| Rosastekt ankbröst i apelsinsås |
Jag har äntligen lyckats få J att äta anka. Han har länge varit motsträvig och hellre petat i sig en kycklingfilé än ett saftigt rosastekt ankbröst, rutat och knaperstekt till perfektion. Ja, jag antar att ni av den meningen kan utläsa att jag ÄLSKAR anka?
När jag och J träffades gillade han inte lamm, vilt, lax och hade knappast ätit grönkålssoppa eller svartrot. Han tyckte om mat men på hemmaplan regerade korv stroganoff, mamma Scan och köttfärssås. Mycket goda rätter men variationen var väl inte så stor. Hans lille son A serverades en gång fläskkotlett av mig (även om jag inte själv äter griskött) och tittade storögt på sin far och utbrast: "Pappa, det är ben i den här kycklingen!"
Numera älskar J nästan all mat, utom all möjlig inälvsmat och den tror jag får vara för min del också. Njure - nej tack. Bräss - inte gärna. Jag gillar lever men måste inte äta det. Kycklinglever är godast och det äter jag ofta. A har vuxit upp och älskar mat numera. Även kyckling med ben.
Variation är A och O i mitt kök och jag äter allt ifrån den enklaste linssoppa till potatisbakelser med västerbottensost. Jag är inte fin i kanten när det gäller mat. Utom då det gäller råvarorna. Igår köpte vi färskt ankbröst i Saluhallen och kikade på allt möjligt närproducerat kött och grönt. Gladare kor smakar bättre, så är det bara. Det är mitt nästa steg med J. Att vi ska köpa mer närproducerat även om det kostar mer. Vi har råd och då finns det faktiskt inga skäl att köpa billigt kött från stressade djur. Jag vet att alla inte har råd och det har jag den djupaste respekt för. Men vi som kan, borde faktiskt köpa mer eko-kött, kaprifolkött och vad det nu kallas.
Här kommer en länk på ankan vi lagade. Vi drack ett fruktigt och blommigt vitt vin till, som jag har glömt namnet på. Men vintips kan ni hitta på Systembolagets hemsida.
