Fredagskaka med fördröjning

Nu är det dags för ännu en fredagskaka och det var ett tag sen sist. Ni som trots mina uppehåll läser bloggen får här ett recept på en kaka som är oändligt mycket godare än den ser ut. Min ugn har kapsejsat och jag väntar otåligt på den nya som enligt leverantören ska anlända om en vecka. Åååååå, vad det är trist att inte kunna baka. Det är grillgallret och några andra funktioner som har gett sig och jag tyckte att det faktiskt var bättre att köpa en ny spis och ugn än att försöka byta ut delar på den gamla.

Nya spisen är en Electrolux med två ugnar. En liten och snabb och en ugn med varmluft. Nu kommer jag att kunna laga mat och baka samtidigt! Gamla ugnen hade iofs varmluft men var onödigt stor när jag bara skulle göra en liten gratäng till mig och J. Nedräkningen pågår...

Igår var jag dock tvungen att baka för nerverna låg utanpå. Jag valde en kaka som inte var så snygg kanske men som blev fantastiskt god även i en ugn utan alla funktioner. Den sjönk ihop och kladdade till sig vilket faktiskt gjorde den ÄNNU godare. Skuren i bitar var den inte fager men på jobbet smaskade de flesta i sig både en och två bitar.

Receptet kommer från tidningen Hembakat och är superenkelt. Jag tror att jag lade på toscasmeten en aning för tidigt, då kakan hade behövt mer än femton minuter i min kassa ugn. Men det gjorde inget för allt blandade sig och kakorna blev så där himmelskt sega och goda att man bara vill ha en till och en till och...

Kladdig kaka - fredagskakan 16!

TGIF säger jag bara. Äntligen fredag. De två gångna veckorna har varit bland de jobbigaste arbetsveckorna på senare år. Av olika skäl har saker och ting hopat sig, och när jag trodde att jag hade ca sjuttio texter och skrivningar att rätta visade det sig att jag hade glömt bort fyrtio som låg i en annan hög. Alltså ökade antalet till 110.

Nu stundar ändå sportlov vilket innebär ledigt för mina elever, men jag jobbar så klart. Jag funderar dock på att ta ledigt nästa fredag och bara vara hemma och ta det lugnt. Fylla på reserven liksom. Jag går på fälgarna nu och knappt det.

Det är hur som helst dags för fredagskaka och den här veckan blir det handfasta tips men inte direkt något recept här på bloggen. Jag länkar till några smarriga recept så har ni det alternativet om ni vill. De flesta har ju ett eget kladdkakerecept att ta till.

Jag bakade min allra godaste och kladdigaste kladdkaka, som innehåller 200 g smör och 200 g mörk choklad. Bland annat. Du kan välja att göra vilken kladdkaka som helst men jag tycker kanske inte att de där "kladd"-kakorna med torrt inre och kakao i smeten är värda att kallas kladdkakor. Var är det kladdiga liksom?

Nåväl. Sedan gjorde jag en chokladganache och bredde över kakan. I denna kladdiga yta ploppade jag ner Polly-godisar i olika färger (Sean Banan-varianten)! Det är väl det enda jag gillar med Sean Banan...

Resultatet blev en smarrig och kladdig födelsedagskaka till en arbetskamrat som jag uppskattar mycket.

Godis är gott!

Min sambo brukar sjunga (på odefinierbar melodi) ”Jag älskar godis, och godis älskar mig”. Eller… Han brukade sjunga det, för nu har han nästan helt slutat äta godis. Från att ha mölat i sig en godispåse på 13 sekunder blankt, har han övergått till att endast vid enstaka tillfällen unna sig några godisbitar och då i en helt annan takt än förut. Ganska klokt.

Själv äter jag gärna godis men helst då choklad eller lakrits. Jag försöker låta bli att göra det alltför ofta, men unnar mig det några gånger i veckan. Hellre lite godis av hög kvalitet än mycket av den mer tvivelaktiga sorten. Min käre pappa brukade ofta handla godis i stora mängder men inte alltid av den bästa sorten. Han fyndade godisspett och åldrade påskägg till billig peng i november och var mycket nöjd med detta. Det godis jag köpte tyckte han var löjligt dyrt. Men gott...

