Egna morötter är de bästa

Som barn åt jag sällan köpta morötter. Morfar odlade för tre hushåll, och det var först fram på vårkanten som det sinade i jordkällaren på Ekdala. Då möjligen köpte mamma morötter när hon veckohandlade hos Konsum.

De allra första morötterna är de allra bästa. Späda och doftande ger de med sig när man drar i dess blast. Växer de i bra jord räcker det med att torka av dem mot gräset eller sina byxor innan man knaprar i sig dem. Den smaken glömmer jag aldrig!

Våra morötter har i år växt sig riktigt fina och få är de som böjt sig eller stannat i växten. Lila, gula, vita och orange har de prytt vårt middagsbord och glatt våra gommar. Nu är det bara ett fåtal kvar och de ska njutas med omsorg. Egenodlade gör jag sällan något med utan äter mycket lättkokta med smör och kanske lite örtkryddor och salt.

Min matlagningsidol, Monika Ahlberg, har ett finfint recept på morotssoppa som jag tycker att ni ska pröva. Kanske lite tidigt för soppor ännu men som det har blåst, regnat och ruskat den senaste veckan är inte soppornas tid långt borta.

Morotssoppa 
av Monika Ahlberg

7-8  morötter (knappt 1 kg)

1  röd lök

2 msk smör till grytan

1 l grönsaksbuljong

1,5 tsk torkad dragon

2 dl vispgrädde (matlagningsgrädde för smalare soppa)

flingsalt och nymalen vitpeppar

färsk dragon till dekoration

Skala (om det behövs) och skiva morötterna. Finhacka rödlöken och stek den mjuk utan att den får färg. Häll buljong, morötter och torkad dragon på löken. Koka upp och sjud i 15 minuter.

Mixa med stavmixer eller i en mixer till slät konsistens. Kom ihåg att om du mixar i en separat mixer måste allt vara svalt – annars utvidgar vätskan sig och du får soppa på dig och på väggarna. Tro mig, jag har provat!

Krydda med salt och vitpeppar. Servera soppan och garnera med färsk dragon.

Korvsoppa - godare än det låter

Igår lagade jag en snabb och lätt vardagsfavorit till mig och J. Denna värmande soppa brukade jag ofta laga när barnen var yngre och min fantasi var noll, liksom plånbokens innehåll. När jag satt och kikade i Monika Albergs nya kokbok upptäckte jag att hon har en soppa som nästan på pricken liknar min. Dessutom serverade hon precis det tillbehör som jag gjorde igår - senapscreme.

Äter man vegomat kan man bara byta korven mot vegetarisk eller vegansk. Man kan även byta den mot vita bönor, utan tomatsås. I princip kan man ta vad man har, särskilt om kassan är skral och kylskåpet tomt. Paprika, purjolök, kålrot osv. passar lika fint i soppan.

Korvsoppa för frusna

5 potatisar (ca 400 g)
2 morötter
1 gul lök
1/2 rotselleri
1 msk tomatpuré
1 tsk parikapulver
1/2 tsk torkad timjan
2 lagerblad
1 l vatten
2 grönsaksbuljongtärningar
korv efter behag, kanske 1/3 falukorv med hög kötthalt
svartpeppar

Skala och tärna rötterna i lika stora bitar. Små eller stora. Skär löken i skivor. Skiva korven eller skär den i lagoma bitar. Koka upp buljongen och lägg ner lagerblad, löken och rötterna i den. Krydda med tomatpuré, paprikapulver, timjan och svartpeppar. Låt småkoka tills rötterna är nätt och jämnt mjuka.

Lägg ner korven i grytan och smaka av med peppar och salt om så behövs.


Senapscreme

1 burk creme fraiche eller matlagningsyoghurt
2 msk grovkornig senap
1 tsk honung

Blanda ingredienserna till cremen och låt stå en kvart för att låta smakerna blanda sig. Servera cremen tillsammans med ett gott bröd till soppan.

Om att motstå frestelser...

I kväll har jag lagat saffranstryffel, lakritskola och kardemummatryffel. Jag har smakat på en kola och en tryffel. Veckan som kommer blir det hårda pix - jag har problem med att knäppa jeansen... Tre kilo måste bort! Så nu har jag inhandlat ett Nutrilettkit med allehanda godsaker (hrm) som ska ersätta måltider. Jag har lovat mig själv att få äta soppa på kvällarna, för annars svimmar jag. Det är okej att fasta en vecka när det är lugnt på jobbet men just nu är det bara FÖR mycket och då orkar jag inte.

Ikväll åt jag och lilla B en thailändsk kokossoppa som i ursprungsreceptet är helt vegetarisk. Jag lade till en stor kycklingfilé för att den skulle bli lite mer mättande, då jag inte hade något bröd till. Receptet är hämtat ur en bok som jag fick av min käre far för några år sedan. Vegetarisk mat från Thailand heter den och är skriven av Kirsten Skaarup och Richard Gilmore. Jag gillar thailändsk mat och lagar det gärna då och då.

