En hobby. Används det ordet längre? Det låter lite sjuttiotal när jag säger det högt för mig själv. Lite gammaldags på nåt sätt. Kanske beroende på att tiderna har förändrats. I dag är det inte lika stor skillnad mellan arbete och fritid, är min analys. Det är mer självklart att alla människor ska ha ett liv där deras intressen ingår, utan att anses som lyx. Vi ”förverkligar” oss själva...
När jag som barn hade brevvänner, skulle man ange vilka hobbies man hade. Mina var så klart ”hästar, hundar, böcker, kompisar och att pennfajtas”. Jo, för då skrev man brev med penna på vanligt papper. Eller, om man hade råd, på fint brevpapper med svagt tryck av hästar som galopperade mot nån solnedgång. Jag hade typ tio brevvänner och minns, konstigt nog, namnet på flera av dem trots att vi aldrig träffades. Ylva i Kolbäck, Merja i Helsingfors och Wellington i Kenya nånstans.
Numera är mina hobbies ungefär desamma med några tillägg. Fast jag skriver inte så många brev längre. Men vykort skickar jag faktiskt. Dessutom kan jag lägga till matlagning, trädgårdsarbete och resor på min intresselista.
Ofta får jag nästan be om ursäkt för att jag är så intresserad av matlagning. Kommentaren ”Ja dig vågar man ju inte bjuda hem på middag” har jag hört mer än en gång. Jag kan både förstå det och samtidigt inte. Jag råkar tycka att det är galet kul att laga mat, sätta ihop smaker, experimentera med nya ingredienser, handla nya oljor och för mig okända grönsaker. Jag kräver dock inte att andra ska göra det.
När jag och J var i Frankrike i somras köpte vi några spännande flaskor med Creme de balsamique. Tror jag att det stavas. Jättegoda smaker i plastflaskor, att droppa över exempelvis sallader eller glass. Den med koriandersmak har vi använt till tomatsallad när vi lagar indiskt, den med tonkaböna har vi haft till god chokladglass.
Om fyra veckor åker jag och yngsta dottern, lilla B, till London. Då ska vi äta på spännande ställen. Vi har fått tips av @scandelights (hittas på Instagram) om en indisk restaurang som heter Dishoom. Sedan blir det ett besök i Chinatown för att pröva Dimsum och annan ”riktig” kinamat.
För er som planerar en londonresa snart kan jag också tipsa om Proseccohouse där jag var i februari, förra gången jag var i London. Mycket trevligt ställe med intresserad personal och gott bubbel med variation på både smaker och priser. Note to self: dra inte i röda snöret på toaletten. Det är ett larm. (Jag tänker inte avslöja VEM som drog i det).
Nu ska jag dricka ur mitt kaffe och fixa i för dagens Pride-tåg. Jag ska gå i ledet i avdelningen ”Stolta föräldrar”. Jag får alltid en tår i ögat och en klump i magen när jag går där. En klump av kärlek mellan alla oss som vill väl och verkar för det. Mer älsk och mindre hat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar