Lördag morgon steg vi upp i ottan; jag, mamma och stora F. Vi tog bussen till Göteborgs centralstation för att sedan ta tåget mot Hallsberg där stora F bor. Det var en lagom lång resa på två och en halv timme och vi blev, förvånansvärt nog, inte försenade alls. I Hallsberg var det kallt som tusan och vi gick hem till katten Lussan för att gosa med henne Hon hade varit ensam sedan stora F åkte till oss i onsdags, så hon var väldigt kelen. Stora F hämtade denna kissekatt från ett katthem (där hon iofs hade det bra) efter att ha varit hittekatt. Lussan är en av de få katter jag verkligen gillar. Hon rivs inte och smyger inte omrking och ser lömsk ut. Jag är ganska rädd för katter som är aggressiva och väser...
 |
| Bild: F. Gelotte |
Hallsberg är ingen stor stad precis. En järnvägsknut som de flesta bara passerar. Jag trivs dock bra där vilket givetvis beror på att min älskade dotter bor där. Hon är så fin på alla sätt och tar alltid så väl hand om mig när jag är där. Roligt också för min mamma att få se hur hennes äldsta barnbarn har det.
Innan vi åkte tillbaka på kvällen fick vi en väldigt god middag. Stora F lagade en sparrisrisotto som var så där superkrämig och smakrik som den ska vara.
Första gången jag åt risotto var jag ganska liten. Min mamma och pappa prenumererade på tidningen VI, som jag för övrigt tyckte var en urtråkig vuxentidning. Jag bläddrade i den någon gång för att försöka förstå hur framför allt mamma kunde läsa den med sådan förtjusning. Hon och pappa brukade försöka lösa en klurig gåta i varje nummer som kallades "Känner du människan?". De läste högt för varandra och jag tyckte att det lät som ett främmande språk, dessa svåra och högtidliga ord på svenska. Själv läste jag Bamse och Pelle Svanslös.
En gång minns jag att det var med en barnkokbok i tidningen VI. Eller, det var ett par sidor i några nummer som man kunde spara, vika ihop och häfta så att det blev en "kokbok" för barn. Den var grön och på framsidan var det en massa tecknade barn i olika färger, för detta var på sjuttiotalet då man sjöng om att alla barn var lika värda oavsett färg.
Jag älskade den kokboken och läste den fram och tillbaka. Där fanns ett recept på Annas müsli, då man skulle blanda havregryn russin och gud-vet-vad och sedan äta detta till frukost. Det gjorde jag. Ja,. blandade alltså, för jag avskydde müsli. Men var det nu barnens kokbok så skulle man ju göra det som stod i den, eller hur?
Risotton då? Jo, den fanns där också. Receptet var väl inte så avancerat men betänk hur liten jag var. Kanske sju, åtta år. Tio kanske... Man skulle koka ris (be mamma och pappa om hjälp, typ) och sedan värma färdiglagade köttbullar (över mammas döda kropp!) och slutligen blanda i en blandning av frysta ärter, majs och parika. Oj, vad stolt jag var när jag gjort detta. Jag minns inte om resten av familjen åt, men jag tyckte att jag hade lagat världens käk!
Numera lagar jag gärna risotto ur Jamie Olivers kokböcker. Ibland på fri hand, ibland följer jag recepten ganska noga. Aldrig helt för det kan jag liksom inte. Jag har en bugg i huvudet som gör att jag inte KAN göra exakt som det står. Jag bara MÅSTE lägga till eller dra ifrån något.
I slutet när risotton doftar så där underbart frestande blandar jag ner riven parmesan, en klick smör, stekt svamp eller pinjenötter. Eller grön sparris precis som stora F gjorde. Det räcker som ensamrätt med en bit gott bröd till. Här kommer Jamies basrecept på risotto. Jag orkar inte översätta det men det är inte så krångligt tror jag. De flesta av er kan säkert bra engelska och kan ni inte det så kan ni hitta bra risottorecept på
www.tasteline.se, jag lovar!
Jamie Olivers basrisotto
Ingredients
• approx 1.1 litres/2 pints stock (chicken, fish or vegetable as appropriate)
• 1 knob of butter
• 2 tablespoons olive oil
• 1 large onion, finely chopped
• 2 cloves of garlic, finely chopped
• ½ a head of celery, finely chopped
• 400g/14oz risotto rice
• 2 wine glasses of dry white vermouth (dry Martini or Noilly Prat) or dry white wine
• sea salt and freshly ground black pepper
• 70g/2½oz butter
• 115g/4oz freshly grated Parmesan cheese
Method
stage 1
Heat the
stock. In a separate pan, heat the olive oil and butter, add the onions, garlic
and celery, and fry very slowly for about 15 minutes without colouring. When
the vegetables have softened, add the rice and turn up the heat.
stage 2
The rice
will now begin to lightly fry, so keep stirring it. After a minute it will look
slightly translucent. Add the vermouth or wine and keep stirring — it will
smell fantastic. Any harsh alcohol flavours will evaporate and leave the rice
with a tasty essence.
stage 3
Once the
vermouth or wine has cooked into the rice, add your first ladle of hot stock
and a good pinch of salt. Turn down the heat to a simmer so the rice doesn’t
cook too quickly on the outside. Keep adding ladlefuls of stock, stirring and
almost massaging the creamy starch out of the rice, allowing each ladleful to
be absorbed before adding the next. This will take around 15 minutes. Taste the
rice — is it cooked? Carry on adding stock until the rice is soft but with a
slight bite. Don’t forget to check the seasoning carefully. If you run out of
stock before the rice is cooked, add some boiling water.
stage 4
Remove from
the heat and add the butter and Parmesan. Stir well. Place a lid on the pan and
allow to sit for 2 minutes. This is the most important part of making the
perfect risotto, as this is when it becomes outrageously creamy and oozy like
it should be. Eat it as soon as possible, while the risotto retains its
beautiful
Receptet finns att läsa på
http://www.jamieoliver.com/recipes/risotto/basic-risotto-recipe
I dag var jag ute på en tur med fina vännen Pernilla, som snart ska till Uganda igen för att bland annat besöka vänner och äta den goda glassen hon provade sist. När jag kom hem efter detta stod en blomsterbukett utanför min dörr. Blomsterbud till mig? Jag som inte är särskilt van att få blommor rev mig i huvudet, men det stod ju mitt namn på papperet. Väl inne öppnade jag paketet och inuti fanns den ljuvligaste bukett av bland annat pioner som är en av mina absoluta favoritblommor. I buketten fanns ett litet somrigt kort med en enda kärleksfull rad från en vän sedan ungefär 25 år. Återigen kom tårarna i en flod. 
