Skåpmat

Så här i början av kolonisäsongen är stugans skafferi väldigt tomt och öde. Kaffe, te och knäckebröd är stöttepelarna så här innan vi flyttar ut lite oftare. Jag älskar det gamla originalskåpet från 1930 som är så likt mormors skåp, också byggt på trettiotalet. Hon hade alltid Nordchoklads blockchoklad där, som hon bjöd oss barn på. Två rutor fick man. Var det morfar som bjöd så fick man fyra... Han bjöd inte lika ofta.

På skänken under skåpet står
mormors gamla våg

I mormors skåp fanns också Bregott som var alldeles mjukt. Det rann nästan på smörgåsen - inte så gott tyckte jag. Men det var ändå speciellt att sitta där i mormors och morfars kök och äta smörgås på kvällen, när man skulle sova över. Jag sov på övervåningen hos mormor och lillebror jämte morfar i utdragssoffan på verandan. Innan vi kröp ner i sängarna pusslade vi en stund, jag och mormor. Tusenbitarspussel på det stora gamla slagbordet som aldrig användes till annat utan just pussel. Jag var ganska tålmodig och hittade mer än gång just den där biten som mormor letat efter så länge. Vad stolt jag var när mormor blev så glad!

Sedan många år är både mormor och morfar borta. De var helt enkelt av den sortens människor som inte görs längre (som min vän Camilla brukar säga). Jag saknar dem mycket men bevarar dem i ljust minne. Mina trädgårdsmästardrömmar kommer ifrån dem som hade detta som arbete i hela sitt liv.