När jag reser står ofta matupplevelser i fokus. Visst är det fint med slott, parker och olika former av museibesök med fina saker eller byggnader att titta på. Fast det som lockar mig är matkulturen och den får gärna avnjutas i vackra omgivningar, helst med goda vänner. Det ger fantastiska minnen att tänka på och glädjas åt i efterhand.
Ibland är det roliga minnen som första gången jag och J var i London tillsammans. Vi anlände sent på kvällen och var vrålhungriga när vi äntligen tagit oss till Oxford street. Indiskt är ju alltid en hit på de brittiska öarna så vi slank in på en indier som såg trevlig ut. De upplyste oss om att de snart stängde men då vi lovat dem att äta upp vår mat fort och lätt, serverade de oss.
J beställde samma som jag, vilket i efterhand visade sig vara något överilat då han inte var så van vid stark mat. Till och med jag var lite andfådd av den Vindaloo som serverades i sedvanliga skålar av metall. J svettades så att det rann från hans panna och vi skrattade åt detta minne länge efteråt.
Ett annat fint matminne är från Edinburgh där jag fick äta i Jamie Olivers restaurang första gången (men inte sista). God god pasta åt jag så klart med mortadella och annat som jag glömt. Min fina mamma var med på resan och hängde med bra trots sin ålder.
Eller som den gången J prövade att äta ostron med fantastiska vännerna Mårtensson från Ystad. Vi var i Helsingborg och fröjdade oss några dagar och hade beställt bord på omtalade Kol. Vi åt och drack och minnet från den måltiden är egentligen inte vad vi åt, utan all den kärlek som en kan känna till sina vänner. God mat är fantastiskt men att dela den med några som bor i ens hjärta så fullt ut; det är stort.
Om två dagar är det dags igen! Vi ska äntligen, efter alldeles för lång tids väntorka, träffa dessa underbara två och denna gång i hufvudstaden. I våras blev det av olika skäl inställt men nu... Som vi har längtat. Jag ser fram emot att babbla, bubbla, promenera, kramas, skratta, kanske gråta lite, shoppa, äta och praaaaaata. Pelker och Melker ska med men vilka de är vet bara jag och Anki...
Vi har planer på Fotografiska muséet, Eataly, Griffins, Un Poco, ABBA-muséet och mycket mer. kanske lyckas vi köa oss fram till Mr Cake också, vi får se. Rapport kommer här senare.
Visar inlägg med etikett stockholm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stockholm. Visa alla inlägg
torsdag 25 oktober 2018
torsdag 19 april 2018
Un poco - en upplevelse
April har passerat sin mitt och våren är här, om än fortfarande ganska kylslagen. Vintern har varit snöfattig här i södra Sverige men ack så kall och slitsam. Människor är liksom genomfrusna in i märgen och upptinandet går långsamt. Längtan efter solen och värmen som går in "på riktigt" är så stor att längtet nästan inte ryms i våra hjärtan.
Mars månad var en månad då jag var mer borta än hemma kändes det som. Restaurangbesöken var många och jag bodde på hotell i Stockholm en helg. En annan helg bodde jag hos mamma, vilket är lika bra som vilket hotell som helst. Bättre.
Helgen i Stockholm skulle vi ha spenderat med vänner från Ystad, de eminenta Mårtenssons med bloggen Mårtenssons kök. Tyvärr fick de förhinder, men vi åkte ändå. Saknaden var stor men vi hade ändå några bra stunder i hufvudstaden. Jag vill gärna tipsa om en restaurang som vi besökte för första gången, men inte sista.
Un Poco ligger på Karlavägen 28 i Stockholm, och har italiensk inriktning. Jag hade hört talas om deras berömda tryffelmakaroner och bestämde mig för att pröva dem. Denna rätt fanns som ett av inslagen på restaurangens avsmakningsmenyer, så en sådan fick det bli. Min sambo, J, beställde en likadan meny. Det fick bli den lilla, och tur var väl det för vi åt oss proppmätta.
Från första stund blev vi oerhört väl mottagna av personalen. Menyn presenterades och dryck föreslogs. Vi var förväntansfulla, vilket alltid kan orsaka besvikelse när det gäller uppfyllelsen. Men vi behövde inte vara oroliga. In kom rätt efter rätt, och aldrig har det väl känts så rätt! Små konstverk av mat bars in, med en muntlig presentation som höjde förväntningarna. Tonfisk som sotats varsamt serverades med yuzu, jalpeno och tryffelvinägrett. Burrata som smekte våra gommar till stor lycka med sina sockerstekta tomater till. Tryffelrisotto med sparris och en gammal parmesan som lyfte oss till Nirvana, snudd på. Så de stuvade makaronerna som var al dente intill perfektion.
