Koka soppa på en spik

När jag var liten tyckte jag mycket om folksagan "Koka soppa på en spik". Jag tyckte att det var så himla finurligt av luffaren att lura fram alla grönsakerna från den snåla bondmoran. Soppan blev ju riktigt god, trots att den bara var kokad på en spik... Själv är jag inte så bra på spiksoppa, men jag ligger gärna på min spikmatta en stund då och då. Den gör att blodet rusar till i mina trötta muskler så att min värk i nacke och ena axeln släpper taget. Pröva detta om ni inte redan har gjort det!

Älskade mat redan som liten...

En annan soppa som jag har ljuva minnen av är Sagosoppan jag åt som liten. Smaka på ordet! "Saaagosoppa". Den var rosa och smakade svagt av kanel och äpple. Den var sagolikt god och jag kunde äta hur mycket som helst av den. De små hårda grynen blev geléartade som mycket, mycket små maneter och halkade omkring så trevligt i munnen när man åt soppan. Har ni ätit detta någon gång?

Här är ett förslag till hur man kan laga den. Grynen brukar finnas i danska mataffärer; jag vet faktiskt inte om de finns här hemma i Sverige.

Sagosoppa

1 dl sagogryn
1 kanelstång
1 liter vatten
1 1/2 dl saft

Häll allt i en kastrull och koka upp. Koka på låg värme i ungefär sju minuter (läs på påsen hur länge grynen måste koka). Låt soppan bli riktigt kall och fiska upp kanelstången innan du serverar den, gärna i fina tekoppar. 

Bild: www.odla.se

Jag lovar mig själv varje höst att jag ska bli bättre på att baka bröd och att laga olika soppor till middag. I år är väl första gången som jag har lyckats någorlunda. Brödet blir bättre och bättre och sopporna varieras allt mer. Köttfärssoppa är min snabba vardagsfavorit medan lax- och skaldjurssoppa är lite mer helgmat. Gärna med vitlöksbröd till. Grönkålssoppa är också fantastisk gott och rena vitaminkicken! Gärna med en ägghalva simmande i det gröna. Det ska jag laga till middag i morgon kväll, fast först blir det så klart en kanelbulle... Till eftermiddagsfikat alltså; inte före maten.

Köttfärssoppa brukade jag och mina gymnasiekompisar laga tillsammans när vi var hemma hos Maria, som bodde mitt i den lilla stad där jag växte upp. Hennes styvpappa var advokat och de hade en tjusig gammal våning på stans gågata. Vi pepprade soppan duktigt  och slevade i oss tallrik efter tallrik. Fnissade och pratade om kärlek, skolan, kärlek och ja... möjligen också kläder. Min gymnasietid var inte någon tid för analys eller djupsinne hos mig. Men soppa lagade jag.

Som språklärare finns det en del att fundera på när det gäller ordet "soppa". Man brukar ju säga att "det var en jäkla soppa" när något trasslat till sig. I detta uttryck är ordet inte förknippat med något positivt precis. Man kan också säga att något är "soppigt" när det är oreda och stökigt. Inte heller detta något särskilt positivt. Jag vet inte om det kan ha att göra med att soppa förr var fattigmansmat till stor del? Man fick ta det man hade och lägga i vattnet. Hade man tur fanns det mycket att lägga i men det var ju oftast de sämsta bitarna och rotfrukterna som lades i soppan. Numera finns det gott om festliga soppor med nog så dyra ingredienser. Men det viktigaste är att en soppa är god. Gärna ene värmande på vintern ochn  svalkande under den varma årstiden (om än så kort).

Vilken är er favoritsoppa?