Gott slut och gott nytt 2016!

I dag är det nyårsafton, år 2015 års sista dag. I vårt land kommer det att fixas med humrar och oxfileer, smällas med champagnekorkar och skjutas raketer. På bilder ser man glada människor som skålar och glittrar. Några lägger upp badbilder från Thailand och de är minst lika glada.

Baksidan som ingen visar upp eller vill se är alla människor som fryser, de som måste tillbringa nyår med fulla föräldrar, de som sitter på akuten med skador av raketer och smällare, de som är ensamma och ledsna eller som är sjuka. 

Jag vill inte förta glädjen med att vara med vänner eller att äta gott. Men i allt detta är det bra med lite eftertanke som kanske manar till att hjälpa någon annan. Inte just i dag men kanske imorgon. Och andra dagar- De som fryser och svälter ser just ingen skillnad på vardag och helg.

Året som gick har varit ett bättre år än 2014, för mig. Jag har arbetat mycket och min familj har fått vara förhållandevis frisk. Båda mina barn har sysselsättning och trivs med det de gör. En av dem har träffat någon att hålla hårt i handen vilket glädjer mig mycket, mycket. Båda gör kloka och bra saker som gör mig oerhört stolt och rörd. Tar hand om människor som behöver det. Bryr sig på riktigt. 

Jag har en sambo som är snäll, fin, rolig och klok. Han finns där när det behövs och stöttar mig när det blåser hårt. Tack för det.

Min lilla hund hänger otroligt nog med än. Skruttig som tusan men glad och go. Jag är glad för varje dag jag får med honom nu.

Mina vänner och övrig familj finns för mig. Hur tacksam jag är för detta kan jag inte uttrycka. Jag älskar er alla och önskar ett gott nytt år till er. 

Nytt år igen - välkommen 2015!

Nytt år, nya föresatser. Jag tänker att det ska bli ett bra år på så sätt att jag ska försöka kräva lagom av mig själv. Inte för lite och inte för mycket utan precis så där mycket att jag orkar med allt utan att trilla ihop av trötthet. Det är så lätt att ge löften om att äta rätt, träna mer, röka mindre eller vad det nu kan vara. Efter det senaste årets vedermödor känner jag att det får vara med sådana löften. Jag lovar ingenting.

Veckan som kommer är en arbetsvecka med den trevliga egenheten att redan tisdagen är en röd dag. Så finurligt och bra! I morgon kväll är vi bortbjudna, jag och J, till kusin Vitamin som har utlovat vilt. Hjort vill jag minnas att hon sa och det brukar ju alltid vara gott. Min käre storebror kommer också, så jag längtar redan dit.

Jag och kusin Vitamin som de stränga skolfröknar vi är!

Annars är det en vanlig vecka skulle jag tro. Fullmånen lyser med kraft och jag vrider mig sömnlös nattetid. Ett elände är det med månljus men det är tur att det finns spännande böcker att läsa då gluggarna inte vill trilla ihop. Jag har precis läst ut Bea Uusmas bok omAndré-expeditionen och hennes besatthet över att få veta vad som egentligen hände de tre äventyrarna som hittades döda många år efter resan. 

Teorierna har varit många och Uusma drevs hårt av sin längtan att få veta. Hon reste flera gånger mot den plats där André och de andra hittades men fick egentligen inget vattentätt svar.  Det är spännande med människors längtan efter sanningen ibland. Läs den om ni gillar mysterier i verkligheten.

Ikväll ska jag läsa i en annan mysteriebok, nämligen Mystik på svenska slott: nutida spökupplevelser. Denna sköna bok fick jag i julklapp av lilla B och jag blev bara så glad. Det var inte en bok jag tidigare hade sett och därför extra kul att hon hittat så rätt. Boken handlar om sjutton svenska slott där människor upplevt oförklarliga saker och berättar om dem på ett vettigt sätt. Även den som tvivlar på ett liv efter detta kan fascineras av bokens historieskrivningar om de olika slotten. Ett hett boktips alltså!

