Lucka nio i 2015 års bloggkalender Lutfisk och pappa

I dag är det dags att lägga lutfisken i blöt, jo för ni lutar väl fisken själva? Tänkte väl det. Seden kommer ju från Nederländerna tror man och härstammar nån gång från 13 - 1400-talet. Traditionen lever endast kvar i några av de nordiska länderna, bland annat då Sverige. På Anna-dagen ska fisken blötas för att hinna bli fin till jul.

Fast i dag köps i stort sett all lutfisk färdig i en folieförpackning. Konsumenterna orkar knappast pyssla med den farliga luten som gett fisken dess namn. Det sägs att lutfisk är världens mest basiska livsmedel med sitt PH-värde som ligger någonstans mellan 11 och 12. Men när man äter den har värdet sjunkit rejält. Den hjälper dock till att neutralisera saltsyreöverskottet som vi får i oss med all fet julmat.

Själv äter jag inte denna fisk. Jag har smakat både som barn och som vuxen och jag kan inte för mitt liv tycka att det ens smakar okej. När jag frågar andra som trots allt äter lutfisk säger de att det mest är tradition och att det är såsen som är god... Bechamelsås. Hallåååå!!?? Jo visst är det gott men då kan man väl lika gärna äta bara sås. Eller kanske inte.

Min pappa älskade lutfisk. Det var nog det absolut godaste han visste. Han var så himla lycklig när han ätit den stuvad, även mitt i sommaren nån gång. På hemmet där han bodde de sista två åren i sitt liv fick han ibland lutfisk. Den underbara personalen stoppade undan av denna favoritmat och så fick han en extra portion till frukost någon gång. Han prisade dem högt för bland annat detta.

Sista veckan i sitt liv hade pappa just ingen matlust. Personalen på boendet letade lutfisk med ljus och lykta i början av oktober. De fick aldrig tag i någon i tid, men det känns så fint att veta att de brydde sig så mycket att de försökte. Pappa - det här inlägget är till dig. Jag älskar inte lutfisk men dig kommer jag alltid att älska!!