Det finns en garderob i vårt hem som nästan orsakade Js allt för tidiga död. PAX heter den och om du saknar tålamod ska du inte ge dig på att bygga en sådan. J har i och för sig byggt två till efter denna första fadäs, men han minns själv den första med rysningar. Jag också.
Just att bygga saker gör J smått galen av frustration, mest för att han TROR att han inte kan så bra. I slutändan blir det ju alltid bra och hyllor m.m. sitter extremt rakt och vinkelrätt på våra väggar. Han är händigare än han själv tror.
Själv har jag ett stort tålamod på jobbet. Hemma skulle J säga att det är mindre och det är säkert sant. Det finns en berömd pizzadeg i vårt liv som han minns med förtjusning. Den fastnade på bänkskivan i köket och jag ville ilsket kasta ut den i trädgården, vilket jag inte fick. Detta minns J gärna som en av de otaliga gånger jag tappat tålamodet, enligt honom, hahaha! Fast det blev pizza till slut.
I jobbet är jag tålmodig intill gränsen för dumhet. Det måste man vara som lärare. Jag kan ta mycket, till och med elever som kastar ett prov i golvet och skriker att det är en fitt-skola och att allt är värdelöst, när hen känner sig misslyckad. Då gäller det att ha tålamod och se situationen som den är. Det är ju inte MIG eleven kallar för fula ord, även om skolan kanske råkade lite illa ut där.
Jag kan också ha oändligt tålamod med elever som inte förstår en uppgift, och förklara om och om igen. Det är ju faktiskt inte eleven som fattar dåligt utan jag som förklarar dåligt om hen inte förstår. Förutsatt att hen lyssnar så klart. Fast även då eleven inte lyssnar försöker jag ha tålamod. Det finns ju oftast en anledning till att eleven inte lyssnar.
Men det finns situationer på jobbet när även jag har svårt att hålla mig lugn. När elever eller vårdnadshavare anklagar mig för att vara orättvis - då har jag svårt att hålla mig. Eller när jag blir utskälld för att kraven i en kurs är för höga. Sådant som inte är mitt fel eller mitt jävla ansvarsområde. Då kokar det inom mig. Men jag håller det inom mig.
Nu är det snart sommar och på semestern tänker jag tanka upp tålamod igen. Det behövs inför kommande läsår, det vet jag.
Här kommer ett recept på en ganska lättkavlad deg som blir jättefin att ta ut mönster på. Jag vet att ICA hemma har haft en hjärtmönstrad kavel som är fin och att webb-shopar säljer liknande om du klickar HÄR eller HÄR.
Mönstrade kex (går så klart att baka dem helt släta också!)
250 g vetemjöl
125 g kallt smör
100 g strösocker
En nypa salt
1 ägg
1 tsk vaniljsocker ELLER 1 tsk kanel ELLER 2 tsk kakao
(smaktillsatsen är lite svår att ange, då det inte fanns
några mått på den i originalreceptet från Wooden Corner. Pröva er fram. Lättare
att lägga till lite i taget tills en är nöjd.)
Blanda de torra ingredienserna. Hacka smöret i bitar och knåda
in det och ägget i mjölblandningen.
Forma degen till en liten bulle och slå in den i plastfolie.
Låt vila i kylen en timme tills den är fast och fin.
Kavla ut degen med en vanlig kavel, så att den är ca 4 mm
tjock. Mjöla lätt över degens yta och rulla sedan mönsterkaveln över i ett drag
så att det blir ett vackert blommönster eller vad du nu har för kavel. Det kan
funka med en kruskavel också tänker jag.
Ta sedan ut kakor med mått – jag använde runda. Kakstämpeln
använde jag på slät deg så klart.
Förvara gärna kakorna svalt en kvart före bakning, så håller
sig mönstret bäst. Inte nödvändigt dock.
Baka i 200 graders värme mitt i ugnen i två minuter. Sänk
sedan värmen till 180 grader och baka ytterligare 8 – 10 minuter. Håll koll så
att kakorna inte blir brända. Kanterna ska dock bli lite guldbruna för bästa
mönstereffekt.
Förvara kakorna i en burk med tätt lock så håller de bäst.
