Köttets lust... (Matminnen 3)

Fredag kväll är allt en riktigt trött kväll. Efter veckans jobb är jag oftast helt färdig och det känns när man sätter sig i soffan efter middagen och låter luften gå ur kroppen som en gammal sladdrig ballong ungefär.

Den här fredagen avslutades med friskvård med jobbet. Jag och idrottsläraren har dragit igång lite firskvårdsaktiviteter varannan fredag och den här veckan var det dags för skridskoåkning på Ruddalen mellan 15 och 16. Hjälp! Jag som inte kan åka griller! Alla de andra var otroligt duktiga och åkte som värsta hockeyproffsen. Modiga Maria utmanade alla grabbarna och var med på hockeymatch, medan jag kanade omkring längs sargen (som inte fanns) och åkte fritt. Typ.

Det var i alla fall kul och kinderna fick fina rosor med tanke på att det var -10 grader kallt. Efteråt var jag frusen och bokade faktiskt av spinningpasset på gymmet. Utsikten att cykla mig svettig och sedan cykla hem från gymmet i minst tio minus kändes inte så frestande...

Jag åkte hem och förberedde middagen istället. Det blev marinerad entrecote med chevrecreme och rödlökschutney. Jag äter inte nötkött så ofta men ibland kan jag inte låta bli. Om och när jag köper nöt blir det bra och goda köttbitar. Det får kosta lite när jag äter nöt eller lamm.

Receptet är hämtat från Tastleline i all hast innan jag stack till skridskobanan. Balsamvinäger är en underskattad krydda till både kött och kyckling.

Marinerad entrecôte med rödlökschutney och chèvrekräm

4 skiva(or) entrecôte, ca 180 g styck

1 msk sojasås

 2 msk flytande honung

 2 msk balsamvinäger

2 st vitlöksklyfta(or), rivna

 1 tsk flingsalt

 1 msk  färsk timjan, hackad

 0,5 dl rapsolja

flingsalt

svartpeppar, grovmalen

 Chèvrecrème

 200 gram chèvreost

1 dl crème fraiche

5 kruka(or)  färsk rosmarin

1 tsk flytande honung

Chutney

 3 st  rödlök(ar)

 1,5 msk rödvinsvinäger

2 msk flytande honung

2 dl vatten

1 tsk kryddnejlika, malen

 1 tsk salt

 1 krm svartpeppar

Tillagning

1. Blanda alla ingredienser till marinaden och häll i en plastpåse.
Lägg i köttet och låt det marinera i cirka 1 timme. Gör tillbehören under tiden.
2. Skär bort ytterhöljet och mosa chèvren och blanda med övriga ingredienser. Smaka av med lite salt och peppar. Låt vila i rumstemperatur, 3. Skala och skiva löken.
4. Blanda alla ingredienser i en kastrull och låt sjuda under lock på svag värme i cirka 20 min, löken ska vara mjuk och nästan all vätska inkokt.
5. Torka av köttbitarna lätt och grilla så de är rosaröda i mitten, cirka 2-3 minuter på var sida beroende på tjocklek. Salta och peppra.

Jag måste säga att det var galet gott! Till maten drack vi en Tapiz från 2008. En argentinsk reserva från 2008, 109 kronor på Systembolaget. 

Att tvingas och att "klökas"

I en av kommentarerna till mitt förra inlägg berättar barndomsvännen S att hon blev tvingad att äta potatis i skolans matsal. Ingen människa lär sig någonsin att tycka om mat man tvingas äta - det är min övertygelse. Om man vill vara säker på att ens barn ska avsky en maträtt eller ingrediens för resten av sitt liv är bästa sättet att tvinga denne att äta den.

När jag var fyra år hade jag en dagmamma som vi kan kalla för tant E i det här inlägget. Jag har egentligen inga andra minnen från min dagbarnstid än dåliga. Det betyder inte att allt var hemskt, men det kanske är de dåliga som bitit sig fast? Matminnet jag tänkte dela med er kommer från en måltid hos tant E.

En dag när min mamma kom för att hämta mig hos tant E, frågade hon så som föräldrar nästan alltid gör: "Vad fick ni att äta hos tant E i dag?" "Kroppkakor" svarade lilla jag. "Men, det var väl gott!?" sa min mor då. "Nä", svarade jag då, "jag klöktes!".

Det visade sig att tant E hade tvingat mig att äta dessa gråvita oformliga degbullar med fläsk inuti. Jag hade så klart kräkts upp dem. Vem kan äta under hot och tvång? Inte jag.

Kroppkakor är inget jag minns att vi fick till middag när jag var barn. Konstigt med tanke på att Blekinge och Öland är kroppkakans centrum i Sverige. Förmodligen berodde det på att min far inte heller tyckte om det, så mamma åt väl det hemma hos morfar och mormor skulle jag tro. Jag har bara en enda gång efter min (s)krä(c)kupplevelse hos tant E, smakat kroppkakor igen. Det var mamma som lagade till det när mina barn var små för att vi skulle få smaka. Jag minns att det var ganska menlöst, som kokt potatismos med fläsk inuti. Jag kan verligen inte förstå att det anses vara en sådan delikatess, men smaken är ju onekligen olika. Sedan tolv år tillbaka äter jag inte fläskkött så det lär aldrig bli några fler försök.

