Lilla syster kanin och pappa kanin...

När jag var barn fick jag alltid ha husdjur. Många husdjur! Jag hade akvariefiskar, undulater, hamstrar, marsvin, hundar, katt och kaniner. Min första kanin hette Jocke och var en liten, liten kaninbebis som vi köpte för fem kronor på Sturkö djurpark. Det var ganska mycket pengar i början av sjuttiotalet, även om det låter lite i dagens penningvärde. Jocke visade sig ge valuta för pengarna, åtminstone om man räknar på kilopriset. Han var nämligen av rasen belgisk jättekanin som växte och växte och blev JÄTTESTOR!

Jocke skymtar i kaninburen till höger om lekstugan

Jocke var den sortens kanin som, när man öppnade burens lucka, vände rumpan till och kissade rakt bakåt på den som öppnat. Liten som jag var tyckte jag mest att Jocke var skräckinjagande och jag vet inte vem som tog beslutet att han skulle "flytta till en bondgård". Vart han tog vägen vet jag inte och har aldrig frågat pappa och mamma heller. Jag hoppas att han trots allt fick ett bättre liv. Det är svårt att tro att någon skulle ha ätit upp den stora kaninen. Han måtte ha varit fasligt seg i så fall.

Nästa kanin hette Piggelin och var världens sötaste kaninunge. Det var mina kusiners kaniner som hade gjort det  som kaniner är bäst på, och fått tre alldeles förtjusande små kaninbarn. Piggelin blev min och Friscus blev min lillebrors. Piggelin var i mångt och mycket som en liten hund. Han hoppade hinder, gick i koppel och följde med mig när han var lös. När jag blev tretton år var jag inte längre så intresserad av kaninen, så då fick han flytta till en kille som jag tror kallades Svenne Duva och som längtade svårt efter en egen kanin. Friscus var då död, namnet till trots.

Jag, ca fyra år gammal. I vänstra handen har jag min
leksakskanin Trubbnos!

Nästa kaninbekantskap var när min första dotter stora F var några år gammal, och vi skulle läsa om Lillasyster kanin som mötte de hemska morgonrävarna. Har ni inte läst om Lillasyster kanin måste ni genast göra det, oavsett om ni har små barn eller inte. Beställ den genast hos Adlibris. Stora F identifierade sig med Lillasyster kanin så mycket att hon snart inte kunde gå förbi en port i stan utan att andäktigt kika in mellan gallren och viska: "Därinne bor morgonrävarna!" Dessa hemska rävar som lurpassade överallt.

Stora F fick en egen kanin när hon fyllde åtta eller nio år, jag minns inte riktigt. Han hette, som så många andra kaniner, Stampe och var svart och jättefin. Han gick i koppel och var alldeles väldigt rar. En vacker dag var han inte i livet mer. Senare fick lilla B en kanin som fick heta Totte. Totte var brun och gick tyvärr ett förfärligt öde till mötes. Han övertogs av min dåvarande arbetskamrat, eftersom Goliat, min hund, var helt skogstokig bara vid åsynen av Totte. Totte glömdes bort i sin bur mitt i solskenet, fick värmeslag och dog på fläcken. Usch!

Men vem är då Pappa kanin? Jo, det är min senaste kaninbekantskap. En dag när jag skulle gå till soprummet upptäckte jag något brunt som skuttade på gräsmattan på gården. Vi har många harar runtomkring så jag tänkte inte så mycket på det först. Men när jag kom närmare såg jag att det var en kanin, med brun och lurvig päls och de sötaste små öron. Han skuttade mjukt omkring och åt grönt gräs och var så hjärtans glad. Hjälp, tänkte jag, han har rymt. Jag måste fånga honom. Men i rörelsen hejdade jag mig med tanken: "Vem blir det som får ta hand om kaninstackaren om ingen vill ha honom?" Så jag frågade några grannar som satt i sin trädgård om det möjligen var deras kelgris som rymt? Nej, sa de, det är grannens kanin som är en utekanin. Jaha!??? Vadå utekanin så här i stan? Jo, tydligen har han en bur i sin trädgård där han kan skutta in efter behag. Vilken tur att jag inte fångade och bar iväg honom då! Kaninrövare liksom...

