Adventsfunderingar

Om en vecka är det Black Friday. Detta fenomen har på något sätt gått mig förbi, inte spårlöst, men jag har liksom aldrig förstått meningen med den där dagen. Jag förstår och går med på att nya helger firas i Sverige. Halloween, Eid al fitr osv. Men Black Friday? Kan någon förklara?

Nu är ju Halloween ett kommersiellt jippo, inte utan att jag förstår det. Men här finns ju ändå någon slags idé om att ha fest, klä ut sig, mumsa godis, göra roliga pranks (inte elaka) och mysa till det i mörkret. Bakelser, tårtor och mat är roligt pyssel för den som är kreativ och har humor. Häxfingrar med ketchup, ögon som rullar i någon slags vätska, hjärnor på börd eller vad det nu kan vara.

Men Black Friday... Det verkar vara någon slags köpfest en månad före jul. Butikerna dumpar priser och försöker ge kunderna en känsla av att de fyndat och sparat maaaaassor med pengar. Jag tror inte på det där. Varorna som läggs ut billigt är redan tänkta att säljas billigt. Så pass länge jobbade jag i butiksbranschen att jag känner igen en lockvara när jag ser den. 24:e november är det tydligen dags men jag tror att jag avstår "köpfesten".

Själv är jag inte särskilt sugen på att nätköpa lockprisvaror just nu. Nej, advent är det som lockar mig. Jag är ju på det hela taget mycket mer förtjust i advent än i själva julen, som alltid varit smått ångestladdad med alla krav på att sitta och vara glad, mysig och tacksam. När jag egentligen mest vill sitta hemma med en bok och ta ett glas vin.

Advent är min näst bästa högtid. Då bakar jag, pysslar, hänger upp ljusslingor och gör snuskigt goda pekannötter i kanel-salt-socker. Dricker glögg, träffar goda vänner en kväll på stan och äter nåt gott ihop och konstaterar att ännu ett år snart är till ända.

Vissa år har jag gjort adventskalendrar till nära och kära. Andra år har jag haft en adventskalender här på bloggen. Bloggen som tappade sin fart för snart fyra år sedan och aldrig har hämtat sig. Livet kom av sig då, i vår familj, och för mig har återhämtningen varit lång på så sätt att det jag förknippar med stor sorg kan vara svårt att hitta tillbaka till. Som glädjen med att blogga. Jag gör nya försök då och då men vi får se vart det tar vägen.

Om två veckor är det alltså advent och då får jag nörda loss bland nya recept och pyssel. Vissa klassiker upprepas dock år från år och kan aldrig ersättas. Ett recept som jag tidigare lagt ut två gånger är ovan nämnda pekannötter. De är goda som de är, till glögg, till kaffet eller som dekoration på en kaka eller bakelse.

Jag hittade receptet hos en bloggare som verkar ha lagt ner sin blogg sedan 2016. Nåväl, här är det mycket lättgjorda godiset.

Pekannötter med kanelsocker

2 äggvitor

1/2 matsked vaniljextrakt

1/2 matsked vatten

450 g pekannötskärnor

2,3 dl socker

1 matsked malen kanel

1/2 tesked salt

Sätt ugnen på 120 grader. Lägg ett bakplåtspapper på en bakplåt. Blanda äggvitor, vanilj och vatten i en förslutningsbar påse. Blanda socker, kanel och salt i en likadan påse. Lägg nötkärnorna i påsen med äggviteblandning. Förslut påsen noga och skaka tills nötterna är täckta av smet. 
Häll över nötterna i påsen med sockerblandningen. Förslut och skaka tills nötterna är täckta av kanelsocker. Sprid ut nötterna på bakplåtspapperet. Baka dem i ugnen i en timme. Rör om ibland så att de får färg på båda sidor. 
Låt nötterna svalna i rumstemperatur. Förvara dem torrt men inte i kylskåp. 

Vill du ge bort nötterna så lägg dem i en cellofanpåse och knyt ett band runt. På med ett bokmärke så ser det hela oändligt hemgjort och avancerat ut. Pyssligt värre och du tar hem en ammas pyssel- och DIY-poäng av de som får dem. Plus att de flesta ääälskar nötterna.