torsdag 19 april 2018

Un poco - en upplevelse

April har passerat sin mitt och våren är här, om än fortfarande ganska kylslagen. Vintern har varit snöfattig här i södra Sverige men ack så kall och slitsam. Människor är liksom genomfrusna in i märgen och upptinandet går långsamt. Längtan efter solen och värmen som går in "på riktigt" är så stor att längtet nästan inte ryms i våra hjärtan.

Mars månad var en månad då jag var mer borta än hemma kändes det som. Restaurangbesöken var många och jag bodde på hotell i Stockholm en helg. En annan helg bodde jag hos mamma, vilket är lika bra som vilket hotell som helst. Bättre.

Helgen i Stockholm skulle vi ha spenderat med vänner från Ystad, de eminenta Mårtenssons med bloggen Mårtenssons kök. Tyvärr fick de förhinder, men vi åkte ändå. Saknaden var stor men vi hade ändå några bra stunder i hufvudstaden. Jag vill gärna tipsa om en restaurang som vi besökte för första gången, men inte sista.

Un Poco ligger på Karlavägen 28 i Stockholm, och har italiensk inriktning. Jag hade hört talas om deras berömda tryffelmakaroner och bestämde mig för att pröva dem. Denna rätt fanns som ett av inslagen på restaurangens avsmakningsmenyer, så en sådan fick det bli. Min sambo, J, beställde en likadan meny. Det fick bli den lilla, och tur var väl det för vi åt oss proppmätta.

Från första stund blev vi oerhört väl mottagna av personalen. Menyn presenterades och dryck föreslogs. Vi var förväntansfulla, vilket alltid kan orsaka besvikelse när det gäller uppfyllelsen. Men vi behövde inte vara oroliga. In kom rätt efter rätt, och aldrig har det väl känts så rätt! Små konstverk av mat bars in, med en muntlig presentation som höjde förväntningarna. Tonfisk som sotats varsamt serverades med yuzu, jalpeno och tryffelvinägrett. Burrata som smekte våra gommar till stor lycka med sina sockerstekta tomater till. Tryffelrisotto med sparris och en gammal parmesan som lyfte oss till Nirvana, snudd på. Så de stuvade makaronerna som var al dente intill perfektion.

Ravioli mezzaluna med ricotta, brynt salviasmör och mandel
Det absolut godaste på hela menyn var dock en ricottafylld ravioli mezzaluna med brynt salviasmör och en krossad mandelkaka ovanpå. Alltså, det var en religiös upplevelse - jag lovar!

Jag orkar inte beskriva allt annat vi åt, men efter all mat petade jag ner en kula mycket syrlig citronsorbet, lite Limoncello för matsmältningens skull (bland annat) medan sambon intog kaffe och Grappa. Vinet var perfekt till maten, brödet färskt och nybakat, smöret nyvispat...

Jag fattar inte att man kan äta så bra mat till så bra pris!!! Vi vacklade därifrån så nöjda att vi mest småflinade hela vägen till hotellet, under suckar och stönanden då vi anropade herren en och annan gång, fast vi normalt sett inte är så religiösa av oss. (Typ: herreguuuud så gott!)

Beställ bord på Un Poco om ni är i Stockholm. Annars missar ni något på riktigt.

Och Mårtenssons - nästa gång åker vi dit med er! <3 <3 <3

P.S. Vi var på Eataly ett par gånger också, men det får bli ett annat inlägg... D.S.

2 kommentarer:

  1. Absolut, det gör vi <3 <3 <3
    Un Poco är en upplevelse utöver det vanliga, helt fantastiskt och en av de mest otroliga matupplevelser vi haft någonsin! Vi pratar fortfarande om den...

    Pussar och kramar på er, snart blir det nya fina minnen skapade!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, snart är det ju Helsingborgshelg och den ser vi fram emot, så mycket att vi nästa förgås av längtan. Kram!

      Radera