Det absolut godaste på hela menyn var dock en ricottafylld ravioli mezzaluna med brynt salviasmör och en krossad mandelkaka ovanpå. Alltså, det var en religiös upplevelse - jag lovar!
Jag orkar inte beskriva allt annat vi åt, men efter all mat petade jag ner en kula mycket syrlig citronsorbet, lite Limoncello för matsmältningens skull (bland annat) medan sambon intog kaffe och Grappa. Vinet var perfekt till maten, brödet färskt och nybakat, smöret nyvispat...
Jag fattar inte att man kan äta så bra mat till så bra pris!!! Vi vacklade därifrån så nöjda att vi mest småflinade hela vägen till hotellet, under suckar och stönanden då vi anropade herren en och annan gång, fast vi normalt sett inte är så religiösa av oss. (Typ: herreguuuud så gott!)
Beställ bord på Un Poco om ni är i Stockholm. Annars missar ni något på riktigt.
Och Mårtenssons - nästa gång åker vi dit med er! <3 <3 <3
P.S. Vi var på Eataly ett par gånger också, men det får bli ett annat inlägg... D.S.
Mars månad var en månad då jag var mer borta än hemma kändes det som. Restaurangbesöken var många och jag bodde på hotell i Stockholm en helg. En annan helg bodde jag hos mamma, vilket är lika bra som vilket hotell som helst. Bättre.
Helgen i Stockholm skulle vi ha spenderat med vänner från Ystad, de eminenta Mårtenssons med bloggen Mårtenssons kök. Tyvärr fick de förhinder, men vi åkte ändå. Saknaden var stor men vi hade ändå några bra stunder i hufvudstaden. Jag vill gärna tipsa om en restaurang som vi besökte för första gången, men inte sista.
Un Poco ligger på Karlavägen 28 i Stockholm, och har italiensk inriktning. Jag hade hört talas om deras berömda tryffelmakaroner och bestämde mig för att pröva dem. Denna rätt fanns som ett av inslagen på restaurangens avsmakningsmenyer, så en sådan fick det bli. Min sambo, J, beställde en likadan meny. Det fick bli den lilla, och tur var väl det för vi åt oss proppmätta.
Från första stund blev vi oerhört väl mottagna av personalen. Menyn presenterades och dryck föreslogs. Vi var förväntansfulla, vilket alltid kan orsaka besvikelse när det gäller uppfyllelsen. Men vi behövde inte vara oroliga. In kom rätt efter rätt, och aldrig har det väl känts så rätt! Små konstverk av mat bars in, med en muntlig presentation som höjde förväntningarna. Tonfisk som sotats varsamt serverades med yuzu, jalpeno och tryffelvinägrett. Burrata som smekte våra gommar till stor lycka med sina sockerstekta tomater till. Tryffelrisotto med sparris och en gammal parmesan som lyfte oss till Nirvana, snudd på. Så de stuvade makaronerna som var al dente intill perfektion.
![]() |
| Ravioli mezzaluna med ricotta, brynt salviasmör och mandel |
Jag orkar inte beskriva allt annat vi åt, men efter all mat petade jag ner en kula mycket syrlig citronsorbet, lite Limoncello för matsmältningens skull (bland annat) medan sambon intog kaffe och Grappa. Vinet var perfekt till maten, brödet färskt och nybakat, smöret nyvispat...
Jag fattar inte att man kan äta så bra mat till så bra pris!!! Vi vacklade därifrån så nöjda att vi mest småflinade hela vägen till hotellet, under suckar och stönanden då vi anropade herren en och annan gång, fast vi normalt sett inte är så religiösa av oss. (Typ: herreguuuud så gott!)
Beställ bord på Un Poco om ni är i Stockholm. Annars missar ni något på riktigt.
Och Mårtenssons - nästa gång åker vi dit med er! <3 <3 <3
P.S. Vi var på Eataly ett par gånger också, men det får bli ett annat inlägg... D.S.
Etiketter:
avsmakningsmeny,
god mat,
italienskt,
matporr,
Pasta,
restaurangtips,
stockholm,
un poco
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
