Ett lakritstrolls födelsedag!

Jaha, nu har jag alltså fyllt år igen. Det var en lugn och skön födelsedag med många fina presenter. Det började med att lilla B kom in och sjöng för mig, tvåstämmigt. Innan jag fattade galoppen trodde jag att hon hade köpt ett sånt där spelande och sjungande födelsedagskort men rösten verkade allt för bekant. Det var så klart stora F som sjöng genom lilla B:s högtalare i telefonen. Finurliga barn har jag!

Bild: Helén Pe

Jag fick så många fina saker. Världens bästa resenecessär från Weleda full med små finfina flaskor att ta med på resan till Edinburg om två veckor lite drygt. Det var lilla B som förärade mig denna, jämte en del annat smått och gott (varav en del redan hamnat i magen kan jag säga). Av stora F fick jag boken Lakrits, vars författare jag träffade på lakritsmässan tidigare i år. Hon heter Elisabeth Johansson och har ni inte den här boken kan jag starkt rekommendera er lakritsälskare att önska er den i present. Man kan ju också köpa den till sig själv. Recept kommer på bloggen inom kort! Till dess kan ni provläsa några av hennes recept HÄR!

Av J fick jag superfina örhängen som passar till ett vackert halsband han gett mig förut (snäll J!) och av bästa liverpoolaren fick jag en musselmiddag att ta ut framöver. Fina limegröna islådor av silikon fick jag också och nu ligger de i frysen och väntar på att jag ska ta en drink (inte söndag kväll, nej). Av Sanna, min finaste barndomsvän, fick jag en bok med den passande titeln ”Kärringar”. Jag tror att hon liksom jag tänkte på sig och mig, hihi!!! Jag fick presentkort från världens bästa farfar och farmor (till mina barn då) och lite annat som jag just nu inte kommer ihåg att räkna upp. Men TACK alla fina!

Två puddingar!

En av de allra bästa presenterna var att träffa vännerna Sofia och Andrea från Hjo och Tidaholm, IRL. Sofia var här för att springa göteborgsvarvet (tokfia!) och Andrea var med för att heja på. Vi satt och drack kaffe på Linnégatan och det kändes som om vi alltid känt varandra. Tänk vad underbart att få nya vänner på det här sättet. Jag har inte hämtat mig ännu! Två helt underbara tjejer som jag tyckte lika mycket om i verkligheten som jag hoppats på. 

Stort tack till er båda, som förgyllde min födelsedag på ett så underbart sätt!!! Och godiset var jättegott!

På kvällen var det festivaltittande och jag blev helt kär i vampyren från Rumänien. En karl i min smak. Operadiva och huggtänder, grrrrrr! Låten var kanon!!!

Bild: 

Plåster på såren och balsam för själen

Av fina fina bloggvännen fick jag igår ett kuvert med uppmuntrande presenter, och ett underbart Muminkort med värmande ord på baksidan. Tänk, vilken tur jag har! Jag vill tacka dig, Sofia, för alla kommentarer och din inbjudan till Hjo. Var säker på att vi kommer! Kram!

När jag bläddrade i den gamla tidningen från 1973 slogs jag av hur tiderna förändras; inte minst språket. Uttryck som "alla tiders", "pennfajtas" och "party" känns ju ruskigt förlegade. Sååå 1973 liksom...

Jag började inte läsa Starlet förrän jag var tolv år - ganska sent kanske, men jag var lite sen med sånt. Det var mest hästar innan. Men sen kom ju Familjen Macahan som TV-serie och då var det klippt! Luke fanns på bild överallt och jag klippte och klistrade. Himmel vad alla dyrkade honom. Utom min mamma som var rätt tänd på Uncle Zeb i sin tighta skinndräkt. Jag ryser fortfarande när jag tänker på hur han måste ha doftat efter en vecka i sadeln med denna jättesparkdräkt på sig. (Ja, jag vet att det bara var film, men ändå).

På sjuttiotalet bakade man chokladbollar, fast då hette de något annat. Man lagade lövbiff (elefantöra) med persiljesmör och kyckling var festmat. I ovan nämnda tidning Starlet, hette killarna "Steffe" och tjejerna "Sussie". De rökte hasch, hade party och hånglade. I dag heter killarna Marcus och tjejerna Ellen. De tar en gobbe och strular. Så vad är nytt under solen? Inte mycket. Det är same same, but different.

Vad läste ni för tidningar och magasin när ni var i början av tonåren?