Lätt som en plätt

I dag fyller lilla B 21 år vilket får mig att utbrista i ett rungande HURRA!!! Hon är världsbäst och jag är så glad att ha henne i mitt liv!

Student på Schillerska gymnasiet!

Jag tycker att det är så nyss hon tog studenten, men det är ju faktiskt två år sedan nu. Sedan dess har hon bott på olika ställen, jobbat på såväl bio som med hamburgare och nu står hon i begrepp att flytta igen. Men först ska hon bo hemma hos mamma en månad. Det kommer att bli trångt men mysigt!

I går kväll lagade jag för första gången squashplättar hemma. Jag har ätit det på restaurang förut men konstigt nog har jag aldrig gjort egna förut. Jag letade recept men hittade inget som passade mig, så därför hittade jag på ett eget och det blev riktigt gott.

Squash är en grönsak som jag brukar odla själv, men i år kommer det inte att få plats i mitt land. Jag skär av pet-flaskor, skruvar av korken och låter dem sedan agera växthus i miniformat då jag trycker ner dem över de små squashplantorna.

I år har jag köpt en massa bönor istället, så jag får vackert köpa om jag vill äta squash. Och det vill jag så klart.

Squashplättar med ost

2 st squash
4 msk riven ost
1 gul lök
2 ägg
1 dl vetemjöl
salt och svartpeppar
matolja och smör

Riv squashen och lägg den i en bunke. Salta lite lagom över den och blanda runt. Låt stå i en halvtimme och pressa sedan ut så mycket vätska du kan ur det rivna. Finhacka löken och blanda ner den och osten i den rivna squashen. Vispa upp äggen lätt och blanda ner dem och mjölet tillsammans med lite salt och svartpeppar i squashsmeten.

Lägg en klick smör och lite matolja i en stekpanna, och hetta upp den så att smöret blir ljusbrunt. Lägg i lagoma plättar av smeten och stek dem på lite mer än medelvärme så att de får färg. Vänd dem ett par gånger så att de inte bränns. Om du är osäker på kryddningen kan du steka ett smakprov först.

Jag serverade plättarna till kycklingfilé smaksatt med citronpeppar och knäckebröd med smör på. Mums!

Ett lakritstrolls födelsedag!

Jaha, nu har jag alltså fyllt år igen. Det var en lugn och skön födelsedag med många fina presenter. Det började med att lilla B kom in och sjöng för mig, tvåstämmigt. Innan jag fattade galoppen trodde jag att hon hade köpt ett sånt där spelande och sjungande födelsedagskort men rösten verkade allt för bekant. Det var så klart stora F som sjöng genom lilla B:s högtalare i telefonen. Finurliga barn har jag!

Bild: Helén Pe

Jag fick så många fina saker. Världens bästa resenecessär från Weleda full med små finfina flaskor att ta med på resan till Edinburg om två veckor lite drygt. Det var lilla B som förärade mig denna, jämte en del annat smått och gott (varav en del redan hamnat i magen kan jag säga). Av stora F fick jag boken Lakrits, vars författare jag träffade på lakritsmässan tidigare i år. Hon heter Elisabeth Johansson och har ni inte den här boken kan jag starkt rekommendera er lakritsälskare att önska er den i present. Man kan ju också köpa den till sig själv. Recept kommer på bloggen inom kort! Till dess kan ni provläsa några av hennes recept HÄR!

Av J fick jag superfina örhängen som passar till ett vackert halsband han gett mig förut (snäll J!) och av bästa liverpoolaren fick jag en musselmiddag att ta ut framöver. Fina limegröna islådor av silikon fick jag också och nu ligger de i frysen och väntar på att jag ska ta en drink (inte söndag kväll, nej). Av Sanna, min finaste barndomsvän, fick jag en bok med den passande titeln ”Kärringar”. Jag tror att hon liksom jag tänkte på sig och mig, hihi!!! Jag fick presentkort från världens bästa farfar och farmor (till mina barn då) och lite annat som jag just nu inte kommer ihåg att räkna upp. Men TACK alla fina!

Två puddingar!

