Ny kudde

I söndags hittade jag den sötaste kudde jag sett på länge! HemTex, denna vanligtvis ganska beige och trista butik, hade tagit hem en kudde med ett motiv som passade mig bättre än bäst. Mitt hem är ganska grått, svart och beige, och frånsett köket är det mesta av min inredning ganska färglös. Jag tycker att heminredningsreportage med mycket färg kan vara piffiga men när det kommer till mig själv blir jag trött av för mycket färg på så väl inredning som kläder.

Tapeten bakom soffan är från Cole & son och den dag jag flyttar måste jag nog köpa ett par rullar av den tapeten och sätta upp i min nya lägenhet.

Kudden föreställer två franska bulldoggar, en som är väldigt lik min lille Goliat och en svartvit. Normalt sett gillar jag inte tryckta djurmotiv något vidare men den här var på pricken, både i färg och motiv. Det fanns även tallriksunderlägg i plast och jag köpte två mest för skojs skull. Tröttnar jag på dem kan jag alltid ha dem under hundarnas matskålar...

Fransk bulldogg är i mitt tycke en av de charmigaste hundraserna. Glad, busig, snäll, lätthanterlig och lagom i storlek. Nackdelarna är kanske att den är dyr (ca 20 000 för en bra hund), snarkar ofantligt högt och släpper ut en hel del gaser som kan få tapeterna att trilla ner, allra minst. Min lille Goliat är min stora kärlek på senare år. Han är en enormt rar och snäll liten hund som alltid gör sitt bästa. Som ensam valp i sin kull vande han sig vid att vara själv en del och därför är han kanske inte den mest sociala hund jag mött. Å andra sidan är vår andra hund översocial, och tjuter som en stucken gris när han tror att han ska bli lämnad ensam hemma.

Goliat kommer inte över stocken i skogen!

Nu vet jag att en del av mina läsare känner Goliat och någon har själv hund, men lämna gärna en kommentar. Vad gillar ni för hundraser? Eller är ni kattmänniskor? Berätta!

Jag passar även på att länka till fina bloggen http://www.hildashem.se/ där en mysig tävling pågår. Klicka er in där och lämna en kommentar så kan ni vinna finaste tavlan.

Onödiga köksprylar?

Finns det saker i ditt kök som du ibland funderar på att slänga? Maskiner eller verktyg som du inte använder? Porslin som du "borde slänga" men ändå behåller som hyllvärmare och tänker att du nog kommer att få användning av trots allt? Du är inte ensam. Alla har vi hyllvärmare i våra köksskåp som vi tvekar på att göra oss av med.

Själv samlar jag på elektriska köksmaskiner, trots att mitt kök är pyttelitet och saknar bra förvaringsmöjligheter. Riskokare, citruspress, chokladsmältare, äggkokare, tre olika matberedare, stavmixer, brödrost, elvisp, blender, soda stream, glassmaskin etc. De flesta använder jag faktiskt men äggkokaren går ju inte direkt varm. Min högt älskade fritös gick i graven i höstas vilket man kan se på två olika sätt. Bra - friterad mat är ohälsosam. Dåligt - friterad mat är god, inte minst hemgjorda pommes frites.

Jag längtar efter ett jättestort kök med massor av plats för mina apparater. Jag är nämligen övertygad om att en anledning att de inte används är att de står i sovrummet, längst in i köksöverskåpet eller under sängen. Vad tror ni läsare? Har ni några sådana där maskiner som ni har lite dåligt samvete över? Som ni "borde" göra er av med men inte riktigt vågar eftersom de var en present från moster Gullan, julen -81?

Jag har hittat en fantastisk hemsida med köksgrejer som jag bara VILL ha. Klicka här för att se själv: http://www.chefoco.com/ Man kan t.ex. köpa formar för att baka mustaschkakor! Vilken oumbärlig pryl. Eller en stämpel för att säkra att kakorna är hembakade.

Skärbräda med linjal är en annan pryl som kan te sig oumbärlig för den petige. Jag tänker på min J, hrm, som är hyfsat noggrann, för att inte säga petig, tralalala. Inte om ni frågar honom förstås... Men fint blir det när han gör något förstås!

För några veckor sedan vann jag en utlottning hos gulliga Sofia med bloggen http://sofiabakar.blogspot.com/ Jag vann tre supersöta matrusckor i vit plast, med förvaring inuti, precis som de där ryska gummorna man hade som liten.

På Chef o co kan man köpa dessa fina gummor som dessutom fungerar som måttsats med amerikanska cup-måttsystemet.

