En fantastisk dag och kväll

Igår var en dag jag sent ska glömma. På eftermiddagen då solen tittade fram, precis då steg jag av spårvagnen på Drottningtorget i Göteborg. Jag skulle träffa tre vänner som jag aldrig förut träffat. Visst är det konstigt att man nu för tiden kan få vänner utan att förut ha mötts? Ja, jag som föddes på dinosauriernas tid (liksom Ankis och Håkans telefon) tycker i alla fall det.

Och där, mitt på Drottningtorget stod de! Tre fantastiska människor som jag tänkt så mycket om. En man och två kvinnor, som jag delat tankar med. Som jag sett på bild. Som jag beundrat för deras kunskaper om mat och härliga sätt att skriva, men också för att det i deras texter lyst igenom vilka varma och underbara människor de är.

Det var lite pirrigt och kändes ungefär som när man ser en kändis som man bara sett på TV eller i andra medier förut. "Oj, de finns på riktigt!" Liksom... Ungefär som om man skulle springa på Paolo Roberto mitt i Göteborg, utan att först fatta att det var han... Skillnaden är att jag vågade gå fram.

Vårt möte var underbart, härligt, inspirerande, roligt och värmde mig hela vägen in. En korvstoppande stilig man med glimten i ögat, en småländska med vackra och exotiska drag och ett härligt skratt och så en liten mörkögd rådjursliknande kvinna med en röst som fyller en med glädje! Och alla tre lika kloka och fyllda av värme och klokhet.

Anki, Håkan och Amy!

Vi fikade, pratade, skrattade och shoppade matlagningsprylar. Vi träffade andra underbara matbloggare (TACK Kim för att vi fick komma hem till ditt mysiga hem!) och gick på libanesisk restaurang och åt en massa goda små rätter, meze. Håkan hade dock lite problem att koncentrera sig när magdanserskans mage och andra behag hoppade strax jämte hans huvud, då han angrep grillspetten...

Jag var tvungen att åka hem redan halv elva, eftersom jag skulle packa och fixa inför resan till Örebro i dag. Om en timme far vi till stora F för att fira att hon har tagit examen i sin utbildning. Mer om detta senare, för nu måste jag packa tårtor och annat.

TACK kära Anki, Håkan och Amy för en härlig dag! Och tack ni som ordnade så att jag fick följa med på kvällen till Chateau Beirut. Mer om detta i ett senare inlägg. Nu åker jag till Örebro!

På spaning efter nya mattrender

I en period av gråhet, snösmältning och allmän uttråkning letar jag inspiration som ska leda mig till nya matlagningshöjder. Jag vill hitta nya rätter, nya kryddor och nya tillagningssätt för att förnya mina kulinariska kunskaper. Dessvärre är det ont om tid och jag har helt enkelt för lite tid att spendera vid datorn. Jag har aldrig varit med om att i februari ha så mycket att göra som just nu, och det är jobbet som tar mest. Det finns ingen ände på allt som ligger i mitt knä, och jag har svårt att prioritera bort något. Funderar allvarligt på att klona mig...

En ny mattrend är färdigpackade matkassar som körs hem till dig, med recept, ingredienser och hela alltet. På ett sätt kan jag känna mig frestad att nappa på detta. När det känns trist och tungt att kreera måltider som är såväl rimliga i pris som ur nyttosynpunkt. Dessutom ska de ju inte ta flera timmar att laga till. Då känner jag för att beställa Monikas matkasse, eller varför inte Linas? Har ni provat? Jag har inte gjort det än.

När jag tänker efter så känns det kanske inte så kul ändå. Jag menar - någon annan avgör vad jag ska äta och vilka kombinationer min middag ska bestå av! Tänk om jag inte är sugen på korv den dagen eller den veckan? Eller om jag fått torsk i skolans matsal samma dag som det står på matkasse-menyn? Detta är säkert lyxproblem för oss i västvärlden, som aldrig måste fundera på om vi kan äta den dagen, jag vet! Men ändå...

Jag är som de flesta av oss matbloggare mycket intresserad av mat och matlagning. För mig är ätandet inte bara en handling som leder till överlevnad, utan en skön konst som ger livskvalitet och glädje. En brödbit med lite olja och flingsalt på en vacker tallrik kan räcka. Det måste inte vara fantastiska uppläggningar eller dyra ingredienser, utan det räcker gott med en finess och tanke bakom maten. Är jag sugen på bröd så äter jag bröd. Vill jag ha räkor så äter jag räkor. Det ska vara gott och gärna snyggt upplagt. En rejäl tallrik med kokta makaroner och god stekt korv kan vara lika gott som en klick löjrom. Det handlar om inställning och respekt för råvarorna. Inte antalet timmar vid spisen eller hur mycket pengar man lägger på mat. Tycker jag.

Ibland blir jag betraktad med skepsis angående mitt matintresse. En vän till mig sa en gång: Jag äter gärna gott men jag kan inte "prata mat". Tänk vad olika det är? Jag pratar gärna mat. Jag skriver gärna om mat. Jag läser gärna om mat. Jag äter gärna god mat även om jag "bara" lagar till mig själv. Fast god mat i gott sällskap slår det mesta.

Jag har en liten idé om att träffas här i Göteborg för att prata mat, kanske laga mat och äta tillsammans. Fina, härliga Malin med Malins diner har jag redan frågat lite smått och hon är nog med på idén. Någon annan som är sugen på västkustmat? Räkor på klipporna när värmen kommer? Ett studiebesök hos Kanolds? Vinprovning med en vinkännare med båda graderna hos Munskänkarna? Pralintillverkning i Göteborgs gamla Kronhusbodar? Skriv gärna en kommentar om ni är sugna, så kan jag sätta ihop en idé som vi tillsammans genomför framåt vårkanten.