Lucka arton i 2015 års bloggkalender Boktips

När julen kommer är det dags att unna sig lite avkoppling, med en god bok och kanske en kopp te eller ett glas portvin. Smaken är mycket olika när det gäller böcker men här kommer i alla fall några tips på bra läsning, enligt mig. Får man inte det man själv vill ha i julklapp kan man alltid köpa det till sig själv.

Blekingegatan 32 är en bok om Greta Garbo och hennes ovanliga liv, både i Sverige och över där, i Amerika. Jag har alltid fascinerats av Garbo men inte vetat så mycket om henne. Jag hade ingen aning om hennes kärlekar eller bakgrunden till den skygga person hon utvecklades till. Läsvärt och intressant men inte tungt eller svårläst. Lena Einhorn har skrivit boken.

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper är en bok med aningen svart humor. Det handlar om en familj som sitter shiva över sin döde far. Under de långa dagarna händer en hel massa saker och Judd, huvudpersonen har fullt upp med att reda i att hans exfru lämnat honom för Judds chef. Dessutom är hon gravid... 

För den som gillar välskrivna deckare rekommenderar jag Peter Robinsons böcker om kommissarie Alan Banks. Filmatiseringen av böckerna når inte samma klass som det skrivna ordet. 

Islänningen Arnaldur Indridason skriver om den ensamme polisen Erlendur Sveinsson och hans vedermödor. Naturskildringarna får man på köpet och även om polisen är något av en typisk deckarpolis är böckerna ändå välskrivna och genomtänkta.

Augustprisvinnaren Kristina Sandbergs böcker om Maj och hennes liv i Sverige från 1930-talet och framåt, är läsvärda tycker jag. Maj strävar efter att passa in men har en längtan efter något annat än det hon fått. Det är lätt att identifiera sig med hennes känslor oavsett vilket liv man än själv lever. Allmänmänskligt och vardaglig läsning utan att bli tråkig.

Lucka sjutton i 2015 års bloggkalender Skinka eller inte

Om man gör en undersökning kring vad de flesta svenskar inte vill vara utan på julbordet, hamnar skinkan högt i toppen, om inte högst. Julskinkan som på många sätt är en symbol för ätandet som hör julen till. En tjock skiva på nybakat vörtbröd och så en rejäl klick senap ovanpå. Det får det att vattnas i munnen på de flesta, åtminstone de som äter kött.

Lägg skinkskivor på hembakat bröd och inse att du är i
smakhimlen, om du valt en god skinka!

Själv äter jag inte fläskkött sedan femton år tillbaka, utan lagar en "skinka" av kalkonkött istället. När stora F är på besök runt julen händer det att jag kokar och griljerar en kålrot som ett vegetariskt alternativ till köttet. Det är godare än de flesta anti-vegetarianer kan tro!

I år tänkte jag pröva en lite annorlunda griljering på min kalkonskinka. Jag såg ett recept på griljering med apelsin och tyckte att det lät gott. Nu tror jag att det var i Elle Mat och Vin som jag såg det men man kan ta vilket recept som helst från nätet - det finns en uppsjö om man bara googlar. Jag hittade detta på "Mitt Kök" Ungefär så här tänker jag mig att min "skinka" ska bli i år:


Julskinka/kalkon/kålrot till julbordet

2 äggulor
3 msk grovkornig, stark/söt senap
1 apelsin, finrivet skal

3-4 msk ströbröd

kryddnejlikor

Blanda ihop senap, äggulor och apelsinskal till en röra och bred den över den färdigkokta skinkan. Strö över ströbröd och stick slutligen ner hela kryddnejlikor i något piffigt mönster, eller helt planlöst om du vill.

Griljera i ugnen på 225 grader i ca tio minuter. Sätt inte skinkan för nära det övre gallret så att den bränns. Passa den noga under griljeringen för en bränd skinka är inte kul!

Lucka sexton i 2015 års bloggkalender Sill

Sill är vuxenmat. Jag avskydde blotta tanken på "rå" fisk när jag var liten och kunde inte för mitt liv fatta hur vuxna kunde stoppa i sig något som luktade så hemskt. Med tiden lärde jag mig att tycka om sill och jag vet egentligen inte riktigt när det hände. Någon gång i tjugoårsåldern kanske.