Sist i dag länkar jag till Coops recept på Saltimbocca med kalvfärs. Detta åt vi igår och jag kan bara säga MUMS! Jag använde kalkonbacon och gjorde även balsamvinägerglacerade tomater till. Palt-koman var total!

Välkommen 2013!

Så här på nyårsdagens kväll, år 2013, står TVn på. Det är kungafamiljens år som visas och jag kan inte låta bli att få en tår i ögat när jag ser lilla prinsessan Estelle. Inte för att hon är sötare än andra barn men för att hennes föräldrar verkar så lyckliga över sitt barn. Som så många andra föräldrar intalar jag mig. Rojalist är jag inte, även om jag tycker att alternativet mest är ett jippo. Men strunt i det, nu är det nytt år och jag ser tillbaka på året som gått.

Mycket har hänt och det har varit bra och mindre bra saker. I familjen har vi haft en del sjukdom och tyvärr också en mycket kär släkting som gick bort nu i höst. Mycket älskad och mycket saknad är han.

Min lilla hund har varit ganska skraltig men hänger fortfarande med, trots att han är både sned och vind. Glad som sjutton är han och så länge han är det, får han stanna hos oss. Utan hund är jag en halv människa...

Mina älskade barn borde ha kommit allra först i inlägget, för de ju utan tvekan det viktigaste i mitt liv. Lilla B kommer att bli galen när hon ser att jag har lagt ut den här bilden för av någon anledning tycker hon att den är hemsk. Jag tycker dock om den och det är min blogg, hihi! Hon har lagt ut en förfärlig bild på Instagram på mig, så det här får bli min lilla hämnd... Lilla B tog studenten i maj och helt plötsligt hade jag inga små barn längre. Över sommaren flyttade hon för att jobba på en gård och stora F flyttade till Örebro nu under senhösten/vintern.

Tack mina fina tjejer för att ni alltid är så fina, så goa och för att ni är så kloka och bra människor. Jag är djupt tacksam!

Även J har hängt med. Han är en klippa och ibland undrar jag hur tiden har kunnat gå så fort? I mer än elva år har vi känt varandra nu, och jag hoppas att det fortsätter så. Planen är ju det och vi har så smått börjat leta gemensamt boende även om det ligger en bit framåt i tiden, inte minst beroende på våra barn som måste hitta egna fungerande boenden innan vi skaffar något gemensamt. Puss på dig, J!

Det är inte utan att det ska bli skönt den dagen vi har en lägenhet ihop och kan hitta på lite mer spontant än vi kan nu.

Lussekatten Lucia rymde i somras och var borta från sin oroliga matte, stora F, i flera dagar. Glädjen var stor när hon kom tillbaka och jag och stora F kunde lugnt ge oss ut på vår planerade cykelsemester i Danmark.

Jag insåg att jag inte är så ung som jag vill tro och mitt högra knä pajade ihop och gjorde mycket ondare än vad jag ville medge för stora F... Jag bet ihop och trampade med vänstern istället. Det dröjer nog innan hon ger sig ut på äventyr med gamla mamma igen...

Under hösten fick jag nytt uppdrag som innebar arbete på Göteborgs Utbildningsförvaltning. Det gav en massa nya kunskaper och jag fick två nya vänner som jag tycker så mycket om - Kina och Tina. Nu är uppdraget över och jag återgår till min vanliga skola på heltid. Det viktigaste jag lärt mig av det här är nog att jag har det väldigt bra på min egen skola. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan även om man ibland kan tro det.

Slutet av året blev en arbetssam period. Trots det lyckades jag pyssla lite i advent, som ju är min högtid framför julen. Godis och fina burkar att sälja och ge bort till nära och kära.

Nu är det dags att ta tag i sötsaksbehovet och plocka fram Nutrilett-påsarna istället för godispåsarna. Jag ska också öka träningen och försöka komma upp i förra årets frekvens, minst två pass i veckan, helst tre.


Jag vill tacka alla er som följer min blogg. Ni är ganska många även om det är få som väljer att kommentera. Det gör inget men jag är oerhört glad för alla fina kommentarer. Ni gör mitt bloggande värt varje minut jag lägger ner på det!