Om man googlar kroppkakor hittar man förklaringar som säger att kroppkakor är en sorts svenska potatisdumplings med fläsk och lök i. Till dem äter man smält smör eller vit sås. Lingon är ett givet tillbehör. Det finns dessutom två varianter - grå och vita. De grå anses godare eftersom det är mer jobb med dem då de görs av riven rå potatis. De vita görs sålunda av kokt potatis.

Här kommer ett recept på vita kroppkakor. Håll till godo och hoppas att jag inte skrämt er från att smaka!?

VITA KROPPKAKOR

12 st  potatis(ar), kalla, kokta

1 st  ägg

2 dl  vetemjöl

0,5 tsk  salt

Fyllning

300 gram  rimmat fläsk

2 st  gul lök(ar)

1 nypa(or)  kryddpepparkorn

per liter vatten till kokning

1,5 tsk  salt

12 st  potatis(ar), kalla, kokta 

1 st  ägg 

2 dl  vetemjöl 

0,5 tsk  salt  

Fyllning 

300 gram  rimmat fläsk 

2 st  gul lök(ar) 

1 nypa(or)  kryddpepparkorn 

per liter vatten till kokning 

1,5 tsk  salt 

 Tillagning

1. Skala och pressa eller mal potatisen. Lägg den pressade potatisen på t.ex. ett bakbord. Sätt till ägg, vetemjöl och lite salt och blanda alltsammans till en deg.

2. Skär fläsket i ganska små tärningar. Fräs upp fläsk och lök, krydda med mycket kryddpeppar. Låt fläsk blandningen kallna. Forma potatisdegen till en tjock rulle och skär den i jämna rätt tjocka skivor. Gör en fördjupning i varje skiva och fyll med en rågad matsked med fläsk- och lökblandningen. Nyp ihop runt fläskblandingen och forma en boll.

3. Koka upp ganska mycket vatten i en rymlig kastrull och salta det.

4. Servera med lingonsylt och smält smör, eller matlagningsgrädde.

Recept: http://www.tasteline.com/Recept/Kroppkakor_pa_kokt_potatis

Matminnen 1

I en liten serie om fem (har ni märkt att jag älskar att göra serieinlägg?) tänkte jag blogga om olika matminnen i mitt långa liv. Håll till godo. Det blir bra och kanske dåliga minnen av mat. Här kommer det första:

När jag var liten älskade jag att äta middag ensam med min mamma. Vi hade det så extra mysigt, när pappa var bortrest och min något ansträngande lille bror hade gått och lagt sig. Äntligen fick jag rå om mamma alldeles själv, utan konkurrens. Jag vet inte hur gammal jag var när vi började med de här arrangemangen. Jag är fem år äldre än min bror, så jag bör väl ha varit i sjuårsåldern eller så när vi började med våra middagsmyskvällar.

Lillebror Martin och jag, 1971

Jag vet att jag ofta ville ha en speciell barnmatsburk till middag, även då jag för länge sedan vuxit förbi barnmatsåldern. Det var torsk i persiljesås med potatis och ärtor. Det var före microns tid och mamma värmde alltid burken i en kastrull med vatten. Jag minns att jag t.o.m. tyckte att det där klicket när man öppnade burken var så speciellt. En slags signal om att nu började vår myskväll.

När jag blev lite äldre åt vi alltid köttfärsfyllda paprikor när vi åt för oss själva. Mamma gjorde dem i ugnen i en eldfast form med buljong runtomkring. Det var som en god soppa sedan när vi åt dem varma, ofta alltför varma, i varsin djup tallrik. Mamma ställde alltid min tallrik i vädringsfönstret en stund innan vi skulle äta, för att jag inte skulle bränna mig på tungan.

Någon gång gick vi på kvällspromenad med vår boxer Lukas, mamma och jag. Det kan väl ha varit ca två kilometer till kiosken i det lilla samhället där jag växte upp. Den gång jag minns bäst snöade det stora härliga flingor och jag minns att jag nästan blev yr då jag kikade mot gatlampans starka ljus. Snön virvlade och det var spännande tyst på gatorna. Väl framme i kiosken fick jag köpa en kokt korv med potatismos. Mamma åt alltid en grillad med bröd och senap, och jag minns att jag trodde att hon åt den billigare korven för att jag skulle kunna få köpa den dyrare. Åh, vad jag tyckte att hon var snäll!

I något äldre ålder gick vi på pizzeria, jag och kära mor. Då var jag i tonåren och åt fortfarande inte ost. Mamma åt ALLTID en pizza Napoletana med sardeller på (brrr) och jag fick biffstek med lök. Alltid. Det kändes så lyxigt och efter maten bjöd alltid pizzaägaren Rafael på en klubba och mamma fick en kopp espresso och en blinkning. Vi njöt båda två.

