Lucka nio i 2015 års bloggkalender Lutfisk och pappa

I dag är det dags att lägga lutfisken i blöt, jo för ni lutar väl fisken själva? Tänkte väl det. Seden kommer ju från Nederländerna tror man och härstammar nån gång från 13 - 1400-talet. Traditionen lever endast kvar i några av de nordiska länderna, bland annat då Sverige. På Anna-dagen ska fisken blötas för att hinna bli fin till jul.

Fast i dag köps i stort sett all lutfisk färdig i en folieförpackning. Konsumenterna orkar knappast pyssla med den farliga luten som gett fisken dess namn. Det sägs att lutfisk är världens mest basiska livsmedel med sitt PH-värde som ligger någonstans mellan 11 och 12. Men när man äter den har värdet sjunkit rejält. Den hjälper dock till att neutralisera saltsyreöverskottet som vi får i oss med all fet julmat.

Själv äter jag inte denna fisk. Jag har smakat både som barn och som vuxen och jag kan inte för mitt liv tycka att det ens smakar okej. När jag frågar andra som trots allt äter lutfisk säger de att det mest är tradition och att det är såsen som är god... Bechamelsås. Hallåååå!!?? Jo visst är det gott men då kan man väl lika gärna äta bara sås. Eller kanske inte.

Min pappa älskade lutfisk. Det var nog det absolut godaste han visste. Han var så himla lycklig när han ätit den stuvad, även mitt i sommaren nån gång. På hemmet där han bodde de sista två åren i sitt liv fick han ibland lutfisk. Den underbara personalen stoppade undan av denna favoritmat och så fick han en extra portion till frukost någon gång. Han prisade dem högt för bland annat detta.

Sista veckan i sitt liv hade pappa just ingen matlust. Personalen på boendet letade lutfisk med ljus och lykta i början av oktober. De fick aldrig tag i någon i tid, men det känns så fint att veta att de brydde sig så mycket att de försökte. Pappa - det här inlägget är till dig. Jag älskar inte lutfisk men dig kommer jag alltid att älska!!

Lucka nio: Lutfisk och tävling!

I dag är det Annas namnsdag och jag vill gratulera alla som har detta vackra namn! Särskilt Pernilla!

På Annadagen bör man lägga lutfisken i blöt, om den ska bli färdig till jul. Det är viktigt att byta vatten på den så att den blir vit och fin i hullet. Själv är jag också vit i hullet men det är liksom inte lika eftersträvansvärt... Jag dallrar lite som en lutfisk också om sanningen ska fram.

Nåväl, själv kan jag koppla av för jag äter inte lutfisk. Som barn fick jag och min bror alltid stekta torskpanetter med ärtor och potatis till jullunch medan mamma och pappa åt lutfisk. Det stack alltid i näsan av all vitpeppar som mamma pudrade över sin fisk. Jag funderade ibland på om det kunde vara all den där peppar'n som gjorde att lutfisk smakade så förskräckligt!? Men det var det inte. Jag tycker än att lutfisk smakar väldigt illa, liksom matjessill. Det är två av de ytterst få maträtter som jag bara inte KAN äta. Bra att jag slipper!

Dagen tävling, eftersom det är andra advent, går ut på att skriva om ert bästa pepparkaksbak. Det kan vara ett recept, ett sätt att kavla ut degen så att den släpper taget om skivan den ligger på eller bara några roliga pepparkaksformar som ni kan tipsa om. Ett pepparkakshus kanske?

Bild: Lilla B

Vinsten är ett litet hemligt paket bestående av något som luktar gott, något som smakar gott och en pytteliten måttsats till det minsta pepparkakshus jag någonsin sett. Jag har själv ett men har ännu i år inte hunnit baka något. Huset är så finurligt att när man satt ihop delarna kan man hänga det på kanten av en mugg, ett glas etc. Det fungerar fint som bordsplacering på julafton t.ex. om man glacerar namn på husen och ställer dem på tallrikarna. På bilden hänger en av måttdelarna på kanten av muggen, för att visa hur huset sen hängs upp. Efter att det är bakat och ihopsatt. Liksom.

Bild: http://craftandcreativity.com/blog/ 

Jag hittade en bild av det lilla pepparkakshuset hos bloggen Craft and creativity. Hos henne hittar ni massor av roligt och fint julpyssel! Kika gärna in där för inspiration!