Att bara vara

I lördags kväll satt jag  och J i vårt lilla stugkök och tittade ut över Hallongången, där vår stuga ligger. Himlen över östra Göteborg färgades långsamt rosa och vi hade det så där riktigt bra och trivsamt, som vi har det när vi är i Eskilsro. Bilderna återger inte den djuprosa färgen på ett sätt som speglar verkligheten. Hela kolonin var som i ett rosa skimmer och det kändes som att blicka ut över en sagovärld.

En av de saker jag gillar mest, är att vi inte haft TVn på en enda gång den här säsongen. Vi pratar med varandra istället och njuter av naturen och allt som finns i och runt vårt lilla hus. Visserligen är jag ingen stor TV-tittare i vanliga fall, men J har TVn på hemma och ser på sport i stort sett varje dag. Men i stugan blir det annorlunda. Här passar vi mer på att "bara vara". Det är en svår konst i dagens samhälle.

Vad gör ni läsare när ni bara försöker "vara"? Hittar ni något sätt att få vila från stressen och vardagen?  

Helgkänning en torsdag

I dag är det torsdag men jag har redan helgkänning. Mina elever har överraskat mig i dag, genom att vara ovanligt förberedda på sina muntliga framträdanden och göra bra ifrån sig över lag. Jag blir alltid lite extra stolt efter deras prestationer - som lärare har man ju en viss del i det de gör. Jag hade ingen aning om att lärarjobbet innebar så mycket coachning att man ibland är helt slut när man kommer hem. Jag menar; jag får ju aldrig ge upp hoppet. Aldrig! Jag måste alltid peppa dem och "ta dem lite längre än vad de själva trodde var möjligt" (en sliten fras på vår skola men ack så sann).



Min prins vilar hakan på köksbordet

 Imorgon är min plan att åka till kolonistugan - HURRA - tillsammans med min lilla vovve. Vi ska bara ta det lugnt och mysa och ha det bra. Ingen TV, ingen stress, bara han och jag. Lilla B ska ha,hrm, besök och då får inte jag vara hemma. Hoho - jag kanske skulle dyka upp och överraska dem!?

Det kliar i mina gröna fingrar efter att få börja så frön och plantera ut plantor både i kolonin och hemma i lägenhetens trädgård. Men... det är för KALLT! Så tills vidare får jag sitta och knåpa med mina fröpåsar och blomsterpapper, som substitut för de riktiga blommorna. Jag tar nog med mig lite scrapbookinggrejer till stugan imorgon...

När jag är ensam i stugan äter jag oftast något ganska enkelt men gott. Jag var på Ingelstad kalkons butik på Frölunda Torg igår, och köpte med en färdgimarienerad schnitzel till fredagsmiddagen. Jag lånar ett recept från Ingelstads hemsida och delger er min fredagsmiddag redan nu.

Bild: http://www.ingelstadkalkon.se/

Grillade Wilmamedaljonger med tomatsmör

600 g wilmasnitzel,marinerad
800 g potatis (gärna färsk)
½ dl rapsolja
2 tsk örtsalt
1 tsk timjan
Tomatsmör:
75 g smör
5 st soltorkade tomater,marinerade
1 vitlöksklyfta
1 msk citronsaft
2 tsk örtsalt

Tillagningstid: 60 minuter
Portioner: 4

Gör så här: Lägg de nykokta potatisarna i en kraftig plastpåse. Tillsätt olja och kryddor och gnugga påsen så att kryddningen fördelar sig jämnt över potatisarna. Lägg smöret i en bunke och låt det bli rumsvarmt. Grovhacka tomaterna, och kör dessa med smör, vitlök, citronsaft och salt med stavmixer tills allt är blandat. Forma till en rulle med hjälp av smörpapper, lägg i kylen. Hetta upp grillen. Dela wilmasnitzlarna i bitar. Trä upp potatisarna på spett och grilla dem runt om tills de är varma och fått vacker färg. Grilla medaljongerna ca 6 minuter per sida. Servera medaljongerna med grillpotatis, smör och en god sallad.