Dagen därpå mötte jag kaninens ägare som var på jakt, eftersom han tydligen gett sig av på vift. Vi hittade honom i den vajande rosenrabatten längs gatan, där han lugnt mumsade i sig av ogräs och andra delikatesser. När jag frågade den rare lille gossen vad kaninen hette, blev han en aning skär om kinderna och medgav att kaninen inte hade något namn. "Men vi brukar kalla honom för Pappa Kanin, eftersom han har så många barn!" Himmel vad jag fick hålla mig för att inte brista ut i skratt! Pappa Kanin! Det var det roligaste kaninnamn jag hört.

Imorse träffade jag och Goliat på Pappa Kanin när vi tog vår morgonpromenad. Blöt i pälsen skuttade han på gården, obekymrad om allt utom det saftiga gräset. Under min promenad tänkte jag på alla faror som måste hota Pappa Kanin. Bilar, hundar, stora katter, kråkor, måsar... Efter en stund kom jag fram till att även om Pappa Kanins liv kanske blir kortare än en burkanins liv så har han ju ett mycket, mycket bättre liv. Stackars alla dessa burkaniner som aldrig får komma ut och som sitter på 40X50 cm och gnager på burgallret i ren frustration. Nej, då är Pappa Kanin en bra mycket lyckligare kanin, även om hans liv skulle bli kort.

Vart vill jag då komma? Jag vet inte. Jo, köp inte en kanin som gosedjur till yngre barn. Kaniner är enormt krävande och kan bli aggressiva om de inte får tillräckligt med motion och stimulans. Köp hellre ett marsvin eller ännu hellre två om barnen vill ha djur.

Ja och så var det det där med recept... Recept på kanin kan ni få - det är väldigt gott kött. Säkert finns det en och annan som tycker att det är hemskare att äta kanin än kyckling, men det där ligger inte för mig. Att äta djur som är söta är inget problem om jag inte känner dem. Jag skulle hellre äta en okänd kanin än ett lamm som jag fött upp själv. Men alla är vi olika. På http://www.recept.nu/recept_nu/huvudratt/vilt/kaningryta_fran_mykonos/ hittade jag ett recept som fungerar lika bra med kyckling, om man nu hellre äter det. Även bilden är därifrån.

Kaningryta från Mykonos

Antal portioner: 6

2 kg kanin (med ben)salt och malen vitpeppar1 dl vetemjöl6 gula lökar3 vitlöksklyftor3/4 tsk riven muskotnöt1 1/2 tsk timjan1 lagerblad2 msk rödvinsvinäger2 1/2dl torrt vitt vin1l hönsbuljong1 dl olivolja

1. Dela kaninen i bitar. Krydda dem med salt och peppar och vänd i vetemjöl.

2. Skala lökarna och skär dem i 4 delar. Skala vitlöksklyftorna. Häll olivoljan i en gryta och sätt den på stark värme. Lägg i löken när oljan blivit het, men inte börjat ryka. Fräs den i 5-6 minuter och krydda sedan med muskot och timjan. Häll på vin och vinäger, lägg i vitlöksklyftorna och lagerbladet och salta. Lägg på locket och sänk värmen.

3. Låt en stekpanna bli het på stark värme med så mycket olja att den skyler bottnen. Bryn kaninbitarna i omgångar när oljan är het och precis börjar ryka. Lägg över bitarna i grytan.

4. Späd med hönsbuljong. Buljongen ska nå upp till 3/4 av köttet. Lägg på lock och sjud på svag värme i minst 1 timme. Det kan ta ända till 1 1/2 timme innan köttet är mört. Det är bättre att koka lite för länge än tvärtom.

För dig som är känslig har jag också ett recept på falsk hare...

http://www.smakapaskane.se/download/18.57943c6a132ea9b676d80001474/Falskhare.pdf

Trerättersmiddag en helt vanlig tisdag

Igår blev jag bjuden på middag av lilla B. Jag fick order om att hålla mig ifrån köket, då jag kom hem. Hon hade dessutom bokat om min tvättid för att jag skulle slippa springa mellan lägenheten och tvättstugan -. tvätten tar hon hand om i dag...

