Matminnen 1

I en liten serie om fem (har ni märkt att jag älskar att göra serieinlägg?) tänkte jag blogga om olika matminnen i mitt långa liv. Håll till godo. Det blir bra och kanske dåliga minnen av mat. Här kommer det första:

När jag var liten älskade jag att äta middag ensam med min mamma. Vi hade det så extra mysigt, när pappa var bortrest och min något ansträngande lille bror hade gått och lagt sig. Äntligen fick jag rå om mamma alldeles själv, utan konkurrens. Jag vet inte hur gammal jag var när vi började med de här arrangemangen. Jag är fem år äldre än min bror, så jag bör väl ha varit i sjuårsåldern eller så när vi började med våra middagsmyskvällar.

Lillebror Martin och jag, 1971

Jag vet att jag ofta ville ha en speciell barnmatsburk till middag, även då jag för länge sedan vuxit förbi barnmatsåldern. Det var torsk i persiljesås med potatis och ärtor. Det var före microns tid och mamma värmde alltid burken i en kastrull med vatten. Jag minns att jag t.o.m. tyckte att det där klicket när man öppnade burken var så speciellt. En slags signal om att nu började vår myskväll.

När jag blev lite äldre åt vi alltid köttfärsfyllda paprikor när vi åt för oss själva. Mamma gjorde dem i ugnen i en eldfast form med buljong runtomkring. Det var som en god soppa sedan när vi åt dem varma, ofta alltför varma, i varsin djup tallrik. Mamma ställde alltid min tallrik i vädringsfönstret en stund innan vi skulle äta, för att jag inte skulle bränna mig på tungan.

Någon gång gick vi på kvällspromenad med vår boxer Lukas, mamma och jag. Det kan väl ha varit ca två kilometer till kiosken i det lilla samhället där jag växte upp. Den gång jag minns bäst snöade det stora härliga flingor och jag minns att jag nästan blev yr då jag kikade mot gatlampans starka ljus. Snön virvlade och det var spännande tyst på gatorna. Väl framme i kiosken fick jag köpa en kokt korv med potatismos. Mamma åt alltid en grillad med bröd och senap, och jag minns att jag trodde att hon åt den billigare korven för att jag skulle kunna få köpa den dyrare. Åh, vad jag tyckte att hon var snäll!

I något äldre ålder gick vi på pizzeria, jag och kära mor. Då var jag i tonåren och åt fortfarande inte ost. Mamma åt ALLTID en pizza Napoletana med sardeller på (brrr) och jag fick biffstek med lök. Alltid. Det kändes så lyxigt och efter maten bjöd alltid pizzaägaren Rafael på en klubba och mamma fick en kopp espresso och en blinkning. Vi njöt båda två.

Här ligger Pizzeria Sorrento om du vill

besöka en av Karlskronas äldsta pizzerior

Jag tycker fortfarande att det är lyx att gå på restaurang. Det är inte självklart för alla att ha råd med restaurangbesök och jag är ödmjukt tacksam över att kunna unna mig detta då och då. Jag drömmer om den dag då jag och J förhoppningsvis hittat ett gemensamt boende och har en god ekonomi och därmed kan unna oss att äta ute varje fredagskväll, så man är trött efter veckan som gått. Låta någon annan ta disken och allt det andra. Bara koppla av, äta och må gott.

Ja, detta var några av mina matminnen från barndomen. Vad minns ni bäst, kära bloggvänner, från när ni var små? Kommentera gärna -  jag är jättenyfiken!!!