Lucka 3

I lucka nummer tre gömmer sig citrusfrukten clementin som ju för så många hör ihop med den svenska julen. När man hör människor diskutera vad som är svenskt kan jag ofta inte låta bli att dra på munnen, för när det gäller clementinen så kom den till Europa för 200 år sedan, från Indokina. Inte särskilt svenskt, eller hur!?

Jag blir alltid förvirrad när jag ska köpa citrusfrukter eftersom det som står på skyltarna ovanför frukten skiljer sig åt. "Mandarin", "clementin" och "satsuma". Jaha, och vad är det för skillnad då?  Nu tänkte jag reda ut det här.

Clementinen är en korsning av pomerans och mandarin och kom till 1902. Det var en algerisk präst som hette Clement i förnamn som är pappa till denna kärnfria lilla frukt. Marocko och Spanien är de länder som förser oss svenskar med clementiner.

Mandarinen har gott om kärnor och ratas därför av oss bekväma svenskar som ju vill ha så lite besvär som möjligt. Namnet sägs den ha fått efter den kinesiske ämbetsmannen mandarin, vars dräkt är orange.

Satsuman är däremot en japansk frukt som oftast är kärnfri. Den importeras från Spanien till Sverige. Jag kan inte hitta när frukten började säljas i Sverige men det spelar kanske mindre roll...

Källa: http://www.dn.se/ekonomi/mandarin-clementin-eller-satsuma/


Varför inte klippa till nu när det är billigt med citrusfrukter och göra egen clementinmarmelad? Billig men uppskattad julklapp också. Receptet är lånat från ICA provkök.

Clementinmarmelad

1 kg clementiner
1 kg syltsocker

Detta recept är gjort för 1 1/2 l portioner. När du ändrar antalet portioner så ändras också mängden i ingredienserna. I vissa fall kan detta resultera i att tillagningstiden behöver justeras.

Skär clementiner i tunna strimlor. Lägg dem i en kastrull, tillsätt syltsocker koka upp under omrörning. Koka kraftigt i ca 10 minuter. Häll upp den varma marmeladen i burkar.

 

Lucka 3 - C som i Christmas och clementin

Som språklärare är jag också språkspanare. Med det menar jag att jag ofta reflekterar över (i synnerhet) det svenska språkets utveckling. Ord tillkommer, ord försvinner (ofta mer obemärkt) och ord diskuteras och vrängs ut och in på. Ska det heta cd eller cd-skiva? Är detta något att bråka om eftersom dessa skivor snart är ett minne blott, likt free stylen som hette Walkman överallt utom hos oss? Och videon. Som dog ut och känns som en antik företeelse. Kan vi inte glömma de språkstriderna?

I dag spanar jag på ordet Christmas som ju alltmer ersätter det svenska ordet Julen. Orsaken till detta är naturligtvis de svenska butikernas kampanjer där ordet Christmas används i övermått. I Sverige. För mig är det inte ett problem utan jag är mer konfunderad över att engelska ord letar sig in i våra butiker på ett sätt som aldrig förr. REA blir SALE. Må detta aldrig bli en kombination av svenska och engelska då det lätt kan missförstås. Jag tänker på på slut-rean i januari som lätt kan bli "slut sale". Det är ingen bra text...

Vad är det med det engelska språkets som gör att vi fascineras och gärna lånar dess ord? Får det oss att verka lite mer internationella och spännande? Vi ynkliga nio miljoner svenskar med ett språk som är rena minoriteten i världen. Bara i Finland talar man svenska, som ett huvudspråk. Förutom i lilla Sverige då.

Vad är det för fel på ordet "jul"? Detta vackra gamla ord med anor från, ja, när då? Det äldsta belägget för ordet jul kommer från ett fragment av den gotiska kalendern som skrevs ungefär 500 eller 600 efter år noll. Här beskrivs slutet på oktober och början på november. Månaden november är överskriven med "Naubaimbair: fruma Jiuleis" vilket kan tolkas som "November: första julmånaden" eller "November: Månaden före jul". (http://sv.wikipedia.org/wiki/Jul) Faktiskt har finländarna lånat ordet av oss svenskar, vilket väl måste betyda att det är ett bra ord!?

