Lycka till lilla B

Igår levererade jag och J lilla B till hennes skola i Småland. Hon ska gå en ettårig utbildning på en folkhögskola och kommer hem nästa sommar med många kunskaper när det gäller hälsa, diet, träning och massage. Hon ska bo på skolan och allt verkar jättebra.

Det känns tomt. Jag har ju saknat stora F i flera år, då hon bor på annan ort, men haft lilla B nära. Nu är båda långt borta och jag kommer att sakna våra fikastunder, våra prat i soffan och våra shoppingrundor på stan. Jag kommer inte att gå på Espresso house förrän lilla B kommer på besök.

Men... Jag är så glad för hennes skull. Mina barns lycka är min lycka och jag önskar all lycka även åt lilla B och hennes äventyr i metropolen Grimslöv. Ni som vill kan följa hennes blogg HÄR.

Lätt som en plätt

I dag fyller lilla B 21 år vilket får mig att utbrista i ett rungande HURRA!!! Hon är världsbäst och jag är så glad att ha henne i mitt liv!

Student på Schillerska gymnasiet!

Jag tycker att det är så nyss hon tog studenten, men det är ju faktiskt två år sedan nu. Sedan dess har hon bott på olika ställen, jobbat på såväl bio som med hamburgare och nu står hon i begrepp att flytta igen. Men först ska hon bo hemma hos mamma en månad. Det kommer att bli trångt men mysigt!

I går kväll lagade jag för första gången squashplättar hemma. Jag har ätit det på restaurang förut men konstigt nog har jag aldrig gjort egna förut. Jag letade recept men hittade inget som passade mig, så därför hittade jag på ett eget och det blev riktigt gott.

Squash är en grönsak som jag brukar odla själv, men i år kommer det inte att få plats i mitt land. Jag skär av pet-flaskor, skruvar av korken och låter dem sedan agera växthus i miniformat då jag trycker ner dem över de små squashplantorna.

I år har jag köpt en massa bönor istället, så jag får vackert köpa om jag vill äta squash. Och det vill jag så klart.

Squashplättar med ost

2 st squash
4 msk riven ost
1 gul lök
2 ägg
1 dl vetemjöl
salt och svartpeppar
matolja och smör

Riv squashen och lägg den i en bunke. Salta lite lagom över den och blanda runt. Låt stå i en halvtimme och pressa sedan ut så mycket vätska du kan ur det rivna. Finhacka löken och blanda ner den och osten i den rivna squashen. Vispa upp äggen lätt och blanda ner dem och mjölet tillsammans med lite salt och svartpeppar i squashsmeten.

Lägg en klick smör och lite matolja i en stekpanna, och hetta upp den så att smöret blir ljusbrunt. Lägg i lagoma plättar av smeten och stek dem på lite mer än medelvärme så att de får färg. Vänd dem ett par gånger så att de inte bränns. Om du är osäker på kryddningen kan du steka ett smakprov först.

Jag serverade plättarna till kycklingfilé smaksatt med citronpeppar och knäckebröd med smör på. Mums!

Frallor och fina tjejer

Bröd och jag är inte överens. Jag tycker inte om att baka bröd och det blir nästan aldrig bra. Kanske är det därför jag tycker att det är tråkigt? Mat- och bakbloggare lägger upp fantastiska bilder på mjöliga rågbröd med fin skorpa, på surdegsbröd och kryssfrallor som doftar genom skärmen. Focaccia är väl det enda jag brukar lyckas med, men så är det ju enkelt också. Det enda som är svårt är att stava det brödet. Jag har till och med googlat det och ibland är det två "c" och ibland ett, så nu skrev jag dit två på båda ställena för säkerhets skull.

Foto: Fanny Gelotte

Foto: Isabella Gelotte

Den gångna helgen var stora F hemma på besök. Vi var i stan och åt lunch, fikade, tillverkade praliner och åkte till Gunnebo slott.



Söndag morgon ville jag bjuda på lite extra god frulle så jag bakade frallor till frukost. Receptet hittade jag HÄR. Fast i vanlig ordning ändrade jag lite på ingredienserna.



Snabbjästa frukostfrallor

75 g jäst
50 g smör eller margarin
5 dl vatten
1/2 tsk salt
1 msk socker
4 fiberhavregryn
ca 9 dl vetemjöl 

Smula sönder jästen i en bunke. Smält smöret. Häll vattnet över det smälta smöret och låt det bli fingervarmt. Häll degvätskan över jästen och rör runt tills jästen löst upp sig.

Tillsätt salt, socker, rågsikt och vetemjöl special och arbeta ihop till en deg. Knåda degen för hand i 4-5 minuter. Dela sen degen i 16 bitar och forma till frallor som läggs på en bakplåtspappersklädd plåt.

Låt frallorna jäsa 15-20 minuter. Baka sen ca 7-9 minuter, 250 grader.

Inget aprilskämt!

Igår var det första april, men jag blev inte lurad av någon. Ja, inte som jag vet i alla fall. Kanske finns det någon som går och skrockar över sitt "lur" ännu, fast jag inte har fattat att jag blev lurad.

I vår familj glömmer vi aldrig att det är första april. Skälet till det är vår lilla B som föddes detta datum för tjugo år sedan. I dag, för precis tjugo år sedan, låg jag på BB med en rund bebis på min arm. Hon var ganska stor, 4 320 gram, och en präktig flicka. Första veckorna hade hon inget namn, för vi kunde inte enas om vilket namn hon skulle ha. Jag tyckte Ebba eller Maja, men pappa C kände en tant som hette Ebba och som var en av de värsta han hade träffat (censur på vad han egentligen sa...).

Stora F ville att bebisen skulle heta Bella. Hon var tvärsäker på detta, och jag klurade ut varför, så småningom. Jo, för vi läste alltid böckerna om Gustav och Bella. Ja, och eftersom vi hade pojknamnet Gustav på förslag, så var det självklart för stora F att om det inte blev en Gustav så blev det ju en Bella. Det kan ju var och en förstå.

Hon låg där på min arm, lilla B, och tittade på mig med den nyföddas outgrundliga blick. Vi knöt band där, i våra ensamma stunder. Hon var inte många veckor när hon började göra ljud under amningen. När hon ätit en stund släppte hon taget och kikade upp på mig, liksom under lugg fast hon var helt flintis. Hon formade munnen som en liten strut och liksom kurrade mot mig. Jag tyckte att det var helt enastående och min mamma nästan grät när hon hörde det, minns jag.

Stora F var en storasyster att lita på. Redig och händig och självgående på många sätt. Hon ammade sin docka lilla Anna med stort allvar och vi körde vagn jämsides hemma i vårt bostadsområde. Det var påsk och varmt och vi grillade korv på altanen medan lilla B låg i sin vagn. Alla fick sitt.

Bild från farmors videofilm. Hon hittade dock inget i näsan...

Lilla B växte och blev en rolig unge. Hon ville gärna klä av sig och springa naken, hon lagade "mat" vid farmors diskbänk och klädde ut sig till prinsessa i de mest fantastiska kreationer. Hon skulle bli mamma när hon blev stor, sa hon. Hon såg filmen Lejonkungen varje dag, lekte med dockor tills hon stupade av trötthet. Hon dödade nyckelpigor, rymde till grannen så att jag nästan fick hjärtfel, fastnade med rumpan i gungan och fick hällas ur för att lossna. Hon gjorde så mycket att J:s son en gång sa: "B, hur lyckas du?" Detta har blivit något av ett talesätt när det gäller lilla B...

Nu fyllde alltså lilla B tjugo år igår. Hon är vuxen och jag har inte längre någon tonåring hemma. Det känns vemodigt att mina barn inte längre är barn, utan vuxna människor. Trots det känns det bra. Lilla Bs utveckling från en liten rund tok-Fia till osäker tonåring och nu förvandlad till en ung svanprinsessa med livet framför sig. En vacker tjej med många talanger och den största av alla är hennes omtänksamhet. Lilla B är en otroligt omtänksam människa som gärna överraskar med presenter och goda gärningar. Hon har mer än en gång fått mig att börja gråta av rörelse över hennes omtanke om mig. Hon har dessutom fått mig att gråta av skratt ett antal gånger. Inte minst hennes version av "Bered en väg för Herran" sjungen med en trollröst som inte går att beskriva. Då trodde jag på fullt allvar att jag skulle kvävas av skratt.

Bild: Lilla B själv

Detta inlägg är en hyllning till dig, lilla B! Du gör mig stolt varje dag och jag älskar dig till solen och tillbaks igen. Jag är så tacksam över att jag får vara din mamma!

Lucka arton: Lilla B gästbloggar

Hej!

I den här bloggen är jag (mer eller mindre) känd som Lilla B, även om jag inte är så liten längre. Jag är hon som väljer vinnarna i bloggtävlingarna, som är pysselkompanjonen nummer 1 och som även provsmakar i princip allt som storbloggaren Erika (a.k.a Mamma) lagar och bakar. Det är ett hyfsat bekvämt deltidsjobb kan jag tala om!

Jag är 19 år, bor hos lilla mamma i Göteborg och jobbar på SF Bio. Mina främsta intressen är pyssel, fotografering och matlagning. Idag har jag fått äran att gästblogga i Erikasfunderingar. Det känns lite läskigt, eftersom ni läsare är vana med mammas beundransvärda skrivstil – men jag ska göra mitt bästa för att leva upp till mina betyg i svenska!

Om det finns en högtid som är mest kopplad till pyssel och matlagning, är det väl julen. Och jag kan tala om, att jag älskar julen extremt mycket. Det finns inte mycket som får mig att gå igång som det! Mitt lilla huvud fullkomligt brusar och susar med nya idéer när julen börjar smyga sig på – vilket den oftast gör i början av november hos mig. När jag berättar för folk att jag minsann börjar lyssna på julmusik redan i november, ja då skakar folk på huvudet och tycker att jag är rätt knäpp. Jag är dock väldigt nöjd med min tillvaro och myser allt jag kan. För att mamma inte ska ”go bananas” lyssnar jag på min musik med hörlurar i öronen, och mimar istället allt vad jag orkar! Här är en länk till ett inlägg jag gjort på min blogg om vilken musik jag lyssnarpå kring jul.

Är ni pyssliga av er? Jag tror att antingen är man det, eller inte alls. Jag har pysslat hela mitt liv, både med mamma och med min farmor. Även bakning har varit en central del i mitt liv, och min livsfilosofi har nog blivit att aldrig laga eller baka något helt efter recept. Det blir helt enkelt aldrig så bra som det kan bli om man experimenterar lite. Detta kan ju såklart få förödande konsekvenser men efter ett par år i ”anti-recept”-branschen har jag nog börjat förstå lite hur jag ska göra för att det ska bli perfekt.

Att baka vid jul är väl något nästan alla gör. Man bakar pepparkakor, lussebullar, kola, fudge samt gör praliner och tryfflar. Eller vänta, är det bara jag och min mamma som gör det? Vi tycker nämligen inte om ”barngodiset” knäck och ischoklad särskilt mycket så vi satsar allt på lite vuxnare godis. I år har vi gjort mjölkchoklad-fudge (kanske inte jättevuxet men ändå!), muskovadotryffel, praliner med kaffekola, crème fraiche-tryffel och kanderat ingefära. Det är mycket jobb, men vi älskar det eftersom det är som terapi för själen att fylla små formar med chokladkräm och att rulla tryffel i kakao!

Vad gör ni för julgodis? Är det traditionella som gäller eller får lite nya grejer plats i godisburkarna också?

Att julpyssla utan julmusik blir ju faktiskt ganska knasigt, så det är ett måste när jag sätter i gång. Nu ska jag strax gå iväg och slå in några julklappar och lyssna på de ljuva stämmorna av Sofia Källgren, Mariah Carey och Wham!

Kika in på min blogg för inspiration och recept. Jag bloggar så ofta jag hinner och nu innan jul ska det förhoppningsvis komma upp ett ovisst antal inlägg med allt från recept till hur du gör egna julklappar!

Månstads egen lilla loppis

I helgen var jag och J på besök hos lilla B och hennes loppis. Ja, hennes och hennes, men det är ju hon som sköter den. Nästa helg är sista helgen som det är öppet, så har ni vägarna förbi kan ni handla finfina väskor, smycken och dricka gott kaffe. Kanske att hon rear glassen sista dagarna?

Det var ett skönt avbrott att komma bort från vardagen om så bara för en natt. Att ett dygn kan kännas så långt och så bra! Både jag och J var överens om att vi trivs så bra med att åka bort tillsammans. Att sedan få bo hos lilla B i det vackra gamla huset var en extra bonus! Imorgon blir det recept igen, men i dag bara lite bilder.

ALLA i Månstad har en damm. Alla!

Såsen har fyra ben, även om man inte alltid ser dem.

Rör INTE min morot!

Lilla B och Tycka.

Hästlycka!

Trerättersmiddag en helt vanlig tisdag

Igår blev jag bjuden på middag av lilla B. Jag fick order om att hålla mig ifrån köket, då jag kom hem. Hon hade dessutom bokat om min tvättid för att jag skulle slippa springa mellan lägenheten och tvättstugan -. tvätten tar hon hand om i dag...

Jag fick sätta mig vid ett litet runt bord med vit linneduk och ljusstake, mitt i vardagsrummet. Lilla B serverade vitt vin och tände ljuset. Unders tor spänning väntade jag på första rätten.

Det var en fin liten puckformad avocadomousse, smaksatt med lök, salt och peppar (jag tror att det var det). Översidan täcktes av riktigt fin och god kallrökt lax och garneringen var citron och gräslöksstrån, enkelt och elegant.

Tänk vilken lyx att få komma hem efter en av de första arbetsdagarna efter semestern och mötas av detta! Jag var (och är fortfarande till viss del) mållös av beundran över min pyssliga dotter. Gott var det naturligtvis, men här kan ni ju enbart beundra utseendet, inte känna den lätt rökta smaken och laxen mjälla konsistens, moussens smekning mot gommen och citronens uppiggande syra. Eller hur nu Frithjofsson skulle ha uttryckt det.

Sedan vankades det huvudrätt i form av en ugnsbakad squash med fyllning av bland annat rökt kalkonbacon, äpple, lök, tomat och ost. Det var otroligt gott och squashen hade kvar en del av sin spänst. Annars har den ibland en tendens att bli lite blöt och svampig i ugnen, men inte här inte. Varsamt hanterad av ett köksproffs!

En klick pesto fick agera smakförhöjare och små droppar av olivolja prydde den, liksom squashen, avlånga tallriken. Genomtänkt, rykande varmt och enormt gott!

Nu började en viss mättnad infinna sig i den, efter semestern, runda magen. Jag är ingen dessertmänniska utan uppskattar mest för- och varmrätter. Men lilla B hade utlovat en dessert som jag tidigare aldrig smakat, så det är klart att min nyfikenhet stegrades medan jag väntade.

In kom en cappuccinomousse med små egentillverkade kaffepärlor av gelatin och kaffe. Makalöst goda och väldigt fina. Bilden gör dem faktiskt inte rättvisa men jag var storligen imponerad av lilla Bs tålamod och pillande och grejande. De små kulorna påminde om de gamla sagogrynen som fanns i sjuttiotalets saftsoppa, men oändligt mycket godare i smaken.

Jag garanterar er att lilla Bs slit i köket uppskattades storligen av hennes mor, dvs. mig, och att jag i skrivande stund fortfarande är lite tagen av hennes kunskapsnivå i köket, endast 19 år gammal. Vad månde bliva? Ni som eventuellt vill ha recept och tips kan gå in på lilla Bs blogg och avlägga en kommentar, så är jag säker på att hon vidarebefordrar recepten. Tack käraste ungen min för att du pysslar om mig precis så som jag älskar! God mat och fint sällskap vid bordet - då är jag lycklig!

Lilla B




Solskensbulle med onämnbar fyllning

Bild: Ulrika Ekblom

I går fick jag en bilaga till min Femina som damp ner i brevinkastet. Det lilla häftet var en bakbok i miniformat där kända matlagare presenterar några av sina bästa bakrecept. Syftet var att göra reklam för Arla, jag är inte dummare än att jag räknade ut det. Men... ändå fanns det en del lockande i häftet. Två av mina favoriter i bakvärlden fanns med - Lisa och Monica Eisenman. Amerikanskor som flyttat till Sverige och tillägnat sig hela den svenska kakkulturen.

Jag fnissade lite när jag såg att receptet på Jättesolskensbulle fanns med. Detta är en av lilla Bs favoritkakor, inte bara för att den är stor utan också för att den innehåller jättegod vaniljkräm. Vi brukar skoja om att hon vill äta en hel sån själv, utan att bjuda. Bilden ovan är lite skev eftersom jag och min scanner inte är överens. Lilla B hade (kanske inte helt seriöst) planer på att servera denna jättebulle som dessert på studentmottagningen. Inte så elegant men jag tror i och för sig inte att någon blivit besviken.

Jättesolskensbulle (receptet hämtat ur boken Sommarens söta)

150 g smör5
 dl mjölk
50 g jäst för söta degar
0,5 tsk salt
1.5 dl strösocker
2 tsk stött kardemumma
1,5 dl vetemjöl
1.5 dl vaniljkräm
2 dl färska eller frysta hallonägg till pensling
1sats glasyr (florsocker + vatten)

1. Smält smöret i en tjockbottnad kastrull. Tillsätt mjölken och värm tills blandningen blir fingervarm, 37 grader.

2. Smula ner jästen i en bunke. Häll ner lite av mjölkblandningen och vispa tills jästen har löst sig. Tillsätt resten av mjölkblandningen och salt, socker, kardemumma och nästan allt mjöl. Arbeta degen tills den blir blank och smidig. Låt jäsa i bunken i cirka 40 minuter under bakduk.

3. Ta upp degen på en mjölad arbetsbänk och knåda den i några minuter. Tillsätt eventuellt mer mjöl. Dela degen i två delar och tryck ut dem till cirka 2 cm tjocka rundlar på varsin plåt, smord eller med bakplåtspapper. Värm ugnen till 200 grader.

4. Bred ut vaniljkrämen på rundlarna men lämna cirka 2 cm runt om utan kräm. Strö ut hallonen. Låt degen jäsa i ytterligare cirka 30 minuter.

5. Pensla kanten med uppvispat ägg och grädda i cirka 20 minuter. Låt svalna och ringla sedan över glasyr.

Naturligtvis blir det godast om du har ork att göra egen vaniljkräm. Marsankräm funkar men är ju inte på långa vägar så gott. Min bror arbetade på konditori ett tag och där gick vaniljkräm under ett ganska fult namn. Tidigare har jag hört "mormors hosta", men det finns värre benämningar, det kan jag lova.

Nytt möte i Musselakademien

I fredags var det dags för ännu ett viktigt möte för anrika sammanslutningen Musselakademien. För läsare som glömt tidigare inlägg, eller nytillkomna läsare kan jag berätta att denna akademi är en mycket viktig del av mitt liv. Medlemmarna är två och kan inte bli fler. Jag och vännen Pernilla (tillika självutnämnd faster till mina, fram till dess, fasterlösa barn) innehar alla styrelseposter. Omväxlande delar vi på ordförandeposten, så att den som har det aktuella mötet hemma hos sig är ordförande.

Vad är då målet med akademien? Jo, att äta musslor så ofta vi kan, utan att slarva med omständigheterna. Goda musslor och många musslor. Olika musslor på olika sätt. Friska musslor som man inte blir magsjuk av. Billiga musslor och dyra musslor. Musslor intas med god dryck och i gott sällskap.

Det finns stadgar i denna akademi, jo då. De bygger på stor respekt för delikatessen och även omständigheterna kring den. En av stadgarna säger faktiskt att vi tillfälligt kan ta in en suppleant för en kväll, men det krävs då att denna bugar hela vägen ner till marken, av tacksamhet över att få delta. Till exempel. Här slarvas det inte! En annan viktig ingrediens är att man ska hålla tal under mötena. Tal till musslorna och till akademien. Den här gången slarvade vi lite på den punkten men vi pratade mycket, det är det ingen tvekan om.

Fredagens möte kändes viktigt då det hölls efter att jag och faster Pernilla avlämnat fina dottern lilla B, hos goda vänner till mig. Hon ska arbeta hos dem över sommaren och flyttar in i deras fina gästrum med spetsgardiner, utsikt över blomsterängar och med hästar och kor utanför knuten. Lilla B ska hjälpa till med allt som behövs på en liten gård med gris (levande kompost, hihi), katter, hundar, hästar, kaniner och jag vet inte vad. De ska driva loppis och gårdscafé och har ni chansen och kör förbi Limmared ska ni absolut göra en avstickare till Månstad, som platsen heter. Där finns lilla B och hennes goda bakverk vilka är värda en omväg, jag lovar.

Jag har en väldig respekt för grisar - ju större desto mer. Lilla Såsen på bilden här till höger, är inget undantag. Hon är liten men naggande god. Jag är dock lite rädd för att bli biten och håller mig på avstånd. Såsen är en ganska värdig dam som håller viss distans även till sina ägare. Anders, som majoren på gården heter, fick klia henne när vi var på besök men det var nådigt och på Såsens villkor. Fattas bara annat.

Det nyfödda russfölet har jag inga bilder på men när lilla B lägger upp bilder på sin blogg ska jag länka dit så att ni får se hur fint hon bor över sommaren.

Åter till musslorna. Den här gången lagade vi Fassolari, en för mig ny musselsort som såg spännande ut. Bruna, blanka och stora var de och vi bar hem dem med viss förväntan. Med facit i hand borde vi ha sköljt dem mycket mycket mer, för de var fulla med grus och aningen knastriga att tugga. Det finns nästan ingenting som äcklar mig så mycket som att få grus i munnen när jag äter, så smakupplevelsen grusades en aning, haha.

Musslornas innehåll var väldigt köttigt och annorlunda. Färgen på det lilla djuret var inte som blåmusslorna utan väldigt färgstarkt (ursäkta dålig bild dock). Vi kokade musslorna på sedvanligt sätt, med vitlök, vitt vin och vatten. Sedan tog vi upp dem och försökte rensa bort gruset, men det var här vi borde varit mer ihärdiga tror jag. Hur som helst fräste vi vitlök i olja, hällde på hackade förska tomater, tomatpuré, vitt vin, örtkryddor, peppar och salt. Det fick koka ihop ordetligt medan vi sippade på mousserande vin. När såsen var klar serverade vi musslorna i den med kokt (al dente) bavette och vitt lantbröd. Det var inte dumt alls förutom gruset då.

Som ni kan se på bilden till höger var innehållet i musslan rena konstverket. Jag tycker att det ser ut som en installation under Modernismen ungefär. Salvador Dali, kanske? Gillar ni läsare musslor? Oftaste är det ju så att man gillar eller ogillar. Mellantinget "sådär" brukar inte gälla musslor. Eller har ni andra favoriter när det gäller skaldjur???

Lilla B som scrappare

Jag bara måste visa lilla B:s scrappade block. Visst är det fint? Hon köpte ett helt vanligt trist block och pimpade det sedan med de vackraste papper från Tilda design, köpta hos Panduro. Jag tycker att hon har gjort en så himla fin kreation, utan att ösa på med massor av detaljer och krimskrams. När det gäller scrapbooking kan jag ofta tycka att "less is more". Den amerikanska stilen att vräka på med massor av grejer och gullgull är lite för mycket för min smak. De söta knappnålarna har jag köpt hos Syster Lycklig - en underbar butik på Tegnérgatan i Stockholm. Den får ni inte missa om ni är i huvudstaden framöver! De har allt man kan önska sig!

Här kommer lite fler bilder från pappersblocket vi köpte hos Panduro.

Visst är det fint, så säg!?