 

Bild från www.beccadesign.se

För ett tag sedan var jag på den underbara Choklad- och lakritsfestivalen i Göteborg. Där stod en tjej och sålde sina egentillverkade smycken av en alldeles särskilt fin sort. Företaget heter Becca Design och smyckena föreställer de allra mest frestande små godisbitar. Örhängen, berlocker, halsband, armband med godisar  långa rader! Lakritspipor, lakritskonfekt, godisbilar, djungelvrål och

Rebecca gör även bakverk som smycken – semlor, macarons, lussebullar och dammsugare. Smyckena är lite, lite ömtåliga då de är gjorda i cernitlera. Jag lyckades ha sönder ett örhänge och när jag ville köpa ett nytt var det inga problem. Jag fick köpa ett enda till ett lägre pris vilket är en fin service kan jag tycka.

Bild från www.beccadesign.se

 

När jag beställde tre stycken berlocker fick jag en armlänk på köpet som en bonus. Jag älskar mina godissmycken och tycker att ni också ska kika in på Becca Design. Bra presenter till den som har allt. Kanske inte till de yngsta barnen då de faktiskt ser väldigt naturtrogna ut och lätt kan hamna i en liten barnamun.

När jag beställde var halsbandet med hallon-macarons slut, men jag ska beställa det till min svägerska så fort det kommer in igen. Hon är nämligen världsmästare på att baka denna lilla sötsak.

 

Bilderna har jag lånat med tillåtelse av Becca Design.

 

Fredagskaka igen

Ja, nu är det fredag igen. Veckorna trillar på och just nu har jag hela huvudet fullt av jobb, jobb, jobb. Ibland är man ju inte riktigt i fas med arbetsbelastningen och så är det just nu för mig. Jag hoppas på att det ska lugna ner sig om några veckor och att jag då ska ha hunnit ikapp lite. Jag släpar fortfarande efter med arbete efter min långa sjukskrivning i höstas.

En ljusglimt på jobbet är dock när jag dukar upp ett kakfat för arbetskamraterna. I dag blir det Whoopies med hallonkräm efter ett recept hos Leila Lindholm. HÄR kan du hitta det. Jag bakade chokladwhoopies och gjorde en fyllning av hallon, färskost och florsocker. Sedan lade jag samman dem två och två, och sprinklade ovansidan med vit choklad för att de skulle se lite finare ut.

 

  

Det är fint att få men bättre att ge

Jag har en bekant/vän, och kollega, som jag ser upp till på många sätt. Charlotte. Vi känner varandra genom jobbet men jag tycker att vi fick en sån där bra kontakt med en gång, och vi tror på samma saker. Hon är en mycket duktig lärare som kämpar för eleverna men också för rättvisor och jämlikhet i samhället. Hon är en eldsjäl som alltid har något på gång och som aldrig ger sig.

Charlotte har bestämt sig för att år 2015 ska bli ett hjälpens år. På ledig tid engagerar hon sig i att samla in pengar, mat, presentkort på mat, kläder, skor, leksaker och andra saker som människor inte behöver. Sånt som står i källaren eller som bara ligger i ett skåp och väntar på ingenting. Sånt samlar Charlotte ihop och vidarebefordrar till behövande människor i vårt kalla land. På så sätt höjer hon temperaturen en aning och ser till att små barn får rena blöjor, mat i magen och kläder att ta på sig.

Du kanske tänker att vi borde skicka kläderna till andra länder eftersom vi ju är ett så rikt land där alla har det så bra. Tänk om i så fall. Vi kan göra båda delarna för vi har fattiga barn här också. Och ensamstående föräldrar som kämpar för att få ihop till mat för dagen åt sig och sina barn. Föräldrar som hamnat lite fel på grund av sjukdom och annat, som gör att de inte får pengar till mat, hyra och annat som de behöver. Ibland kan det räcka med att man hamnar efter med en enda hyra för att hela tillvaron ska ställas på ända. Man är kanske så sjuk att man inte ens kan fylla i blanketter till Försäkringskassan, eller inte vet hur man gör. Då kan det dröja med utbetalningar. Men barnen kan inte vänta på mat.

Charlotte har skrivit på Facebook och berättat om barn som fått presenter på sina födelsedagar. Som kunnat ha kalas, om än bara för närmaste familjen. Barn som slipper gå med tunga blöjor och tomma magar då hon levererat presentkort och matkassar från människor som har så det räcker och blir över. I vårt Sverige. Det värmer att läsa om detta.

Jag har bestämt mig för att hjälpa till. Jag och J har plockat ihop en del saker som någon säkert kan ha användning för. Varma skor, tröjor, husgeråd, en kaffebryggare och så vidare. Jag ska också se till att skänka pengar till frimärken eller mat eller vad som nu behövs. Eller kanske en kasse med ris, pasta, konserver, kaffe, hygienartiklar och annat som går att köpa i närmaste mataffär.