Jag tycker fortfarande att det finns en hel del sillinläggningar som smakar ganska illa. Kräsen är nog ett ord som passar när det gäller mitt sillintag. Jag vill att sillen ska vara mjäll och smaklig utan tendens att smaka saltsill. Lagen som den ligger i ska helst vara klar och väl balanserad i sötma. Skarp ättikssmak är ingenting för mig. Jag tycker om ättika men det måste vara en riktigt väl avvägd balans i lagen.

Tillbehör till julbordet fisk. Kanske inte
citronen till sill, men till laxen.

Senapssill är en historia för sig. Den enda senapssill som jag tycker smakar gott är den som säljs på Klyftans fisk , en lite gammaldags och trivsam fiskbutik på Radiotorget, nära mitt hem. Efter att ha smakat deras inläggning ratar jag all annan senapssill. Jag brukar smaka men det funkar aldrig utom i år på Hotell Havanna i Varberg. Deras inläggning var lika len och fin i smaken som min favorit och jag tog två gånger av denna delikatess.

Branteviks-sill är en annan favorit. Ibland köper jag den på ICA Maxi i köpcentret när jobbet och då kallas den för Högsbosill, då området där jag jobbar heter så. Min ömma moder gör en Brantevikssill som är helt otroligt god. Löken och dillen är så finhackad att de fullkomligt smälter i munnen. Eller som min mammas bekant sa ( på bruten svenska): "Jättegott! Det smäller i munnen!" Lite gulligt!

Bilden är från butikens hemsida.

Något som också smäller i munnen är min pappas recept på inlagd sill, rätt och slätt. Hans sill var alltid en höjdare på julbordet och jag försöker varje år göra en lika god inläggning som hans. Det är med mycket kärlek jag pillar ner sillbitarna i lagen och rödlöken och morotsslantarna. I år strimlade jag utsidan på moroten med en sån där grönsaksstrimlare. Morotsskivorna blev som fina små blommor när jag sedan slantade dem. Vackert! Strimlaren är genialisk och finns så klart att köpa hos exempelvis Kök Etcetera (min favvo-butik).

Görans inlagda sill

1 burk urvattnade sillfiléer
2 dl strösocker
1,5 dl vatten
0,5 dl ättika (12 %ig)
1 krm salt
2 lagerblad
6 kryddnejlikor
6 kryddpepparkorn
0,5 tsk vitpepparkorn
1 röd lök
1 morot

Skölj sillfiléerna och skär dem i lagoma munsbitar. Koka upp vatten och ättika med sockret och låt kallna. Krossa vit- och kryddpeppar grovt i en mortel riv lagerbladen i små bitar. Lägg peppar, nejlikor och lagerblad i den kalla lagen och blanda ner saltet.

Skala och skiva rödlöken tunt. Gör samma sak med moroten och strimla bort det yttersta lagret runt moroten om du vill. Skär den sedan i slantar så blir de vackert taggiga i kanterna. 

Varva sill, morot och rödlök i en burk som rymmer ca 5 - 6 dl. Häll över den kalla lagen och förslut burken med locket. Ställ i kylen i tre dagar - vänd burken försiktigt någon gång så att lagen blandas runt lite. 

Sillen äts med fördel till en kokt ägghalva och en god knäckemacka med ost. 

Lucka femton i 2015 års bloggkalender Pepparkakor

”När som pepparkakebagarn bakar pepparkakor tar han ner från skåpet största grytan  och ett kilo margarin. Det ska smältas, inte brynas så när bubblor börjar synas ska man blanda margarinet med ett kilo ljust farin.” (Text av Thorbjørn Egner.)

Min lillebror älskade att lyssna på Klas Klättermus när han var liten. LP-skivan snurrade och knastrade och varenda gång som räven (med Sven-Bertil Taubes röst) försökte ta klättermusen, såg lillebror lite skraj ut. Vem visste? Kanske han lyckades denna gång?

Förutom att få räven att somna med sin vaggsång (vilket jag också lyckades med, när stora F och lilla B var små) gav han räven extrapepprade pepparkakor som fick honom att nysa gruvligt. I dagens pepparkakor är det inte mycket peppar men väl ingefära och andra goda och välsmakande kryddor.

