veckorna stapplade jag fram på ena foten och med kryckors hjälp. Det tog hela dagarna att komma upp, tvätta av mig, klä på mig och äta. Jag läste mycket och tittade en del på film. Jag sov mycket. Väldigt mycket. Tiden går långsamt utan att det blir tråkigt eftersom jag har att göra. Det är bara det att jag gör andra saker än jag brukar.

Nu är jag, trots en elak infektion i foten, på benen rätt bra. Fortfarande har jag en krycka med mig när jag går ut. Den är en signal till stressade människor att jag faktiskt inte kan flytta på mig så snabbt. Trots det upplever jag hur människor missar att ta hänsyn. När jag skulle stiga av bussen igår, efter ett besök på apoteket, knuffades jag åt sidan av två unga gossar som skulle på bussen innan jag stigit av. Jag har fått både en och annan törn av förbipasserande när jag varit ute och gått, eftersom jag inte gått fort nog i deras ögon.

Kort från lilla B

Det som har varit positivt är att så många har varit så oändligt snälla mot mig! Många har rest sig på bussen när jag kommit haltande. Flera har erbjudit sig att bära min väska (kanske väskryckare, haha?) Jag har fått mycket hjälp av min familj och så många fina kort, brev och presenter av vänner nära och långt borta.

Det är en fröjd att få ett fint kort med posten. Häromdagen ringde lilla B till mig och undrade varför jag snörvlade så i luren. Jag lyckades hulka fram att jag var så rörd av kortet hon skickat mig. Det fina kortet med de fina orden. Sånt gråter jag för. Samma sak med stora F. Hon skickade lakrits och ett gulligt kort. Stora näsduken kom fram. Liksom när Mårtenssons skickade ett fint kort med vackra ord. Tåreflöde!!! Bästa barndomsvännen Sanna skickade också ett paket som fick tårarna att spruta. Tack!!!

Jag och min pappa

Jag är också så glad över hälsningar på Facebook, Instagram, sms och telefonsamtal. Nu ska allt bli bättre tänker jag. Jag dricker kaffe med smak av äpplepaj och tänder ljus för min pappa. Jag tittar på hyacinterna och den knoppande amaryllisen. Lyssnar till hundens snarkningar och grannens dammsugare.

Livet går vidare.

Jag lever

Efter lång tystnad tänkte jag ta upp bloggandet igen. Orsakerna till att jag tog en paus är många. Vi har haft två dödsfall i familjen under året som gått och i somras dog en vän till mig. Mycket sjukdom har drabbat oss under året och det har inte funnits ork att ens läsa andras bloggar. Ibland måste man sätta sig ner och fundera på vad man vill med livet och bloggandet och det är det jag har gjort nu.

Min blogg kommer att få en lite ny inriktning och matbloggandet får kanske flytta lite på sig. Jag kommer att blogga om stort och smått, mat och tjat men det blir en blogg som inte har pressen på sig att hela tiden leverera nya recept och att hänga med i foodie-svängen. Därmed inte sagt att den inte kommer att handla om mat, för mat är bland det bästa jag vet!!!

Ni som följt mig förut men som tycker att det var bättre förr, tackar jag för en rolig tid. Ni andra som vill fortsätta att läsa hälsar jag välkomna tillbaka! Nya läsare välkomnas också!