Så här blev min variant av soppan:

Kokossoppa från Koh Samui

1 msk finhackat citrongräs
2 msk olivolja
2 1/2 dl kokosmjölk
100 g morötter
100 g broccoli
10 cm purjolök (det vita)
100 g vitkål
1 röd chili
2 tsk råsocker
1 stor kycklingfilé
1/2 l grönsaksbuljong
1 tsk kaffir limeblad
1 tsk torkad koriander
1 msk sötsur chilisås
1 msk soja
100 g kokta risnudlar

Strimla alla grönsaker mycket fint. Lägg dem i kokosmjölken som du kokat upp medan du strimlade grönsakerna. Låt koka 5 minuter. Tillsätt buljong, socker, limeblad, soja, chili, sötsur sås och koka upp igen. Strimla kycklingfilén och lägg den i kastrullen.Koka i ca tio minuter till. Strö över koriandern och servera med risnudlar som var och en får lägga i sin egen sopptallrik.

Lilla B hade ytterligare chilisås till medan jag kryddade med lite mer koriander. Var och en efter sin smak.

Tryfflarna ligger i frysen inför mitt glöggmingel om ett par veckor. Jag har så fullt upp nu att jag måste börja i tid. Recept kommer - jag lovar!

Koka soppa på en spik

När jag var liten tyckte jag mycket om folksagan "Koka soppa på en spik". Jag tyckte att det var så himla finurligt av luffaren att lura fram alla grönsakerna från den snåla bondmoran. Soppan blev ju riktigt god, trots att den bara var kokad på en spik... Själv är jag inte så bra på spiksoppa, men jag ligger gärna på min spikmatta en stund då och då. Den gör att blodet rusar till i mina trötta muskler så att min värk i nacke och ena axeln släpper taget. Pröva detta om ni inte redan har gjort det!

Älskade mat redan som liten...

En annan soppa som jag har ljuva minnen av är Sagosoppan jag åt som liten. Smaka på ordet! "Saaagosoppa". Den var rosa och smakade svagt av kanel och äpple. Den var sagolikt god och jag kunde äta hur mycket som helst av den. De små hårda grynen blev geléartade som mycket, mycket små maneter och halkade omkring så trevligt i munnen när man åt soppan. Har ni ätit detta någon gång?

Här är ett förslag till hur man kan laga den. Grynen brukar finnas i danska mataffärer; jag vet faktiskt inte om de finns här hemma i Sverige.

Sagosoppa

1 dl sagogryn
1 kanelstång
1 liter vatten
1 1/2 dl saft

Häll allt i en kastrull och koka upp. Koka på låg värme i ungefär sju minuter (läs på påsen hur länge grynen måste koka). Låt soppan bli riktigt kall och fiska upp kanelstången innan du serverar den, gärna i fina tekoppar. 

Bild: www.odla.se

Jag lovar mig själv varje höst att jag ska bli bättre på att baka bröd och att laga olika soppor till middag. I år är väl första gången som jag har lyckats någorlunda. Brödet blir bättre och bättre och sopporna varieras allt mer. Köttfärssoppa är min snabba vardagsfavorit medan lax- och skaldjurssoppa är lite mer helgmat. Gärna med vitlöksbröd till. Grönkålssoppa är också fantastisk gott och rena vitaminkicken! Gärna med en ägghalva simmande i det gröna. Det ska jag laga till middag i morgon kväll, fast först blir det så klart en kanelbulle... Till eftermiddagsfikat alltså; inte före maten.

Köttfärssoppa brukade jag och mina gymnasiekompisar laga tillsammans när vi var hemma hos Maria, som bodde mitt i den lilla stad där jag växte upp. Hennes styvpappa var advokat och de hade en tjusig gammal våning på stans gågata. Vi pepprade soppan duktigt  och slevade i oss tallrik efter tallrik. Fnissade och pratade om kärlek, skolan, kärlek och ja... möjligen också kläder. Min gymnasietid var inte någon tid för analys eller djupsinne hos mig. Men soppa lagade jag.

Som språklärare finns det en del att fundera på när det gäller ordet "soppa". Man brukar ju säga att "det var en jäkla soppa" när något trasslat till sig. I detta uttryck är ordet inte förknippat med något positivt precis. Man kan också säga att något är "soppigt" när det är oreda och stökigt. Inte heller detta något särskilt positivt. Jag vet inte om det kan ha att göra med att soppa förr var fattigmansmat till stor del? Man fick ta det man hade och lägga i vattnet. Hade man tur fanns det mycket att lägga i men det var ju oftast de sämsta bitarna och rotfrukterna som lades i soppan. Numera finns det gott om festliga soppor med nog så dyra ingredienser. Men det viktigaste är att en soppa är god. Gärna ene värmande på vintern ochn  svalkande under den varma årstiden (om än så kort).

Vilken är er favoritsoppa?