En av de allra bästa presenterna var att träffa vännerna Sofia och Andrea från Hjo och Tidaholm, IRL. Sofia var här för att springa göteborgsvarvet (tokfia!) och Andrea var med för att heja på. Vi satt och drack kaffe på Linnégatan och det kändes som om vi alltid känt varandra. Tänk vad underbart att få nya vänner på det här sättet. Jag har inte hämtat mig ännu! Två helt underbara tjejer som jag tyckte lika mycket om i verkligheten som jag hoppats på. 

Stort tack till er båda, som förgyllde min födelsedag på ett så underbart sätt!!! Och godiset var jättegott!

På kvällen var det festivaltittande och jag blev helt kär i vampyren från Rumänien. En karl i min smak. Operadiva och huggtänder, grrrrrr! Låten var kanon!!!

Bild: 

Födelsedagsminnen

Det har varit lite bloggtorka i helgen, eftersom vi haft kalas för lilla B, som nu är nästan stora B... 19 år fyllda, men än min yngsta lilla flicka. Stora F och ännu större M har varit på besök och mitt modershjärta har fröjdat sig åt alla skratt och avspänt umgänge med alla fina barnen. Det slår mig hur lyckligt lottad jag är, med min fina familj runt mig.

Lilla B fick många fina saker till sitt kommande hem. Mycket gick i rosa färger och var inköpt hos Bagaren och Kocken, Åhléns och i antikaffärer. Lantligt tema minst sagt! Det är min förhoppning att stora F ska skicka bilderna omgående så att ni kan få ta del av vår pastellbrunch som serverades kl. 11.00 här hemma... Bilder kommer alltså.

Lilla B konstaterade att årfyllandet inte har samma tjusning längre. Vuxenpoäng det där. När man var liten kunde man ju inte sova kvällen före födelsedagen. Skulle man få den där efterlängtade cykeln, hamstern, dockan eller vad man nu önskat sig. Mitt starkaste födelsedagsminne är från min femårsdag. Den föregicks av att morfar under våren flitigt byggt på ett hönshus till tant Mauds hönor. Jag tyckte att det var fasligt fint att hönorna skulle ha en spis och tapeter och annat i sitt bruna hus med vita knutar.

Så kom då födelsedagen! Jag väcktes tidigt på morgonen den 18e maj, 1970. Mamma sa att jag var tvungen att ta på mig kofta och skor. Min present fanns ute. Jag minns att jag var lite sur men lät mig motvilligt kläs. Ögonbindel fick jag också. Jag har ett starkt minne av hur blött och kallt gräset var denna morgon. Med bara träskor på fötterna blev jag våt och frusen.


Vinter i lekstugan


Väl ute gick vi en bit och plötsligt togs ögonbindeln bort. Jag stod mitt framför det brunvita lilla hönshuset! Men inga höns! På den vita dörren fanns en skylt där mitt förnamn var textat. Jag har inget minne av att jag önskat mig en lekstuga men där var den alltså. Inne i stugan stod en tårta med tända ljus som jag fick blåsa ut. Det var vit glasyr på tårtan och fem små ljus. Oj, vad roligt jag tyckte att det var. En egen lekstuga!

Denna lekstuga hängde med i många år. Jag och min kusin Anders lekte där i många, många timmar. Vi hade eget hushåll, vi hade en veterinärstation där, insektssamlingar, hemliga klubbar och diverse möten. En gång fångade jag en gulgrön fågel som jag hade där. Men jag tyckte synd om den och släppte ut den efter några timmar.

Vägg i vägg med lekstugan stod sedermera en kaninbur med min kanin Jocke. Han var en grå liten söt kaninunge som vi köpte i en djurpark. Jocke växte och växte och växte, och visade sig vara en Belgisk jättekanin. Så fort jag närmade mig buren vände han rumpan till och kissade på mig. Pappa "gav bort honom" till någon efter ett tag. Gud vet vad som hände men jag tänker inte fråga nu, mer än fyrtio år senare...

Lekstugan stod kvar länge efter att vi sålt huset, men någon gång i vuxen ålder passerade jag det gamla huset på Lärkvägen 33. Huset är kvar men lekstugan borta. Allt har sin tid.