Citroniga skockor som gav mersmak!

Kronärtskocka är en favorit hos oss. Jag kan inte säga att vi äter det väldigt ofta, men ibland gör vi det och då njuter vi hela tiden. Hos Enjoy wine and spirits hittade jag ett recept i min smak. Vi hade ett paket marulk i frysen och undrade vad vi skulle hitta på med detta. Så här blev det:

Grillad marulk med dragoncitronette och kronärtskocka
(4 pers)

600 g marulkfilé
8 små eller 4 stora kronärtskockor
2 citroner
2 msk hackad dragon
200 gr smör
salt, peppar och olivolja

Koka kronärtskockorna i saltat vatten med en rejäl skvätt olivolja. När det går att dra loss bladen från kronärtskockorna är de färdiga. Smält smöret i en kastrull och klara smöret genom att ta bort skummet med en liten soppslev.

Riv skalet av citronerna, och skär av resten av skalet med en vass kniv. Skär ut hinnfria filéer och pressa ut juicen ur resterna av citronerna. Smaksätt smöret med citronjuicen och salt, lägg i citronfiléerna och den hackade dragonen.

Skär marulken i centimetertjocka skivor, pensla med olivolja och krydda med salt och peppar. Grilla skivorna i en het grillpanna 1-2 minuter på vardera sida. Arrangera marulken och kronärtskockorna på 4 varma tallrikar, om stora kronärtskockor används så dela dem i två halvor på längden. Slå den varma citronetten över fisken och servera.

I Göteborgs saluhall hittade vi ett spännande tillbehör som vi aldrig provar förut. Det var korallgräs från Israel! Detta gräs kan ätas som det är eller som jag gjorde - wokat mycket snabbt. Gräset är mycket salt och konsistensen ungefär som mycket tunna haricots verts.

Det var mycket gott med citronetten även till detta gräs.

Vilken maträtt är du?

Ibland funderar jag på människors utstrålning. Vissa vill synas och kan bara inte passera obemärkta. Färgstarka, högljudda eller karismatiska människor. Andra vill helst slippa synas. De är lite mer beige, försiktiga och kanske lite tystlåtna. Givetvis kan det skilja sig ganska mycket åt hur man är i olika sammanhang. Några blommar upp mer i säkra och kända situationer. Andra verkar säkra överallt. Jag tror att ni förstår vad jag menar.

Eftersom jag ofta funderar på mat har jag funderat på vilken maträtt jag skulle vara, om jag var en rätt. Kalops? Flygande Jakob? Kålpudding? Helst skulle jag väl vilja vara en fräsch och färgstark sallad, full av nyttigheter. Jag menar – vem vill vara en aladåb a la sjuttiotal? Dallrande och onyttig… Jag skulle vilja vara en köttgryta. En kycklinggryta kanske, full av grönsaker och god, färsk kyckling. Inte för stark men inte för mesig heller. Vildris till. Jag känner mig som en sån gryta. Fast det kan ju växla. På gymmet i tisdags var jag mer som aladåben, jodå. Mycket daller i maskinerna.

Aladåben själv!

Jag har börjat tänka på det där på sista tiden. En granne som brukar passera min trädgård har alltid beige kläder. Han hälsar försynt och går liksom försynt. Promenerar försiktigt förbi. Som om han försöker vara osynlig. Ett hastigt hej, så går han och hans beige dvärgpudel förbi. Hunden skäller aldrig. Den går också försynt på nåt vis. Om den här mannen var en maträtt - vilken rätt skulle han vara då? Kokt kött med en snäll sås, kokt potatis och kanske några mjukkokta morötter. Gott men snällt. Inget man minns direkt men gott på sitt sätt och sånt man äter utan att fundera över.

En annan granne är lång och färgstark. Hon syns och hörs på ett härligt sätt. Jag tror att hon är en kryddig och färgstark lammgryta. Smaker som blommar i munnen. Smaklökarna hoppar av glädje. En libanesisk fröjd!

