Välkommen 2013!

Så här på nyårsdagens kväll, år 2013, står TVn på. Det är kungafamiljens år som visas och jag kan inte låta bli att få en tår i ögat när jag ser lilla prinsessan Estelle. Inte för att hon är sötare än andra barn men för att hennes föräldrar verkar så lyckliga över sitt barn. Som så många andra föräldrar intalar jag mig. Rojalist är jag inte, även om jag tycker att alternativet mest är ett jippo. Men strunt i det, nu är det nytt år och jag ser tillbaka på året som gått.

Mycket har hänt och det har varit bra och mindre bra saker. I familjen har vi haft en del sjukdom och tyvärr också en mycket kär släkting som gick bort nu i höst. Mycket älskad och mycket saknad är han.

Min lilla hund har varit ganska skraltig men hänger fortfarande med, trots att han är både sned och vind. Glad som sjutton är han och så länge han är det, får han stanna hos oss. Utan hund är jag en halv människa...

Mina älskade barn borde ha kommit allra först i inlägget, för de ju utan tvekan det viktigaste i mitt liv. Lilla B kommer att bli galen när hon ser att jag har lagt ut den här bilden för av någon anledning tycker hon att den är hemsk. Jag tycker dock om den och det är min blogg, hihi! Hon har lagt ut en förfärlig bild på Instagram på mig, så det här får bli min lilla hämnd... Lilla B tog studenten i maj och helt plötsligt hade jag inga små barn längre. Över sommaren flyttade hon för att jobba på en gård och stora F flyttade till Örebro nu under senhösten/vintern.

Tack mina fina tjejer för att ni alltid är så fina, så goa och för att ni är så kloka och bra människor. Jag är djupt tacksam!

Även J har hängt med. Han är en klippa och ibland undrar jag hur tiden har kunnat gå så fort? I mer än elva år har vi känt varandra nu, och jag hoppas att det fortsätter så. Planen är ju det och vi har så smått börjat leta gemensamt boende även om det ligger en bit framåt i tiden, inte minst beroende på våra barn som måste hitta egna fungerande boenden innan vi skaffar något gemensamt. Puss på dig, J!

Det är inte utan att det ska bli skönt den dagen vi har en lägenhet ihop och kan hitta på lite mer spontant än vi kan nu.

Lussekatten Lucia rymde i somras och var borta från sin oroliga matte, stora F, i flera dagar. Glädjen var stor när hon kom tillbaka och jag och stora F kunde lugnt ge oss ut på vår planerade cykelsemester i Danmark.

Jag insåg att jag inte är så ung som jag vill tro och mitt högra knä pajade ihop och gjorde mycket ondare än vad jag ville medge för stora F... Jag bet ihop och trampade med vänstern istället. Det dröjer nog innan hon ger sig ut på äventyr med gamla mamma igen...

Under hösten fick jag nytt uppdrag som innebar arbete på Göteborgs Utbildningsförvaltning. Det gav en massa nya kunskaper och jag fick två nya vänner som jag tycker så mycket om - Kina och Tina. Nu är uppdraget över och jag återgår till min vanliga skola på heltid. Det viktigaste jag lärt mig av det här är nog att jag har det väldigt bra på min egen skola. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan även om man ibland kan tro det.

Slutet av året blev en arbetssam period. Trots det lyckades jag pyssla lite i advent, som ju är min högtid framför julen. Godis och fina burkar att sälja och ge bort till nära och kära.

Nu är det dags att ta tag i sötsaksbehovet och plocka fram Nutrilett-påsarna istället för godispåsarna. Jag ska också öka träningen och försöka komma upp i förra årets frekvens, minst två pass i veckan, helst tre.


Jag vill tacka alla er som följer min blogg. Ni är ganska många även om det är få som väljer att kommentera. Det gör inget men jag är oerhört glad för alla fina kommentarer. Ni gör mitt bloggande värt varje minut jag lägger ner på det!