Vilken maträtt är du?

Ibland funderar jag på människors utstrålning. Vissa vill synas och kan bara inte passera obemärkta. Färgstarka, högljudda eller karismatiska människor. Andra vill helst slippa synas. De är lite mer beige, försiktiga och kanske lite tystlåtna. Givetvis kan det skilja sig ganska mycket åt hur man är i olika sammanhang. Några blommar upp mer i säkra och kända situationer. Andra verkar säkra överallt. Jag tror att ni förstår vad jag menar.

Eftersom jag ofta funderar på mat har jag funderat på vilken maträtt jag skulle vara, om jag var en rätt. Kalops? Flygande Jakob? Kålpudding? Helst skulle jag väl vilja vara en fräsch och färgstark sallad, full av nyttigheter. Jag menar – vem vill vara en aladåb a la sjuttiotal? Dallrande och onyttig… Jag skulle vilja vara en köttgryta. En kycklinggryta kanske, full av grönsaker och god, färsk kyckling. Inte för stark men inte för mesig heller. Vildris till. Jag känner mig som en sån gryta. Fast det kan ju växla. På gymmet i tisdags var jag mer som aladåben, jodå. Mycket daller i maskinerna.

Aladåben själv!

Jag har börjat tänka på det där på sista tiden. En granne som brukar passera min trädgård har alltid beige kläder. Han hälsar försynt och går liksom försynt. Promenerar försiktigt förbi. Som om han försöker vara osynlig. Ett hastigt hej, så går han och hans beige dvärgpudel förbi. Hunden skäller aldrig. Den går också försynt på nåt vis. Om den här mannen var en maträtt - vilken rätt skulle han vara då? Kokt kött med en snäll sås, kokt potatis och kanske några mjukkokta morötter. Gott men snällt. Inget man minns direkt men gott på sitt sätt och sånt man äter utan att fundera över.

En annan granne är lång och färgstark. Hon syns och hörs på ett härligt sätt. Jag tror att hon är en kryddig och färgstark lammgryta. Smaker som blommar i munnen. Smaklökarna hoppar av glädje. En libanesisk fröjd!

Bakelser virkade av marsipanprinsessan

En släkting till mig är definitivt en prinsessbakelse. Klädd med rosa marsipan och ett innehåll som får en att vilja ha mer. Klassiska smaker i en fin kombination. En marsipanprinsessa som alltid kommer att vara rätt. Gillas av de allra flesta. Hon är inte en rätt, utan mer en dessert. Något man längtar efter. 

Jag hoppas att jag har fått dig att fundera på vad du är för slags maträtt! Är du bruna bönor med fläsk eller mer åt raviolihållet? En spaghetti carbonara eller en Capricciosa? En daal eller en spenatsoppa? Lämna en kommentar – jag är nyfiken!

Här kommer ett recept på en härlig kycklinggryta - en sån som jag vill vara. Receptet är hämtat på fantastiska bloggen Mårtenssons kök, där matkonstnärerna Anki och Håkan huserar. Jag har själv besökt detta kök  och kan konstatera att köket är minst lika trevligt som det verkar. Ägarna är ÄNNU trevligare än de verkar, och det vill inte säga lite. Om dessa två vore en maträtt skulle de med all säkerhet vara något vackert, kryddigt, vitaminrikt och uppiggande.

Finaste Håkan och Anki! Bild från Mårtenssons blogg.

Kycklinggryta  2 port + matlåda

400 g kycklingfilé, i grytbitar
2 vitlöksklyftor, finhackade
salt och svartpeppar
2½ dl matlagningsgrädde
1 dl mjölk
1½ msk kycklingfond
ca ½ dl vatten
2 msk kinesisk soja
1-2 tsk sambal oelek
1-2 msk flytande honung
½ citron, rivet skal och pressad saft
1 tetrapak á 230 g kikärtor, avsköljda
färsk babyspenat
maizenaredning

Bryn kycklingbitarna i en djup stekpanna, tillsätt vitlökshacket och bryn någon minut till. Häll i grädde, mjölk, fond, vatten, soja, sambal, honung och citronsaft. Låt grytan puttra under lock ca 10 minuter. Tillsätt kikärtorna och citronskalet i grytan, smaka av så du är nöjd med smakerna.

Rör i spenaten precis innan serveringen.