Jag ska vara ärlig och erkänna att jag köper min deg färdig. För det första är den så mycket mer lättkavlad än de jag gjort själv. Dessutom bakar jag ganska få peppisar numera. Det roliga var ju när jag och barnen bakade tillsammans och gjorde skojiga figurer som vi sen dekorerade med vit kristyr. Det händer att jag längtar tillbaka till den tiden så att det gör ont i mitt hjärta. En dag hoppas jag på att få barnbarn att baka med…

I år var det extra kul att baka pepparkakor, för jag har fått nya formar av svägerskan och vännen Lena och hennes Pelle, tillika min svåger. Jag är dock övertygad om att Lena var den som köpte formarna. Igår bakade jag ut ett antal hattifnattar och Lilla My:or som jag ska spritsa kristyr på endera dagen/kvällen. Det doftade så gott i hela köket och ända ut i svalen (=trappuppgången, för er som inte kan göteborgska).

Till mina elever bakade jag pepparkakscupcakes med frosting och polkagriskross. De blev ganska goda men frostingen blev ganska lös trots att jag följde receptet. Den flöt ut lite och blev inte så där snygg som på många bilder. En elev konstaterade att den i alla fall var god och även halal, dvs. tillåten för muslimer, då polkagrisar inte är riktiga grisar, haha! Gott var det hur som helst.

Receptet hittar ni HÄR och pepparkaksformar HÄR. 

Lucka fjorton 2015 års bloggkalender Kål är gott!

Min mormor berättade ofta "gåtor" och ville att vi skulle gissa. Det var den där gamla sortens gåtor som var lite kluriga - åtminstone första gången man hörde dem. Favoriten var "Vad har lapp på lapp, men ingen söm?" Svaret var naturligtvis kålhuvudet, och detta kunde man ju efter ett tag om man säger så.

Kål var inget jag gillade som liten och det är kanske inte så konstigt. Kommer man in i ett kök och där luktar värre än på toa, så blir man inte hungrig. Med tiden har jag dock lärt mig att skilja på kål och ja... ni vet. Kål är en favorit i vårt kök, och det gäller alla färger. Fyra nyanser av kål liksom. Brun, grön, vit eller röd.

Fast brun kål finns ju inte. Åtminstone inte förrän man stekt den och mummat den med sirap och vad det nu är som gör den brun och go´!? På vårt julbord finns alltid grönkål och rödkål. Särskilt stora F gillar min rödkål som jag steker sakta i en wokpanna och som får puttra länge och väl med svart vinbärssaft, sirap och annat mumsigt som ger den smak av himmelen.

Eget foto av tidningssidan
ur nr 6 2015 Lantliv Mat & Vin

I senaste Lantliv Mat & Vin kan man hitta ett fantastiskt recept på rödkål som får brässera med stjärnanis, balsamvinäger och rött vin bland annat. Det låter helt otroligt gott tycker jag, och det är inte det enda som ser gott ut i det här numret av tidningen. Där finns även ett recept på cole slaw med grönkål och brysselkål, som jag tänker laga på julafton, som tillbehör till vår kalkon.

För några veckor sedan skickade jag ett brev till Lantliv Mat & Vin, med lite beröm för att de gör en så bra tidning. Som tack fick jag en kokbok och jag blev så klart jätteglad! Det var Mastios mat av Mästerkocken Sandra Mastio som vann denna tävling 2015. Fina recept med lite annorlunda knorr, utan att vara svårlagade! Toppen tycker jag.

Därmed får ni alltså två nya julklappstips av mig: Mastios Mat eller en prenumeration på Lantliv Mat & Vin. Jag skulle bli själaglad för båda - om jag inte redan hade båda, hihi!

Cole slaw med brysselkål

6 - 8 portioner

100 g grönkål
250 g brysselkål
2 juläpplen
1 citron
1 dl valnötter
flingsalt och svartpeppar

Dressing
2 dl turkisk yoghurt
3 msk vatten
2 msk riven pepparrot
1 msk flytande honung
1 krm salt

Strimla grönkålen och brysselkålen. Skär bort grova bitar och roten på brysselkålen. Blanchera kålen i kokande vatten ca en minut. Häll av vattnet och låt kålen svalna. Kör gärna kålen i salladsslunga för att få bort allt vatten.