Jag har inte bestämt mig för om jag ska ha dem som förvaringsgummor eller måttgummor. Har ni några idéer på vad jag kan ha i dem?

Böcker är livet

För mig är böcker något av det viktigaste som finns. Inte bara för att jag arbetar som svensklärare utan för att böcker alltid haft en väldigt stor plats i mitt liv. Jag tycker om att läsa nästan hela tiden, och skulle gladeligen kunna spendera ett fletal timmar om dagen med en god bok.

Stora F skickade mig en härlig länk för ett tag sedan, med bilder som en bokälskare nog måste betrakta som rena pornografin. Klicka HÄR för att se själv! Jag drömmer om en lägenhet med ett bibliotek, fullt med böcker och en läsfåtölj med ett litet bord. Om jag ska ta ut svängarna ordentligt skulle det vara ett stort rum med en smal trappa upp till ett torn med läsplats. Ett torn med fönster upp mot stjärnhimlen och dämpad belysning.

Bild från http://www.yfronten.blogg.se/

Den här bilden visar ett hus som jag skulle kunna tänka mig i nödfall. Jag vill ju helst bo i lägenhet men ett hus som detta skulle möjligen kunna få mig på andra tankar...

Men åter till böckerna... Jag läser gärna deckare, vilket inte är helt rumsrent när man är språklärare. Man förväntas läsa Solsjenitsyn och Kafka och fundera på svåra ord. Jag är nog inte en svensklärare i så fall. För övrigt har jag allvarliga funderingar på att sluta arbeta som just svensklärare. Det är ett av de mest otacksamma jobb man kan ha. Men det ska jag inte fördjupa mig i här.

Just nu läser jag Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist. Det är en lite annorlunda historia. Den handlar om någon som mördar invandrarpojkar - det är så långt jag har kommit hittills. Boken är första delen i en triologi som enligt kritiker "sopar" banan med Stieg Larssons böcker.

Jag läser ofta deckare fast det anses som "dålig" läsning bland finkulturella. För mig är deckaren nog vad TV-serierna är för många andra - avkoppling. Jag vet ungefär vad som kommer att hända och måste inte engagera mig till tusen, utan blir lite skrämd och road av handling och karaktärer.

Mina favoriter är isländske Arnaldur Indridason och engelske Peter Robinson. Elisabeth George får också vara med på min topp-tre. Gillar du inte att läsa "vanliga" deckare kan dessa nog passa dig. Bra karaktärer, hållbar intrig och en trovärdig spänning.

Parallellt med deckaren läser jag också Kerstin Ekmans omskrivna "Grandfinal i skojarbranschen". Jag har laddat ner den på min I-pad, som jag avgudar. Det trodde jag inte när jag "fick den" på jobbet. Men den har allt. Jag slipper släpa på flera böcker, anteckningar och dator för att kunna nå Internet. Allt finns på min lilla padda!

Läser ni deckare, bloggvänner, eller är det förbjuden läsning som ni skäms för och ägnar er åt i smyg? Kommentera gärna inlägget!

Femte och sista matinspiratören

Nu är det ju säkert inte sista matinspiratören, men eftersom jag förut meddelat att jag skulle skriva om fem inspiratörer, så får detta bli femte och avslutande i den sviten i alla fall. Nummer fem är faktiskt två personer i en, dvs. två systrar som skrivit kokböcker tillsammans. Jag menar naturligtvis Lisa och Monica Eisenman som är författaren till böckerna Sommarens söta, vinterns söta, Två systrar söta osv. Deras senaste bok heter Mingelmat och handlar precis om det som titeln utlovar. Plockmat på olika sätt - något jag älskar.

Bild: Boken Vinterns söta, i min egen ägo

När jag var på Bokmässan i september förra året, var syrrorna där och gjorde reklam för sin bok. Om jag inte hade varit en så mesig person hade jag gått fram till dem och talat om hur mycket jag gillar deras böcker. Men jag vågade inte. Det känns som om man, i min ålder, är lite "star struck" om man talar om för sina "idoler" att man gillar dem.

Den enda kändis jag kom nära på mässan var Lasse Kronér, som stod i samma bokmonter som jag och spanade in barnböcker. Lilla B var lite arg efteråt och tyckte att jag skulle bett om en autograf. Kanske ville hon klistra in den i hans berömda bok "Åttio goda mackor", hahaha! Vi har den boken hemma och brukar skoja om att den nog inte sålts i så många exemplar. Inget ont om Lasse Kronér men det är kanske inte främst som kock jag ser honom...

