Jag sitter på tåget mot min födelsestad. Tågresor som tar fyra och en halv timme kräver matsäck som helst ska vara lätt-äten utan spill och kladd, inte lukta illa för medresenärerna och gå att bära med sig utan att den välter eller rinner ut i väskan.
Alltså går kebab bort liksom dansk ost och grönkålssoppa. Köttbullar av halvfabrikat luktar fis och chips är inte nyttigt och prasslar enormt. ja inte chipsen, utan påsen. Vilket i-landsproblem!
När stora F och lilla B var små åkte vi tåg flera gånger om året. Då hade vi med den illaluktande bulldoggen Bullen, så om maten luktade lite fis var det inget att bry sig om. Hunden fes alltid värre.
Huvudnumret på resan var dock alltid matsäcken. Smörgåsar, kalla pannkakor med fyllning, wraps, fruktsallad i små burkar, russinpaket... Uppfinningsrikedomen var stor för att slå ihjäl en del av den långa resan. Lite spill, toabesök, spännande frågor (typ; Får jag ta av mig naken i tågvagnen?) och kortintervjuer av konduktören (Lilla B, alltid lilla B) gjorde att tiden ändå gick ganska fort.
Matsäck... Som barn fascinerades jag av sagor där de hade med matsäck - fråga mig inte varför! Sagan om de två barnen som firade Första maj på en husvind, då det var så dåligt väder att de inte kunde maja ute. Bilderna av Ilon Wikland frestade.
Nalle Lufs av Gösta Knutsson som hade glasspinnar med sig och inte kunde förstå var all mjölk kom ifrån när han kommit fram. Jag tyckte att min egen mamma var världens smartaste när hon tog med glass till stranden i en termos! Åh så imponerad jag var av hennes visdom!
Sagan om Lotta på Bråkmakargatan som limmar prickig korv på tågfönstren är fantastisk och jag är fortfarande sugen på att göra det, bara för att se vad som händer...
Men men... i magen skvalpar nu en tonfisksallad och iskaffe. Vad brukar ni ha med som matsäck på resor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar