Fluffiga bullar

När jag var liten var gräddbullar något av det godaste jag visste. Helst de runda med kokos på. Fast de toppiga var större, tyckte jag i alla fall. I området där vi bodde knatade det omkring barn och sålde gräddbullar vid dörren till hugade spekulanter. På vår gata var det en mycket "bonnig" pojk som ringde på dörren och på bred västblekingsk dialekt frågade om vi ville köpa "Favoritbullen". Vi tyckte att han dialekt var så oändligt löjlig att vi skrattade så vi skrek. Så är det ju ibland med det man inte känner igen, och som barn har man ju en ganska begränsad värld, eller hade då på den tiden.

Grabben med Favoritbullarna kom en kväll och ringde på hos oss. Han ställde som vanligt sin fråga till min bror, som råkade vara den som öppnade. Min bror frågade vad en låda kostade och grabben sken upp i tron att han skulle få sälja. Äntligen liksom. Jag minns inte vad han svarade, men min bror och hans kompis drev ju hejdlöst med pojken och frågade vad det då kostade om det var gräddbullar i lådan också.

Pojkstackaren dröp av under skallande skrattsalvor från min bror med kompis och jag tror aldrig att han vågade sig hem till oss igen.

I skolan fick vi lära oss att laga gräddbullar av en ung och snäll tjej som hette Bodil. Hon var vikarie när vår trista mellanstadiefröken var sjukskriven en längre tid och i jämförelse med henne var Bodil en ängel. Hon var ung och söt och vi fick sjunga moderna sånger och som sagt baka gräddbullar. Fast sen kom den gamla fröken tillbaka och det mest spännande hon bjöd på var friterade myror, men det är en annan historia...

I veckan som gick lagade jag själv gräddbullar. Nu köpte jag en påse gräddfluff-mix hos Panduro eftersom det var halva priset på grund av kort datum. Det var enkelt men bullarna blev en aning för florsockriga i smaken för min smak. Väldigt söta men mycket lättbakade!

Det finns recept som jag tänker använda nästa gång men nu tog jag som sagt en genväg. Jag spritsade fluffet på rundlar av smörgåsrån som jag köpt i stora fyrkanter hos City Gross. När de stått i frysen en timme doppade jag dem i smält choklad, utrörd med en aning kokosolja. Jag färgade fluffet rosa och smaksatte det med hallonarom.

Det var lite pilligt att få chokladen att rinna jämnt över bullarna men frånsett lite brända fingrar gick det bra. Jag hann aldrig fotografera de chokladdoppade, för vi åt dem ganska genast.

Vill du göra eget fluff hittar du recept HÄR och HÄR. Jag har inte provat de här recepten själv ska jag tillägga men de ser ut som de flesta recepten på gräddbullar, så jag gissar att de fungerar.

I Göteborg säger man munkar om gräddbullar men det tänker jag inte kommentera här.

Gräddbullar eller munkar?

På mellanstadiet hade jag en fröken som hette Maj. Hon var tjock, pratade med linköpings-dialekt och hade ett runt månansikte. Fröken Maj var sträng och gammaldags, bara några år äldre än min mamma men så oändligt mycket äldre i både sätt och utseende. En gammal tant i mina ögon fast hon måste ha varit i min nuvarande ålder när hon var min fröken.

Fröken Maj läste om Nils Holgersson för oss i klassen och var en ganska traditionell fröken. Hon hade inget till övers för de svaga eleverna eller för de som busade. Hon kränkte dem ofta har jag nu i efterhand förstått och tog dem faktiskt i örat ibland, även om det var med ett lösare grepp än jag tror att hon önskat.

När fröken Maj skulle opereras (höften tror jag) fick vi en vikarie i flera veckor. Det var något oerhört, detta med en vikarie för vår fröken var liksom aldrig sjuk. Vikarien var en blond, ung och söt tjej som hette Bodil. Bodil läste modernare berättelser för oss, lät oss sjunga en sång ur den coola sjuttiotalsserien ”Lära för livet” och lärde oss att baka gräddbullar.

Bild från tidningen Baka

Jag var helt hänförd! Tänk att man kunde baka gräddbullar själv. Jag fick receptet och gick genast hem och gjorde jättegoda gräddbullar som jag pudrade med kakao. Sedan åt jag och familjen tills gelatinet sprutade ur öronen på oss. Det blev ju en hel plåt med bullar.

I Göteborg säger man inte gräddbullar utan ”munkar”. För mig är munkar detsamma som flottyrkokta munkar, dvs. donuts. Vad säger ni läsare? Munkar eller gräddbullar?

I senaste numret av Baka (ni tror väl snart att jag är sponsrad…) finns en massa recept på just gräddbullar. Det finns flera recept där man själv väljer botten och så smak på fyllningen så klart. Dekorationerna varierar också. Botten kan bestå av kex eller mördeg. Bullarna garneras med mörk choklad och guldspray eller vit choklad och små färgade godiskulor. Fyllningen får smak av blåbär eller kaffe för att nämna några. Blir ni sugna?

Här kommer en av bullarna ur tidningen.

Gräddbullar med lime

Botten

10 smörgåsrån

Fyllning

100 g äggvita (ca tre ägg)

150 g strösocker

Några droppar citronsaft

½ tsk äkta vaniljpulver

2 gelatinblad eller motsvarande vegetariskt alternativ

Rivet limeskal

Grön hushållsfärg

200 g vit choklad

Ta ut 20 rånbottnar av rånen med hjälp av en utstickare, ca 5 cm i diameter. Ett glas med skarp kant kan fungera.

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Vispa äggvitorna fluffiga med elvisp. Tillsätt några droppar citronsaft samt den gröna färgen. Ta en droppe i taget så att de inte blir illgröna! Tillsätt vanilj och socker, lite i taget under vispning. Vispa till en blank marängsmet.

Krama ur gelatinbladen och smält dem i mikron i ett par sekunder. Blanda ut dem med lite av marängsmeten för att jämna ut temperaturen. Vispa sedan ner gelatinet i marängsmeten. Vänd ner rivet limeskal (det stod inte hur mycket så det är väl efter behag) i smeten.

Häll fyllningen i en spritspåse med ca 1 ½ cm tyllöppning. Tryck ut marängen till en topp eller en spiralformad boll på var och en av de 20 rånbottnarna. Ställ gräddbullarna i kylskåp eller frys så att ytan torkar; minst en timme.

Smält 200 g vit choklad med 10 g matolja i ett vattenbad. Låt svalna till 35 grader. Doppa gräddbullarna i chokladen och vrid dem så att överflödig choklad rinner av. Toppa med grönt socker eller karamelliserad limezest. Jag har tyvärr inget recept på det sistnämnda men jag antar att det görs på samma sätt som när man karamelliserar vilken citrusfrukt som helst.

Jag tycker att dessa gräddbullar låter som en fantastisk blandning av sött och syrligt och ska definitivt pröva att göra dem en kväll framöver.

Slutligen ska jag väl tillägga att fröken Maj kom tillbaka med en ny höftled. Till hennes försvar ska sägas att när vi läste om Kina i geografin bjöd hon oss på att äta friterade myror och kokt ris med pinnar, så helt hopplöst gammaldags var hon ändå inte.