Jag kan förstå att ord som vi lånar direkt från engelskan får behålla sin engelska karaktär som t.ex. "Christmas pudding". Här finns ju ingen anledning att översätta ordet till julpudding. Inte minst med tanke på att det inte är särskilt gott, hihi! Men att det på skyltfönster står "Have yourself a merry little Christmas" eller "Merry Christmas" rätt och slätt. Det har jag svårare för. Men jag går inte och retar mig på det. Nä, mer så att jag reflekterar och tänker hrm, jaha, jaså och kanske det ja! Borde det inte stå "Ha en riktigt god jul" istället?

Efter denna lilla reflektion tänket jag bjuda på ett recept på bokstaven C, nämligen Clementin med Pollyfluff. Visst låter det gott!? Även jag, som har lite svårt för citrusfrukter som dessert, tycker att det verkar aaaaawesome!

Bild från http://www.arla.se/recept/clementiner-med-polly-fluff/

Clementin med Pollyfluff

4 st clementin
3 dl vatten
2 dl strösocker
2 st kanelstänger
2 st stjärnanis
1 tsk vaniljsocker

Pollyfluff

100 g Pollygodisar
2 dl vispgrädde

Koka upp vatten, socker, kanel och stjärnanis. Ta från värmen och rör ner vaniljsocker. Skala clementinerna, lägg dem i den varma lagen och låt kallna. Blanda grädde och Polly i en kastrull. Värm på medelvärme. Rör om hela tiden tills grädden kokar upp och godiset smälter. Låt kallna och stå i kyl, gärna över natten. Vispa upp grädden så att den blir tjock och fluffig. Servera clementinerna med Polly-fluffet.

Receptet är från Arlas hemsida.

Lucka tre: Julstrumpor

I dagens lucka handlar det om traditionen i min familj, att hänga upp en julstrumpa för att Tomten ska fylla den med spännande paket under julnatten. När jag var liten hängde jag alltid upp en grönvinröd hemstickad strumpa vid sängens fotända, kvällen före julafton. Där hängde den lång och smal och jag tänkte att "i år kommer nog mamma att glömma att fylla den". I vår familj var det inte så att man trodde på Tomten direkt. Nä, det var i sann sjuttiotalsanda: "Man ska inte lura barn!"

Nåväl, jag lär inte ha tagit så stor skada av att inte få tro på vare sig Gud eller Tomten. Det har gett sig av sig självt med åren istället. Jag förstod aldrig hur mamma lyckades smuggla in strumpan full med godsaker utan att jag märkte det, jag som låg så på spänn och väntade. Helt plötsligt var det morgon och där hängde strumpan kvar, men nu stinn och full av hemligheter. Överst stack årets nummer av "Sagoprinsessan" upp i min strumpa, och i lillebrors var det "Bland tomtar och troll".

Förutom årets jultidning fanns det stående inslag som aldrig ruckades på. Det skulle alltid finnas detta i strumpan: En clementin, en chokladtomte, ett ljus och en tvål. Utöver det var det små roliga saker som jag inte visste att jag så gärna velat ha. Men mamma visste. Hon var (och är) fantastisk på att hitta på presenter som passade perfekt.

Arg över något, men skidor skulle jag åka...

Bäst minns jag den lilla musen av skinn som höll ett majskorn mellan tassarna. Han låg i min strumpa julen 1969, då mamma låg på sjukhus för att lillebror höll på att komma ut alldeles för tidigt. Pappa måste ha fyllt strumpan men jag är övertygad om att det var mamma som hade köpt sakerna. Den julen blev konstig men bra ändå. Jag fick inte åka och hälsa på mamma för då, på stenåldern, fick inte barn besöka föräldrar på sjukhus som i dag. Jag fick mitt första par skidor den julen, och åkte stolt på dem hem från julkalaset hos moster Mona. Det var en hemsk backe jag åkte nedför. I dag kan jag konstatera att det knappt var mer än en liten sluttning, men för en fyraåring var det rena störtloppet.

Nedan hittar ni en mall på julstrumpor som man själv kan sy. Den är från boken Allt om julen av Malcolm Hillier - en av mina absoluta favoritjulböcker. Jag sydde varsin strumpa till mina barn när de var små. En mörkblå med nalle till lilla B och en röd med guld och en ängel till stora F. Jag quiltade dem alldeles själv, vilket jag som icke sykunnig (läs: icke road) är stolt över.

Numera får de inget i strumporna, men jag måste säga att jag saknar traditionen lite. Men en dag får jag barnbarn och då...