Bakelser virkade av marsipanprinsessan

En släkting till mig är definitivt en prinsessbakelse. Klädd med rosa marsipan och ett innehåll som får en att vilja ha mer. Klassiska smaker i en fin kombination. En marsipanprinsessa som alltid kommer att vara rätt. Gillas av de allra flesta. Hon är inte en rätt, utan mer en dessert. Något man längtar efter. 

Jag hoppas att jag har fått dig att fundera på vad du är för slags maträtt! Är du bruna bönor med fläsk eller mer åt raviolihållet? En spaghetti carbonara eller en Capricciosa? En daal eller en spenatsoppa? Lämna en kommentar – jag är nyfiken!

Här kommer ett recept på en härlig kycklinggryta - en sån som jag vill vara. Receptet är hämtat på fantastiska bloggen Mårtenssons kök, där matkonstnärerna Anki och Håkan huserar. Jag har själv besökt detta kök  och kan konstatera att köket är minst lika trevligt som det verkar. Ägarna är ÄNNU trevligare än de verkar, och det vill inte säga lite. Om dessa två vore en maträtt skulle de med all säkerhet vara något vackert, kryddigt, vitaminrikt och uppiggande.

Finaste Håkan och Anki! Bild från Mårtenssons blogg.

Kycklinggryta  2 port + matlåda

400 g kycklingfilé, i grytbitar
2 vitlöksklyftor, finhackade
salt och svartpeppar
2½ dl matlagningsgrädde
1 dl mjölk
1½ msk kycklingfond
ca ½ dl vatten
2 msk kinesisk soja
1-2 tsk sambal oelek
1-2 msk flytande honung
½ citron, rivet skal och pressad saft
1 tetrapak á 230 g kikärtor, avsköljda
färsk babyspenat
maizenaredning

Bryn kycklingbitarna i en djup stekpanna, tillsätt vitlökshacket och bryn någon minut till. Häll i grädde, mjölk, fond, vatten, soja, sambal, honung och citronsaft. Låt grytan puttra under lock ca 10 minuter. Tillsätt kikärtorna och citronskalet i grytan, smaka av så du är nöjd med smakerna.

Rör i spenaten precis innan serveringen.

Maränger och höst

De senaste dagarna har jag bakat loss. Morotskaka, syltkakor, chokladkaka och maränger. Jag är särskilt nöjd med marängerna måste jag säga. De blev lite annorlunda i smaken. Gillar man inte lakrits kan man blanda i hackade nötter, choklad, polkagrishack eller nåt annat som man hittar på själv.

Några av marängerna lade jag i en pyntad burk och gav bort den till Adam, J:s yngste son vars flickvän Alexandra fått en liten, liten lägenhet. Den första egna! Vi var där och fikade i dag och det kändes så fint att sitta där med dessa två ungdomar, vuxna men ändå så unga. Det kommer att gå bra för dem, det känns. 

Lakritsmaränger

30 små maränger

3 stora äggvitor

1 krm vitvinsvinäger

2 dl strösocker

2 tsk lakritsgranulat

ev. svart hushållsfärg

Sätt ugnen på 100°. Vispa äggvitorna till ett fast skum. Tillsätt vinägern och vispa tills massan blivit liksom finporig. Vispa ner lite av sockret i taget och fortsätt vispa tills massan är helt styv och håller formen. Rör ner lakritsen och eventuellt några droppar svart hushållsfärg så att massan blir randig. 

Rör inte för länge – då blir den grå. Klicka eller spritsa ut maränger på ett bakplåtspapper. Grädda dem i 1 – 1 ½ timme beroende på hur stora du gör dem. De ska kännas lätta och släppa papperet utan besvär – då är de färdiga. Smält mörk choklad och ringla över marängerna när de svalnat. Snyggt och gott! Grundreceptet på marängsmet hittade jag i Bonniers kokbok. 