Skär äpplena i tunna klyftor och pressa citron över så att de inte blir bruna. Hacka valnötterna grovt. Blanda äpple och nötter med kålen. Spara gärna lite till dekoration.

Dressing: Blanda alla ingredienser och vänd ner dressingen i kålen precis före servering. Toppa med äppelklyftor och nötter.

Lucka tolv och tretton på samma gång Julpyssel och godis

Igår fanns det varken tid eller ork till bloggande, så lucka tolv förblev stängd. Jag ber särskilt Gerd om ursäkt för det - hon väntade troget men förgäves. Puss på dig, kära vän. I dag får du mer att läsa.

Luciadagen har börjat ljusna och många är väl de som smugit upp i gryningen för att lussa för någon. Som barn satt jag alltid klistrad vid TVn och såg lussemorgon, och i skolan blev alltid sötaste och mest populära tjejen vald till lucia. Med glasögon, fräknar och musgrått hår var man inte ansedd som söt och det sved innerst inne, även om jag hade varit alldeles för blyg för att vara lucia. I år hade jag hoppats på Rickard Söderberg som lucia i TV men han var endast solist och det kanske var gott så.

Lägg godiset i fint pimpade konservburkar så blir det en
perfekt present.

Söndag innebär julfix och förmodligen bakar några av er, och gör julgodis. I vårt lilla hem gör jag godiset. J är fena på att städa vilket jag själv gärna avstår. Fast i dag får vi hjälpas åt med våra fönster. Efter allt regn och stormande ser man knappt ut längre. Lite adventsfint vill man ju ha.

För er som vill göra gott julgodis, länkar jag till några gamla inlägg där recept på olika godsaker finns. Om du gillar fudge så ska du klicka HÄR. Bästa fudgen i stan. Sist jag gjorde den rullade jag kulor och dem rullade jag i en blandning av kanel, strösocker och florsocker. Sinnessjukt gott!

Fudge to die for...

Kola hör också julen till och min favorit smakar så klart lakrits. HÄR hittar du ett enkelt och mumsigt recept på kola. Man kan doppa den i choklad eller inte.

Lite större godis som är både gott och fint är chokladfyllda polkagrishjärtan som är superfina att slå in i cellofanpåsar med ett vackert band runt. Bra gå-bort-present i advent. Lägga samman två polkakäppar så att de bildar ett hjärta. Smält GOD choklad och fyll hjärtat med denna. Låt stelna så att hjärtat hänger ihop när du lyfter det. Jag brukar stör över vackert strössel eller annat i chokladen innan den stelnat så blir det extra fint!

Lucka elva i 2015 års bloggkalender Saffran och kärlek

I morse skrattade jag redan före frukost. Jo, det är sant. Det är ganska ovanligt att jag skrattar högt före klockan åtta på morgonen och ännu ovanligare att jag skrattar högt åt något jag läser. Det beror på att jag har en ganska kräsen humor och enligt vissa en ganska konstig humor. Jag skrattar INTE åt buskis, svenska filmer som "Sällskapsresan" eller folk som gör bort sig i America´s funniest home videos. Däremot skrattar jag åt Nile City, Parlamentet och Lisa Förare Winbladhs ordekvilibristik (kan man skriva så?). Och så nu då i morse, skrattade jag åt en text av Rickard Söderberg.

Jag läste underbare Söderbergs krönika om vikten av att fira en riktigt svensk jul, i dagens Metro. Denne man är en av mina nyaste favoriter i medievärlden. Han är klok, rolig och fantastiskt duktig på att baka. Jag fick upp ögonen för honom när han var med i Hela Sverige bakar, där han levererade otroligt fina bakverk och gjorde det med ett leende som fick till och med Birgitta att smälta. Hans Pridetårta! Så fin!

Läs hans krönika och njut av leken med språket och ironin över människors fördomar. Karln kan både baka, skriva och sjunga. Dessutom förespråkar han kärlek som botemedel mot näthat och annat hat. Han skriver om de svenska (?) lussebullarna med saffran och julstocken i brasan. Briljant!

