onsdag 12 december 2012

Lucka tolv: Sill

Först vill jag påminna om tävlingen om en hemlig julpåse med bland annat ett mått till ett minipepparkakshus! Gå in HÄR för att tävla!

Jag minns inte hur gammal jag var när jag började äta sill. Jag tror inte att jag var under arton år i alla fall. Ett svagt minne finns av att det vara pappas heminlagda löksill som fick in mig på banan. Han gjorde alltid en egen inläggning som var så söt och god och lätt att äta. Inte skarp och tuff mot gommen som andra sillar, t.ex. matjessill. Det KAN jag bara inte äta även om jag har försökt med flera olika sorter. De som inte tror mig brukar försöka bjuda mig på just deras matjes som ska vara så god. Nä, jag har sällan smakat något som smakar värre. Den smakar så där som skämd mat luktar. Brrr...

Vännerna från Kina (rektorn i mitten och mina kollegor på
varsin sida) bjuds på sill och snaps
Men pappas sill. Den var så god och han hade morot och rödlök i lagen, så att den blev rosafärgad och vacker på tallriken. Han lärde mig att göra sin "världsmästarsill" som han så klart kallade den. Han gjorde också "världsmästarmos" och "världsmästarköttbullar" och så vidare. Som barn var jag finkänslig nog att inte fråga honom i vilket sammanhang han hade blivit utsedd till världsmästare, då jag redan då anade att det var en självutnämning i ämnet.

Sill är väl det som vuxna äter mest av på julbordet, kanske i konkurrens med julskinkan? Jag tror det i alla fall. Från början var ju inläggningen av sillen ett sätt att konservera den. I vardagslag åt man den saltade sillen som var bra mycket saltare än vad dagens hälsorön föreskriver. Den vanligaste sill-lagen består av ättika, vatten, socker och salt. När jag var barn stod det alltid löksill, senapssill och currysill på bordet vad jag kommer ihåg. Sillsalladen var också ett måste. Den var så vacker med sin rödbetsfärg och jag råkade en gång som liten ta fel på den och rödbetssalladen. Ujujuj, vad jag spottade! Jag tänker här osökt på Lasse i Bullerbyn som säger att "Om vi får sillsallad på julkalaset så åker jag hem!" Numera vet jag inte hur vanligt det är med sillsallad på julbordet? Gör ni sillsallad???

Jag har lärt mig att laga pappas sill för han orkar just inte längre. Kanske att jag tar med mig en burk till honom i jul. Det är min tur att bjuda igen.

3 kommentarer:

  1. Åhhh sill sill sill JAG ÄLSKAR SILL. Så har det inte alltid varit, men som vuxen gahhhh vad det är gott. Kram på dig finis! kram Sofia

    SvaraRadera
  2. Nej, jag äter inte sill, men det är något som alltid funnits på julbordet hemma hos mina föräldrar. Kram

    SvaraRadera
  3. Vi är som tossiga i sill, för Ankis del är det bara sill och skinka med brunkål som äts på julafton... och har så varit sedan barnsben. När Ankis mor levde stod det en sisådär 20 olika sorters sill på matbordet, ibland fler, och alla gick dom åt. Nu tar vi det lite mer lugnt, men en 10 sorter blir det nog ändå.
    Men sillsallad har vi nog aldrig haft på bordet, synd egentligen för det är ju hur gott som helst.

    Fint att du tänker på din pappa, han hade säkert uppskattat en av dina sillburkar.

    Luciakramar till dej

    SvaraRadera