Nåväl... Systrarna Eisenman är två kloka och vackra systrar som gör de mest underbara bak-kak-böcker. Recepten är gudomliga och bilderna får mig att drömma mig bort i kak-landet där husens väggar är av pepparkaka och fönstren av kristalliserat socker. I vaniljträden växer drömkakor och gruset på gångarna är non stop. I dammen simmar godisfiskar omkringi hallonsoda...  Ja, det är lätt att drömma sig bort.

Systrarna är födda i USA men har förutom amerikanskt påbrå, växt upp i Etiopien, Frankrike och Spanien. Och så lilla Sverige då - vilken tur för oss! De har drivit ett framgångsrikt café, som nu tyvärr är nedlagt, och skrivit åtskilliga kokböcker. Numera är de frilansande matskribenter och matkreatörer, vilket härligt yrke, va?!

Recepten är av olika svårighetsgrad och det finns något för alla smaker. Ni hittar deras hemsida HÄR!

Ett av mina favortirecept finns i boken Vinterns söta. Till och med min rektor går i spinn när jag bakar dessa kakor och tar med till jobbet. Nu får jag inte göra det eftersom det är nötförbud på alla skolor, men det HAR hänt att jag gjort det på något lov då alla elever är borta.

Om man själv inte har tid eller lust att baka kan man som på bilden ge bort ingredienserna i en fin burk med receptet vackert textat på en liten lapp. Perfekt gå-bort-present om ni frågar mig. Då kan den som får presenten baka när det passar henne eller honom. Bara tillsätt smör - du behöver inte fundera på om du har de andra ingredienserna hemma. Smart, va?

.

Alla bilder är inscannade ur boken Vinterns söta.

Pandoras ask... nästan

För något år sedan fick min kusin (Vitamin) lite saker av sin väninna, vars mamma gått bort. Den här fina asken tog hon hem för att ge till mig, snäll som hon är. Asken är fin bara att se på men om man öppnar den är den lite åt Pandora-hållet.

Det är en sy-ask komplett med trådrullar, som åker ut när man drar i en liten spak, och nålar m.m. bakom. Medge att den är ursöt!? Likt myten känner jag att den här asken symboliserar det hopp jag har om att någon gång uppbåda tålamod nog för att sy något.

I den grekiska mytologin, fick Pandora en ask som hemgift. När hennes man Epimetheus öppnade asken flög farsoter, plågor och hemsökelser ut över världen. Det enda han lyckades stänga inne var hoppet.

http://www.nrm.se/sv/meny/forskningochsamlingar/samlingar/skadedjursgruppenpremal/pandorasask.8902.html

Indiska stämplar

I början av januari kom min härliga kusin Vitamin hem från sin resa i Indien. Hon hade upplevt en massa spännande saker som alltid och givetvis hade hon med sig presenter hem till oss i familjen. Kusin Vitamin är en fantastisk kvinna som flyger och far runt vårt jordklot och snart har hon varit överallt. Nästan.

Jag fick jättefina stämplar till min scrapbooking! De är handgjorda och underdelen är av trä. De är lite stummare än vanliga stämplar som man köper här hemma, men jag lade papperet på ett lite sviktande underlag och då "tog" de bättre. Tänk vad roligt! Ingen annan svensk lär ha samma fina stämplar som jag.

Tänk vilket pilljobb någon har haft med att sitta och karva ut mönstret i den här stämpeln. Själv hade jag inte haft tålamod till hälften!

Pysselkväll med lilla B

I dag hittade jag en fantastiskt fin blogg - Hildas hem. Det är nog en av de mest inspirerande pysselbloggar jag träffat på. Hennes alster är så fina och har liksom extra allt. Kika in där om du vill inspireras och bara njuta av vackra bilder. Recept på goda kakor m.m. hittar du också.

Bild: www.hildashem.se

Mycket inspirerad av denna blogg tillverkade jag och lilla B lite fina tepåsar att ge bort till någon som vi tycker om. Först pillade vi bort pappersbiten på snöret och ersatte den med en ny dubbelvikt av scrapbookingpapper. Jag har en hel låda med rester som kommer väl till pass när jag göra sådana här saker.

På pappersbiten limmade vi en blomma, en bokstav eller lät den bara var en vacker pappersbit. Sedan stoppade vi tepåsarna i cellofanpåsar och gjorde en förslutning av papper som vi dubbelvek och häftade fast i påsens övre del.