Här ligger Pizzeria Sorrento om du vill

besöka en av Karlskronas äldsta pizzerior

Jag tycker fortfarande att det är lyx att gå på restaurang. Det är inte självklart för alla att ha råd med restaurangbesök och jag är ödmjukt tacksam över att kunna unna mig detta då och då. Jag drömmer om den dag då jag och J förhoppningsvis hittat ett gemensamt boende och har en god ekonomi och därmed kan unna oss att äta ute varje fredagskväll, så man är trött efter veckan som gått. Låta någon annan ta disken och allt det andra. Bara koppla av, äta och må gott.

Ja, detta var några av mina matminnen från barndomen. Vad minns ni bäst, kära bloggvänner, från när ni var små? Kommentera gärna -  jag är jättenyfiken!!!

Sofias fina blogg

Bloggvännen Sofia har en härlig blogg med fantastiska recept som hon gärna bjuder på. Klicka HÄR för att delta i hennes finfina utlottning. Jag kan avslöja att jag vann tre fina matruschkor i hennes senaste utlottning, hihi! Den här gången är det hals- och armband som lottas ut. Sofia, som är en hejare på pyssel, har själv tillverkat de fina smyckena. Se själv på bilden här!

Utlottning igen!

På bloggen Mandelhjärta kan du delta i ännu en utlottning. Du kan vinna det som syns på bilden:

Titta in där och lämna en kommentar - svårare än så är det inte att få en lott!

Nu blommar det!

I väntan på våren får man ta till andra blommor än de som växer på marken. Jag älskar att köpa tulpaner så här års, gärna vita. De får mig att tro på ännu en vår, fast det är så in i Norden kallt ute just nu. Mina element har dött i två rum så vi har rena Sibirien inomhus. Imrogon kommer dock vår händige lille fastighetsskötare, Lasse, och kollar vad som är fel. Tills dess eldar jag friskt med värmeljus!

Jag gillar att scrappa med blommor också. Alla mina grejer måste ju förvaras någonstans, så till mina spetsar gjorde jag den här lådan. Jag har en finurlig plastgrej med vilken man kan skära till papper och sedan vika små lådor av dem. Himla bra på alla sätt.

Jag dekorerade lådan med blommor från YouDo och restpapper som jag hade liggande. Ganska fint tycker jag.

Jag hittade en spännande bok på biblioteket i dag - Pyssel de luxe av Josefin Ekman. Enligt undertexten innehåller den "41 vansinnigt piffiga pyssel!" Det lät lovande tyckte jag och högg den i hyllan. Och jo då - visst fanns där ett och annat tips. Inte allt kändes nytt men jag kopierade snabbt en mall för att tillverka kartonger till thai-take away. Ni vet, såna där som de alltid äter ur i amerikanska filmer. Bra att kunna fixa såna själv tänker jag. Till kalas utomhus till exempel.

Ett annat bra pyssel var recept på chokladklubbor. Sådana där goda klubbor som man inte äter utan doppar i varm mjölk eller sojamjölk så att det blir varm choklad. Det är vuxenpoäng att göra så med choklad, tycker jag. Orkar man inte göra dem själv kan man beställa dem på Love to give. Inte lika billigt men snabbt och enkelt och lika gott!

Här är receptet från boken i alla fall:

Stöt 2 msk hela kardemummakärnor i en mortel. Koka upp kardemumman med 1 dl mellangrädde och 1 msk vanlig honung. Ta kastrullen från plattan och låt stå under lock 15 - 20 minuter.

Hacka under tiden 200 g mörk choklad. Koka upp gräddblandningen på nytt och häll vätskan genom en sil, över chokladen. Tillsätt 50 g rumstempererat smör och rör till en slät kräm. Ställ i kylen över natten.

Låt chokladen mjukna några timmar i rumstemperatur innan du rullar praliner. Pudra gärna handflatan med lite kakao så får du ett bättre grepp. Lägg pralinerna på ett fat och stick in en drinkpinne av plast i varje. Ställ in dem i kylen medan du smälter 150 g mörk choklad som pralinerna ska doppas i.

Doppa klubborna i den smälta chokladen och låt det droppa av ordentligt innan du ställer klubborna på en bricka med bakplåtspapper. Låt stelna i kylen och slå sedan in klubborna i genomskinlig cellofan. Knyt med ett vackert snöre längst ner mot klubban! Klart!

Nu är det bara att ge bort de vackra klubborna eller helt enkelt doppa dem själv och njuta.

Om detta inlägg är något förvirrat beror det på att lilla B sjungit högljutt för sin hund genom hela inläggets tillblivelse. Totalt galna sånger påhittade i stunden.

Utlottning av finfina saker!

På härliga bloggen Marias hörna kan du vinna gamla kort och spetsar. Klicka dig in där och se hur du ska göra för att delta i utlottningen!