Saffran ja. Det var ju det som det här inlägget skulle handla om. Eller snarare vad man kan baka med saffran. Igår bakade jag saffransbröd. Jag använde vetemjöl special för att få en lite annorlunda textur på brödet och det blev ganska bra. Det är gott med enkla släta saffranskusar, men jag gillar att fylla en del av bullarna också. Igår blev det med smör, socker, rivet apelsinskal och mörk choklad.

Någon efterlyste receptet men jag måste erkänna att jag bakar på känsla när det gäller saffransbröd. Jag brukar byta ut en del av mjölken i degen mot kesella, men igår blev det 34-procentig creme fraiche eftersom jag hade en slatt i kylen. Det gick bra det också. Så, om ni vill, använd ert vanliga lussebullsrecept och använd er bara av fyllningen i mitt recept. Jag gör ett försök att sätta ihop ett deg-recept också.

Ha en fin fredag!

Saffransbullar med apelsin och choklad

Degen

150 g smör

3 dl "röd" mjölk

2 dl kesella eller kvarg (naturell)

50 g jäst för söta degar

1/2 - 1 g saffran

1 msk ren sprit (om du vill)

1/2 tsk salt

2 dl vit sirap alt. 2 dl strösocker (minska på sockret om du vill ha mindre söta bullar)

1 ägg

1 tsk bakpulver

 13 - 15 dl vetemjöl

Fyllning

15 g smör

100 g hackad mörk choklad av god kvalitet

rivet skal av en apelsin

50 g strösocker

Blanda ihop fyllningen och ställ åt sidan.

Smält smöret i en kastrull och häll på mjölk och kesella. Rör runt och ljumma blandningen till ungefär 38 grader. Smula jästen i en bunke, häll på saltet och häll smörblandningen över. Rör runt så att jästen löser sig. 

Mortla saffran med en msk socker och häll på 1 msk ren okryddad sprit. Blanda runt och häll ner det i bunken med det andra. Rör ner sirap eller socker tillsammans med det lätt uppvispade ägget. Blanda noga. 

Blanda bakpulver med 11 dl av vetemjölet och rör ner detta i smeten. Bäst resultat får du naturligtvis om du gör degen i en hushållsassistent. Om degen knådas länge blir glutentrådarna elastiska och ger ett luftigt bröd. 

Knåda/kör degen i ca fem minuter. Om den fortfarande är väldigt "smetig" bör du tillsätta ytterligare mjöl, lite i taget så att den släpper bunkens kanter. L¨t den sedan jäsa i ca en timme eller mer tills den är dubbelt så stor som innan.

Ta upp degen ur bunken och knåda den jämn och slät. Tillsätt eventuellt mjöl men bara så mycket att du kan hantera den. För mycket mjöl gör bullarna hårda och trista.

Dela degen i två bitar. Kavla ut dem en i taget. Bred ut fyllningen på degplattan och rulla ihop den som när du gör vanliga kanelbullar. Skär i lagoma bitar och lägg i bullformar eller i en rund form som en butterkaka. Låt jäsa på plåten, ca 30 minuter. Pensla bullarna med uppvispat ägg och grädda dem sedan i 225 graders ugnsvärme, ca 10 minuter.Håll koll på bullarna för det är väldigt olika med ugnar. Min är ganska ny och effektiv och bränner lätt bullarna jämfört med den förra.

När bullarna svalnat kan du med fördel ringla lite glasyr av florsocker och apelsinsaft över dem. Sen är det svulla som gäller! Ät tills du skäms och ät sen en till!

Lucka tio i 2015 års bloggkalender Elf on a shelf

När jag var barn rådde tomteförbud före julafton. Ja, nu trodde jag aldrig på Tomten eftersom jag uppfostrades i sann sjuttiotalsanda, där Gud och Tomten inte fanns. Ändå vill jag gärna skriva Tomten med versalt T i början, lite respektfullt OM han nu ändå kanske trots allt mot förmodan finns.

Mamma hängde upp adventsstjärnan kvällen före första advent men den tändes inte ens en sekund före söndagen. Basta! Det sitter fortfarande i och när jag, som i år, av praktiska skäl sätter upp elljusstakarna något före första advent, tar det emot att tända dem. Som om nån skulle banna mig för det?!

