Lucka tretton: Lucia

I dag fyller en av mina goda vänner år så jag vill börja med att gratulera Annika på hennes, hrm, 29-årsdag.

Jag som tärna

Jag har aldrig varit Luciatypen. Som barn var jag alltid tärna, för på den tiden blev bara de sötaste tjejerna med långt blont hår valda till lucior. Fräknig, råttfärgad och glasögonprydd var jag inget ämne om ni förstår, men jag börjar komma över det... På bilden här bredvid är jag tärna hemma i vårt kök i Nättraby. Jag skulle tro att jag är tre år på den här bilden.

Luciafirandet i Sverige är en tradition som hängt med länge. Jag ska inte dra hela historien om helgonet Lucia från Syracusa, men om ni vill läsa den kan ni klicka HÄR.

På den skola jag jobbar nu har vi inget luciatåg och följaktligen inga pepparkaksgubbar heller, för er som nu har följt den debatten. Jag tycker att det är tråkigt att den läraren som ville förbjuda pepparkaksgubbar i lussetåget, har gett SD bränsle att använda i sin invandrarfientliga politik. Mig veterligen har ingen utom den läraren "tagit illa upp" för att det finns pepparkaksgubbar i tåget... Så dumt!


Dagens inlägg blir ovanligt kort men för att förlänga lussekänslan så bjuder jag på en länk till min favoritjulmusiker, Magnus Carlsson. Klicka HÄR för att lyssna på hans disco-jul-låt. Jag ääälskar Magnus Carlsson, så är det bara.

Lucka tolv: Sill

Först vill jag påminna om tävlingen om en hemlig julpåse med bland annat ett mått till ett minipepparkakshus! Gå in HÄR för att tävla!

Jag minns inte hur gammal jag var när jag började äta sill. Jag tror inte att jag var under arton år i alla fall. Ett svagt minne finns av att det vara pappas heminlagda löksill som fick in mig på banan. Han gjorde alltid en egen inläggning som var så söt och god och lätt att äta. Inte skarp och tuff mot gommen som andra sillar, t.ex. matjessill. Det KAN jag bara inte äta även om jag har försökt med flera olika sorter. De som inte tror mig brukar försöka bjuda mig på just deras matjes som ska vara så god. Nä, jag har sällan smakat något som smakar värre. Den smakar så där som skämd mat luktar. Brrr...

Vännerna från Kina (rektorn i mitten och mina kollegor på
varsin sida) bjuds på sill och snaps

Men pappas sill. Den var så god och han hade morot och rödlök i lagen, så att den blev rosafärgad och vacker på tallriken. Han lärde mig att göra sin "världsmästarsill" som han så klart kallade den. Han gjorde också "världsmästarmos" och "världsmästarköttbullar" och så vidare. Som barn var jag finkänslig nog att inte fråga honom i vilket sammanhang han hade blivit utsedd till världsmästare, då jag redan då anade att det var en självutnämning i ämnet.

Sill är väl det som vuxna äter mest av på julbordet, kanske i konkurrens med julskinkan? Jag tror det i alla fall. Från början var ju inläggningen av sillen ett sätt att konservera den. I vardagslag åt man den saltade sillen som var bra mycket saltare än vad dagens hälsorön föreskriver. Den vanligaste sill-lagen består av ättika, vatten, socker och salt. När jag var barn stod det alltid löksill, senapssill och currysill på bordet vad jag kommer ihåg. Sillsalladen var också ett måste. Den var så vacker med sin rödbetsfärg och jag råkade en gång som liten ta fel på den och rödbetssalladen. Ujujuj, vad jag spottade! Jag tänker här osökt på Lasse i Bullerbyn som säger att "Om vi får sillsallad på julkalaset så åker jag hem!" Numera vet jag inte hur vanligt det är med sillsallad på julbordet? Gör ni sillsallad???

Jag har lärt mig att laga pappas sill för han orkar just inte längre. Kanske att jag tar med mig en burk till honom i jul. Det är min tur att bjuda igen.