Corona, ensamhet men även glädje

 Julen 2020 kommer inte att bli lik någon annan jul i modern tid. Det är tio dagar kvar till julafton och vi vet ännu inte hur vi kommer att må den dagen, hur läget ser i ut i landet, i världen. Det enda vi vet är att vi oavsett det måste hålla distans på olika sätt.

Alla drabbas vi på olika vis och jag inser att jag är lyckligt lottad. Sambon och jag firar jul hemma, vi två. God mat, kanske en långpromenad och sedan glögg, fika, god mat och dryck, kanske en mysig film och tända ljus. Lite julgodis på det och ett glas portvin så är julen ändå här för oss.

Men min älskade mamma, som är i riskgrupp, får sitta ensam på julafton. Det smärtar mig mer än något annat just nu och jag orkar inte riktigt ta in den känslan. Förra julen var mamma på ett korttidsboende och vi vågade knappt hoppas på att hon skulle finnas hos oss den här julen. Men det gör hon. Som en vän uttryckte det i vintras – ”Halleluja hon är återuppstånden!” (ej religiös vän ska väl tilläggas). Som väl är har mamma Nisse till sällskap och ärligt talat är han ett fantastiskt sällskap. Pälsig och kärleksfull och klok. Det är en tröst att veta.

Många sitter ensamma även då det inte är Corona och det är naturligtvis ännu sorgligare på sätt och vis. Men allt sorgligt och eländigt får inte ta över, känner jag. Vi måste bejaka det som är glatt, härligt och underbart. För det finns ljuspunkter för de allra flesta av oss. Emellanåt.

Som i lördags. Då blev stora F (äldsta dottern) och starka G (hennes sambo) fruar. De gifte sig utanför sin lada på gården där de och sonen, lille A, bor. Få visste och tärnorna var klädda i gula varselkläder och hade regnbågsfärgade diadem av plastblommor. Starka G:s syster A var med och höll koll på lille A. Glädjen var stor och bröllopet firades i ladan, där det sopats och fixats de senaste veckorna. Jag borde ha anat något när de röjde så i ladan mitt i vintern, haha!

Bild: C. Milde

Min glädje är stor av flera skäl:

       Min dotter är lycklig och har hittat en fru som är den bästa fru en kan ha. Även den bästa svärdotter en kan ha.

          Genom stora F och starka G har min familj utökats. En familj bestående av varma och fina människor i Söderköping och Norrköping.

Vi bor i ett land där människor enligt lag tillåts älska vem de vill och när de blivit myndiga får gifta sig med vem de vill. Därigenom får alla samma rättigheter när det gäller arvsrätt osv.

Ha en fin måndag i advent. Var snälla mot varandra och håll avstånd så gott det går.

 

 

Har du nån hobby?

En hobby. Används det ordet längre? Det låter lite sjuttiotal när jag säger det högt för mig själv. Lite gammaldags på nåt sätt. Kanske beroende på att tiderna har förändrats. I dag är det inte lika stor skillnad mellan arbete och fritid, är min analys. Det är mer självklart att alla människor ska ha ett liv där deras intressen ingår, utan att anses som lyx. Vi ”förverkligar” oss själva...

När jag som barn hade brevvänner, skulle man ange vilka hobbies man hade. Mina var så klart ”hästar, hundar, böcker, kompisar och att pennfajtas”. Jo, för då skrev man brev med penna på vanligt papper. Eller, om man hade råd, på fint brevpapper med svagt tryck av hästar som galopperade mot nån solnedgång. Jag hade typ tio brevvänner och minns, konstigt nog, namnet på flera av dem trots att vi aldrig träffades. Ylva i Kolbäck, Merja i Helsingfors och Wellington i Kenya nånstans. 

Numera är mina hobbies ungefär desamma med några tillägg. Fast jag skriver inte så många brev längre. Men vykort skickar jag faktiskt. Dessutom kan jag lägga till matlagning, trädgårdsarbete och resor på min intresselista. 

Ofta får jag nästan be om ursäkt för att jag är så intresserad av matlagning. Kommentaren ”Ja dig vågar man ju inte bjuda hem på middag” har jag hört mer än en gång. Jag kan både förstå det och samtidigt inte. Jag råkar tycka att det är galet kul att laga mat, sätta ihop smaker, experimentera med nya ingredienser, handla nya oljor och för mig okända grönsaker. Jag kräver dock inte att andra ska göra det.

När jag och J var i Frankrike i somras köpte vi några spännande flaskor med Creme de balsamique. Tror jag att det stavas. Jättegoda smaker i plastflaskor, att droppa över exempelvis sallader eller glass. Den med koriandersmak har vi använt till tomatsallad när vi lagar indiskt, den med tonkaböna har vi haft till god chokladglass. 

Om fyra veckor åker jag och yngsta dottern, lilla B, till London. Då ska vi äta på spännande ställen. Vi har fått tips av @scandelights (hittas på Instagram) om en indisk restaurang som heter Dishoom. Sedan blir det ett besök i Chinatown för att pröva Dimsum och annan ”riktig” kinamat.

För er som planerar en londonresa snart kan jag också tipsa om Proseccohouse där jag var i februari, förra gången jag var i London. Mycket trevligt ställe med intresserad personal och gott bubbel med variation på både smaker och priser. Note to self: dra inte i röda snöret på toaletten. Det är ett larm. (Jag tänker inte avslöja VEM som drog i det). 

Nu ska jag dricka ur mitt kaffe och fixa i för dagens Pride-tåg. Jag ska gå i ledet i avdelningen ”Stolta föräldrar”. Jag får alltid en tår i ögat och en klump i magen när jag går där. En klump av kärlek mellan alla oss som vill väl och verkar för det. Mer älsk och mindre hat. 

Lucka tjugotre i 2015 års bloggkalender Julefrid

Natten kryper på och ännu ett inlägg publiceras strax före midnatt. Jag har snott som en rem i dag men utan att känna av stressen inför julen. Ja, det har varit mycket att göra men inte utan glädje. Vi har haft J:s pojkar här på fika och annat gott som en lillejulafton, eftersom de ska fira jul med sin mamma i morgon. Våra allra finaste grannar har varit här och jag och F fällde en tår för vår vänskap i varandras armar.

Jag och kära mor har varit i stan och hälsat på hemma hos lilla B i hennes fina och mysiga lägenhet. Där fick vi också god fika och en stund i hennes gammaldags kök med vedspisen i synfältet. Så fint.

Jag vet inte hur det är med er men kvällen före julafton tenderar alltid att bli aktiv för min del. Mycket ska bli klart i sista stund men framåt elvatiden saktar allt ner och det är dags att sätta sig en stund innan sängen lockar. På min fot vilar en trött gammal hund och på bordet står en godisskål. Ute lyser fullmånen med full kraft och på TVn sjunger Peter Jöback. Jag är lyckligt lottad som har det så bra.

Var snälla mot varandra i dessa tider. Se till att inte dricka en massa alkohol tillsammans med barnen (då menar jag inte ett glas vin, utan drickandet som gör en berusad och olämplig att ta hand om barn) och var inte rädd för att servera alkoholfritt alternativ. Jag dricker t.ex. gärna alkoholfri öl. Gott och huvudet hänger med bättre. Dessutom är fulla vuxna skrämmande för barn.

Gör er en fin jul. En jul med kärlek och samvaro. En jul utan bråk och tjafs. En varm och kärleksfull jul önskar jag er alla.

Mitt hjärta!

Den här fina lilla kärleksförklaringen brukar jag titta på när jag känner mig som en mamma som inte räcker till (ganska ofta). Tydligen räcker det att göra så gott man kan!

Mitt hjärta svämmar över när jag läser detta. Stora F gav mig den i februari, och jag ska rama in den. <3