Sötpotatis och olika dagar

Igår var det bananens dag, och jag som inte ens gillar bananer. Jo, skumbananer men de räknas nog inte. Däremot gillar jag banansmaken i mat och bakverk. Särskilt banansalsa som jag ibland gör till indisk mat. Då blandar jag helt enkelt mosad banan med matyoghurt och kryddar med lite salt och svartpeppar. Mums!
Det finns snart inte en enda dag på året som är fri från att fira. Det är chokladbollens dag, våffeldagen och trädkramarnas dag och jag vet inte vad. Förutom alla de andra gamla dagarna som våffeldagen, Menlösa barns dag (värnlösa barns dag nu) och fettisdagen.

Vad är det som gör att vi helt plötsligt uppmärksammar en massa saker vissa dagar? Vem bestämmer att det helt plötsligt är kortbyxans dag? Det måste ju ändå vara handeln som styr för att sälja mer av dessa saker, varor och tjänster. Jag tycker att det är synd att det går inflation i firande för det är ju firande som gör vardagarna mer uthärdliga. Man ser fram emot fredagen med lite mys och påskhelgen då man ska äta ägg och lite mer godis än vanligt. Vardagarna kan också ha guldkant men det får inte bli för mycket. Då blir det lätt lite tråkigt tycker jag.

 

Sötpotatis-curry a la Isa

Under några dagar har jag haft äldsta dottern på besök efter två månaders väntan på att få se henne, då hon rest i USA. Det var fint att ha henne här och hon lagade så himla god mat åt oss. Vegansk mat hämtad ur en kokbok som hon köpte i USA. Den heter Isa Does It av Isa Chandra Moscovitz om någon vill hitta något nytt och inspirerande i kokboksväg.

Stora F lagade sötpotatis-curry med grönsaker och bönor ena dagen och sojafärs med ärtor till krämig pasta där det krämiga bestod av mixade solrosfrön och vatten. Och så lite kryddor förstås. Supergott!

Det borde vara vegomatens dag lite oftare. Gärna några dagar i veckan tycker jag. Men inte för att handlarna ska tjäna mer utan för att vi alla skulle tjäna på det.