Om du vill hjälpa till och glädja människor, kanske rent av se till att någon kommer på fötter i väntan på pengar från Försäkringskassan så kan du gå in på www.gofundme.com/Charliecharity

Du kan också skänka saker som du har för många av. Barnkläder, barnvagnar, frimärken - ja allt kan komma till nytta. Ni som bor i Göteborg med omnejd kan gärna höra av er till mig via mail, så ser jag till att Charlotte kontaktar er för hämtning av sakerna.

De flesta av oss kan avstå något. Jag är stolt över att känna Charlotte. Om fler var som hon skulle världen se väldigt mycket bättre ut.

Anka med apelsin

Rosastekt ankbröst i apelsinsås

Jag har äntligen lyckats få J att äta anka. Han har länge varit motsträvig och hellre petat i sig en kycklingfilé än ett saftigt rosastekt ankbröst, rutat och knaperstekt till perfektion. Ja, jag antar att ni av den meningen kan utläsa att jag ÄLSKAR anka?

När jag och J träffades gillade han inte lamm, vilt, lax och hade knappast ätit grönkålssoppa eller svartrot. Han tyckte om mat men på hemmaplan regerade korv stroganoff, mamma Scan och köttfärssås. Mycket goda rätter men variationen var väl inte så stor. Hans lille son A serverades en gång fläskkotlett av mig (även om jag inte själv äter griskött) och tittade storögt på sin far och utbrast: "Pappa, det är ben i den här kycklingen!"

Numera älskar J nästan all mat, utom all möjlig inälvsmat och den tror jag får vara för min del också. Njure - nej tack. Bräss - inte gärna. Jag gillar lever men måste inte äta det. Kycklinglever är godast och det äter jag ofta. A har vuxit upp och älskar mat numera. Även kyckling med ben.

Variation är A och O i mitt kök och jag äter allt ifrån den enklaste linssoppa till potatisbakelser med västerbottensost. Jag är inte fin i kanten när det gäller mat. Utom då det gäller råvarorna. Igår köpte vi färskt ankbröst i Saluhallen och kikade på allt möjligt närproducerat kött och grönt. Gladare kor smakar bättre, så är det bara. Det är mitt nästa steg med J. Att vi ska köpa mer närproducerat även om det kostar mer. Vi har råd och då finns det faktiskt inga skäl att köpa billigt kött från stressade djur. Jag vet att alla inte har råd och det har jag den djupaste respekt för. Men vi som kan, borde faktiskt köpa mer eko-kött, kaprifolkött och vad det nu kallas.

Här kommer en länk på ankan vi lagade. Vi drack ett fruktigt och blommigt vitt vin till, som jag har glömt namnet på. Men vintips kan ni hitta på Systembolagets hemsida.

Veckans boktips och baktips

Efter flera dagars uppehåll kommer det nu äntligen ett inlägg. I dag tänkte jag bjuda på ett boktips som för min egen del var lite oväntat. Oväntat på så sätt att jag i förväg hade bestämt mig för att den här boken skulle jag nog inte tycka om, eftersom den är baserad på en sann historia. Eller något i den stilen.

Förra året läste lilla B Bea Uusmas bok om André-expeditionens öde. Boken heter Expeditionen: Min kärlekshistoria. Uusma hade länge varit mer eller mindre besatt av expeditionen och det faktum att orsaken till samtliga medlemmars död, var okänd. Uusma ville så gärna ta reda på varför medlemmarna dog fast de faktiskt hade möjlighet att hålla sig varma och äta sig mätta. När André och de andra hittades döda, trettio år efter expeditionens avresa, fungerade till och med deras spritkök.

Uusma berättar om sin fascination kring expeditionen, varvar detta med sin egen resa i deras fotspår och ger inblickar i Andrés dagbok. I den tryckta boken finns bilder medan det i den e-boksversion jag läste endast finns text. Jag antar att det handlar om upphovsrätt till fotona.

Jag fångades av berättelsen och Uusmas lediga berättarstil. Hon skriver med inlevelse och jag rekommenderar boken varmt till alla som har det minsta historieintresse och som faktiskt inte vet mer om André än att han försökte flyga luftballong till Nordpolen. Det var ungefär det jag själv visste när jag öppnade boken.

När ni läser kan ni ju passa på att mumsa på något gott och här kommer en länk till en smarrig kaka. Vill ni hellre ha små saker att stoppa i munnen så kan ni ju alltid prova lavendelskorpor. Om ni inte gillar lavendel så uteslut den helt enkelt. Skorporna funkar fint ändå.