Trerättersmiddag en helt vanlig tisdag

Igår blev jag bjuden på middag av lilla B. Jag fick order om att hålla mig ifrån köket, då jag kom hem. Hon hade dessutom bokat om min tvättid för att jag skulle slippa springa mellan lägenheten och tvättstugan -. tvätten tar hon hand om i dag...

Jag fick sätta mig vid ett litet runt bord med vit linneduk och ljusstake, mitt i vardagsrummet. Lilla B serverade vitt vin och tände ljuset. Unders tor spänning väntade jag på första rätten.

Det var en fin liten puckformad avocadomousse, smaksatt med lök, salt och peppar (jag tror att det var det). Översidan täcktes av riktigt fin och god kallrökt lax och garneringen var citron och gräslöksstrån, enkelt och elegant.

Tänk vilken lyx att få komma hem efter en av de första arbetsdagarna efter semestern och mötas av detta! Jag var (och är fortfarande till viss del) mållös av beundran över min pyssliga dotter. Gott var det naturligtvis, men här kan ni ju enbart beundra utseendet, inte känna den lätt rökta smaken och laxen mjälla konsistens, moussens smekning mot gommen och citronens uppiggande syra. Eller hur nu Frithjofsson skulle ha uttryckt det.

Sedan vankades det huvudrätt i form av en ugnsbakad squash med fyllning av bland annat rökt kalkonbacon, äpple, lök, tomat och ost. Det var otroligt gott och squashen hade kvar en del av sin spänst. Annars har den ibland en tendens att bli lite blöt och svampig i ugnen, men inte här inte. Varsamt hanterad av ett köksproffs!

En klick pesto fick agera smakförhöjare och små droppar av olivolja prydde den, liksom squashen, avlånga tallriken. Genomtänkt, rykande varmt och enormt gott!

Nu började en viss mättnad infinna sig i den, efter semestern, runda magen. Jag är ingen dessertmänniska utan uppskattar mest för- och varmrätter. Men lilla B hade utlovat en dessert som jag tidigare aldrig smakat, så det är klart att min nyfikenhet stegrades medan jag väntade.

In kom en cappuccinomousse med små egentillverkade kaffepärlor av gelatin och kaffe. Makalöst goda och väldigt fina. Bilden gör dem faktiskt inte rättvisa men jag var storligen imponerad av lilla Bs tålamod och pillande och grejande. De små kulorna påminde om de gamla sagogrynen som fanns i sjuttiotalets saftsoppa, men oändligt mycket godare i smaken.

Jag garanterar er att lilla Bs slit i köket uppskattades storligen av hennes mor, dvs. mig, och att jag i skrivande stund fortfarande är lite tagen av hennes kunskapsnivå i köket, endast 19 år gammal. Vad månde bliva? Ni som eventuellt vill ha recept och tips kan gå in på lilla Bs blogg och avlägga en kommentar, så är jag säker på att hon vidarebefordrar recepten. Tack käraste ungen min för att du pysslar om mig precis så som jag älskar! God mat och fint sällskap vid bordet - då är jag lycklig!

Lilla B