Vad planerar ni att äta till fredagsmysmat?

En ny koloni-vår till mötes!

Lördagen var grå och lite kylslagen i Göteborg, men stundtals tittade solen fram i de östra stadsdelarna. För er läsare som tillkommit på senare tid tänkte jag visa en bild på mitt lilla hus (ja, det tillhör min särbo J också). Det är en kolonistuga byggd 1935 ungefär, ingen vet riktigt säkert. Området ligger bredvid Östra Sjukhuset vid spårvagn nummer etts ändhållplats, ungefär 15 minuters spårvagnsresa från Göteborgs centrum.

Den här bilden togs när vi precis köpt stugan, för snart två år sedan. Vi har gjort ganska mycket med huset sedan dess, bland annat plockat bort de hemska metalldekorationerna som hängde till höger, precis under verandafönstren.

Husets boyta är 35 m2 på bottenvåningen, och nästan lika mycket loft med snedtak ovanpå. Vi älskar verkligen vårt hus, och om två veckor sätts sommarvattnet på igen. Långfredagen är tack och lov ingen sorgedag numera utan kommer att ägnas åt vädring av textilier, upphängning av gardiner, skurning av golv, putsning av fönster och slutligen läggs de nytvättade gröna trasmattorna på plats.

Vi måste så klart också plocka bort skyddsskivorna från fönstren. Den här bilden tog jag igår och som ni ser har flaggan trasslat och trasat sönder sig. Jag tycker att vi ska köpa en Liverpoolflagga men J är tjurig och vill hänga upp en GAIS-flagga istället. Över min döda kropp! Vi ska inte skylta med att det bor en icke fotbollskunnig i det här lilla huset. Gaisare - bah!

Ni kommer att få läsa en del om mina bestyr i kolonin framöver, eftersom det är mitt paradis på jorden. Man skulle kunna tro att det är stökigt och högljutt att bo bredvid ett stort sjukhus, men eftersom vi har ryggen mot byggnaderna tänker vi inte på det så mycket. Spårvagnens gnisslande vid vändning låter mer hemtrevligt än störande och de gånger helikoptern landar utanför är ganska få.

Inomhus är det både kalt och kallt, för värmen sätter vi inte på förrän vi flyttar ut. I början endast på helgerna. Så småningom blir det vita pelargoner i fönsterkarmarna men först då det är så varmt att de klarar sig utan elementvärme.

Den gröna skåpsdörren döljer allehanda burkar som just nu är tomma. Vi lever lite enklare i kolonin och maten vi (jag) lagar är oftast snabblagad och innehåller få ingredienser. Här står jag inte och rullar maki eller gör inbakad lammfilé. Här är det grillad halloumi med nektariner eller kycklingspett med cous cous. Eller hämtmat från thairestaurangen.

Jag bakar gärna i det lilla köket, även om ytorna är mycket begränsade. Muffins, hallongrottor och andra sommarkakor. Det känns som om kladdkaka hör hemma i vinterköket medan jordgubbsbakelser passar bättre på landet, eller hur?

Krokusarna blommar för fullt nu, och jag väntar med spänning på alla andra blommor, buskar och träd som snart ska knoppas. Mina svarta stockrosor ska förhoppningsvis blomma i år. Så är det ju äppleträdet som om några veckor blommar så där vackert att jag alltid får tårar i ögonen. Jag önskar alltid att mamma ska vara här då, så att hon får se hur infernaliskt vackert det är. Få saker kan mäta sig med äppelblom tycker jag.

Hur är det med er läsare? Har ni ett pernamenthus där ni fixar och grejar eller ett sommarhus? Eller tycker ni att detta med att fixa och greja mest ger ångest och skapar problem? Alla måste ju faktiskt inte tycka om att gräva, plantera eller baka...




J har klippt äpple- och päromträdet. En massa vattenskott att
köra till soptippen.



Stockrosorna som jag sådde förra året har fått nya blad!



Krokus under äppleträdet