Jag rörde även i en tsk hallonpulver som jag köpt i en nätbutik, men i vilken har jag glömt. Hos  www.kakburken.se och www.roligarebakning.se kan man hitta en massa skojiga saker att smaksätta och färga med. Kika in där - jag har aldrig blivit missnöjd med mina köp där. Snabb service och trevligt bemötande. Jag får inte länken att funka till den sistnämnda men googla på namnet så hittar ni.

Ikväll känns det riktigt höstigt! Jag och J har ätit en värmande indisk kycklinggryta "Balti" till middag. Helt plötsligt byter jag gärna lätta sallader mot mustiga och kryddstarka grytor och soppor. Tänder värmeljus och kurar under en filt. Hösten är mysig på sitt sätt och jag ser fram emot svampturer i höst. J har lovat att skjutsa oss ut i skogen om han slipper gå med och plocka. Så får det bli.

Potäter, pära eller päror - kärt barn har många namn!

Många grönsaker och rotfrukter är som godast på sommaren. Tänk när den första svenska färskpotatisen finns att köpa - vad man frossar! De första späda morötterna och andra primörer som äts bäst med bara smör och lite flingsalt. Så mycket gott "grönt" det finns på sommaren.

Ibland är det lätt att glömma bort det goda som kommer på hösten. Då menar jag inte äpplen, päron och plommon som finns recept på snart nog i varje matblogg eller mattidning värd namnet. Nej, men jag tänker på potatisen som äntligen börjar bli så beskaffad att den kan mosas, råstekas, gratineras eller skivas och gräddas i en potatisgratäng. Visst är en god potatisrätt något av det bästa man kan laga till!?

När andra sörjer grillat, sallader och färskpotatis gläds jg lite i smyg åt den mjöliga potatisen som äntligen är tillbaka. Janssons frestelse (inte så grön kanske, men ändå), potatis- och purjolökssoppa, potatisgratäng, mos, duchesse-toppar, rårakor, bakad potatis, alo gobi, gnocchi och andra fantastiska rätter med potatis som huvudingrediens. Min mage kurrar bara jag tänker på dessa delikatesser!

En viktig knöl i grönsaksdisken är sötpotatisen, som numera är allt vanligare i svenska matbutiker. Det är inte en potatis i egentlig mening eftersom den är av familjen vindeväxter. Men den har fått namnet potatis eftersom den till form och konsistens har mycket gemensamt med den vanliga potatisen. Sötpotatisen är från början en vild växt men har odlats sedan femtusen år tillbaka. Den är svårodlad i Sverige på grund av klimatet men i växthus lär det gå bra.

Sötpotatis är bra till mycket. Som topping på vegetarisk sushi, skivad och råstekt, klyftad och friterad osv. Om du inte har provat denna potatis än tycker jag absolut att du ska göra det. I somras gjorde jag ett recept på sötpotatis ur en libanesisk kokbok, där potatisen klyftades och friterades - mycket gott! Receptet nedan är busenkelt och kräver vare sig lång tillagningstid eller många ingredienser. Ät potatisen som tillbehör till grillat eller stekt kött, eller till ett vegetariskt proteinrikt alternativ som quorn, tzay eller seitan.

Rostad sötpotatis med vitlök och örter
4 portioner

4 sötpotatisar
3 msk olivolja för stekning och matlagning
4 kvistar färska örter, t.ex. timjan och rosmarin
1 färsk liten vitlök
flingsalt och svartpeppar

Tvätta av sötpotatisarna och torka dem torra. Skiva dem ganska tunt och lägg ut dem på ett bakplåtspapper, utan att de ligger på varandra. Det kan bli två plåtar om potatisarna är lite större. Pressa eller riv vitlöken och blanda den med oljan. Skeda ut vitlöksoljan över potatisskivorna. Smula över de färska örterna och krydda med salt och peppar. Rosta i ugnen ca 25 minuter eller tills de är mjuka och har fått lite färg. Om du lagar två plåtar så byt plats på dem efter halva tiden om du inte har varmluftsugn.

