Lucka 3

I lucka nummer tre gömmer sig citrusfrukten clementin som ju för så många hör ihop med den svenska julen. När man hör människor diskutera vad som är svenskt kan jag ofta inte låta bli att dra på munnen, för när det gäller clementinen så kom den till Europa för 200 år sedan, från Indokina. Inte särskilt svenskt, eller hur!?

Jag blir alltid förvirrad när jag ska köpa citrusfrukter eftersom det som står på skyltarna ovanför frukten skiljer sig åt. "Mandarin", "clementin" och "satsuma". Jaha, och vad är det för skillnad då?  Nu tänkte jag reda ut det här.

Clementinen är en korsning av pomerans och mandarin och kom till 1902. Det var en algerisk präst som hette Clement i förnamn som är pappa till denna kärnfria lilla frukt. Marocko och Spanien är de länder som förser oss svenskar med clementiner.

Mandarinen har gott om kärnor och ratas därför av oss bekväma svenskar som ju vill ha så lite besvär som möjligt. Namnet sägs den ha fått efter den kinesiske ämbetsmannen mandarin, vars dräkt är orange.

Satsuman är däremot en japansk frukt som oftast är kärnfri. Den importeras från Spanien till Sverige. Jag kan inte hitta när frukten började säljas i Sverige men det spelar kanske mindre roll...

Källa: http://www.dn.se/ekonomi/mandarin-clementin-eller-satsuma/


Varför inte klippa till nu när det är billigt med citrusfrukter och göra egen clementinmarmelad? Billig men uppskattad julklapp också. Receptet är lånat från ICA provkök.

Clementinmarmelad

1 kg clementiner
1 kg syltsocker

Detta recept är gjort för 1 1/2 l portioner. När du ändrar antalet portioner så ändras också mängden i ingredienserna. I vissa fall kan detta resultera i att tillagningstiden behöver justeras.

Skär clementiner i tunna strimlor. Lägg dem i en kastrull, tillsätt syltsocker koka upp under omrörning. Koka kraftigt i ca 10 minuter. Häll upp den varma marmeladen i burkar.

 

Marmeladen...

Jag är en ganska barnslig person när det gäller humor. Det är har inte lätt för mig att skratta åt allt möjligt men det som roar mig, roar mig kungligt. Jag älskar Nile City, Monty Python, Fawlty towers och en del av Hasse och Tages sketcher. Sedan tycker jag att det är otroligt roligt med ordvrängningar och dåliga göteborgsskämt. Alla barnen-skämt är en favorit även om de egentligen är urlöjliga. 


Vad man skrattar åt är mycket personligt, och det kan skilja stort bara inom samma familj vad man uppskattar. Jag avskyr t.ex. buskis som Stefan och Krister eller Ronny och Ragge. Sån humor är bland det värsta jag vet och jag sitter med skämsmössan på om jag tvingas genomlida en "show" med dem. Som göteborgare förväntas man dessutom tycka att Galenskaparna och After shave är roliga, vilket oftast är helt obegripligt för mig. Min mamma tycker däremot att de är Guds gåva till människan. 


Hur kom jag in på det här då? Jo, jag kom att tänka på allt det här när jag kokade marmelad igår. Ni vet, de där skämten om vad Usama Bin Ladens glömska farbror heter. "Var-var-det-jag-la-den?". Eller hans söta syster? "Marmeladen". Hihihi! Jättekul, men det tycker kanske inte ni... 

Hur som helst så kokade jag en supergod marmelad av ett gäng övermogna nektariner som låg och hotade att invaderas av bananflugor (jag HATAR bananflugor). Därför skalade jag och kärnade ur nektariner - det blev ca 600 g när jag vägde dem. Dessutom kom jag på att jag hade en halv kartong jordgubbar som jag inte hade lust att äta upp. De halverade jag och puttade ner i grytan med nektariner. Sedan är det ju det där med socker. Marmelad är sött och ska vara sött. Utan socker, ingen marmelad. Men jag vill ändå inte att tungan ska krulla ihop sig när man äter den. Syltsockerpaketet talade informativt om att ville man ha mindre söt sylt skulle man ta hälften så mycket socker som frukt och för söt sylt/marmelad skulle man ta lika delar. Jag gjorde en kompromiss och höftade till nåt mitt emellan. 


Det blev vanvettigt gott, så nu måste jag väl börja äta frukost så att marmeladen går åt. En burk går till min snälla mamma när jag nu åker för att hälsa på henne och pappa, som tyvärr inte är så frisk. Han är diabetiker så i dag köpte jag Stevia för att prova om det kan vara ett alternativ för att baka kakor till honom. Än så länge har jag bara provat det på jordgubbar men det var inte så dumt. Jag tror dock att i större mängder blir det lätt en bismak, men sp lite som jag tog fungerade det perfekt. 90 % färre kalorier kan ju inte vara fel!? Har ni provat Stevia än???

Plåster på såren

Igår hade jag en sån där arg dag. Jag vaknade mitt i en mardröm om mina barns farfar. Jag drömde att jag av misstag råkat skära upp en massa rökt lax som var hans och att han skulle ha gäster och inte hade något att bjuda på. Allt var mitt fel och jag vaknade med värsta hjärtklappningen. Mina misstankar om att dagen skulle bli så där visade sig vara befogade... Utan att gå in på detaljet kan jag säga att jag tre gånger rök ihop med elever, vilket tillhör ovanligheter för mig. Jag skällde som en tok och det gör jag i stort sett ALDRIG i skolan. Jag tror inte på att skrika och vara argsint, men igår brast det fullständigt när några elever gick över gränsen. Hur är det med er? Tappar ni också besinningen ibland och blir så där onyttigt arga?

När jag kom hem, efter ett skönt 1,5 timmes träningspass med gym och spinning, låg ett paket och väntade på mig. Det var lilla B (den söta flickan) som tyckte att jag behövde muntras upp. Så här fint hade hon slagit in paketet!

Jag blev sååå glad och ville nästan inte öppna det och förstöra den fina inslagningen. Men så tog nyfikenheten överhanden...

Inuti låg en marmeladburk med min absoluta favvokrydda när det gäller bakning - ingefära. Så till kvällteet blev det hembakat kanelkex med ingefärsmarmelad. Guud så gott! Om du vill ha recept på kexen kan du kika på lilla B:s blogg. De är himla nyttiga för att vara kex. Och goda!