Jag fick sätta mig vid ett litet runt bord med vit linneduk och ljusstake, mitt i vardagsrummet. Lilla B serverade vitt vin och tände ljuset. Unders tor spänning väntade jag på första rätten.

Det var en fin liten puckformad avocadomousse, smaksatt med lök, salt och peppar (jag tror att det var det). Översidan täcktes av riktigt fin och god kallrökt lax och garneringen var citron och gräslöksstrån, enkelt och elegant.

Tänk vilken lyx att få komma hem efter en av de första arbetsdagarna efter semestern och mötas av detta! Jag var (och är fortfarande till viss del) mållös av beundran över min pyssliga dotter. Gott var det naturligtvis, men här kan ni ju enbart beundra utseendet, inte känna den lätt rökta smaken och laxen mjälla konsistens, moussens smekning mot gommen och citronens uppiggande syra. Eller hur nu Frithjofsson skulle ha uttryckt det.

Sedan vankades det huvudrätt i form av en ugnsbakad squash med fyllning av bland annat rökt kalkonbacon, äpple, lök, tomat och ost. Det var otroligt gott och squashen hade kvar en del av sin spänst. Annars har den ibland en tendens att bli lite blöt och svampig i ugnen, men inte här inte. Varsamt hanterad av ett köksproffs!

En klick pesto fick agera smakförhöjare och små droppar av olivolja prydde den, liksom squashen, avlånga tallriken. Genomtänkt, rykande varmt och enormt gott!

Nu började en viss mättnad infinna sig i den, efter semestern, runda magen. Jag är ingen dessertmänniska utan uppskattar mest för- och varmrätter. Men lilla B hade utlovat en dessert som jag tidigare aldrig smakat, så det är klart att min nyfikenhet stegrades medan jag väntade.

In kom en cappuccinomousse med små egentillverkade kaffepärlor av gelatin och kaffe. Makalöst goda och väldigt fina. Bilden gör dem faktiskt inte rättvisa men jag var storligen imponerad av lilla Bs tålamod och pillande och grejande. De små kulorna påminde om de gamla sagogrynen som fanns i sjuttiotalets saftsoppa, men oändligt mycket godare i smaken.

Jag garanterar er att lilla Bs slit i köket uppskattades storligen av hennes mor, dvs. mig, och att jag i skrivande stund fortfarande är lite tagen av hennes kunskapsnivå i köket, endast 19 år gammal. Vad månde bliva? Ni som eventuellt vill ha recept och tips kan gå in på lilla Bs blogg och avlägga en kommentar, så är jag säker på att hon vidarebefordrar recepten. Tack käraste ungen min för att du pysslar om mig precis så som jag älskar! God mat och fint sällskap vid bordet - då är jag lycklig!

Lilla B




Höstvarning

I dag kändes det lite höstlikt när jag cyklade till jobbet. Blåst, kylig vind och regntunga skyar som hotade att dränka mig. Om vädret kan man prata i all evighet, när man bor i ett land som Sverige. Det är min övertygelse att detta eviga regnande går oss på nerverna; inte bara vi som har haft översvämningar i huset titt som tätt. Måtte hösten bli solig, varm och svamprik! Efter en sommar med så mycket kyla och regn behöver vi en höst som är varm och vänlig. Egentligen uppskattar jag ännu mer de varmare höstdagarna då man kan spendera en hel dag ute, i den klara luften, dricka kaffe sittande på en sten utan att förfrysa fingrar och tår.

Den här hösten har jag inga egna bär eller frukt att sylta, safta eller geléa. Lite sorgligt men så är det nu. Däför blev jag så extra glad när lilla B igår kom hem med en egentillverkad röd vinbärsgelé till mig. En fint pyntad burk med innehåll som definitivt är fritt från tillsatser, ja förutom socker då! Denna gelé ska jag äta till höstens mustiga grytor!