Lägg gärna upp potatisskivorna på ett vackert fat och ställ fram flingsalt och peppar så att var och en kan krydda efter behag!

Nyttigt eller onyttigt?

När hösten nu är på gång (jo det är den faktiskt) är det fullt drag på hälsocoacher och andra som jobbar med människors välbefinnande. Det är LCHF igen, 5:2-metoden och träningstips med mera. På gymmen är det lite fler som tränar än vanligtvis, även om det inte är så många som veckan efter nyår... Bloggarna svämmar över med tips om nyttig mat och fiberrik kost. Själv försöker jag vara lite nyttig och har börjat träna igen efter ett slappt uppehåll. Men jag är inte slavisk i att följa dieter och annat. Jag tror egetligen att det bästa är att äta sunt till vardags och lite gott till fest, träna och röra på sig lite lagom. Då mår man också bäst.

Jag har inget särskilt fokus på min blogg och därför har jag inte heller tiotusen läsare. Det är inte heller mitt mål. Jag vill blogga lite lagom, skriva ner mina funderingar utan krav på att prestera nya recept varje dag. För mig är bloggandet ett rent nöje; även om det ibland känns lite pressande att inte hinna blogga så ofta. Enda trösten är att det verkar vara så för många, även de mest proffsiga bloggarna.

I dag tänkte jag i alla fall dela med mig av ett recept på en paj som verkar så vanvettigt god att till och med jag skulle älska den. Den hittade jag i tidningen Hembakat som för övrigt är rena fyndet för en baktokig typ som jag. Jag har inte bakat pajen själv ännu men det kommer.

Päronpaj med myntasocker

ca 10 bitar

50 g smör
2 msk strösocker
1 msk kakao
1 1/2 dl vetemjöl

Fyllning
1 dl hårt packade myntablad
2 1/2 dl strösocker
4 ägg
5 dl crème fraîche
2 dl mascarponeost
1 msk vaniljsocker
finrivet skal av 1 citron
4 päron

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg ingredienserna till pajbotten i en matberedare och kör en kort stund så att det bildas en degboll.  Lägg ett bakplåtspapper i botten av en springform (kläm gärna fast det i kanten), ca 24 cm i diameter. Smöra sidorna av formen.

Tryck ut degbollen i formen, men bara i botten, inte upp på sidorna. Förgrädda pajbotten i ca 10 minuter, ta ut formen och sänk sedan ugnsvärmen till 175 grader. 

Lägg mynta och socker i matberedaren och kör tills allt är finfördelat. Rör samman ( i en annan skål) ägg, crème fraîche, mascarpone, vanilj och citron. Blanda ner 2 dl av myntasockret i smeten och häll sedan detta i det förgräddade pajskalet. Skala, halvera och kärna ur päronen. Skär dem i ganska tjocka klyftor och fördela dem i smeten..

Strö resten av myntasockret över smeten och grädda pajen i ca 1 timme. Om pajen blir mörk på ytan mot slutet av gräddningen, flytta ner den i den nedre delen av ugnen och täck med aluminiumfolie. Servera pajen med lättvispad grädde eller glass.

Bloggtorka

Usch vilken bloggtorka det har varit här på min funderingssida. Jag har jobbat mig blå med nya elever, nya kurser, nya kollegor och allt annat som hör höstterminen till. Imorgon kommer det ett nytt recept på något bakat. Det lovar jag!

Ullared

I dag åker vi mot Ullared. Jag och min shoppingtokiga sambo samt yngsta dottern med span på diverse saker hon behöver i sitt nya hem. Dessutom kusin Vitamin samt farmodern till mina barn, denna underbara kvinna. Själv är jag lite matt med tanke på sambons planer på att köpa ett antal Ola-Conny-limpor. Jag delar ju inte hans förtjusning över driften med den sistnämnde och hans kompis Morgan. Men det finns nog lite baksaker att köpa, hoho! Då finns det en mening även för mig. Och en Panduro-outlet ryktas det om. Det blir nog bra...