Som barn var jag alltid lika förundrad över hur andras adventsstjärnor och ljusstakar stod kvar över julen. Hos oss åkte stjärnan ner natten mellan 23:e och 24:e. Mamma var benhård med det eftersom hon hävdade att när Jesus var född behövdes inte stjärnan längre. Numera protesterar jag starkt emot detta, som religionslärare och bättre vetande. För det första föddes Jesus på juldagen. För det andra föddes han inte alls på juldagen utan förmodligen en helt annan dag på året. För det tredje så är min mamma inte ett dugg kristen, så det vete Gud varför hon höll så hårt på detta?

Dessutom var väl stjärnan kvar och ledde de tre vise männen, så den måste ju ha hängt på himlen minst till trettondagen!?

Elf on a shelf

Hur som helst kunde jag aldrig förstå hur det gick till när hon tog ner stjärnan, utan att jag märkte det. På julaftonsmorgonen hängde det en tomte i mitt fönster istället. En gräslig tomte som liksom satt hopkrupen och höll sig runt knäna. Han dinglade runt runt med sitt smått djävulska plastansikte och jag ÄLSKADE min tomte. Jag vill minnas att han hade gula tofflor, men är inte säker på det.

På 1980-talet försvann min tomte. Jag har en teori om hur han försvann men den vill jag inte dela med mig av. Låt mig bara säga att det inte var jag som slängde ut honom med soporna. Jag har sen dess saknat tomten och aldrig hittat en ny likadan.

Men förra året fick jag tips av fina vännen Annika som berättade att man kunde hitta liknande på www.amazon.uk Jodå, där fanns de i olika former och utföranden. Jag beställde en svindyr liten tomte som är ca en tiondel i storlek av den gamla.

Den här typen av tomtenisse kallas "Elf on a shelf" i Storbritannien och finns i en mängd utföranden, som sagt. Jag köpte även cupcake-formar med det motivet, vilket ni nog får se längre fram mot jul här. Kanske blir det jul-cupcakes nån kväll.

Har ni någon tomte som betyder lite extra för er? Berätta gärna!

Lucka nio i 2015 års bloggkalender Lutfisk och pappa

I dag är det dags att lägga lutfisken i blöt, jo för ni lutar väl fisken själva? Tänkte väl det. Seden kommer ju från Nederländerna tror man och härstammar nån gång från 13 - 1400-talet. Traditionen lever endast kvar i några av de nordiska länderna, bland annat då Sverige. På Anna-dagen ska fisken blötas för att hinna bli fin till jul.

Fast i dag köps i stort sett all lutfisk färdig i en folieförpackning. Konsumenterna orkar knappast pyssla med den farliga luten som gett fisken dess namn. Det sägs att lutfisk är världens mest basiska livsmedel med sitt PH-värde som ligger någonstans mellan 11 och 12. Men när man äter den har värdet sjunkit rejält. Den hjälper dock till att neutralisera saltsyreöverskottet som vi får i oss med all fet julmat.

Själv äter jag inte denna fisk. Jag har smakat både som barn och som vuxen och jag kan inte för mitt liv tycka att det ens smakar okej. När jag frågar andra som trots allt äter lutfisk säger de att det mest är tradition och att det är såsen som är god... Bechamelsås. Hallåååå!!?? Jo visst är det gott men då kan man väl lika gärna äta bara sås. Eller kanske inte.

Min pappa älskade lutfisk. Det var nog det absolut godaste han visste. Han var så himla lycklig när han ätit den stuvad, även mitt i sommaren nån gång. På hemmet där han bodde de sista två åren i sitt liv fick han ibland lutfisk. Den underbara personalen stoppade undan av denna favoritmat och så fick han en extra portion till frukost någon gång. Han prisade dem högt för bland annat detta.

Sista veckan i sitt liv hade pappa just ingen matlust. Personalen på boendet letade lutfisk med ljus och lykta i början av oktober. De fick aldrig tag i någon i tid, men det känns så fint att veta att de brydde sig så mycket att de försökte. Pappa - det här inlägget är till dig. Jag älskar inte lutfisk men dig kommer jag alltid att älska!!