Jag brukar tänka att jag har haft en sån tur. Två fina döttrar som pysslar om mig, som tänker på mig och har ett sånt bestyr om hur jag mår och att jag håller näsan ovanför vattenytan. De sms:ar, ringer och muntrar upp mig. Små presenter dimper också ner. Av stora F fick jag det mest bedårande pepparkakshus i papper som blir till en adventskalender när man vecklar upp det. Hur fint som helst och snart är det advent, tro mig. Tiden flyger...

Med tanke på advent hittade jag ett recept på vinbärsgelé, med lite julkryddor i. Kanske värt att prova?

 

 

 

Kryddig vinbärsgelé

Ingredienser
1 liter vinbär, vita, röda eller svarta
1 1/2 dl vatten
1 kanelstång
3 kryddnejlikor
1 bit färsk ingefära, stor som en sockerbit
1 stjärnanis
2 tsk vitvinsvinäger
1 dl Dansukker Gelésocker Multi/dl avrunnen saft
Skölj bären innan de läggs i en gryta tillsammans med vattnet och kryddorna. Sjud under lock i 15 minuter. Häll upp i silduk och låt självrinna i 30 minuter. Mät saften och häll tillbaka den i den nu rengjorda grytan. Tillsätt vinäger och gelésocker, en deciliter per deciliter saft, och koka i en halv minut. Skumma. Häll upp på varma, väl rengjorda glas. Förslut. Förvara kallt.
Variation på vinbärsgelé
Ersätt kryddorna i receptet ovan med 2-3 msk konjak.

Receptet kommer från Dansukkers hemsida.

Sista semestertipset!

I dag börjar jag jobba efter sex veckors sammanhängande semester. Det har inte varit den bästa semestern i mitt liv precis, med sjukdom i familjen, försäljning av vår lilla älskade stuga och dessutom en älskad hund som inte finns hos oss längre. En tung sommar på många sätt men naturligtvis fanns det soliga stunder...

Mitt sista tips är för er som har turen att ha lite semester kvar, så här i augusti. Självklart blir det då min stad, Göteborg, som jag rekommenderar. Här har jag bott i 28 år nu, och räknar mig väl som mer göteborgare numera, än blekingebo. Ingen jämförelse i övrigt men jag skulle aldrig kunna tänka mig att flytta tillbaka till Karlskrona igen.

För den som väljer att turista i Göteborg finns det många olika sätt att bo. Man kan bo hos mig, vilket blir aningen trångt eftersom min lägenhet är så liten. En hel familj ryms inte men för en ensam person går det fint att sova på soffan. Hotell finns i överflöd och ett och annat vandrarhem dessutom. Sist jag rekommenderade ett vandrarhem gick det inte så bra - mina vänner hade otur och bodde ganska illa. Därför är mitt råd att kontakta sta´ns turistbyrå för att få tips på boende. Man är ju inte expert på att bo på hotell i sin hemstad precis...

Vad ska man då hitta på i denna västkustska pärla? Ja, det beror ju på om man är barnfamilj med fokus på glass, karuseller och salta bad eller om man är (som jag) modell äldre med önskan om uteliv, god mat, bra barhäng och shopping. Jag ger lite tips till båda kategorierna och börjar med den förstnämnda. Jag gör några nedslag i utbudet.

Bild: www.liseberg.se

Liseberg är väl oundvikligt för den som har barn. Vi göteborgare är inte alltid överdrivet förtjusta i denna Sveriges mest populära attraktion, då det är fruktansvärt dyrt och inte alltid prisvärt att besöka denna nöjespark. Parkens ansvariga har dock fått backa efter förra sommarens idiotiska system med enbart åkband och lösa biljetter. De populära åkhäftena är tillbaka, och det är tur det, för annars skulle jag inte ens överväga att gå dit. Ett annat råd är att välja rätt dag. Jag köade i nära två timmar bara för att komma in på Liseberg tillsammans med mina brorsbarn, Elias och Gustav. Det är ju helt galet att det ska ta sådan tid att bara köpa entrébiljett...

Men... för den som är åksugen finns det att välja på. Kanonen, Balder, Lisebergsbanan, Atmosfear och Uppskjutet är för den som har lite råg i ryggen. Modige Elias, endast nio år, åkte både Flumeride och Lisebergsbanan redan förra sommaren då han var åtta. Bra gjort, tycker hans åkglada faster, dvs jag. För den som inte vill åka finns det glass, churros, femkamp, öl och möjlighet att vinna choklad, chips och andra nyttigheter. Lilla B gillar inte kaninerna så jag kan inte motstå att lägga upp en bild på dessa hemska grönrosa nöjesambassadörer.

Bild: www.universeum.se

Universeum ligger bredvid Liseberg och är en kul upplevelse för barn i mellanåldern. Här kan man titta på små söta apor i regnskogen och göra experiment på olika sätt. För den modige finns rockor att klappa och se på spindlar stora som min hand. Jag måste avslöja att jag, när jag gick i min fobiträning, had en chilensk fågelspindel krypande fram och tillbaka på min hand och arm. Det var ganska scary...

Hard Rock Café ligger på Kungsportsavenyn och är ett matMekka för stora och små barn. Den som tänker på kolesterol och vill äta nyttigt kanske inte ska göra sig besvär, inte heller den med liten plånbok. Men för oss som gillar rykande heta sizzling fajitas och en burgare med goda pommes är detta stället att landa på. Det händer att personalen samstämmigt sjunger med i den gamla discolåten YMCA och dansar på bardisken. Födelsedagsbarn brukar gratuleras med en dessert med tända och sprakande ljus medan personalen sjunger Happy birthday. Jättepinsamt tyckte åtminstone lilla B när hon fyllde år...

Och nu blir det vuxenmaterial...

Göteborgs konstmuseum är värt ett besök och ligger allra längst upp på Avenyen, närmare bestämt på Götaplatsen med statyn Posiedon i förgrunden. Man har sett till att förminska en viss del av statyn, då det tydligen väckte anstöt med ett alltför stort organ... Min favorit på museet är så klart den moderna avdelningen, inte minst med Picassos målning Akrobatfamiljen. Det finns också en hel del fin nordisk konst, bl.a. av Ivar Arosenius, Bruno Liljefors och så klart av Anders Zorn och Carl Larsson.

Efter ett museibesök kanske en kopp kaffe sitter fint. Då ska ni ta er till Café Centro på Kyrkogatan eller Da Matteo i Victoriapassagen. Här kan du dricka riktigt gott kaffe och spana på de trendiga unga som finns i Götet. De är inte så många men det finns en och annan cooling som går med mössa inne och som har fullt upp med att försöka se ut som om han/hon egentligen är för cool för lilla Göteborg... Café Vanilj på Drottninggatan och Café Husaren är också heta fikaställen. Det sistnämnda är värt ett besök på grund av sina gigantiska kanelbullar. OBS! En bulle räcker till en familj på fyra personer.

En båtfärd behöver inte kosta mycket, och de bästa turerna betalar du med vanligt spårvagnskort. En enkel resa till nån av öarna, t.ex. Rörö eller Vrångö, betalar du ungefär tjugo kronor för.  Båtarna går från Saltholmen och dit hittar du med spårvagn 11. På Saltholmen finns ett stort kallbad där damer och herrar har varsin avdelning. Här kan man sola/bada naken till ett billigt pris och toalett och fika är billigt. Slipp bikiniranden/badbyxranden och kasta kläderna!

När kvällen närmar sig kan det vara skönt att koppla av med en drink och då passar väl ett besök på Hotell Gothia Towers bra. Härifrån kan man se stora delar av stan samtidigt som man varvar ner/upp inför kvällens fortsatta övningar. Alternativt kan man ta sig till Linnéstan, där det är troligare att man träffar mig, och halka in på Karlssons garage, Linnégatan 54, för en öl. Avspänt och pubmiljö. Ett stenkast härifrån ligger Linneterassen där man sitter fint på uteserveringen och spanar på förbipasserande från verandan. I detta fina trähus har jag sovit när jag var i tjugoårsåldern (länge sen). Då var det bostad till större delen. Nu restaurang med väldigt goda svenska tapas på menyn.

När det är dags att äta vuxenmiddag bokar man lämpligen bord, eftersom det kan vara svårt att få plats på de mer populära ställena. Gå in på www.restaurangguiden.se för att få tips. Jag kan rekommendera Da Vinci på Nordensköldsgatan, Toscana på Kungsgatan eller Pasta plus på Södra vägen för de som gillar pasta eller pizza. Taras på Södra vägen för den som gillar grillat kött och 23e våningen på Gothia towers för den som vill ha en rejäl räkmacka att tampas med.

Nu tipsar jag om ställen som är lätta att hitta, inte så dyra och kanske lite väl publikfriande. Vill ni gå till ställen som är lite mer undangömda eller annorlunda lovar jag att guida den som vill.

När det gäller shopping är Frölunda Torg helt nära där jag bor ett paradis för den köpsugne med barn som inte vill gå så långt. Här finns allt från H&M, Lindex och de vanligaste kedjorna till Peak Performance, Gant och en och annan exklusiv damboutique. IEMS, Dimoda och Haga hem för den inredningsintresserade och Claes Olsson för den som kanske hellre tittar på teknikprylar och billiga engångsartiklar...

I city är det lätt att hitta eftersom stan är liten och allt ligger samlat. Inga tips här alltså, utan åk in och strosa men undvik Nordstan. Är ni i Göteborg så tveka inte att maila mig först. Jag visar er gärna runt!

Nu ska vi gå ut på tramp och plocka svamp...

...eller hur nu den där gamla barnvisan gick? Jag har ännu inte plockat några sommarkantareller, för det har helt enkelt inte funnits tid. När jag var i Hallsberg och besökte stora F var vi dock på besök hos en champinjonodlare. Alldeles bredvid en stor second handaffär fanns en liten källare med den enklaste (men jättefin och ekologisk) odling man kan tänka sig. Svalt och fint växte de små och stora svamparna där, snällt på en vagn. Längst ner var det brunare skogsvarianten av denna delikatess.

Jag älskar champinjoner och faktiskt all svamp. Stora Fs pojkvän, ännu större M, älskar INTE svamp. Men det är bara bra för stora F för då får hon äta ALLA svamparna själv när hon plockat. Så gott!!!

När jag var liten brukade min mamma och jag gå en promenad med vår boxer i skogen som vi kallade Hästabacken. Jag antar att det en gång varit en hage för hästar, men är inte säker. Den hårt trampade skogsstigen kantades av alla möjliga blommor från vårens Gökärt till sommarens Blåklocka och illande rosa Tjärblomster. Allra längst bort vid stigens slut, fanns en stenmur med en öppning till en stor äng. Så långt orkade jag sällan gå som liten, så den naturliga vändningen blev här. Och just här fanns en björk som vid sin fot hade en helt liten kantarellkoloni. Jag vet inte om någon mer än vi brukade plocka en dem, men vi såg alltid till att lämna några svampar, och alltid de minsta.

När vi kom hem med vårt fynd (mamma hade alltid en papperspåse i fickan om-uti-fall-att) förvällde mamma de gula små godingarna. Sedan stektes de i smör och lades på rostat bröd med leverpastej underst. Detta var en delikatess och lyx och jag kände mig alltid som en skattsökare som funnit den eftertraktade skatten. En hemlighet som mamma och jag delade. Kanske gick hon dit med min lillebror också, det vet jag inte, men det spelar ingen roll. Minnet av vår svamppromenad i skymningen lever kvar. Jag kan minnas hur det doftade i skogen och hur solen letade sig ner mellan de täta träden och värmde min lilla barnakropp. Fina minnen minsann!

Här kommer ett extra smarrigt svamprecept från AlltOmMat:

Kantarellpaj

Ingredienser

Pajskal:

3 dl vetemjöl

75 g kylskåpskallt smör

0,75 dl lättkesella

Fyllning:

2 st finhackade gula lökar

300 g kantareller

1 msk smör

1 dl vispgrädde

1,5 dl standardmjölk

2 st äggulor

1 st ägg

1,5-2 dl riven lagrad svensk ost

salt och peppar

1. Pajdeg: Finfördela smöret i mjölet för hand eller i matberedare. Tillsätt kesellan och arbeta snabbt ihop till en deg.

2. Kavla (enklast mellan två ark plastfolie) eller tryck ut degen så den täcker botten och kanter av en pajform, cirka 24 centimeter i diameter. Klä formen med degen och nagga den med en gaffel. Låt pajen vila i kylen 15–30 minuter.
3. Förgrädda pajskalet ugn, 200 grader, 10 minuter.
4. Fyllning: Hetta upp en stekpanna med smöret och lägg i kantareller och hackad gul lök. Stek tills vätskan som kantarellerna släpper försvunnit.
5. Slå i grädden och mjölken. Koka upp och sjud i cirka 4 minuter.
6. Sila vätskan av svampen ner i en bunke. Vänta tills vätskan har kallnat något och vispa därefter ner ägget och gulorna i den avsvalnade gräddmjölken. Smaka av med salt och peppar.
7. Fördela hälften av osten i botten på det förgräddade pajskalet. Lägg i kantarellerna och slå sedan på vätskan med ägget i så att svampen täcks.
8. Lägg på resterande ost och baka pajen i ugn, 175 grader, cirka 30 minuter eller tills pajen har “stannat”.

Tips! 

•Ett lager riven ost i botten på pajen bildar en barriär mot äggstanningen och skyddar botten från att bli blöt och mjuk.

•Det är gott att blanda ner lite färsk spenat i pajfyllningen. Tillsätt spenaten i svampfräset innan du slår på mjölk och grädde. 

Mästare på kaffe - Kaffemästaren i Örebro!

I onsdags var jag och J på besök i Örebro, en stad som jag tidigare besökt endast lite hastigt med stora F och ännu större M. Vi strosade omkring i solskenet/molnen och handlade lite olika saker som vi både behövde och inte behövde. På Drottninggatan passerade vi plötsligt en kaffebutik/barista med namnet Kaffemästaren. Det lär lovande tyckte jag och backade ett par steg och klev in i den fräscha butiken.

Vi blev varmt välkomnade av en trevlig ung man, som genast hörde att J talade göteborgska (nähä, säger väl alla som hört honom... J talar extremt mycket göteborgska). Det visade sig att baristan själv växt upp i Fiskebäck här i västra Göteborg, och vi köpte så klart kaffe hos honom.

Vi fick en snabb men kunnig guidning i kaffets underbara värld och fick provsmaka olika bönor och rostningar. Givetvis hade han sojamjölk till mitt kaffe, vilket vittnar om klokhet och servicetänk.

Butiken var så där fräscht vit med mörkt trä som kickfärg och stål för att ytterligare ge en känsla av renhet och stil. Kaffemaskinerna som han säljer är av sorten "to die for" och kaffet smakade ljuvligt gott.

Kringprodukterna var av hög kvalitet och jag ångrar lite att jag inte köpte en chokladkaka med chili eller en med mandel och salt. De var så snyggt förpackade som små hockeypuckar att de bara måste ha smakat fantastiskt. Det får väl bli nästa gång...

Är ni på besök eller rent av bor i Örebro eller runtomkring måste ni gå till denna kaffevirtuos. Det är inte lika billigt som Mc Donald's men ni får väldigt mycket för pengarna och dessutom en genuint trevlig pratstund. Jag var på gott humör resten av dagen efter denna oväntade upplevelse. Och ni... De snygga teburkarna på hyllan innanför disken är värda ett besök bara de. Inga fula handtextade skyltar i hemska kinaburkar utan stil rakt igenom. Sånt som jag är så svag för.

I love Hjo!

Ikväll gör jag och J ett stopp vid Vättern, närmare bestämt i Hjo, där fina bloggaren Sofia bor. Just nu är hon i Köpenhamn - som det kan bli! Vi bor på vandrarhem nära hamnen - hur fint som helst!!!  Vi har ätit rökt sik med färskpotatis och romsås. Otroligt gott!!!