Med tanke på det som har hänt i Norge har jag blogguppehåll i dag. Jag har skänkt döda, skadade och anhöriga många tankar i dag. Jag tänker också på familjen till mördaren, och hur de måste må. Hur hanterar man att ens son vid 32 års ålder blir den värsta massmördaren i Norges moderna historia?Någon sa att det minsann inte bara är i Norge som människor har det svårt, och det är ju sant. Men det finns också en gräns för hur mycket empati man orkar med. Det är inte så konstigt att människor i Sverige blir mer berörda av en olycka i Norge än i Indien. Om vi tog åt oss allt elände i världen skulle vi inte orka med att leva våra liv också. Därmed inte sagt att det är mer synd om oss i västvärlden.
Jag sänder som sagt tankar till drabbade i Norge. Imorgon återkommer jag med ett blogginlägg som vanligt. Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar