En ny koloni-vår till mötes!

Lördagen var grå och lite kylslagen i Göteborg, men stundtals tittade solen fram i de östra stadsdelarna. För er läsare som tillkommit på senare tid tänkte jag visa en bild på mitt lilla hus (ja, det tillhör min särbo J också). Det är en kolonistuga byggd 1935 ungefär, ingen vet riktigt säkert. Området ligger bredvid Östra Sjukhuset vid spårvagn nummer etts ändhållplats, ungefär 15 minuters spårvagnsresa från Göteborgs centrum.

Den här bilden togs när vi precis köpt stugan, för snart två år sedan. Vi har gjort ganska mycket med huset sedan dess, bland annat plockat bort de hemska metalldekorationerna som hängde till höger, precis under verandafönstren.

Husets boyta är 35 m2 på bottenvåningen, och nästan lika mycket loft med snedtak ovanpå. Vi älskar verkligen vårt hus, och om två veckor sätts sommarvattnet på igen. Långfredagen är tack och lov ingen sorgedag numera utan kommer att ägnas åt vädring av textilier, upphängning av gardiner, skurning av golv, putsning av fönster och slutligen läggs de nytvättade gröna trasmattorna på plats.

Vi måste så klart också plocka bort skyddsskivorna från fönstren. Den här bilden tog jag igår och som ni ser har flaggan trasslat och trasat sönder sig. Jag tycker att vi ska köpa en Liverpoolflagga men J är tjurig och vill hänga upp en GAIS-flagga istället. Över min döda kropp! Vi ska inte skylta med att det bor en icke fotbollskunnig i det här lilla huset. Gaisare - bah!

Ni kommer att få läsa en del om mina bestyr i kolonin framöver, eftersom det är mitt paradis på jorden. Man skulle kunna tro att det är stökigt och högljutt att bo bredvid ett stort sjukhus, men eftersom vi har ryggen mot byggnaderna tänker vi inte på det så mycket. Spårvagnens gnisslande vid vändning låter mer hemtrevligt än störande och de gånger helikoptern landar utanför är ganska få.

Inomhus är det både kalt och kallt, för värmen sätter vi inte på förrän vi flyttar ut. I början endast på helgerna. Så småningom blir det vita pelargoner i fönsterkarmarna men först då det är så varmt att de klarar sig utan elementvärme.

Den gröna skåpsdörren döljer allehanda burkar som just nu är tomma. Vi lever lite enklare i kolonin och maten vi (jag) lagar är oftast snabblagad och innehåller få ingredienser. Här står jag inte och rullar maki eller gör inbakad lammfilé. Här är det grillad halloumi med nektariner eller kycklingspett med cous cous. Eller hämtmat från thairestaurangen.

Jag bakar gärna i det lilla köket, även om ytorna är mycket begränsade. Muffins, hallongrottor och andra sommarkakor. Det känns som om kladdkaka hör hemma i vinterköket medan jordgubbsbakelser passar bättre på landet, eller hur?

Krokusarna blommar för fullt nu, och jag väntar med spänning på alla andra blommor, buskar och träd som snart ska knoppas. Mina svarta stockrosor ska förhoppningsvis blomma i år. Så är det ju äppleträdet som om några veckor blommar så där vackert att jag alltid får tårar i ögonen. Jag önskar alltid att mamma ska vara här då, så att hon får se hur infernaliskt vackert det är. Få saker kan mäta sig med äppelblom tycker jag.

Hur är det med er läsare? Har ni ett pernamenthus där ni fixar och grejar eller ett sommarhus? Eller tycker ni att detta med att fixa och greja mest ger ångest och skapar problem? Alla måste ju faktiskt inte tycka om att gräva, plantera eller baka...




J har klippt äpple- och päromträdet. En massa vattenskott att
köra till soptippen.



Stockrosorna som jag sådde förra året har fått nya blad!



Krokus under äppleträdet